Senaste kommentarerna i forumet

Tack Jullan65 för ditt svar!
Ja, jag tror att de flesta har förlåtit, men jag valde den fega vägen och träffar nästan inte mina gamla vänner längre. Jag skäms för mycket och har fortfarande inte kommit så långt att jag kan prata med dem om det.

Jag känner att jag måste skriva för att få sätta ord på det som gnager i mig, även om jag har lagt den värsta biten bakom mig.
Jag har aldrig berättat för någon precis hur illa det verkligen var.
Jag visste naturligtvis att jag var alkoholist, men jag slog det ifrån mig och försökte intala mig att jag var för ung.
Jag upptäckte snabbt att det gick att dricka sig full på 2,8or. Det var ju billigt och bra. Jag hävde i mig enorma mängder på kort tid. Som mest drack jag 20 st på en kväll, alltså 10 liter. Ofta avslutade jag kvällen med en blandning av alla spritsorter vi hade hemma, allt för att det inte skulle synas på flaskorna att jag hade tagit något.
Jag har väldigt få minnen från den här tiden. Jag söp bokstavligen bort fem (drygt) år av mitt liv.
Visst hade jag några vita perioder, en vecka här och där, men sammantaget var jag mer full än nykter under den här tiden.
Jag tyckte att om jag mindes något från kvällen innan så hade jag druckit för lite. Visst är det sjukt?
Det är sju år sedan jag slutade med det destruktiva drickandet men jag tänker på det varje dag.
Jag hittar saker som påminner överallt.

Härligt. Och lycka till. Kämpar på igen efter ett återfall.

Lördagen gick som planerat. Ett glas vin på hotellet och två till maten på restaurang. Allt frid och fröjd så långt. Vi gick en skön promenad tillbaka och väl framme så vill min fine man ta ett glas vin till i baren. Jag tänker inom mig att jag kan ta en Ramlösa - det hade varit gott MEN när bartender vänder sig till mig så hör jag mig själv beställa ett glas rött.... Alltså dricker jag lika mycket som min man trots att jag väger 20 kilo mindre än honom... Ahrgh, vad trött jag blir på mig själv. Resultatet; seg och trött idag. Lite småplöfsig i ansiktet.
Ja, nya tag och jag har gjort upp en fasta under kommande vecka.(brukar fasta 1-2 ggr om året) En dag i taget och en idé om att inte röra vinet på tre veckor.
Det måste ju bara gå.
Ser fram emot att vakna nykter och pigg imorgon.

Jag gjorde ett försök att sluta när jag skrev tidigare men klarade bara någon dag tyvärr.

Idag för exakt 2 VECKOR (!) sedan drack jag senast. Jag gjorde alltså ett till riktigt seriöst försök. Det känns jättebra men suget kommer ibland. Vid två tillfällen har jag frågat min sambo om vi inte ska köpa någon cider, och han har bestämt sagt nej. Det är inte så att jag får något abstinensbesvär men många eftermiddagar/kvällar känner jag mig rastlös. Vi har tagit en sväng med bilen el åkt och handlat då. Det har funkat bra.

Nu hoppas och kämpar jag för en nykter tid framöver!

Välkommen hit

Sitter här och glor i soffan - efter ett par rejäla cykelturer, både igår och idag. Skrapade just fram 90 kr på en trisslott - livet visar sig från den ljusa sidan:-). Jag känner att "tilltuffsningen" börjar släppa - och någon typ av självkänsla börjar återfinna sig. Känner mig mer rakryggad - och behöver inte smyga runt hörnen längre. Jag är mer än redo att träffa sjuksköterskan i morgon - som ett första steg i den förändring som jag insett att jag måste göra, och vill göra. Min idé är att jag skall få möjlighet att påbörja någon slags terapi - KBT eller psykoterapi - tror att det skulle göra mig gott. Vet inte om läkemedel skulle hjälpa mig nu (alkomedicin menar jag), då jag faktiskt inte har något sug och heller inte är rädd att jag helt plötsligt skulle pinna ner på ICA och köpa mellanöl. Någon som har känt likadant - eller tvärtom, har varit hjälpt av någon gängse medicin?

Orka: Tack! Jo jag försöker, och känner att jag MÅSTE vara helt ärlig och uppriktig här på forumet. Mot mig själv och alla er andra. Annars är det ju på något sätt ingen idé att skriva tycker jag. Om jag måste, eller vill, gå tillbaks och läsa min egen tråd så vill jag aldrig vara tveksam över om det jag skrivit är det jag kände och upplevde där och då?! Känner att det på något sätt är en del av min "egenterapi". Och du, fortsätt skriv - du behöver verkligen inte "prestera" något här - lägg ner alla såna tankar...:-) Jag förstår dock hur du menar - jag känner själv att det tar emot ibland, men det brukar oftast kännas bra när man har skrivit ner några rader. Om man har den önskan! Ibland vill man ju helt enkelt inte - och då är det väl inget krav att man skall krysta ur sig något!

Jättelöjligt, men jag känner att jag kommer att vara lite "mallig" mot den empatiska sjuksköterskan i morgon när jag får berätta att jag faktiskt inte har druckit något på 3 veckor. Som ett barn som vill ha beröm av mamma eller pappa. Jag kan stå ut med den malligheten!

Harmoni och lugn till er alla som kämpar vidare, eller som "fallit" i helgen. "I morgon är en annan dag".....

Vad härligt att höra ifrån dig igen! Har saknat dig! Och vad underbart att höra att det går så bra för dig fortsatt! Jävlar tjejen, vilken resa du har gjort och gör. Jag är så imponerad av dig! Och du SKA känna dig stolt och glädjas över dina framsteg!

Och vad klok du är i dina reflektioner. Jag gräver också i mycket som är plågsamt för att komma över mina demoner som har lett till att jag tagit till alkoholen. Det är smärtsamt, men som du säger, så är det det enda sättet. Hanterar man inte sitt mörker, så är i all fall min övertygelse att man inte kan släppa drogen. Du är stark och modig! Jag önskar dig all lycka till i din fortsatta resa. Du gör det här så bra!

Styrkekramar

Herregud, snart uppe i 40 dagar. Det har gått bra att hålla sig nykter, något litet sug men inget för besvärligt. Har nu fått en ny kontakt person, en kvinna med mångårigt alkoholmissbruk som efter behandling utbildade sig till terapeut och började arbeta med missbruks vård. Det känns bra att få prata med någon som på riktigt vet hur det är. Har bara träffat henne en gång men ska träffa henne nu en gång i veckan. Hon blev imponerad över att jag hållt mig nykter i över en månad. Det kändes bra, det är ju så lätt att man förminskar sina framgångar och fokuserar på det negativa, eller så är det för mig iallafall.
Annars är det mycket som är i limbo nu med min situation i övrigt då det är semester tider men ska ha ett möte med alla inblandade (godman, läkare, kurator, boendestöd, personligt ombud, soc) i mitten av Augusti.
Har ju inte skrivit så mycket här på sistone men följer många trådar och det är så glädjande att läsa att det går bra för en hel del av oss här.
Jag har som sagt förskonats från det där djävulska suget men gör mig inga illusioner om att jag går säker i min nykterhet. Jag vet att det kan komma närsomhelst som en blixt från en klar himmel och det är mycket svårt att stå emot. Det var som min kontakt person sa "Jag kan inte säga att jag aldrig mer kommer dricka för det vet jag ju inte". Men har bestämt mig för att inte låta mig nedslås av eventuellt återfall utan istället fokusera på att det går mycket längre tid nu mellan återfallen.
Man får ta fasta på sina framsteg, jag har tagit itu med mycket det senaste året och det händer mycket på en gång nu. Det är svårt och smärtsamt att se nyktert på hur illa jag behandlat mig själv och vad jag utsatt mig själv för. Detta med att prata om min barndom med min kurator (som är jättebra) är synnerligen smärtsamt, och jag känner mig bekymrad över att jag kanske tar till alkoholen som tröst och flykt.
Det är ju så jag gjort under lång tid, och varje gång jag berättar om hur min uppväxt är min instinktiva reaktion "Detta gör ont-unna dig en fylla som tröst" men jag vet ju att det inte hjälper, smärtan kommer jag inte undan det finns inte tillräckligt med alkohol för att ta bort den. Skjuta upp den går men priset är högt med helvetes ångest och självmords tankar. Nej bättre att tackla skiten nykter, livet är svårt och det kommer ingen undan.
Jag vill tacka alla som är aktiva på forumet och delar med sig av sin resa och kamp, det hjälper mig oerhört mycket att följa era berättelser om med och motgångar.

Bra jobbat.. Førstår om du vill ha ordning på saker och ting. Tycker sjælv att allt klarnar ju længre jag ær nykter. Kænner att jag och dom som vill mig væl ær det enda som jag ska prioritera. Ær nu i Oslo med sonen. Sambon kommer senare. Blev osæker på om han druckit hemma nær vi var hær. Førsøkte utrøna om han sluddrade i telefon. Tænkte sen att, varfør inte fråga honom bara? Han blev lite irriterad men han hade inte druckit. Det kændes bra. Tænkte sen att om han dricker framøver så ær det hans val. Han har lika mycket att førstøra med ett återfall som jag. Ha en fin dag...

meningsfullt istællet før att fylla det med fylla. Så førsøker jag tænka numera. Att bara ta bort något från sitt liv utan att lægga till saker gør nog livet lite tomt. Nu får vi fundera øver: Vad ska jag gøra med resten av mitt liv...

Du verkar stark och beslutsam, har kommit på ett sætt att vælja något bra før din kropp och sjæl alltså træning. Ha en fin dag...

Att kunna ta sig ett glas då och då, det har varit mångas ønskan, som sitter i vår situation. Æven så klart min egen ønskan. Jag upptæckte att hemligheten med førændring som faktiskt var lættare æn jag trodde var att sluta helt med a. Jag behøvde inte længre længta efter att det gått en viss tid før att få a. Jag har førsøkt i flera år att minska drickandet, rækna glas byta till svagare sorter osv. Tills en av mina døttrar informerade min chef om situationen. Både skamligt och skuldbelagt. Men som senare visade sig vara det enda rætta. Jag hoppas din situation snart blir bættre. Det ær jobbigt att leva med skuldkænslor. Kram på dig, och varmt vælkommen hit...

Helgen har varit så skön, lite för mycket vin i går men ingen katastrof. Lär mig mer och mer om mig själv. Och i dag ska det fyllas på med en nolla i loggan.
Träning i morgon och en lång arbetsdag gör susen för lusten att dricka som finns!

Hej o välkommen, är inte perfekt på rådgivning direkt då jag SAS sitter i skiten själv.... Har precis haft ett återfall på två dgr, efter 25 dgr nykter. Kan iallafall säga att gubben min blev lite mjukare och gladare för var dag . Ta 24 h i stöten och en bra idé att tala med läkaren. Jag tar antabus ibland om suget blir för starkt. Gudskelov minskar suget över tid. Kram

Hej o välkommen . Jo det är inte lätt att förlåta sig själv, men man kan tänka att det är en sjukdom som man lider av. Egentligen mår man ju bra om man inte tar det första glaset, till skillnad från många andra sjukdomar. Jag har själv gjort bort mig så många ggr att jag tappat räkningen, men folk glömmer och förlåter rätt snabbt om de ser bättring har jag märkt. Den hårdaste domaren är nog man själv och ibland hakar det upp sig, kanske det hjälper att skriva av sig lite i detta forum. Vad det gäller kroppen och din lever finns bara ett sätt att veta. En vanlig hälsoundersökning med leverprover inkluderat. Kram

Ska försöka röra på mig mer jag oxå, är bra för både kroppen o knoppen:-)

Tror alla kommer till en punkt där det gäller nu eller aldrig, sluta eller sup ihjäl dig.
Jag tycker det är väldigt skönt att nått dit, som du skriver livet är annorlunda nu.
Önskar dig en fin dag och tack för dina ord som get energi åt min dag

En sådan fin morgon här, en tidig runda med hunden för att hämta energi åt ännu en dag.
Så trött men inte längre trött i själen och det är en stor skillnad.
Börjar känna på riktigt tror jag och även om det inte bara är trevliga känslor så välkomnar jag dem.
Är innerligt trött på mannen och där växer tyvärr ilska och förakt, men försöker gå bort den istället. Vet att det inte hjälper att skälla eller bråka, så försöker hålla mig lugn.
Närmar mig sex månader och är väl i stadiet att jag vill få ordning på saker.
Men foten på bromsen och kloka beslut, inte rusa iväg utan låta saker växa fram.
Önskar er alla en fin dag

att börja tänka på min nykterhet igen. Under veckan som gått har jag inte ägnat den en tanke. Jag har bara njutit av tillvaron, jag har suttit med min kaffekopp på morgonen och tittat på rådjuren som har betat på ängen, jag har sett änderna vakna och putsa fjädrarna i dammen, jag har hört hundarnas avundsjuka skall när dom insett att min hund har fått komma ut men inte dom. Livet på landet som Peps sjunger, inte dåligt. Jag önskar att jag kunde leva så här, som om nykterheten var självklar, en naturlig tingens ordning.

Tyvärr funkar det inte riktigt så. Jag har haft många nyktra perioder av varierande längd då jag har gjort just det, lagt nykterheten åt sidan, och det har alltid slutat i ett återfall. Varje gång. Nu, sent omsider, hoppas jag att jag har insett att jag kommer aldrig mer att kunna sänka garden annat än i korta perioder. Det är bara att inse att mitt liv är annorlunda nu. Det behöver inte vara något negativt, genom att fokusera på att leva nyktert så fokuserar jag också på att må bra. Det är vad det handlar om för mig, att må bra och njuta av allt gott som livet har att erbjuda. Och nu när dimman har lättat ser jag att det finns ett helt smörgåsbord av glädje och sinnesro framför mig.

Tack för era kommentarer, LenaN, Levande och miss lyckad. LenaN; ja, deras filosofi är mycket lik Cesar Millan. Jag tror inte dom har sneglat på varandra dock, dom har båda studerat hundars naturliga beteende och då leder det till samma slutsatser. Miss lyckad; jag kanske inte ska nämna några namn men gården ligger i alla fall i Gyllerboda, norr om Uppsala. Med lite detektivarbete borde du kunna hitta rätt.

I en vecka har jag levt på mikromat, där hela matlagningsproceduren består av att knappa in rätt tid på mikrovågsugnens panel, och som serveras på den papptallrik man lagade till den på. Så igår lagade jag riktig mat, lade upp fint och åt på porslin med riktiga bestick. Matlagning är underskattat.

Ha en härlig söndag allihop!

Ännu en dag. Jag har dock skaffat mig ett nytt beroende, att springa i skogen. Det ger mig styrka och ger mig tid att inte tänka.
Idag var jag om än bara en kort stund i ett drickande sällskap. Inga problem.
Livet har varit snällt mot mig idag. Imorgon har jag ingen aning om. Men jag är stark

Välkommen hit, bra kämpat, och det kommer bli bättre för varje dag. Här kan du följa fler med liknande problem, det är verkligen inte lätt att sluta dricka. Särskilt som folk dricker överallt. Men tiden kommer visa på nya vägar. Jag har precis haft ett återfall på två dagar och förbannar att jag drack. Men är på banan igen och kämpar vidare. Kram

Om det är någon tröst så fungerar jag precis likadant som du beskriver med minibaren och restaurangen. Ett glas blir 4, suget börjar inte stillas förrän dess. Kan avstå några dagar men om jag väl dricker tex dag 4 så skriker hela jag (inte bokstavligen) efter mer än ett glas. Känns ju inte bra, stabilt och trovärdigt att jag skulle klara av att dricka måttligt i längden :-/

Vindimman låter obehagligt välbekant, sista åren har den hängt över mig med. Märker att jag minns minnen sämre än andra, beror helt enkelt på att jag många ggr då druckit flera glas vin och inte varit helt (inte ens halvt) med...

Det är jag, bra minne :-)! Jag traskar på framåt utan större framsteg hittills att ändra mina vanor. Efter ett uttökat pimplande under försommaren så har jag iaf nu gjort någon liten gradändring. Sista två veckorna ändå till hälften utan alkohol, och sista dagarna helt. Nu i ett läge utan naivitet, jag inser komplexiteten i mitt förhållande till ah, att jag till syvende o sist har svårt att tänka mig ett liv utan. Även ikväll så längtar jag efter vin, tänker på kallt vitt vin, första sipparna hur tungan krusar sig... Då får jag frammana min tonåriga dotter och se hennes blick där jag ser att hon ser att jag druckit vin. Då skäms jag, bästa tanken för att försöka avstå...

Oj vilken kurs du varit på. Kan du lægga ut namnet på kursen eller ær det reklam? Skulle sjælv vilja gå med vår hund. Det kanske ændå var som du skojade en kurs hur ni (!) skulle sluta skælla på folk hehe.