Senaste kommentarerna i forumet

Ja, man måste nog fundera en del för att sedan kunna lägga ifrån sig det förflutna. Jag tror på att bearbeta till en viss gräns och sedan låta det vara. Jag tror också på att bearbeta saker i en takt som man orkar med. Lyssnar du på dig själv och ditt hjärta så ger det sig med tiden.
Ödmjukhet är en viktig ingrediens.
Jag hoppas du får en skön vecka.
Anna

Fniss, antar att vi är någonstans i samma ålder; Erica Jong-Rädd att flyga och minns du: Jackie Collins Hollywoodnågonting...Varje tid har sitt tantsnusk! Jag har läst böckerna och konstaterat att inget nytt under solen ....

Första måndagen på minst 6 månader som jag är uppe efter en helnykter helg. För det mesta brukar jag annars ha sörplat i mig resterna av vinet från lördagen under söndag eftermiddagen. Jag ser slitnare ut än vanligt. Hade hoppats att min nyktra vecka skulle avspegla sig på ett annat sätt i kroppen och framförallt i ansiktet.
Jag har trots allt sovit gott inatt. Kroppen värker men det är nog lite, lite bättre idag. Det börjar bli dags att belöna min nykterhet. Jag ska till tandläkaren idag - om det inte finns några hål ska jag boka en tandblekning. Jag har sett (och hört) på mina tandblekta bekanta att tänderna lyser blå efter några glas vin :-)

Första måndagen på minst 6 månader som jag är uppe efter en helnykter helg. För det mesta brukar jag annars ha sörplat i mig resterna av vinet från lördagen under söndag eftermiddagen. Jag ser slitnare ut än vanligt. Hade hoppats att min nyktra vecka skulle avspegla sig på ett annat sätt i kroppen och framförallt i ansiktet.
Jag har trots allt sovit gott inatt. Kroppen värker men det är nog lite, lite bättre idag. Det börjar bli dags att belöna min nykterhet. Jag ska till tandläkaren idag - om det inte finns några hål ska jag boka en tandblekning. Jag har sett (och hört) på mina tandblekta bekanta att tänderna lyser blå efter några glas vin :-)

Första måndagen på minst 6 månader som jag är uppe efter en helnykter helg. För det mesta brukar jag annars ha sörplat i mig resterna av vinet från lördagen under söndag eftermiddagen. Jag ser slitnare ut än vanligt. Hade hoppats att min nyktra vecka skulle avspegla sig på ett annat sätt i kroppen och framförallt i ansiktet.
Jag har trots allt sovit gott inatt. Kroppen värker men det är nog lite, lite bättre idag. Det börjar bli dags att belöna min nykterhet. Jag ska till tandläkaren idag - om det inte finns några hål ska jag boka en tandblekning. Jag har sett (och hört) på mina tandblekta bekanta att tänderna lyser blå efter några glas vin :-)

Första måndagen på minst 6 månader som jag är uppe efter en helnykter helg. För det mesta brukar jag annars ha sörplat i mig resterna av vinet från lördagen under söndag eftermiddagen. Jag ser slitnare ut än vanligt. Hade hoppats att min nyktra vecka skulle avspegla sig på ett annat sätt i kroppen och framförallt i ansiktet.
Jag har trots allt sovit gott inatt. Kroppen värker men det är nog lite, lite bättre idag. Det börjar bli dags att belöna min nykterhet. Jag ska till tandläkaren idag - om det inte finns några hål ska jag boka en tandblekning. Jag har sett (och hört) på mina tandblekta bekanta att tänderna lyser blå efter några glas vin :-)

haft förmågan att se de långsiktiga konsekvenserna av mina val. Jag läser om gatuhundar i Spanien, och så förbinder jag mig att bidra med hundra kronor i månaden, någon har skaffat Spotify och tycker det är jättebra; ytterligare en hundralapp i månaden osv. Sett var för sig är det inte mycket men när man börjar summera så blir det en hel del. Min lösning hittills har varit att jobba mer, tjäna mer, kunna betala mer. Nu börjar jag bli gammal och det vore skönt att kunna dra ner på jobbandet lite. Men även där har jag samma brist på tänkande; jo, jag kan ta det projektet, jag kan fixa det innan semestern, ge det till mig så ordnar jag. Och så sitter jag där med hela knät fullt med åtaganden.

Det här har inte hjälpt mig med min nykterhet heller. Vinterhalvåret här där jag bor har varit förskräckligt trist så jag började titta på att flytta till ett bättre klimat, Kanarieöarna t.ex. Eftersom jag jobbar hemifrån så kan jag bo varsomhelst. Fast där nere har dom ju en annan kultur när det gäller drickande. Så, med två års nykterhet i ryggen, tog jag i vintras beslutet att prova och se om jag kunde ta bara ett eller ett par glas vin då och då. Inte en tanke på vart det skulle leda, trots många års erfarenhet av just det. Enfald.

Jag är lite osäker på hur jag ska tackla det problemet, jag är väldigt förtjust i Mindfulness-konceptet, men det får ju finnas gränser. Visst vore det härligt att kunna traska genom livet med samma entusiasm som en hund; bara bry sig om det som ligger inom ens synfält och åt h.e med konsekvenserna. Tyvärr skulle det i mitt fall leda till ett tämligen miserabelt liv. Kanske skulle jag försöka göra en slags "livsbudget". Jag är osäker på exakt hur det skulle gå till, tanken dök just upp i skallen. Får se om det kan leda någonvart.

Den senaste kvarten har två unga killar kört omkring här utanför på sina mopeder, de har försökt "burna" och köra på bakhjulet och allt det där som dom säkert sett andra göra på Youtube. Gubben i mig vill rusa ut och skrika och göra en eller annan väl vald gest åt dom, men så tänker jag på mina egna tonår. Så med ett nostalgiskt leende på läpparna låter jag dom hållas.

Ha en härlig dag allihop!

Ja, det behövs lite mer krut i min träning dags att ta i mer. Helgen var okey men ska bli bättre nästa vecka. Läser kloka tankar här och funderar vidare över livet och alkoholens roll i mitt liv. Skriver en nolla i loggan så klart!

Ja, du är så stark o levande. Det är ditt val, synd att mannen gör ett annat, men du känns verkligen fast i din övertygelse. Önskar dig en fin måndag o att mannen börjar fatta. Kramar

Drickandet har jag iaf inte kunnat tänka så mkt på de senaste dagarna.
Började min fredag hos optikern för att jag tyckte min syn var lite konstig. Efter tester skickades jag direkt till ögonakuten. Efter ett snabbt besök där blev jag skickad till neurologen på Huddinge Sjh. En helt overkligt lång väntan med röntgen och blodprov och övernattning.
De såg inget på röntgen men har svullna synnerver så efter snart två nätter hemma måste jag dit igen imorgon. Mitt gamla jag hade förmodligen gett mig rätten att supa ner mig igår men den nya jag ville inte. Det hade förmodligen ökat min ångest. Nu vill jag bara veta vad felet är och hoppas det inte är allvarligt. Vad det än är så kommer jag inte trösta mig med alkohol. Så känner jag nu iaf men en dag i taget.

Tack snälla för att du tror på mig! Själv vågar jag inte riktigt tro på det! Men jag tar ofta dag för dag.
Jag är 35 år och även jag framgångsrik på jobbet :) Jobbar i hårt tempo och har tre barn.
Även jag balanserar på en skör tråd i mitt inre! Vill alltid göra 110% och ge allt!
Märket att det är så mycket lättare nu när jag orkar! När inte det finns något att "dölja" längre!
Jag drack för att koppla av! Jag har dock en önskan av att kunna ta någon öl ibland! Men jag vet att en öl leder till fem öl som leder till ångest och trötthet.
Kram!

Hej!
Det har varit intressant att följa din tråd. Jag tror verkligen att du kommer att klara det. Hur gammal är du?
Själv är jag 54 år och har två vuxna ( fina! ) barn och mitt drickande hann tack och lov aldrig drabba dem riktigt allvarligt ( fast nog märkte min yngsta dotter av det en gång - och det har vi pratat om).
Jag är chef på en stor arbetsplats och har många anställda och mkt ansvar. Jag är just 'duktig flicka' och j lever ensam sedan några år. Haft en relation med en fin och rolig man som aldrig släppt in mig riktigt eller klarat av att ta in mig helt och fullt - och som umgås ( enbart) med sin exfamilj när hans ( vuxna! ) barn är på besök. Och jag har efter tre år fortfarande inte träffat dem.
Att j ändå stannat är kvar är ju ett slags medberoende. Tänker jag.
Jag kan tillägga att j är framgångsrik i mitt jobb - men att min inre känsla hela tiden är att jag balanserar på en mkt skör tråd. Jag dricker för att koppla av, känna mig 'hel', komma i kontakt med mina känslor. Och j är 'full' kanske fyra kvällar i veckan.
Sedan stiger jag upp och 'levererar' allt jag kan!
Utom vid några mkt få tillfällen då j sjukskriver mig. Kanske två/tre gånger per år.
Jag tänker att jag gör livet väldigt mkt svårare än vad det kunde vara.

ens överväger att ta steget över gränsen till den onyktra sidan, bör man fråga sig om man i så fall någonsin kan uppbringa tillräckligt med kraft för att komma tillbaka till den nyktra sidan.
Om man är osäker på svaret bör man använda den kraft man idag har för att förhindra steget.

Förnuft och kloka tankar finns det mer av i den nyktra tillvaron.

Styrkekramar och positiva tankar

Bortkastad tid är allt viktigare ju äldre jag blir. Tiden är utmätt och ska inte slösas på oväsentligheter. Det viktiga i livet är relationerna och att hälsan finns kvar!
Positiva tankar och faktorer ska fram och det negativa ska låsas in i garderoben. Det ska förbli därinne i mörkret, det finns händelser som ingen mår bra av att tänka på eller prata om!
Ja, det säger jag men inte psykologen. Och jag ser framåt med nya träningsdagar.

så oerhört stark. Den situation du är i finns det inte många som skulle komma helskinnade igenom. Skulle det hjälpa dig att fatta ett beslut tror du, om du tänker på hur du själv var när du var i den fas av missbruket din man är nu? Hade du långt kvar till ditt beslut att sluta? Hade du brytt dig om han hade varit nykter och du kvar i missbruket? Hade han kunnat göra något för att ändra dina mönster?

Jag är inte mycket för att kramas, men nu försöker jag i alla fall; Kram!

Min man jag o hans syster åkte ner till svärfar idag och gjorde en konfrontation. Vi grät, skällde bönade o bad att nu får det vara nog! Vi fick i honom antabus och skall till läkaren på onsdag för att få nya mediciner för hans ångest.
Han såg ut som 90 år (är 70)
Bajs, kiss o blod överallt! Gammal mat och jätte smutsigt....
Så vill jag inte bli! Rädd att om jag inte slutar nu hamnar jag där han är idag!
Fy fan vad A gör med en......

Ja självklart har jag svaret.. Å det är å sluta för jag sätter hela min familj på spel när jag gör så här och ändå lockas jag tillbaka till skiten gång på gång. Jag har oxå undrat vad det är som är så viktigt och varför jag faller tillbaka. Hur jag ska klara att hålla mig i från alkoholen helt och hållet. Är väl en rädsla att jag faktiskt inte har eller haft några vänner utöver drickandet och vet inte hur jag ska umgås nykter då jag är väldigt tystlåten. Men jag vill ju hellre ha kvar min familj

Jag har varit dålig på att uppdatera, inte varit inne på detta forum sedan midsommar tror jag. Jag har fullt upp och därmed inga problem att hålla mig nykter ännu. Det är en falsk trygghet dock, jag har begravt mig i arbete och andra aktiviteter och inte börjat jobba med mig själv som jag behöver (hur gör man det?). Känner igen mönstret... Ikväll kommer jag iaf inte dricka, det är jag helt övertygad om. Hoppas ni andra håller balansen! Promenader brukar hjälpa mig när jag känner sug eller är deppig. Och coca cola light är faktiskt väldigt gott till grillat ;-)

Ja du det är det som är problemet. Vi gör saker vi inte kan stå för och inte fatta. Det som är bra är att vi varna dag kan göra ett nytt val och med rätt hjälp förhoppningsvis bli nyktra. Jag är inne på dag 15, mår så där men tagit 24 t i taget. Lycka till.

Igår ringde svärfar vid 17 att han hade skurit sig i halsen. Försök till självmord. Det blev att skicka ambulans o polis. Tänk vad A gjör med oss!!
Min man grät och efter ett par timmar fick vi besked att det inte var så farligt! Efter 5 timmar på psykakuten blev han efter han hade lovat att inte göra om det, hemskickad?!
Hur funkar vårt samhälle????
Min man som inte har A problem hällde upp ett par regäla whisky. Då hällde jag upp vin....
Nu får jag ta om dag 1.

Ja, det finns väl bara ett svar för både dig o mig kanske. Att låta bli att dricka helt.
Egentligen undrar jag vad det är som känns så jäkla viktigt med att dricka. Varför gör vi det när det bara ställer till besvär?

Å det är inte det att jag mår dåligt i övrigt. Jag har världens bästa familj, underbar förstående sambo, och en underbar dotter. Vi lever ett bra liv på alla vis. Dagen efter en sån där fylla står jag bara som ett frågetecken när jag får höra saker jag gjort. Blir nästan psykotisk och får för mig saker som inte stämmer alls och säger att jag hatar min sambo och ska flytta, anklagar honom för att ha varit otrogen osv, och jag har inga såna tankar alls nykter förstår inte vad som händer med mig. Det är som att trycka på en knapp. 4 öl och jag är en annan människa. Folk som ser förändringen tycker att det är otäckt

Vädret är som livet lite av varje, milen på morgonen bjöd på både sol och regn.
Känns som om jag lever i två världar en där jag kämpar för att må bra och en där jag ser mannen gasa rakt ner i träsket.
Skall försöka att inte ta på mig skuld eller offerkoftan när det gäller honom. För spöket tycker oftast att jag borde dricka upp all alkohol jag hittar, som hittelön.
Kanske nyttigt att testas för man blir stark av det, men är livrädd att jag en dag bara släpper taget och faller ned i det svarta hålet med spöke och flaska.
Men skall ge honom en sista chans att följa min väg annars så släpper jag och räddar mig själv.
Svarta tankar idag men nyttiga och fortsätter mitt bygge med kloka val.
Önskar er en fin söndag

Jag är här, tack tjejer för att ni undrar. Känner att det finns mycket jag vill skriva till er alla tre, men har inte riktigt ro att skriva för jag förstår inte mig själv och mitt missbruk. Kanske just därför jag borde skriva...
Blev påkommen igen av min sambo med gömda flaskor. Det är ju så, så pinsamt. Och det är pinsamt att vara berusad så att han anar. Fattar inte riktigt varför jag dricker. Som jag har skrivit hundratals gånger så mår jag bättre utan. Har heller inget direkt sug, mer en besatthet. Tror det var Lena72 som beskrev sitt drickande med "gråter, tittar på mig själv i spegeln, skäms och lyfter ändå flaskan till munnen..." Ungefär så känns det när jag dricker. Borde nog börja skriva dagbok över hur det verkligen ser ut om jag ska fortsätta med detta. Nu har jag ju slutat igen sen en dryg vecka. Har visserligen hällt i mig en flaska vin i smyg sen dess, men på nåt konstigt, självgott sätt känner jag mig nöjd med att drickandet inte ser ut som förr, för det är mer sällan nu. Men jag kan ju inte fortsätta på det här sättet. Kan inte bli påkommen en fjärde gång... Vill inte smygdricka för jag mår dåligt av alkohol. Tror inte riktigt att jag skulle vara hjälpt av en beroendeklinik för det känns inte riktigt som om det är ett kemiskt beroende. Borde nog gå till en beteendeterapeut istället och jobba lite med min omogna trotssida och med mitt smygbeteende. Har smygdruckit a-fritt nu när jag måste kämpa igen med smygbeteendet. Det är ju galet dumt. Och jag förstår det inte. Ska summera: nykter 22, 23 juni. 8 cl snaps midsommarafton, 1/3 flaska vin midsommardagen. Sön, mån nykter. Tis ett glas vin, ons 1 flaska vin i smyg, Tors ett glas vin, fred nykter, lör 1/2 flaska vin, sherry (och en starköl i smyg). Nu kommer det inte att vara möjligt att smygdricka igen på ett tag. Sambon kommer hem igen. Och sån är jag alltså, en smygdrickare som inte är full så det syns för andra än familjen. Och oftast nattetid när familjen sover. Det bästa är kanske att ändå sluta helt för jag vill inte göra sambon och barnen illa. Vill inte att barnen ska ha en full mamma och vill inte återigen bryta löftet till sambon. Men vill kunna ha ett normalt förhållande till alkohol. Vill ju kunna ta det där trevliga sociala glaset då och då. Vill sluta helt med smygandet. Varför ska det vara så jäkla svårt att lägga av? Nästa gång jag smygdricker, ska jag banne mig dokumentera det här inne på forumet, ungefär som min hjälte LenaN dokumenterade sitt drickande där i början. Kanske blir lättare att förstå sig själv då. Kramar till er alla

Du har kommit så långt! Min erfarenhet är man vill mycket fort! Komma till ett bra liv fort! Göra rätt!
Jag känner igen mig i just detta. För mig kan det ibland ha resulterat i ett återfall. Så behöver det inte vara för dig alls! Jag är väldigt ödmjuk inför att det är just olika för alla.
Jag njuter sv dina inlägg! De ger mig styrka! All lycka till dig!