Senaste kommentarerna i forumet

...fick jag nog. Gick med här för jag vet att ensam klarar jag det inte. Nu har det gått fem månader men alkoholen är kvar som mitt största problem. Har tagit tag i annat. Byter jobb till hösten. Har bra medicin mot depression. Varit sjukskriven ett kortare tag men har nu 4 semesterveckor framför mig. Drack alldeles för mkt i fredags o tog t o m återställare igår. Jätteorolig för att jag skadar min kropp o hjärnan inte minst. Hat ikväll ångest när jag tänker på allt detta. Att det gått fem månader o jag har inte lyckats med ett skit när det gäller alkoholen. Tror jag måste hålla tag i forumet väldigt hårt nu. Notera dag för dag, har ju bestämt att vara ärlig här inne. Säga till er exakt hur det är och därmed säga detta samtidigt till mig själv. Tror jag därför dragit mig ur här för jag har gjort saker jag inte står för helt enkelt. Idag har jag oxå druckit lite, alltså inte en helt nykter dag. Suck. Mår jätteilla o vill sova men det är svårt att somna med dessa tankar, denna ångest över det egna beteendet. Imorgon är en ny dag. Jag väljer att sätta p för idag, det blev inte som jag tänkt. Imorgon tar jag ett nytt nyktert steg. Måste!

Tack för att du finns därute Jozan! Jag har verkligen försökt att förstå varför. Jag vet inte,. Det känns som att jag inte kan känna förnöjsamhet med ett gott liv. " is that all there is"?liksom.
Kanske ngn kemisk obalans. Hoppas det för i så fall borde det gå att korrigera.
Alla vi som dras med detta problem borde starta en intressegrupp och kräva bättre hjälp, precis som alla andra med kroniska sjukdomar. Någon forskare skrev just om detta att alkoholberoende är kroniskt och ingen akut sjukdom. Den kräver livslång behandling precis som t.ex.hjärtproblem eller diabetes. Man verkar inte ta det på allvar. Det är fortfarande upp till var o en att klara sin sjukdom. Antingen skall man sitta o erkänna sig maktlös o bli frälst eller så får man stå sitt kast.

Känner mig arg och lämnad i sticket?

Varför händer ingenting inom forskningen när det gäller alkoholproblematik? Är det fortfarande så att man anser att dom som blir alkoholister har dålig karaktär? Mindre värda? Någonting sker ju iabsolut i hjärnan när man passerat en viss gräns. Borde vara intressant åtminstone för hjärnforskare. Vi är ganska många som passerat gränsen.
Antabus, Campral , Reviva o allt vad det heter är ju som att måla över prickarna när man har mässlingen. Så fort man slutar ta medicinen är problemet där. Trött man blir. Detta är ju ett stort samhällsproblem. Visst jag talar i egen sak, men vem skall annars göra det.

Försök igen! Om du har perioder av vita år så försök identifiera vad det var som fick alkoholen att få övertaget de gånger du fått återfall.

Skulle jättegärna slängt mig i en pool nu, nykter.

Väljer jag iallafall att vara nykter. Förhoppningsvis blir det mysigt ändå och jag är förmodligen pigg imorgon och orkar göra allt jag måste. Får sån ångest när jag druckit, det tar så mycket tid. Det går fort när man dricker, tiden alltså, och dagen efter spenderas oftast i sängen med ångest, huvudvärk och illamående. En dag denna vecka har jag druckit, är väl ok iaf.

Som dom andra har sagt tidigare så har du hållt dig nykter innan, felsteg får vi räkna med. Ta hand om dig, det blir bättre, kram

Skönt att det känns bra, Anders! Och att du fått bra hjälp nu när du så modigt bett om det! Jag hejar på dig, men det vet du ju :)

Imorgon är det som sagt 4 månader. Pimplar fortfarande min a-fria öl som någon form av substitut, så jag firar väl inte fullt ut. Det är väl som min terapeut säger, att det är inte så mycket alkoholen det gäller för min del, utan trösten. Som jag uppenbarligen kan hitta i alkoholfria alternativ (vilket för all del är toppen på sitt sätt). Men det är väl det jag måste fortsätta med. Att hitta styrkan att kunna slippa söka tröst och trygghet i tid och otid. Att det går bra ändå.

Så resan fortsätter. Även om den på vägen tar nya former. Men det är väl så det är. Det är inte en enkel problematik vi alla har här på forumet, som har en enkel lösning. Den har många dimensioner och bara för att man lyckats lösa det ena, kvarstår annat innan man blir hel och kan stå stadigt.

Många styrkekramar till dig och alla andra kämpar här! Vilken underbar sommarkväll det kommer att bli!

Dina ord värmer verkligen, blir alldeles tårögd. Massor med kärlek till dig! Kram

Men så blev det fredag kväll. Hade så mycket tokiga dialoger i huvudet hela eftermiddagen. Försökte fokusera på att åka och bada med hundarna i den underbara sommarkvällen.
Lyckades tacka nej till AW. Lyckades cykla förbi bolaget på vägen hem.
Väl hemma är bilen borta! "Tjuvlånad" av ett av barnen.
Slappar på balkongen. Den stora tröttheten och trögheten som präglats arbetsdagen byts ut till rastlöshet efter mågra timmars slappande i solstolen.
Barnet svarar inte i telefon.
Himmel! Min plan kommer spricka. ALLA på gården grillar och skålar. De flesta vännerna sitter på uteserveringar. Och jag får tusen miljoner anledningar att skjuta upp nykterheten till söndag.
Halv åtta. Ger jag mig och cyklar till bolaget. Bara en flaska vin. Kontrollerat.
Barnet kom hem vid nio. Ville ha skjuts vid 10 nästa morgon.
Så kontrollerat blev det. Nån dl kvar i flaskan. Fick några svaga impulser om att shoppa en sexpack. Men de avtog.
Sov i 10 timmar i sträck. Eller sov 23-06, vaknade och somnade om. Vaknade, och mådde bara bra.
Idag städar jag. Och tänker och funderar.

Hur var tiden närmast efter avgiftningen för dig?

och ta omtag. Ta det här snedsteget som en erfarenhet.
Du fixar det här, du är på rätt väg.

Många styrkekramar

Jo, det känns som att jag är på rätt väg - eller snarare: jag är iaf inte på fel väg....:-)

Hoppas att det går framåt för dig också, och att du får lite hjälp av medicinen du får!! Som du skrev, det tar ju tid för kroppåknopp att "läka" - och det får man ju vara ödmjuk inför när det "akuta" har klingat av. Hoppas att du, med raka och "utvecklade" ben, kan njuta av sommarvädret. Du är en förebild för mig - och jag tycker att du har gjort det så j-a bra med ditt fullständiga och självklara fokus på att inte "bjuda in alkoholfan till dans"..... - och snart så firar du ju 4-månadersfödelsedag. Grattis i förskott!

i en process där du är på väg mot ett liv där alkoholen inte ska styra över dig. Du är ju klart medveten om att du inte vill dricka, du har perioder utan alkoholen, du är på rätt väg. Tryck inte ner dig själv utan lyft upp det positiva som du hittills åstadkommit. Du får mer kraft och styrka om du accepterar det som skett, och försöker tänka positivt om dig själv.

Du är inte ensam om att utkämpa en strid mot alkoholen. Jag har många års kamp med berg och dalbana i måendet på grund av den dj..la alkoholen, då det ibland varit nattsvart. Men det går att kämpa sig upp, att avstå från alkoholen. Det är en lång process. Men det går.
Du klarar det också. Kämpa på.

Styrkekramar

Jo, vi är många som har blivit lite "glömska" längs den krokiga vägen:-) Bra att du tar nya tag - och du: Glöm inte alla de nyktra dagar du har samlat på dig - även om du nu börjar en ny tideräkning. De nyktra dagarna har ju inte förlorat i värde - bara för att du börjar räkna på nytt. Zooma ut lite, och fokusera på just de nyktra dagarna - och inte på "plumparna" i protokollet..........

Go girl!/Vi kämpar vidare.....

När gästerna kom och välkomstdrinken serverades glömde jag att jag inte ska dricka alkohol.
Många glas vin blev det och jag stupade i säng (kontrollerat såklart) innan jag hann göra bort mig helt. Jag har av någon anledning också glömt min tandblekning så jag börjar den ikväll. 21 nätter med skena från idag. 21 dagar nykter.

PS jag har huvudvärk men inga andra symptom

Jag hade bestämt att inte dricka mer av flertalet orsaker, sen hamnar man i dåligt umgänge och man är så jävla svag så man inte kan motstå. Jag mår illa, har ångest. Ska jag aldrig kunna sluta? Jag hatar mig själv för hur jag håller på och hur jag sårar människor runt omkring mig som jag älskar. Jag vet ju vad det är jag vill och vad jag mår bra av så varför, VARFÖR skiter det sig varje gång? Så ledsen, arg och besviken.

är intressanta och positiva att följa.

Jag funderar också mycket. På orsaker till drickandet och förhållandet till alkoholen. På barndom och tidigare upplevelser i livet. På hur man är, vad man kan försöka förändra, och vad man måste försöka acceptera. Nykterheten ger många vinster, och samtidigt ska man då möta minnen och känslor obedövad, som kräver en form av tillvänjning.

Leva utan alkohol är att vara och existera naturell, utan tillsatser.

Ha en bra dag på stranden Levande

Vet inte hur lugnet kom, men tror det var när jag accepterarade att så här är det.
Slutade att inbilla mig att jag hade ett naturligt förhållande till alkohol, visst har det funnits gånger jag haft det.
Men senaste åren har det varit en flykt och döva bort mig.
Men har alltid haft det som en krycka, tyckt jag blivit säkrare och roligare så det är en flykt det med, från en dålig självbild.
En av orsakerna är säkert en uppväxt med att aldrig prata om svåra saker utan skynda vidare till något roligare och trevligare.
Som ni förstår har jag och eken pratat över en kaffe på morgonen och jag känner mig lite klokare.
Bygger vidare med en dag på stranden med bad och glass, en dag för själen.
Önskar er en fin lördag

personligheter. Jag har tidigare nämnt min missbrukspersonlighet och min nyktra personlighet. Dom är väldigt olika men egentligen inte separata, den ena glider över i den andra. Nu har jag börjat inse att det finns en tredje, helt egen personlighet. Det är en analyserande, logisk och tämligen insiktsfull person, det är den som skriver här nu. Jag upplever att den här personen tittar på mig själv utifrån, drar slutsatser och föreslår förändringar.

På något sätt känner jag att jag ibland följer mig själv på lite håll, snudd på den nära döden- upplevelse en del talar om. Jag svävar över mig själv, ser när något är på väg att gå snett men kan inget göra om jag inte kan få han där nere att lyssna. Jag kan inte säga att jag lider av det, snarare upplever jag det som en tillgång. Så länge jag kan hålla den här distansen till mig själv har jag också möjlighet att upptäcka när något är på väg att gå åt pipan. Och ju tidigare jag börjar försöka stoppa mig från att ta ett snedsteg, ju större chans har jag att lyckas.

Jag har från min balkong utsikt över ett villaområde. Närmaste villan har en stor pool, med skjutbart tak och alla tillbehör. Jag har, överlägset och nedlåtande, sett honom gå med sina håvar och borstar, slangar och filter, i väder som bäst lämpar sig för inomhusaktiviteter. Igår var det 28 grader varmt och när jag ser familjen plaska och leka i vattnet, är jag mest bara avundsjuk. Några få sådana dagar gör det nog värt allt jobb.
Who's laughing now, punk?

Ha en härlig dag!

Grattiskramar!

Fint och starkt att du klarat 40 dagar!! Vi fortsätter så....

Med stöd av forumet så har jag lyckats hålla min nykterhet i 8 månader. Känns bra att läsa om andra i samma svåra och skamfyllda situation som mig själv. Här behöver du inte erkänna något om du inte vill, men kan göra det om du tycker det känns rätt. Det enda som är säkert är att vi alla har någon form av alkoholproblem....

verkar du vara. Det är något som dom flesta strävar efter och många som inte klarar det. Jag är glad för din skull och att du hanterar ditt liv på ett bra sätt. Fint att du finns på forumet...

Det var svårt, som sagt, och jag drack några cider. Förlåt. Imorgon är en ny dag. Jag vet att jag kommer att vakna med ovilja, avsmak. Självhat. Men det jag har gjort bra den här veckan är att jag inte druckit varje dag. Det är bra, ändå. En förändring, som förhoppningsvis leder till ett slut.