Senaste kommentarerna i forumet

Testa och se om du mår bättre efter 21 nyktra dagar, sömnen brukar bli okey efter sex veckor men för mig tog det längre tid! Sikta på att ta det stegvis och du kommer må så mycket bättre!

Du verkar också ha hittat rätt sätt att hantera situationen och nykterheten med dina kloka val! Ha en skön weekend med många dopp!

Vi har ju träffats i min tråd och jag upplever att jag får struktur på mina tankar genom att skriva här precis som en dagbok. Den enda skillnaden att skriva här är att ämnet är definierat. Sedan kommer ju hela livet in ändå. Alkoholen lämnar inga delar opåverkade. Att kunna få stöd och råd genom andras erfarenheter hjälper mig att komma till insikt om vad jag måste göra.

Hoppas du också kommer att uppskatta Forum.

Här behöver man inte skämmas för NÄR, HUR, VAR eller VARFÖR man druckit.
Här kan man skriva och läsa, få stöd, det blir en vi-känsla.
Vi som har problem med alkoholen. Vi som vill få ordning på våra liv, utan att alkoholen styr det.

Så kämpa på i lag med oss andra

Härlig läsning, vill dit ja me. Men ned 24h steg

Tiden går fort, våldsamt fort.
Sommaren med all frestelse vad det innebär. Så jäkla skönt att inte känna suget längre. Inget behov, ingen flykt.
Bara vara !
Ha det - kämpa på!

Jag är så ebarmeligt trött på mig själv.
Sitter och funderar ch undrar? Varför?
Som om det finns något enkelt svar.
Gener och socialt arv. Visst. Och nu har jag varit så dum att jag förpassat både gener och socialt arv till nästa generation.
Hoppas ett tillfrisknande av mig kan förhindra samma bana hos barnen.

Men det är ngt som hänt med mig senaste året. Jag har börjat säga nej på jobbet.
Och nu även i en relation.
Lite grann som att jag märker hur fel jag är/gör, när jag råder mina barn.
"Man ska värdesätta sig själv" "det händer inget farligt om du säger nej" "var rädd om er, det finns bara en av dig" osv.
Och tänker, undrar, om ngn sa så till mig. Fast jag glömt. Eller, jag hoppas att drt är så. Men vet att jag inte hade sån support när jag var barn.

Men nu är jag vuxen. Och galet stolt över mina underbara barn. Som jag har gjort. Och uppfostrat.

Jag förtjänar att vara tillfreds. Jag har gjort det bra.

Idag gick det lätt att cykla förbi bolaget. Tänkte att jag måste byta ryggsäcken till handväska. Största anledningen till ryggsäck är för att dölja hembärandet av alkohol.

Jag har under många år självmedicinerat med vin och öl. De senaste åren har varit så tuffa privat och även på jobbet. För ca tre år sedan gick jag på rådgivningscentrum där jag bor men jag kom aldrig t punkten att jag skulle sluta helt och hållet. Jag ville ha kvar det mysiga men det blir aldrig mysigt för det har gått för långt helt enkelt. Jag befinner mig inte riktigt där i känslan men förnuftet vet. Nu är mitt liv mycket lättare så vad som tynger nu är alkoholen. Den ger mig så mycket ångest och den gör mig tjock. Jag vill verkligen klara detta.

Känner igen nästan allt du skriver. Vi är nog rätt många i detta land med s.k. dysfunktionella familjer i bakgrunden. Skamkänslorna fanns där tidigt.
Visst mår man bra en stund på ruset, men rätt snart får man betala dyrt.
Jag är där o nafsar precis som du säger, men jag tror inte för ett ögonblick längre att jag skall klara av det. Ändå!
Försöker ha långa uppehåll mellan bakslagen. Enda chansen att leva. Konstigt egentligen att man ofta väljer död före liv. För visst är det som att dö en smula när man ligger där i sina våndor. Fy för hundan! Jag är där nu tyvärr.

Det är det där vi brottas med, ett glas är väl inte så farligt. Eller jag har kontroll över mitt drickande nu.... Vissa av oss har ju inte det, jag bla. Men likväl är man där o nafsar igen o igen o igen. Det är väl det beteende som är beroendets kärna, kan tänka. För mig gäller 24 h i taget. Går väl hyfsat bra. Men viljan är stark.

Välkommen hit, här har jag fått mkt till mig på min väg mot nykterhet.

Känner så väl igen mig själv i din beskrivning. Är företagare och jobbar mycket. .stressar och igår kväll tog jag mig 2 stora wiskey. .o sen ringde telefonen och jag fick försöka lösa en massa jobb över telefon vilket bara blev halv bra och idag ligger jag med världens huvudvärk och en fruktansvärd ångest. Förut drack jag en whiskey om dagen för att koppla av men bröt detta mönster för ngn månad sen och har därefter bara druckit på helgen...tills igår..

Välkommen patsy. Att dricka a lättar ångest o nedstämdhet för stunden. Men vi alla vet ju att slutnotan blir 100ggr värre. Har inget direkt råd till dig, men här inne kämpar många mot alkoholdemonen och andra åkommor. För mig känns det trösterikt att inte vara ensam, och många gånger blir jag hjälpt av detta. Hoppas du kan känna detsamma . Kram

Jag har läst här länge. Gjorde ett halvhjärtat försök för tre månader sedan.
Det ger så otroligt mycket att få läsa andras berättelser.
Nu har jag dock gått ett steg längre och även meddelat mina närmaste att jag har problem, och vill vara nykter. Alltid.

Läser dina kloka, lugna inlägg och tar ett kliv framåt....nykter

Jag blir rörd av ditt inlägg. Du beskriver så öppet och tydligt hur alkoholen påverkar dig. Du har en förmåga att se på ditt beteende utifrån fler perspektiv, inifrån, känslomässigt, utifrån och med klarhet om dess allt mer negativa konsekvenser. Alkoholens dubbla eller kanske multipla funktioner och effekter är det många här inne som kan vittna om. Det låter som att den strategi som du en gång var hjälpt av har förlorat sin kraft. Alkohol fungerar så. Jag hoppas att andras inlägg blir hjälpsamma för dig nu när du påbörjat en förändring gällande alkohol. Kanske är det även andra förändringar som påbörjas i dess kölvatten? Fortsätt berätta om dina tankar och hur du väljer att göra nu.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Känns igen det mesta, förutom det där med hundarna då:-) beror nog bara på att jag har bara en hund, kastrerad. Välkommen hit, här kommer du hitta många med liknande problem o svårigheter. Själv har jag haft ett återfall på två dagar, men kämpar vidare på dag 6 nu.

väldigt varmt. Jag är tvungen att öppna korsdrag för att få lite svalka inomhus, men det förutsätter att det blåser åtminstone lite, och det gjorde det inte igår. Så jag satt och svettades och muttrade. I vintras var det kallt och blåsigt så jag satt och frös och muttrade. Jag tror det ligger i generna, det att vi aldrig blir nöjda. Det är nog det som driver utvecklingen framåt, vi får nya produkter och trender, vi söker hela tiden något nytt, något annorlunda.

Paradoxalt nog vill vi ofta inte ha för stora förändringar heller. Vi vill leva vårt liv som vi alltid gjort, vi går upp vid samma tid, äter samma frukost, gör samma jobb och tittar på samma tv-program, dag efter dag. Det ligger en trygghet i att veta hur ens liv kommer att se ut. Att byta jobb eller flytta till en annan ort är stressande, ibland så mycket att vi bara vill vända tillbaka till det gamla. Det är kanske delvis därför nykterheten är så svår när den är ny; hur hemskt det än var i missbruket så låg det ändå en slags trygghet i det; det var förutsägbart och invant. Förändring kräver styrka och den förändring vi alla försöker åstadkomma kräver mycket av den varan.

Vi var lite sena idag så när vi kom till parken hade folk hunnit vakna. Förutom de vanliga joggarna mötte vi ett gäng stavgångare, det verkar vara en gruppaktivitet. Och det är klart, man känner sig väl mindre löjlig om man är flera som traskar omkring med skidstavar mitt i sommaren.

Jag önskar oss alla styrkan att stanna i förändringen!

Det är tufft att leva med honom, men stressen och oron för honom om jag lämnade nu skulle vara värre.
Vet inte vad han håller på med, men super gör han.
Väljer att sakta men säkert lämna när tiden är där.
Min egen nykterhet går otroligt bra, även om livet är väldigt mycket stress just nu.
Försöker följa mina egna råd om att bromsa och ta vara på de små stunderna.
Som att äta hallon paj med glass i solen, finna en stund ro i kaoset.
Kvällsdopp igår efter jobbet ger fortfarande energi.
Så fyller denna dag med kloka beslut, små stunder av ro för att bygga vidare på mitt nya liv.
Önskar er alla en fin dag och att ni gör bra val för er själva

Jag känner igen mig i det du berättar. Mår dåligt och har svårt att socialisera utan alkohol, men mår ofta sämre när jag dricker (eller så leder det till att jag gör idiotiska saker). Se min tråd https://alkoholhjalpen.se/node/24995

Jag försöker att hitta nya sporter, nya vänner som jag kan umgås med i situationer som inte involverar drickande. PokemonGo kanske vore något för dig? Fånigt, men iaf får man motion, kan träffa andra spelare och skingra tankarna på drickande. :)

Kram!

Patsy,
Det låter väldigt vackert och stort! Fint att du förlåter dig själv!
Kram

Här kan du sortera din tankar och få stöd.

Det blev lite tråkig stämning när den semesterfirande mannen föreslog restaurang igår kväll (=vin) och jag surt svarade att "jag fastar, kommer du ihåg att jag sa i söndags att jag fastar en hel vecka? " Det här är nog hans sämsta semester någonsin på kort sikt. På lång sikt så måste han och jag hitta ett annat sätt att umgås än över en (två, tre) flaska vin. Tänker man så så har han också allt att vinna på att denna sommaren är torrlagd. ?
Jag tror inte det finns någon bra tid för att sluta supa utan man gör det när beslutet mognat fram.
När hösten kommer då är vi båda fräschare än på många år.
Jag har gått in på dag 4 och det känns bra. Igår var jag på massage och mina ben värker, ta i trä, inte speciellt nu på morgonen. Jag fortsätter skriva mina 21 dagar och så får jag se om jag kan må ännu bättre.

Kämpa på i sommaren!

Jag gjorde något väldigt känslomässigt jobbigt. Fick ett dygn på mig att ta farväl av sommarhuset där jag tillbringat mitt livs alla somrar. Jag bara grät och grät, och när grannarna bjöd på vin klarade jag inte att tacka nej. En varm sommarkväll på bryggan, den sista någonsin, så förknippat med ett glas vin. Självklart blev det inte ETT glas, och jag kände mig ännu ledsnare efter att ha druckit. Men jag förlåter mig själv för det och börjar om idag. LCHF dieten (sabbad av vinet) har jag iaf lyckats hålla mig till och hållt igång med träningen.

Vad duktig du är Anna! Du klarar det här! :)

Precis så är det! Är också ensam i mitt drickande och har inte "vågat" berätta för någon. För mig är det noll tolerans som gäller, klarar inte att dricka måttligt.
Genom stödet från alla på forumet så har jag hållit mig nykter i 8 veckor.
Läs och följ trådarna här så får du inspiration och stöd.
Varmt välkommen & lycka till.