Senaste kommentarerna i forumet

Jag läser sista delarna av din tråd och det framgår verkligen vilken kamp du för. Jag känner igen mig i det att man själv inte förstår sitt eget beteende samtidigt som man på sätt och vis ser det klarsynt som att man står utanför. Jag försöker minska drickandet men får ångest påslag, oro, irritation och då lugnar jag nerverna med att smygdricka lite. Ibland mer. Nu på tredje dagen blev det en stark cider, efter timmar av känslomässig obalans o oro. Nu lite seg men lugnare fast jag såklart inser misslyckandet... Vad händer i dig när du inte dricker? Har du ångest eller oro, eller är det något annat?

brukar det inte vara så dramatiskt att tacka nej till alkohol. Många oroar sig för detta i onödan.
Har läst många exempel här på forumet och det verkar som dom flesta accepterar att man avstår.
Det är nog som du är lite inne på att pressen du upplever är något du själv skapar.
Det är bra att du ifrågasätter ditt drickande och vill ändra på det, det är ett stort steg.
Man mår mycket bättre nykter även om det kan vara tufft, alkohol skapar då mycket ångest och självförakt det är inte värt det. Läs och skriv det har hjälp mig mycket.

Jag skulle gärna läsa mer om dina erfarenheter om a-missbruk. Dina tankar och om hur länge du var fri förra gången. Kram..

"Bara" att greppa din sten igen och fortsätta knatandet.......-fan att det skall vara så svårt. Hur man får hjärnan/tankarna att på något sätt gå "bananas". Man förstår precis, samtidigt som man inte förstår något över huvudtaget?! Hur vi lyckas hitta dessa "luckor" där vi kan häva i oss lite alkohol. Precis som du skriver: Kanske 1 timmes njutning - med 8 timmars omysig återhämtning, minst. Jag förstår mitt förnuft rätt bra - men inte min känsla, och hur jag har reagerat på denna för mycket och för ofta de senaste åren. Så destruktivt - men för oss båda, och många härinne, en (nödvändig?) ventil. Klurigt är bara förnamnet. MEN: Vi klurar iaf, vi klurar på hur "något annat" skulle kunna se ut. Det är inte dåligt, det är ju kalasbra!

Slå nu inte för mycket på dig själv, gjort är gjort. Du/vi är ju ändå på rätt väg - och så länge det är 2 steg framåt och 1 bakåt, och inte tvärtom, så är väl det av godo. Kämpa på, vidare och framåt! All styrka till dig!

Bra strategi..., anteckna nästa gång jag smygdrack... nä, det gjorde jag såklart inte. Sambon märkte också. Pinsamt! Lovade igen. Och nu då? En vecka vit. Igår kom chansen och jag tog den. En flaska vin och en öl slank ner. Gjorde mina sysslor som en zombie, somnade tidigt. Vaknade kl 2 mådde dåligt, vaknade igen vid 4, kräktes, kräktes lite till, somnade om. Nu så seg, så seg. Om jag inte hade druckit hade kvällen igår varit underbar. Varmt, skönt, underbar utsikt, tyst och stilla. Kanske hade jag spelat spel med barnen. Sen hade jag sovit gott och vaknat någorlunda pigg. Har snart kämpat i mig min frukost. Märkte igår på mig själv hur jag blir... Zombie, fokus rakt fram. Kan inte känna att jag får ut nånting alls av fyllan. Ingenting! Har ingen anledning att dricka. Semester, avkoppling, lugn, hyfsat harmonisk. Ingen anledning alls mer än att det faktiskt var möjligt... Bara en sista gång.... Eftersom jag smygdricker så är det absolut inte nån njutning vid själva intaget heller. Om man nu skulle tänka sig att fyllan var en njutning så handlar det om 1 timmes njutning till priset av 8 timmars illamående och huvudvärk. När man dricker så sällan tål man ju ingenting heller. Ska se det som ett sundhetstecken. Det här var väl ändå sista gången? Nu måste jag väl ändå ha fattat? 1timme/8 timmar!!! Otroligt lätt val. Jag hade ju en strategi där när det faktiskt gick bra att jag visualiserade att jag hällde i mig hela flaskan och då var jag helt enkelt inte så sugen på att testa ett glas. Hoppas komma dit igen. Tror att jag kan ändå. Jag, liksom många av er andra härinne, beskriver ju oss själva som ganska kloka ändå. Även om jag måste säga att själv så verkar jag helt dum i huvudet. Har funderat på beroendenottagning eller KBT, vet bara inte vad som är bäst. Eller om det räcker att skriva o läsa här. Året som sådant har ju varit rätt ok. De gånger det har blivit för mycket är nog under 15 på 14 mån. Jag vill ju ha ett okomplicerat förhållande till a och kunna ta ett glas i goda vänners lag. Lägga ner det här andra drickandet för gott. Håller er uppdaterade med mina framsteg. Inga jäkla bakslag från och med nu. 8 timmar!!!! 8 timmar!!!!

Jag ska plöja igenom sidorna och försöka komma på rätt spår igen. Det verkar finnas en hel del inspirerande historier här och det känns skönt att man inte är ensam om problemet. Jag är ju egentligen inte helt ny här men det var ett tag sedan jag var inne och motivationen försvann nog den gången. Nu ska jag ändra på det. Kram.

kom aldrig tillbaka som jag sa igår kväll då vi fick oväntat besök. Och plötsligt blev min nyktra dag inte längre en alkoholfri dag. Tillgång, umgänge, spontana besök, sug, brist på impulskontroll. Listan för anledningar till att jag dricker är lång. Men jag har ändå lovat att vara ärlig mot er andra här inne, inte smyga, smussla eller försöka lura er att jag lyckas bättre än jag faktiskt gör. På samma gång är jag även ärlig mot mig själv.
Igår - vaknade med lätt hjärta och skutt av glädje inom mig.
Idag - vaknade med ångest, ånger, skam och obehag. Ett tungsinne som hör samman med självföraktet och besvikelsen över hur lätt jag faller.
Minussidan är som vanligt mycket mycket längre. Plussidan är fantastiskt. Kan bara sammanfatta detta med att jag ÄR beroende, att det är en sjukdom som jag måste medicinera långvarigt mot - genom att inte ta det som gör mig sjuk. Alkoholen är min allergen, tar jag den får jag en kraftig fysisk reaktion. Tar jag den inte slipper jag allt detta obehag. En nötallergiker undviker ju för allt i världen att äta nötter, jag som är alkohol-allergiker är inte lika smart. Jag har mycket att lära av nötallergikerna!! Känner mig dum. Jag ÄR rätt smart egentligen, folk kan t o m hävda att de tycker att jag är klok. Men när det kommer till alkohol är jag fullkomligt dum i huvudet. Är det nån som känner igen sig i detta? Devisen; där alkoholen rinner in rinner vettet ur - den är så sann! Så jag borde ställa denna dagens fråga till mig själv; vill jag fortsätta vara korkad eller vill jag börja vinna tillbaka mitt liv, min glädje o min hälsa? Jag - och ingen annan än JAG - kan göra detta val. Jag är i grunden en glad person men också detta tar alkoholen ifrån mig, nej nu ska jag rätta mig; också detta försvinner när jag låter alkoholen styra mitt liv och mitt mående. Ok, nu ska jag ta tag i denna semesterdag - göra något vettigt av den, något som finns kvar o blir beständigt och inte flyktigt och förtärande som en fylla.
Och jag håller kvar mig i livlinan nu - detta forum och ni andra som finns här. Låt oss hjälpa varandra framåt genom att berätta o ta del av våra olika (och lika) resor. Är så imponerad av så många av er, er styrka sporrar mig! Tack

Hej! Läser din tråd och den gav gott sällskap en tung morgon. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Ger mycket för mig att läsa och reflektera över mig själv i förhållade till det du skriver.
Tre dagar på raken med vin i olika nära o käras sällskap. Semester och fria dagar nu. Nu vill jag njuta av sommar och ledighet med alla sinnen. Och utan alkoholen som drar ner. Har också en hund som räddat mig många liknanade morgnar. Nu drar vi ut i skogen där träden alltid finns som en grön famn utan krav eller dömande ord. Så skönt att kunna välja att vara där. Ha en fin dag

Det tog ett par timmar att somna, och har sovit oroligt.
Drömde att en bekant, som oxå är bra på att dricka, hade en treårig dotter, och jag ocå. Döttrarna träffades och började kommunicera, då den bekantas 2:åriga son dök upp och började slå en av flickorna över munnen, så hon skulle vara tyst. Jag sa NEJ, så gör man inte, till pojken. Min bekanta dök upp och sa till mig att så gör man inte, man måste vara mjuk och lirka så de slutar slåss. Sedan sa hon upp bekantskapen.

Sov hursomhellst till 08, även om det var oroligt!
Älskar att drömma! ?
Ha en bra dag alla kämpar där ute!
Jag har som mål att vara nykter en dag till!

Roligt att höra ditt engagemang och tankar på samhället. Jag läste någonstans i helgen att man räknar med att ca 1 miljon svenskar har alkoholproblem. Kanske dags att fundera över alkoholens roll i samhället. Kunde vi till slut ta itu med tobaken kan vi kanske snart vara mogna att ta itu med alkoholen och i alla fall börja prata om skadeverkningarna öppet.

Kram på dig!

Det är mycket betydelsefullt allt ni delar.

Kram i sommaren!

Tittade på den överblivna boxen som står halvfull i köket efter kalaset i fredags. För första gången, i år i alla fall, så har jag inte ägnat den en tanke lördag-söndag. För första gången på mycket, mycket länge har jag ingen plan på när jag ska sluka innehållet.

En vecka att arbeta och Sean kommer mitt stålbad - semester! Åh, ja så skönt och åh, ja så lätt att bara unna sig ett glas vin. Vi ska på en liten Sverigeresa och bo på hotell som är förknippade med det ljuva livet. Vackra platser med romantiska restauranger där min man och jag delat många flaskor vin under åren.

Strategi; min son ska åka med. Jag vill att han ska se sin mamma nykter och levande tillsammans med sin pappa i kärlek. Jag vill att han ska se sin pappa (som dricker en halv öl ibland om inte jag dricker) som en förebild. Ja, man kan dricka en öl, ett glas vin, en drink. Och man kan avstå alkohol helt även om det finns överallt. Nu måste jag mentalt förstärka denna bilden hela veckan.

Fastan klarade sig i fem dygn. Jag åt lite till vinet i fredags. Resultatet är - 0,6 på vågen så jag kliver på min fasta 3 dagar till från idag och harsom plan att fortsätta ner i vikt och i nykterhet under min semester.

Nya tag, nytt hopp. Jag skriver dag 3 av 21.

bara för att vi är alkoholister innebär det inte att vi är stöpta i samma mall. Jag var på en behandling en gång där en av deltagarna var en man som drack kanske en gång i månaden, ibland inte ens det, men han ansåg sig ändå vara alkoholist. Hans problem var att en eller ett par gånger om året blev han riktigt full och då kunde han t.ex. åka till Danmark och ha oskyddat sex med en prostituerad. Ha fick utstå många nedsättande kommentarer på temat "du är ingen riktig alkis". Kanske inte, vad vet jag, men han ansåg att eftersom hans sporadiska drickande ledde till så allvarliga konsekvenser så var det ett missbruk.

Det har skrivits en del om den svenska missbruksvården i andra trådar. Tyvärr är det nog så att myndigheter gärna kategoriserar människor utifrån statistik. Det är enklare så, man har ju en budget och det gäller att hjälpa så många som möjligt inom de ramarna. Det fungerar nog bra på cancer eller magsår, men så fort man blandar in psykiska faktorer i ekvationen blir det komplicerat. Det är ett ord som sjukvårdsadministratörer inte gillar. Om man ska vara krass så är det frågan hur mycket pengar man ska pumpa in i missbruksvården, när det gäller alkoholism är medelåldern hög, ofta hinner man ju bli lite till åren innan problemen börjar bli akuta. Pengarna går nog i första hand till de som har livet framför sig, inte bakom sig.

Vi alkoholister är ingen homogen grupp tyvärr, vi har inga intresseorganisationer, inget enfrågeparti som driver vår sak. Vi är ju så mycket annat också, jag tror att få av oss är beredda att definiera oss som alkoholister i första hand och stå upp för vår sak i offentliga sammanhang. Det finns ju så många andra grupper i samhället som skriker högre än vi gör. Så tyvärr är det nog så att vi är hänvisade till oss själva, till forum som det här och andra medel som vi själva väljer och utformar.

Å andra sidan behöver det inte nödvändigtvis vara en nackdel. Vi vet ju själva bäst vad vi behöver och en myndighet som vill tvinga på oss en standardiserad behandling kan göra mer skada än nytta. Jag har t.ex. svårt att hitta någon svensk behandling som inte bygger på tolvstegsmodellen, och om jag har uppfattat det rätt finns det fler än jag som har svårt med det religiösa inslaget i AA's program, och som mer än en gång har gått direkt från ett AA-möte till närmsta bar.
Själv är bästa dräng, som ordspråket lyder.

Förlåt om jag blev lite politisk och ha en härlig dag!

Bra att du hittat hit. Ja det kan man kalla änglavakt att du inte drunknade. Att sluta dricka när man väl börjat är också mitt problem. Tyckte aldrig det var någon ide att börja dricka om det fanns för lite alkohol. Läs i trådarna du tycker är intressanta, och skriv här om dina tankar eller om du undrar något. För här finns det erfarenheter som gör att du kan förändra din livsstil. Kram på dig..

Det är bra att få hjälp. För mig har det varit avgörande. Och det är ju väldigt individuellt varför vi vänder oss till alkohol för lindring, så det är svårt att dela med sig någon lösning på det sättet. Till en början måste man få hjälp med att förstå varför, det är inte alltid man vet det.

Så för mig var det första modiga steget att våga söka hjälp. Och sedan att våga "gå ner i skiten och gräva", våga bemöta det som kom fram. Lära mig strategier för att hantera det. Och jag jobbar fortfarande på det ;) Det är bra att alkoholen är ute ur bilden, men jag har fortsatt ett "beroendebeteende" som jag måste lära mig handskas med. Jag verkar ju onekligen leva enligt devisen summan av alla laster är konstant...

Lycka till att hitta din väg!

Idag en helt nykter söndag. Söndagar brukar iofs vara rätt lugna med knapp flaska vin och nån 3:5:a. (Alltså hör hur stört det låter..)
Värmen släppte, och jag har mått bra. Lite rastlös kanske, men det brukade vara mitt normaltillstånd tidigare. Fixa och dona, tills man blev trött, och då slappa.
Har städat ett av barnens rum, handlat, och lagat tre middagar till barnveckan. Tänkte det kan minska stressen.
Städat bilen och fyllt på vatten. Tränat lite hund på bhk. Duschat och nu är jag trött! :)

Åsså har jag varit arg. Och ledsen.

För ett år sedan satte jag en lapp på kylskåpet. Mest för att stötta mina barn. Men slogs snabbt själv av budskapet.

"Ta plats, det är ditt liv"

Efter att ha levt i flera ohällsosamma förhållanden, där jag ständigt förvånas över att mina partners dåliga beteenden konstant accepterades. Å där ingick att prata nedlåtande om mig.
Där jag försvarat och förklarat, främst för mina tonår, som inte har tyckt att det varit ok.

Jag har mina älskade ungar. De ger mig självkänsla.
Men jag måste också börja stå för det liv jag vill leva.

I förra veckan, packade jag upp två stenar ur ryggsäcken.
Och jag tror jag måste fortsätta packa upp tills stegen blir lättare.

Jag hoppas på en god natts sömn. Och att jag även i morgon kan motså impulsen att gömma mig i dimman.

? en dag i taget.

Det fanns två öl kvar i en hörna. Som en robot drack jag ur dom också. Ja, nu är det i alla fall slut.
Fy för vad jobbig kommande natt blir. Man kan ju inte skjuta upp det i evighet utan det är bara att bita ihop. Tack för att ni andra finns här inne på forumet.
Visserligen är vi ett gäng amatörpsykologer, men vi vet i alla fall vad vi talar om. Bättre än AA tycker jag personligen, eftersom ingen snackar om gudar.

Skrev just i min tråd om att jag på någon vecka nu lyckats minska alkoholdrickandet totalt, har många dagar jag inte druckit på. Sen har de brytits av av kvällar när jag ändå dricker vin med min man (och dricker lika mkt till när han inte sett). De kvällarna har jag druckit fort, blivit berusad, och då blivit helt i psykisk obalans, bråkat mkt med min man som jag inte gjort förut. Jag har blivit skrämd själv över mitt beteende, som att jag nu blivit helt förvandlad när jag väl druckit. Vad tråkigt att din plan med fastan inte gick som planerat, men det viktigaste är att inte ge upp. Jag är nu på dag 2, och har nu bestämt mig att inte dricka a punkt slut. Hoppas på bättre karaktär och uthållighet än vad jag visat hittills men jag tror att tack vare min mans ställningstagande mot mitt uppförande och drickande att jag har en god chans. Jag har också mkt tankar på hur jag på riktigt ska ersätta den funktion alkohol haft i mitt liv, goda middagar, tjejmiddagar, bubbeldrickande, fredag och lördagskvällar med mannen, vitt vin på sommaren, hemma eller på semestern...Trots att jag logiskt både vet och vill avstå så är det som att säga nej till sin bästa vän, nu får jag liksom hitta det roliga i vardagen precis som du skriver.... Vardagen är helt ok tycker jag med men det har då också varit avbrott för "helg och festligheter".
Bygga nya vanor går förhoppningsvis där vi inser att helgen och festligheterna finns där ändå....

Jag har försökt minska mitt alkoholintag egentligen sista året men utan större framgång. En vit månad nästan i början på året, sen helgdrickande som sen blev de flesta dagarna i veckan, en sorts kontrollerad överkonsumtion men som ökade. Sista månaden har jag försökt minska, håller upp 4 dgr typ sen druckit en kväll, med intentionen att dela på en flaska vin m min man kontrollerat. Detta har inte alls fungerat, jag har då druckit väldigt mycket ändå och jag har blivit väldigt argsint och grälsjuk. På kort tid har det lett till stora problem med min man då han av naturliga skäl tycker det är skrämmande med en labil grälsjuk fru som typ hugger på allt och blir hysteriskt arg. Jag är själv skrämd över mina sista uppvisanden, verkar helt rubbat. Det enda goda i situationen är att jag trots allt druckit mindre sett till det stora hela, klen tröst i sammanhanget. Då jag i förrgår gick över gränsen i utbrott när jag druckit en flaska vin själv ( fast allt i övrigt varit bra/lugnt hemma) så markerade min man att nu är det nog. Jag fattade allvaret och har erkänt att jag har problem m A och uppenbarligen nu på slutet fått psykisk obalans när jag druckit (inte druckit kopiöst alltså utan max en flaska vin). Så nu andra dagen på ett nytt försök att ha längre uppehåll, kanske försöka sluta helt. Skillnaden nu är att jag tagit in min man i beslutet så jag "får" inte dricka. Jag är också på riktigt rädd för mina egna reaktioner på sistone när jag druckit och hoppas det ska vara tillräckligt att orka sluta. Jag har ett gott liv utöver detta och vill inte förstöra det.

Tack misslyckad för respons!
Nej, att ha alkohol hemma går absolut inte längre. Dessvärre finns det ju överallt.
Jag har nog provat allt utom behandlingshem, men trivs inte med AA så det får vara.
Är jag färdigbehandlad? Fan trot.

Hva för ditt mående, men nu ska du se att det blir bättre. De heter ju först blir det värre och sedan bättre. Vet hur du känner dig, ta en minut i taget. Jag kämpar vidare, gör de du me. Styrkekram

med detta hemska mående. Nu ska det bli bättre. Ta hand om dig sjäv på bästa sätt. Bry dig inte om sommar och sol nu utan se till så du vilar äter och dricker(a-fritt)naturligtvis. Ät sånt som du tycker om, unna din kropp godsaker så du får en fin återhämtning. Hoppas ångesten lägger sig snart. Nu får du ta en stund i taget så blir det bra .Kram

när det inte finns hemma. Jag har aldrig kunnat ha a hemma någon längre tid utan att dricka. Kan tänka mig att det är samma med viss form av matmissbruk. En del kan ju inte sluta äta, utan äter tills det tar slut. Ungefär så drack jag. Jag blir också förbannad på all reklam, alla soc.media inlägg om a. Det är en förskönande bild av ett växande problem i samhället. Du har ju flera år av a-fritt bakom dig. Har du tagit annan hjälp, terapi, mediciner mm. Beroendet av a ser olika ut för oss alla, då är det viktigt att det finns olika sätt att hantera problemet. Kan också tycka att problematiken skulle fram i ljuset på ett bättre sätt. Tyvärr är ju alkoholmissbruk så skambelagt och något som vi alla vill hålla hemligt för omgivningen. Det är väl så med de flesta beroenden...

Jag följer dig på vägen, vi gör det tillsammans! Jag drack också alldeles för mycket i torsdags men inte så jag kräktes eller däckade men ändå för mycket. Nu är jag nykter och ska fortsätta, det tar tid men det kommer att gå! Kramar