Senaste kommentarerna i forumet

Ja, för min del blev det så att jag istället för att dricka på en social nivå med ex-mannen/föräldrarna, drack så mycket jag bara kunde i smyg och sen i princip låtsades inte dricka alls i deras sällskap. Väldigt destruktivt att tvingas smygdricka och inte kunna vara ärlig, för jag ville vara ärlig och få stöttning -inte bli utskälld.

Träningen kändes skön och det gick lättare att träna i dag. Börjar komma i gång riktigt bra. Har inte haft någon lust att stanna till på någon uteservering i dag för att ta ett glas.
Men det är ju arbetsvecka och då ska det inte vara ett glas vin.

Det har förresten gått bra med "måttlighet" eller uppehåll sedan jag skrev sist. :) Var på utlandssemester i en vecka och då "lät" jag mig dricka det där åtrådda glaset vin när jag satt ensam på terrassen varje kväll. Ja, det blev ju inte ett glas utan flera såklart, men inga dumma fylleupptåg eller snedsteg.

Sedan jag kommit tillbaka är det uppehåll med drickandet som gäller igen, men jag mår SÅ satans dåligt. Jag orkar inte umgås med människor eller ens ta kontakt med någon när jag är nykter. Jag har i perioder svår social fobi och då funkar ju alkohol finemang för att lugna nerverna...tills drickandet spårar ur. Nu satsar jag på 14 dagar utan alkohol (är på dag 3), och varför just 14 är för att det känns som ett genomförbart mål. Och för att om 11 dagar ska jag på födelsekalas (om jag orkar) hos en väninna som fyller "jämnt", och jag vet att det kommer bli väldigt svårt att helt låta bli att dricka då.

Tack för era kommentarer :) Jas75, jo jag har tänkt gå till en beroendeklinik där jag varit för några år sedan i samband med skilsmässan. Då testade jag mediciner som inte hjälpte. Naltrexon gjorde mig bottenlöst deprimerad (den motverkar den antidepressiva medicin jag tar) och campral tyckte jag inte hade någon effekt. Nu är jag inte under så mycket stress som jag var då och har lättare att låta bli alkohol. Jag vet att de kan erbjuda samtalsterapi på kliniken, vilket jag verkligen skulle behöva.

Mattiasheja, jag berättade för mina vänner för några år sedan precis hur dåligt jag mådde. De har undvikit mig sedan dess, med ett enda undantag. Det är väl så man får veta vilka ens riktiga vänner är...vilket i det här fallet var 1. Mina äldsta barndomskompisar, som jag stöttat i ur och skur genom åren, har jag inte hört av sedan dess. Nu har jag ytliga, nya vänner, som jag inte kommer skrämma bort. För om jag är helt uppriktig med alla mina besvär så sticker de, säkerligen. :(

Jo känns bara som om man dricker ännu mer då , när man lurar nån annan lurar man samtidigt sig själv.

Precis Andreas! Det är naturligt för en förälder att "övervaka" sitt barn, men allt blir fel när en partner börjar agera "förälder" åt den andra. Fast det känns inte naturligt när min mamma blir alkoholpolis åt mig som är 35 år! Jag blir bara förbannad över att bli omyndigförklarad, det känns berättigat.

Min morsa är så, "alkoholpolis". Men det är kanske naturligt att en förälder är det.

Ok förhoppningsvis har min morsa slutat läsa här nu. Men känner att ja behöver skriva av mig. Köpte 8 öl förra veckan som jag gjort de senaste veckorna, drack 4 i Tisdags som vanligt. Blev en liten fylla men ingen bakfylla, som vanligt. Dock har vi gäster här o ja fick 4 starköl i present av dom. Så på fredagen blev det 5 öl istället för 4. Sen var det fest igår o då hade mina föräldrar ett gammalt flak av 4,5 % cider, 33 cl som gick ut i Maj som ingen ville dricka. Blev säkert 6-7 sådana, inget som ja planerat, men häller ingen bakfylla. Så de där 8 ölen i veckan blev mer denna veckan o nu har ja 4 öl i kylen o 1 cider som ja inte vet om ja ska dricka imorgon. Men ja har iallafall inte köpt mer alkohol själv och ingen starksprit fortfarande. Kanske borde den här tråden flyttas till "dricker ja för mycket" forumet.

Jag kände på liknande sätt med min ex-man, inga barn i bilden dock. Vi höll jämnt tempo med drickandet under åren, men han bestämde sig för att det var bara jag som drack för mycket och började bevaka mig. Han ville bestämma när och hur mycket jag skulle dricka, "regler" som han själv inte följde. Jag höll med om att jag drack för mycket och jag ville sluta med det, men att han övervakade/skällde ut mig gjorde bara att jag blev förbannad och drack i smyg. Mitt drickande blev på så sätt värre.

Du borde prata med din fru om ditt drickande och förklara att du själv vill sluta/minska, men att det är och SKA vara ditt ansvar. Ingen annan i familjen ska ta på sig rollen som "alkoholpolis". Jag förstår att den rollen ger närstående en bekväm illusion av kontroll, både jag och min mamma var "alkoholpoliser" åt min pappa, men det var ju liksom att omyndigförklara honom. Då behövde han inte heller ta eget ansvar för drickandet. Typiskt medberoende. Det är något annat att känna att man blir stöttad av sin partner, det är så det borde vara, inte att den ena börjar övervaka och banna. Jag blev som barn väldigt skrämd när min pappa drack och han betedde sig jätteläskigt (i ett barns ögon). Han var som förbytt och det gick inte att lita på honom. För barnen så är det nog bäst att som förälder inte dricka alls, eller iaf försöka att låta bli :)

Jag hänger på din "detox" Anna, men jag siktar på realistiska 14 dagar med förhoppning om 21 (eller fler!). :) Innan jag stack på semester körde jag en vecka utan det kära vinet och strikt LCHF, och ja några av mina "trivselkilo" bara dunstade iväg! Idag börjar jag om igen. Jag klarade inte utlandsresan utan det kära vinet till kvällen på terrassen, men jag försöker förlåta mig själv för det och tar nya tag. Tre "trivselkilo" kvar.

Hur utför du din fasta? Jag började fasta men märkte att tvärstopp av alkohol samt knappt äta gjorde mig väldigt nedstämd, så det blev LCHF istället. Humöret var mycket bättre.

Kram och lycka till! :)

Min man överraskade med en resa till Turkiet. All inklusive med 7 barer, gissa hur jag mår?!
Han trodde nog vi skulle hitta varandra igen efter många tunga samtal senaste tiden. Vi har tyvärr levt sida vid sida då min bästis A tjatade på mej 24/dygn.....
Orkar inte ens gå in på forumet längre. Hörs när jag har hittat lite kraft. Tyvärr är bästisen A väldigt tung att konka runt på.
Kram

Vad skönt att du sover bättre, det är guld värt för välbefinnandet!
Jag tycker personligen att det verkar väldigt tufft att leva med någon som dricker för mkt, det skulle absolut dra ner mig. Klokt att du inte hastar med beslut men jag tror att du inte ska vara rädd för fler förändringar om det behövs! Jag har ny lycklig relation, skilde mig för 4 år sedan av flera tunga anledningar. Min nuvarande man är mkt måttlig m alkohol och det är ett sånt stöd! Samtidigt är stora livsförändringar påfrestande oxå.

Häpen insåg jag idag att jag sovit ut, under alla år med vin fanns inte det. Månaderna utan vin har gett mig detta tillbaka, vaknade tidigt men somnade om.
Så skönt även om huvudet kändes segt så var detta något jag verkligen saknat utan att veta det.
Jag själv blir förvånad hur hela jag börjar falla på plats och att mitt nya nyktra jag börjar bli så som jag vill vara och må.
Så önskar er alla en fin dag och jag bygger vidare på mitt nya jag

Så bra att du hittat hit. Här finns många berättelser som kan sätta det egna erfarenheterna och upplevelserna i perspektiv. Vilket kan vara till hjälp när man som du beskriver inte riktigt får ihop sin egen bild. Det låter som att du och din partner har olika syn på vilken alkoholkultur som ska gälla i er familj. Du har en modig dotter som kan säga att hon tycker att du blir konstig då du dricker alkohol. Många barn upplever det så och finner det ofta skrämmande.

Modet har även du som valt att skriva här. Jag hoppas att du får många svar och att du hittar ett sätt att skapa en dialog med din partner som blir bra för familjen. Som många här inne beskriver är det inte alltid VAD man säger som HUR man säger det som kan bli avgörande. Att som vuxen person få "regler" kan kännas märkligt och ibland är regler mer av vad ska jag säga... kriterier som man kan välja att förhålla sig till? Jag vet naturligtvis inte hur det är för er.

Hur som ett varmt välkommen och fortsätt gärna skriva här om hur du känner och hur det går för dig. Väldigt många har läst det du skrivit. Det är en viktig fråga du tar upp.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så fint att du är här. Det låter som att du allt mer känner att du vill förändra din relation till alkohol. Det som till en början fungerade och som kändes okej oavsett skäl börjar oroa dig allt mer. Att du modigt blickar inåt och sätter ord på vad du uppmärksammar är viktiga steg då du vill förändra. Redan många steg tagna således utöver att du är här. Jag hoppas att du finner det stöd och den inspiration du behöver här inne. Här finns många berättelser att hämta kunskap från.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så fint att du är här. Det låter som att du allt mer känner att du vill förändra din relation till alkohol. Det som till en början fungerade och som kändes okej oavsett skäl börjar oroa dig allt mer. Att du modigt blickar inåt och sätter ord på vad du uppmärksammar är viktiga steg då du vill förändra. Redan många steg tagna således utöver att du är här. Jag hoppas att du finner det stöd och den inspiration du behöver här inne. Här finns många berättelser att hämta kunskap från.

vänligen Li-Lo

för att nå förbättringar på olika områden, och därmed få bättre livskvalité är bra.
Att minska eller sluta med alkoholkonsumtion är ett sådant område. Att minska i vikt ett annat.

Själv har jag i yngre dar haft lätt för att både gå upp och gå ner i vikt. När jag då velat minska i vikt har jag ätit mindre och motionerat mer. Nu med mognare ålder (mellan 50 och 60) har jag dock börjat få svårare att minska i vikt när jag velat. För mig blev då LCHF-metoden en framgångsrik diet.
Det var en kollega som tipsade mig om denna metod i vintras, när han själv skulle börja med den. Först var jag skeptisk, man har ju alltid fått höra att man ska minska på fet mat för att behålla eller minska vikten. Det ska vara light-produkter sägs det. Dessutom, att minska på kolhydrater? Vi minns ju rekommendationerna i "6-8 brödskivor om dagen"-kampanjen för många år sedan.
Hur som helst, jag började med LCHF, och blev positivt överraskad. Det blev en snabb viktminskning i början, 2.5 kg på en vecka och 4 kg på knappt tre veckor. Men det fanns fler fördelar. Betydligt mindre hungerskänsla, fet mat mättar längre, samt en lugnare och stabilare mage.
Självklart finns det nackdelar också. Mindre variation på kosten (färre rätter att välja på), och har man svårt för fet mat så är det inte en passande diet.
Nu under sommaren har jag släppt lite på LCHF, och äter mer kolhydratrik mat igen. Genast ökar då vikten. Men jag kommer enkelt att kunna plocka bort de kilona som behövs i början på hösten m.h.a. striktare LCHF igen.

Missförstå mig inte nu och tro att jag vill försöka "pracka på" dig en dietmetod. Utan det är ett eget upplevt exempel på hur man kan använda en metod för att nå ett mål. Precis som man kan använda olika metoder och verktyg för att nå mål med alkoholen. T.ex. med hjälp av AA, detta forum, terapi, meditation, etc. etc.

Hoppas att du får en bra dag Anna

Har en ah fri helg bakom mig och känner en vändning, min sega start med försök att minska/sluta m ah har varit en process åt rätt håll. Minskat två veckorna bra, och har nu haft en ah fri helg. Målet är en vit månad, helst fortsatt så men sätter inte ribban högre än att jag nu kan hänga kvar iaf :-). Berättade i lättsam anda för min man att jag vill förändra mina vanor med ah ovh motion och det var väldigt bra. Han tar vita månaden med mig och är väldigt stöttande.

Vad skönt att du lyckas hålla fokuset med alkoholfria vardagar, det är ett superbra mål! Att samtidigt ägna sig åt att allmänt må bättre gör inte saken sämre. Jag tror att min sega start att minska/sluta äntligen börjar vända. Har en alkoholfri helg bakom mig och blicken framåt utan åtagandet att jag slutat jämt, men ska ta dag för dag. Hjälpte mig mkt att säga till min man att jag vill förändra mitt drickande och börja med en vit månad, vi ska göra det tillsammans (han har inga ah problem). Lycka till med fastandet, mitt mål är att starta jogga denna vecka!

Men att dricka för att "fungera" och glömma min ensamhet funkar ju definitivt inte. Från att ha druckit dagligen dricker jag nu en gång i veckan, men då ballar jag nästan varje gång ur och gör saker jag ångrar. Vad ska jag göra? Jag mår absolut skit.

Inser att jag inte är redo för ett liv i total avhållsamhet MEN jag är klar med att lulla runt i vindimman på vardagarna.

Idag fastar jag första dagen och njuter av det. Ett sätt att ta kontroll över mig själv. Har tappat lite mer än ett kilo på dessa halvnyktra veckor och planerar nu att plocka av mig 4 kilo till under de kommande 5 veckorna. Låter jag vinflaskan stå behöver jag inte anstränga mig med mer än att inte ersätta vinet med mat/godis/snacks mm. Det är så lätt att börja snaska när suget gör sig påmint men med en fasta får jag stopp på sockerbegäret. Socker får vi ju det också genom vinet i stora mängder.

Målet är nu 21 dagar utan alkohol och - 3 kg. Daglig motion i form av promenader och yoga. Idag har jag massage för att se om jag kan få bukt med värken i kroppen. Det är lite bättre men musklerna är så spända, så spända. Läser en enkel fel good bok om kom med en damtidning, 8-9 timmars sömn per natt om kroppen vill.

Jag har gått och klurat på detta ett tag. Nu är tiden inne för att genomföra kuren.

du är för dina barn! Jag tror på uttrycket "ger man dom ansvar, tar dom ansvar" och det är ju precis det du gör.
Kliande myggbett har jag fått min beskärda del av på sistone; ett trick som är nytt för mig (men kanske gammalt som gatan för andra) är den varma skeden: Man tar sked och värmer upp under hett vatten, som man sedan håller mot myggbettet tills den svalnat. Det ska bränna lite först. Värmen bryter ner de enzymer som gör att det kliar. Funkar för mig.

och var täppt i näsan. Det var varmt igår när jag gick och lade mig, så jag lämnade fönstret i sovrummet öppet. Att sova i korsdrag är, det vet jag sedan gammalt, ett säkert sätt för mig att dra på mig en förkylning. Så nu får jag rota fram min mors gamla huskurer. På så vis var det enklare när jag drack; det fanns alltid en standardlösning på alla problem. Förkyld? Whisky. Kass i magen? Gin. Deprimerad? Öl. Inte för att något av det där hjälpte, men på något sätt inbillade jag mig det i alla fall. Nåväl, jag kan ju trösta mig med att nu förlänger jag inte plågan, länge trodde jag att det var normalt att en förkylning varade i tre veckor.

Dammen var helt stilla idag, inte en krusning på vattenytan, en aning sjörök låg orörlig över vattnet, en sothöna simmade sakta från strand till strand och ritade ett v på ytan. Änderna hade flyttat på sig och fiskmåsarna var nog på semester. Jag satte mig på en bänk och bara njöt av stillheten. En sådan stund på morgonen, om än flyktig, kan lyfta min dag och bära mig till kvällen höljd i en filt av harmoni.

Jag köpte nya byxor i går, i en stor sportbutik. Allt jag ville ha var ett par mjukisbyxor med resår i midjan, men tydligen måste man veta exakt vad man ska ha dom till nuförtiden, där fanns avdelningar för jogging, cykling, fotboll och en massa aktiviteter jag inte ens visste kräver speciella kläder. Hursomhelst hittade jag ett par byxor så småningom. Enda problemet är att när jag går så glider dom ner över rumpan. Jag tror det beror på att åren gradvis har eroderat mina bakre regioner; det enda som skiljer min profil från en streckgubbe är magen, den tenderar att bli mer påtaglig för varje år som går.
Plötsligt förstår jag varför gubbar bär hängslen.

Ha en bra dag allihop.

.....fyller i mål och delmål inför morgondagens möte (CRA). DET skapar ångest att behöva tänka och sätta ord på tankarna. Allt blir så mkt mer verkligt. Livet jag levt som jag nu vill förändra. Sådan ångest ibland när jag tänker på allt jag gjort barnen. Vilken smärta jag tillfoga de. Hur kunde/kan jag? Har jag rätt att någonsin bli förlåten? Tror inte det. Hur lagar/fixar man ett 17 - årings brustna hjärta? Kan jag få hennes förtroende igen? Kan hon börja må bra? Så många tankar att hjärnan kokar. Rastlösheten gör sig påmind men orken är bortblåst. Nykterheten ett måste. Jag vill!! Saknar kärlek.

Du muntrar upp mig, sannerligen...
Ibland känns livet rätt och ibland känns det fel...
..och just nu känns det....rätt.
Och när det inte känns fel så har jag ibland svårt för att formulera mig, det finns liksom ingenting att klaga på, så där ursvenskt du vet som vi svenskar brukar göra, vi säger bara en massa saker nör vi har något att klaga på, såsom väder, pengar och politik.

I morgon börjar vår semester, en del skulle nog ha påstått att den började i fredags, men det var ju en vanlig helg, eller hur?
Jag och frugan är vid stugan, i stugan brevid svåger och svägerska, bara vuxna härute på ägorna.
Svårt att få med sig barnen, de åker hellre hit själva, ja med sina kompisar då.

Såg på webkameran hemma att det råder ungdomshus, man ser varje gång någon lämnar ytterdörren med en bild på mailen.
Det står bilar i rad på infarten, men känner mig lugn, grannarna har koll och de säger allltid att ungdomarna sköter sig så bra.
De måste ju få prova på det egna vuxenlivet, bara de städar upp efter sig.

Igår innan vi lämnade hemmet hjälpte vi faktiskt grabben med en gammal partydricka, crazy melon om ni kommer ihåg den.
Han skulle på poolparty till en tjej som fyllde år, och ville ge henne något speciellt utöver presenten.
Den blev jättefin med paraplyer och en massa sugrör, och enligt ett mess på kvällen så blev den rejält uppskattad.

Veckan innan fick han ett ryck och hängde med ett gäng nyfunna kompisar och drog till Öland och en tjejs sommarstuga.
Han var lite orolig innan men jag sade att alla impulsiva handlingar brukar bli lyckade i efterhand och att man brukar ångra saker som man inte har gjort, och hellre chansa än att sitta ångerfull.

Han kunde inte sluta berätta hur hans vecka hade varit, det bara bubblade ur hans mun han som inte brukar säga en massa saker i onödan, han ville bara tillbaka och sitta där på Böda strand och surra med nya vänner.
Men hellre sluta på topp än att dra ut på det för länge så att det hinner bli uttjatat.

Jo han hade druckigt och vid ett tillfälle hade en tjej på ungdomligt vis blandat honom en raggargrogg, hälften sprit.
Han kände att den blev stark men ville inte banga, så han drog ut på den och när den sedan högg så fortsatte han resten av kvällen/natten med en enda öl i handen, han ville inte förlora kontrollen.
Inte utan att man blir lite stolt pappa, drick gärna men gör det med förstånd.
Han hade varit en gentleman och hjälpt en tjej som fyllgrät, och rett upp saker som andra hade gjort på fyllan, han tog ansvar.
Det händer mycket i den åldern, och jag vill inte hindra honom med att begränsa hans upplevelser, han måste få smaka på livet.

Härute vid stugan lever vi nära inpå naturen, ute hela dagarna och det nyper lite i det solsvedda skinnet.
Har svårt att komma in i semesterlunket, måste hela tiden ha något att göra, är lite uppskruvad i mitt livstempo.
Lite irriterad över att min alkoholfria dryck jämnt tar slut, på något sätt så köper man inte en hel back nollöl som man brukade med bolagsölen när man åker ut utan bara en handfull, och dricker gör man ju när man är törstig och svettig.

Jag brukar sätta mig ner och försöka ta det lite lugnt, titta på småkrypen på marken, måsarna i skyn som jagar en rovfågel, musen som prasslar runt i häcken, koltrasten som hoppar runt i lövhögen, molntussarna som skymmer solen, ungarna som plaskar vid bryggorna och skriker förtjust när de hamnar i det iskalla havet, dammet från gruset på stigen som smutsar ner tårna, blåsorna som brister i valkarna på handflatorna, myggbetten som är sönderkliade och blöder, de vita skrattrynkorna runt min vackra frus ögon, mossan som växer i sprickan på berget, kottarna som studsar på gräsmattan när det faller från tallarna, en rostig skruvskalle som tittar upp ur trallen, ett barr som fastnat i hudsprickan på min häl, en droppe som faller långsamt på mitt immiga glas fyllt med isbitar och Portello...

Vid det här läget så känner jag bara en tacksamhet att det finns inget att klaga på, jag är närvarande i min egna verklighet.
Så nära jag kan komma den en svensk sommar utan att vara orolig för att förlora den i ett rus orsakat av berusningen från alkoholen.
Jo jag borde skatta mig lycklig, men på svensk mane'r så säger man sällan när någonting är bra, men gapar gärna när någonting känns fel, och det är ju fel, så,det måste jag ju ändå få klaga på...

Sol, värme och lite svensk sommar, bättre än så här blir det inte...

Berra

PS!, glömde, lyssna på en bortglömd jättefin sommarlåt på tuben/Spotify, Balsam Boys, Här kommer sommaren...DS