Senaste kommentarerna i forumet

När det gäller min man har jag redan prövat allt, så jag får jobba med mig själv där.
Är samma som jag tidigare skrivit att inte ha några förväntningar och ta ansvar för hur jag hanterar detta, svårt men kommit en bit på väg.
Känns som jag tagit ett avgörande steg när det gäller alkohol och mitt eget ansvar i mina val.
För känner mig stark och just nu är spöket litet och trött på alla mina val.
Lider med min man som inte kan finna orken att ta tag i sin situation, men hans val och de får inte styra mina val.
Låter kanske hårt men jag finns där om/när han vill följa min väg.
Så jag bygger vidare på mitt nya jag och för varje dag som går så blir jag lite starkare.
Så med blommor plockade på ängen vid rundan med hunden, tar jag en kopp och inser att jag mår väldigt bra ändå.
Så gör kloka val i dag och önskar er alla en fin lördag

Jag har varit väldigt trött i ett par dagar nu, både fysiskt och psykiskt. Jag antar att min kropp har börjat reparera alla de skador jag har orsakat den under det senaste återfallet. Jag vet inte varför den har väntat över en vecka med att börja, kanske är den luttrad. Jag föreställer mig att den tänker; "låt oss vänta ett tag. Om han tänker fortsätta hälla i sig gift så är det ju inte mycket mening med att starta reparationerna".

Jag försöker lyssna på min kropp, jag tror den vet bäst vad den behöver. Är jag trött så behöver jag vila, blir jag sugen på apelsiner så behöver jag C-vitamin, blir jag sugen på att springa så, tja, väntar jag tills det går över. Någon måtta får det ju vara.

Jag läste en artikel i en vetenskaplig tidskrift nyligen. Det här med att hjärnceller skulle dö när man dricker är en myt. Hjärnceller dör och nybildas alldeles oavsett om man dricker eller inte. Däremot händer det något annat: de nervbanor som står för kommunikationen mellan de olika delarna av hjärnan har ett skyddshölje. Detta hölje skadas vid överdrivet drickande vilket får till följd att hastigheten i kommunikationerna går ner. Normalt skickas signaler med en hastighet av 120 m/s, vid kraftigt alkoholintag kan den sjunka ända ner till under 10 m/s.

Inte undra på att man känner sig seg i skallen så här i början av nykterheten.

Hoppas ni alla får en lika lugn och skön lördag som jag tänker ge mig själv!

en jobbig och tärande situation Levande med din man läser jag. Svårt att veta vettiga råd. Men till slut kommer man väl till en punkt där ett val måste göras, kanske med något ultimatum som först ställs.

Jag hoppas du är stark och kan klara av det här.

Mycket styrka och kramar sänder jag

Personligen gillar jag verkligen hur du skriver. Personligt, rakt, ärligt och från hjärtat. :-)

Om du vill flytta på tråden, så loggar du in på din egen tråd. Överst står det redigera. Klicka där. Då ser du din text. Direkt under den finns en rullista där du kan välja vart tråden visas.

Vad har du för strategi nu för att komma vidare? Hur funderar du? Det som brukar kunna vara svårt är när minnet börjar blekna, dvs. minnet av den senaste fyllan. Då kan det behövas extra beslutsamhet och styrka. Hitta nya verktyg, vägar och alternativ till alkoholen.

Kram på dig

Känns lite bättre nu. Huvudvärken har gett sig och jag ligger i sängen och känner mig ganska lugn.

Har läst din tråd och får mycket framtidshopp av det.

Just nu är det lite jo-jo-varning på känslor och tankar men det värsta börjar lägga sig.

Vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att lägga ner med A men bara hållit ut några dagar eller timmar.

Har varit hos läkare, psykolog, kuratorer, scocialtanter och AA de senastående fem åren. Mest har jag suttit och spelat "duktig patient", sagt att allt känns bra och hanterbart. Sen köpt en BiB på vägen hem med en obehaglig, samtidigt upprymd känsla i magen.

Jag har alltid försökt bli nykter för nån annans skull... Om jag egentligen ens försökt.

Om jag kan värdera upp mig själv lite så kanske jag kan unna mig att vara nykter för min egen skull?

En hittills okänd tanke.

Nu ska jag vila min eländiga skalle och sova gott. Svamlar vidare imorrn.

Gonatt alla fina!

Det är mycket på spel - kanske faktiskt en fråga om liv eller död.
När man står utanför alkoholens grepp inser man att livet är så himla mycket mer än rus.
Håller tummarna för dig och din familj!
C

"Kul" att läsa dina rader. Jag menar att du skriver på ett sätt som gör mig glad. Bra beslut du har tagit. Att våra ungar får nyktra föräldrar är det bästa vi kan ge dem. Huvudvärk hade jag ofta i början av nykterheten. Vet inte varför, men det blir bättre med tiden. Det mesta blir faktiskt riktigt bra....

... som det låter.

Blir bara lite grinig av huvudvärken.

Skönt att höra att du mår bra och trivs på den väg du slagit in på.
Jag har lite mer uppförsbacke just nu...

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan... men ibland är också hopplösheten det första som kommer till en.

Lite låg just nu med dånande huvudvärk. Försöker bidra till en trevlig födelsedag, knaprar Ipren så länge.

Middan avklarad, tårta näst.

Hej! Kan tänka mig att när en partner upphör med missbruk läser och ägnar sig åt människans beteenden, beroenden, relationer. Dvs mycket om människans psykologi. Och partnern som ej missbrukat inte har ägnat sig åt dessa funderingar utan är som hon alltid varit. Då borde det bli obalans i relationen. Tror att det är ungefär som när den ena partnern börjar studera. Då är det mycket vanligt med separation. Man hamnar lite på olika våglängd. Det är säkert därför kurser för anhöriga rekommenderas i behandlingssammanhang. I min relation har vi problem med A båda 2. Jag läser mycket har alltid gjort om olika saker. Jag diskuterar med sambon, jag förklarar om saker jag tror på och varför man har vissa känslor när man slutar med A osv. Han är inte lika intresserad som jag, men lyssnar oftast och på det sättet"hänger" med i utvecklingen. Jag vet så klart inte om detta håller längre fram. Men som med allt annat så länge kärleken finns kvar kan man utveckla förhållandet. Du kanske ska diskutera om A med din partner? Fråga henne om hur hon upplever din nykterhet? Detta kanske ni redan diskuterat, men för att utveckla relationer krävs insikter och förståelse från båda håll. Jag är ingen relationsexpert men det är klart att relationen blir annorlunda när man gör stora livsstilsförändringar. Ge varandra tid...

Ja, jag tror definitivt du har en poäng. Sen kanske det är en viss jargong på hur man skriver som snappas upp mer snabbt för vissa... eller inte. Jag kan ju inte ta det personligt, och det är helt okej om inga svar eller så följer. Jag svarar gärna i andra trådar om jag känner mig kunna tillföra något och jag är väldigt nöjd med att kunna skriva här till mig själv och för dem som tittar in.
Självklar finns det folk här som varit med väldigt länge och man ser tydligt era starka band, även med nya och det är fint. Även alla nysa som kommer och går.. Ja, man vet ju inte själv ens vad det kommer bli av än men för min egna skull hoppas jag kunna stanna ett bra tag.
Men ja, det blir som det blir helt enkelt och det är helt okej.

Men kan man själv flytta sin tråd? Har inte hunnit utforska det ännu.
Tack för att du tog dig tid att svara och för ditt pepp.
Kram!

Jag känner verkligen att den hälsa jag har lyckats hämta genom 90dagar börja försvinna igen. Den lilla ro jag hade funnit, den balans av sömn och vakenhet är borta. Kroppen tål en hel del men den gör sig påmind igen. Sommaren lockar verkligen, det sociala med att ta en öl, en drink. Men det leder mig till det träsk jag en gång varit i. Träsket att dricka mig full och smygdricka när jag får chansen. Är bakis, kommer sent till jobbet, missar möten, tappar kollen på mina åttagande, får mindre gjort i vardag, ständigt trött.

Jag får väl erkänna att jag är alkoholist på riktigt!

Har en bit kvar mentalt att finna styrkan.. Jobbar på detta.

Kram på er alla som kämpar, det är fan inte lätt.

Hej på dig,

Du funderade på om din tråd ligger fel och jag tänker att du lägger den var du själv känner att du "hör hemma". Noterade också att du inte fått mängder med svar/kommentarer och det kan möjligen bero på att det här i "vidare livet" kanske är flest sådan som varit på forumet ett tag och som skriver i perioder. Också kanske mest med dem som man skrivit länge med. I "förändra mitt drickande" kommer det (och går) nya hela, hela tiden. Där märker jag även att många som finns där är snabbare att svara i nya trådar. Aktiviteten mellan trådarna är lite högre där. Så ur den synvinkeln kan det finnas en idé med att flytta på tråden. Tja, några tankar från mig...

I övrigt vill jag bara säga att du kämpar på bra. Du verkar ha bestämt dig. Heja på nu och kämpa vidare! :-)

Kram till dig

Precis som du skriver och inspirerar vidare till att hålla ut! För det vänder till något man inte kunde ana! Att livet får en "lyster"
Grattis till +4 månader! Stor respekt ger jag dig! Det är bra gjort!

Ja, det är en stor skillnad på mitt mående nu när jag igen läser igenom min tråd här.
För mig själv är den stora och helt dominerande positiva effekten av min nykterhet att jag nu ser på mig själv som en bra person. Min självbild är helt enkelt jättemycket bättre. Rent praktiskt så har jag hittat tillbaka till den kreativitet och det lugn som jag hade tidigare (innan jag började överkonsumera alkohol). Jag har mer energi, uträttar mer, tänker skarpare (vilket såklart hjälper mig i jobbet) och sover djupare och bättre.

Jag har alltid haft en mycket nära relation till alla mina barn men jag är nu mer närvarande och vi gör mer saker tillsammans. I stället för passivitet så spelas den badminton på gräsmattan på kvällarna och energinivån i familjen över lag är högre än tidigare.
Sötsuget finns kvar men har lagt sig lite och det enda egentliga bakslaget såhär långt är relationen till min fru som borde vara bättre.
JAg har funderat mycket kring detta och tror att det hela bottnar ii två dimensioner:
En rolldimension som blivit lite ny och "otrygg" då jag gör andra saker nu och tar annan sorts ansvar i familjen. Jag tänker att min fru har lite problem att justera in sig i detta och väljer att fokusera på nackdelar istället för fördelar i denna nya rollsituation.
Den andra dimensionen är hur jag upplever min fru, tänker att min bild av henne har ändrats - att jag har en ny sorts "kravbild" (förväntningar etc.) på henne och känner att vi nog måste förändras tillsammans om detta skall bli bra till slut. Är det någon därute som upplevt något liknande detta så svara gärna i tråden då jag behöver feedback på hur jag skall förhålla mig till ovan.
Summa summarium: Är på uppåtkurva just nu och så glad att jag valde stiga av tåget en bra bit ifrån slutstation - nu gäller det bara att inte kliva på igen :)
C

Dag 6.. hahaha, eller mer fnissar för mig själv. Det låter som att man sitter i en fängelsehåla och ristar in dag för dag på väggen men riktigt så är det ju inte. Det handlar mer om mitt förvirrande sinne och risken för att en dag glömma vilken dag jag är på.. Får nog markera i kalendern som hänger tom där på hallväggen.. Någon nytta ska den väl ha.

Läst lite andra trådar och tänkte att kanske har jag placerat mig själv fel här, kanske skulle jag va på förändra sitt missbruk?! Min logik sa mig att jag nu slutar dricka och då Är ju det det vidare livet... Men ja, är det någon som vill flytta min tråd så får dem göra det.

Fredagen, en av mina favorit dagar.. Mannen kommer hem och vi får vara tillsammans en hel helg innan han måste påbörja ny arbetsvecka långt från oss. Sista träningspasset avklarat samt fina mötet med fina psykologen som oftast laddar om min styrka att fortsätta.

Dricker mitt morgonkaffe och snusar min morgonsnus, läser runt här på forumet en stund.
Det är fint läsa här, alla trådar tankar, krafter på alla plan som flödar.
Själv kommer jag från och med idag nog mer se detta som en dagbok typ. Förväntade mig inte mycket svar eller stöd men så här lite gör att jag lägger om strategi. Vilket kanske även betyder att snart ta mer akut beslut irl om jag vill att något mer konkret ska hända med mitt beslut som även innehåller stöd och respons från andra.
Än så länge känns det ändå som att detta räcker, skriva lite varje dag. Och fortsätta läsa, många här är grymt inspirerande och då behöver ni inte ens va nyktra. Det är en av det vackra här i livet att fina själar kommer i alla former.

..skriver och delger hur illa det hela kan bli om man inte väljer att kliva av tåget.
Hoppas verkligen att ni hittar kraft att stanna i nykterhet.
/C

Jag har själv en son din sons ålder och för mig har mina barn varit en stor anledning till min förändring och även en nyckel att kunna bibehålla min nykterhet såhär långt (+4 mån). Det slog mig helt plötsligt att jag vill passa på att vara en fin och närvarande pappa och äkta man i detta, det ända liv vi har och jag har sedan den stunden fått någon sorts "avsmak" för blotta tanken på alkohol vilket gör det lätt för mig och inte innebär någon uppoffring för mig att vara alkoholfri.
Så här långt alltså...vet ju egentligen ingenting om framtiden såklart men nu känns det kanon.
Mitt tips till dig är att stålsätta dig denna första tiden för att se vart det leder, unna dig andra saker än alkohol som belöning (i mitt fall, resor, kläder, idrottsaktiviteter etc.), titta dig i spegeln varje morgon och fråga dig själv: Lever jag mitt liv fullt ut? Är jag nöjd med med själv och mitt beteende?
För 4 månader sedan skulle jag brustit i gråt av vemod att göra detta - idag är det en lustfylld övning och känner jag mig stolt, stark och glad :)
Keep up the good work!
/D

Och jag glömde säga att helgen i den där stugan blir inte av för vädret ska bli helt kasst. Jätteskönt tycker jag :-)

Så var det fredag. Det har alltid varit dagen då frestelsen varit som störst för mig. Då har ångesten lagt sig från förra helgen och man har glömt allt det jävliga och tycker att man kanske inte har problem trots allt. Det gör ju inte saken bättre att alkoholen är så tillgänglig i det här landet där jag bor. Jag har räknat ut att jag går förbi 5 ställen som säljer alkohol på vägen hem, väldigt exponerat mot gatan i stora kylskåp står den iskalla ölen och trängs. Då har jag inte räknat med tågresan på en 45 minuter där de också säljer, inte bara i restaurangvagnen utan de kommer också till ens plats med en vagn och frågar om man vill köpa... Så otroligt lätt att falla dit efter en arbetsvecka och solen skiner. Jag älskar den där första ölen, men det har nog faktiskt aldrig blivit bara en. Jag får se till att komma ihåg hur det skulle bli om jag köpte den. Det skulle fort bli tre innan jag ens var hemma. Då skulle jag tappat aptiten eftersom magen är fylld med öl och så skulle jag äta nåt trist bara för att äta. Sen skulle jag vara skittrött resten av kvällen och liva upp det hela med mer alkohol. Sen skulle det kännas som att det inte var någon mening med att hålla sig nykter resten av helgen aftersom jag redan hade druckit och så är det igång igen och sen är det måndag. Taskig, orolig sömn, låg prestation på jobbet, orolig över hälsa och vikt etc. Jag måste stå emot, och jag ska klara det idag! Jag behöver bara tänka på 2 helger sen då jag spydde precis utanför porten där jag bor och ångesten på morgonen efter när jag mindes det (visste inte ens om nån hade sett mig). Vågade inte städa bort det eftersom det typ hade varit att erkänna att det var jag om nån skulle se mig. Det dröjde till tisdagen tills någon annan gjorde det.

Jag tror det var Berra som skrev typ att man inte kan tänka på den första ölen enbart och hur fint det kommer vara, utan man måste se hela fyllan med allt vad det innebär och ta ställning till det som ett paket. Det tycker jag var bra sagt.

Jag skrev förra gången om hur jag berättade för min sambo om allt. Jag skrev att det nästan kändes för lätt. Jag tror inte hon har förstått allvaret riktigt –hon har inte tagit upp det en enda gång sen dess och allt rullar på. Jag såg till min glädje att AA anordnar möten på engelska en gång i veckan här i staden där jag bor. Har hört att en del här på forumet har tyckt att AA är ganska bra och funderar på att kanske våga gå dit. Har man tur får man träffa folk i samma sits som man kanske t.om. kan bli vän med. Inser att det kommer bli svårt att bara umgås med ”suparpolarna“ man redan har här. God helg allihopa, hoppas den blir nykter för er och att vi alla kan vakna upp imorgon pigga, glada och med en stor aptit på dagen! Det här är min 5:e nyktra dag, och jag ska bannemig klara mig i helgen så att jag kan räkna 7!

Kul att läsa att det går bra för dig i din nykterhet!
Jag tänker som du - börjar jag testa någon öl här och där så är det bara en tidsfråga innan jag är fast i träsket igen...
Jag börjar så smått komma ur min "nedstämdhet" som hållit i sig under min nykterhet (+4 mån) och saker börjar få ny "lyster".
Tänker inte så ofta på alkohol längre och har fått en helt annan handlingskraft och kreativitet än tidigare :)
Kul att läsa i din tråd då vi ligger ganska så "i fas" tidsmässigt.
Keep up the good work!
/C

Min man sjunker och jag växer. Vet inte riktig hur man ska tackla det? Min man lever ju i förnekelsefasen än. Det känns som om han inte heller är medveten om att det är så här.
När man är nykter och efter en tid bli man ju mer klarsynt.
Kram?

Tog mig en morgon med ekens kloka råd, har ett problem som kommer närmare.
Jag är nykter och mår bättre för varje dag, men min man sjunker när jag växer.
Vet ju att jag inte kan tvinga honom att må bra, men känns som han provocerar mig genom sitt beteende.
Nu närmar sig midsommar och funderar på att ta några extrapass på jobbet så jag slipper se honom.
Nu har han börjat dricka i bilen, stannar bilen på skogsvägen hem och dricker så han är full när han kommer hem.
Verkar ju helt knäppt, han gömmer och smusslar fast jag har bett om att de är det enda han inte skall göra.
Hans val om han dricker men blir inte klok på hans sätt och detta gör att vi kommer så långt ifrån varandra.
Så väljer nog jobbet för att göra det lätt för mig.
Usch trista tankar men de skall ut de också.
Men gör kloka val och bygger vidare och inser att jag kommer bli själv, önskar er en fin dag med bra val

På en förändring är möjlig i mina tankar. Läser vad andra skriver, så som att ägna sina tankar någon timma om dagen till sin nykterhet. Det hjälper mig!
Nattdrömmar om alkohol är ok, de behöver komma, men de ger ju ingen fylla :)

Tack alla där ute som skriver och delger! Det hjälper oerhört!?

går före fall sägs det ju. Och i morse fick jag liten pust av just högmod. Jag hade börjat fundera över vad jag skulle skriva om idag när tanken dök upp; varför ska jag skriva över huvud taget, jag mår ju bra, allt är ok. Ni får ursäkta, men för ett ögonblick kände jag mig lite förmer än alla ni andra här. "Kan själv" som mina barn brukade säga när de var små. Precis som ett barn, som har bråttom att testa nyvunna färdigheter på egen hand, fick jag för mig att jag fixar det här utan hjälp. En förrädisk känsla som leder i en mycket farlig riktning. Jag är tacksam för att jag upptäckte den så snabbt.

Många här betraktar oss som allergiker. Jag tycker det är en utmärkt analogi, så länge som jag undviker det jag är allergisk emot så är symptomen under kontroll. Jag får räkna med att leva med min allergi resten av livet och göra vad jag måste för att hålla den i schack. Skillnaden är att en nötallergiker t.ex. lär väl knappast få för sig att trycka i sig en påse jordnötter bara för att testa om allergin är borta...

Tack för era kommentarer, spagge, Levande och miss lyckad. Dom är ovärderliga, jag läser och får nya perspektiv.

Ha en fantastisk dag!