Senaste kommentarerna i forumet

Har läst dina inlägg på sista tiden. Fint att du har lagt en första nykter dag bakom dig, nu snart två ?
såg att du refererade till Stingo och hans resa. Mycket bra idé. Jag vill dock minnas att han redan från början
beslutade sig för ett halvår utan alkohol. Det kan vara svårt att ta så långt fokus in in framtiden, men jag tror att
du i din situation behöver minst ett halvt år. Läste mycket noga Tjalles inlägg här. Fantastiskt bra. Tänk nu inte såmycket
på om när du i framtiden kan ska eller får dricka. Bara att vara nykter en dag i taget kan nästan bli till ett heltidsjobb i början.

Stort lycka till!

//PP

Du beskriver din situation. Kämpigt! Ta den lilla flickan i knät, stryk henne över ryggen, vagga henne, viska i hennes öra att allt kommer bli bra tillslut. Kanske inte på en gång & inte utan smärta, men det är inte farligt, det kommer bli bra ??

Njut av den goda maten & de trevliga samtalen, som du kommer att komma ihåg ?

Du skrev mycket fint heueh! Det är ju vansinnet att supa bort den kanske sista friska tiden man har. Klockan är nu över 16 o det har gått bra idag men kvällarna är värst för mig. Har fått sådan låg stresströskel o då suger det till.
Fysiskt hämtar jag mig snabbt när jag börjar sköta maten, då är det sämre med psyket. Går på antidepressivt sedan en tid men man förstör ju effekten när man festar.
Tid blir det gott om när man är nykter, det gäller att fylla tillvaron med annat än alkohol annars blir det bara trist o då är det nära igen. Åker kanske på bio ikväll, 10 mil enkel resa, då går nästan hela kvällen.
Tror detta forum kan vara ett bra stöd, avskyr AA-möten, är för enstörig.

Tack för stödet idag! Ha det.

Jag är ny här, men efter att ha läst i ganska många timmar är jag säker på att jag kommer att ha stor nytta av att fortsätta följa alla inlägg i mitt arbete med min nykterhet. Är också imponerad av all ni som kämpar. När det gäller att blåsa positivt så gjorde jag det för ganska många år sedan, grov rattfylla. Det var en fruktansvärd upplevelse. Efter det fick jag behandling och var nykter i åtta år. Under senare år har jag börjat dricka vin igen mer och mer. Kände mig väldigt säker eftersom jag varit nykter i så många år, men där bedrog jag mig. Nu är jag tillbaka och har börjat min kamp mot alkohol igen. Ångesten är värst, alkohol är ångestframkallande och jag törs inte dricka snart pga rädsla för ångers. Men det är ju en positiv sak. Idag ärmen bil utrustad med alkolås, det har lärt mig hur länge alkoholen finns kvar i kroppen och det är länge....... Varning kör inte "dagen efter". Det kanske är dyrt att köpa alkolås, men det kan vara dyrare att vara utan....

Trevligt och positivt att läsa om att du mår bättre, och att det fungerar med din nykterhet.
När nu alkoholen inte lyckades helt förinta oss "gamlingar", kan vi istället passa på att njuta av livet.
Sköt om dig.

Skapade först en konto som solosof och sen kunde jag inte logga in. Skapade ett nytt som dumbie men på nåt sätt var jag ändå inloggad som solosof.
Kommer fortsätta skriva som dumbie, så ni vet :)

På att mötet ska börja. Känns bra att jag inte ändrade tid. Det är mest formaliteter, så det är inte speciellt jobbigt mest drygt att jag kommer hem så sent.

Igår var det 24 grader i skuggan, imorse var det 7 grader!! Å storm. Tänk vad vädret kan svänga, ungefär som mitt humör ? Men det ''hög'' luft ☺ Längtar tills i kväll, uppkrupen i soffan med filt & en kopp te. Vinden viner allt är lugnt. Barnen pysslar med sitt, småpratar med mig i mellanåt, kärleken kommer hem lite senare. Mys i soffan. Vill inte byta ut mitt liv ??

att du verkar klara dig så fint. Håller tummarna idag och hoppas du få vila i helgen, kram

Vilka insikter och viktiga saker du sätter ord på! Jag tar ödmjukt till mig av de!
Heja dig!!

jag tror du är på rätt spår. En terapeut sade till mig en gång:
Se ditt liv hittills som en stor oordnad hög med byggstenar som du ska bygga en plattform av. Plocka stenarna en och en, granska dom noga och lägg dem så på rätt plats i plattformen. När den är färdig, kolla att den är stabil och att allt ligger där du vill ha det. Använd sedan plattformen som ett avstamp till ditt nya liv och se dig inte om mer.

Jo, pensionen är en omvälvande tid. Jag provade på livet som heltidspensionär för tre år sedan, det gick åt h.e med buller och bång. Å andra sidan ledde det (så småningom) till två års nykterhet som jag nog lyckades förvalta rätt väl.

Livet som pensionär är faktiskt inte så tokigt.
Jag upptäckte t.ex. att man kan flörta med den unga kassörskan på ICA utan att få höra "Jag har en pojkvän.."
Man kan låta saker ta sin tid, läsa tidningen i lugn och ro på morgonen, äta frukost utan att titta på klockan, gå en lite längre sväng med hunden bara för att det är fint väder, stå och irritera byggjobbarna på hörnet med historier om hur det var på min tid, hytta med näven åt mopedister...

Vi har nog alla gjort planer för pensionen som inte fungerade. Jag gjorde misstaget att tro att jag borde göra saker i samma tempo som när jag jobbade. Med all tid man har, blir det en hel massa saker man måste klara av och minst lika mycket stress. Jag har insett att jag har låtit mig luras av alla artiklar och annonser om att pensionärer numer hoppar fallskärm och bestiger Mount Everest.

Så är det inte för de allra flesta av oss.
Det ligger ett värde i att planera och laga en god lunch och lägga upp den fint, även om man äter ensam.
Det ligger ett värde i att ta en tupplur på maten, varje dag, utan att ens sätta klockan.
Det ligger ett värde i att gå till affären varje dag och bara handla vad man känner för just den dagen.

Listan kan göras lång, men vi måste nog var och en hitta vad vi behöver göra för att uppnå den sinnesro AA talar om.
Personligen är det inte längre nödvändigt för mig att vara sprudlande glad varje sekund, jag mår bäst när jag känner mig rofylld.

Häng i bara, det blir som du säger bättre.

Som kämpar på bra! ?

Lycka till! Vet hur det känns, jobbigt innan men skönt när det är avklarat ? Kram

Nu kom faktiskt de där tårarna, från i går kväll. Jag önskar faktiskt att jag kunde gråta oftare. Det är ju lite befriande. Jag skulle så gärna vilja förstå varför jag väljer att dricka, har ägnat många nätter åt den tanken men har inte kommit fram till nåt. Inbillar mig att det ska vara lättare att sluta om jag kommer på varför jag ens började.

Tack jas 75 ?
Tänker i dag efter en natts sömn att det inte är värt att ta något glas, vet ju att det inte går. Kämpar med tanken och känslan acceptans att jag är alkoholist om än nykter alkoholist när jag inte dricker A.

Är nu på nya vatten, min hjärna kommer att försöka! Tack för ditt stöd det hjälper!
Fredagen blir nykter.
Jag ska äta den goda maten jag :)
Samtala och ha trevligt! Har inte svårt med att ha kul utan A.
Intaget av A har skett vid stress och för avkoppling samt att vilja fly.

Heja dig jas 75 och alla ni där ute! Det går att hitta nya vägar! Vi är värda oss själva det!

Ja, jag stod emot. Var förvånad över hur starkt suget var och hur dåligt jag mådde. Molande magvärk och huvudvärk hela dagen. Miitt ex ringde och vi har en knepig relation och har inte pratat på flera månader utan mest kommunicerat via sms och mejl vilket inte alls fungerar. Han svarar inte på min meddelanden, jag blir arg och skriver något spydigt och så är karusellen i gång. Blev oerhört ledsen när han skickade ett mejl till mig för några månader sedan efter att vi hade ätit lunch, en lunch jag föreslagit för att vi skulle kunna umgås lättare i samband med tillställningar med barnen och gemensamma vänner som vi inte kan undvika. Just nu ska vår yngste son ta studenten i morgon. Mejlet handlade bland annat om det. Han skrev att han hört av vår dotter att jag hade druckit för mycket i samband med en släkthelg med min släkt och att han inte vill att jag skulle dricka på sonens studentmottagning. Han tyckte jag skulle gå med i AA och äntligen ta tag i mitt missbruk. Jag tappade andan och blev helt knäckt. Berättade för min mamma som genast ringde mina syskon eftersom hon tyckte att han var elak mot mig även om hon och jag pratar om att jag druckit för mycket under tiden innan skilsmässan och året efter. Jag kände mig otroligt utlämnad och sårad. Uthängd. Skam. Förstod att han naturligtvis pratat med sin sambo om mig och fick genast ångest över detta men kände också ilska över att han skyller allt på mig. Vår svårighet att kommunicera handlar inte enbart om att jag druckit utan han har också del i den komplicerade relation vi byggt upp genom åren. Men samtidigt mår jag dåligt över att han kanske har rätt till viss del. Klart att det varit mycket bättre om jag hade varit i kontakt med mina känslor utan att dricka vin. För det var bara när jag drack jag kunde visa hur arg jag var på honom av olika skäl. Som nykter bet jag ihop och kämpade bara på med familj, eget företag, allt ansvar för hemmet, lagade all mat. Men när jag druckit tre glas vin fick jag mod att börja klaga på honom, prata om orättvisorna etc. Jag har alltid varit känslig, överkänslig tyckte mina föräldrar, uppfattat stämningar, försökt skapa harmoni runt mig, fasat för konflikter, varit rädd för att bli övergiven. De senaste åren har jag gått i terapi och jag har idag bättre koll på vad jag känner och vad som händer i mig. Jag ser att i vissa situationer kommer ett litet barn inom mig fram. Ett barn som reagerar starkt på orättvisor, som barnsligt stampar i golvet, gråter och skriker för att bli sedd. Det har jag inte gjort bokstavligen men jag har haft sådana överdrivet starka känslor som inte motsvarar vad som sker i verkligheten. Tror det är en del av förklaringen till mitt drickande. Att stressa av, sudda till kanterna och känslorna men efter ett tag kom ilskan fram i stället i relationen med exet. Idag försöker jag ta ett andetag, ta ett steg tillbaka när mina känslor övermannar mig, se att det är det lilla barnet inom mig som reagerar och låta mitt vuxna jag se vad som är vad innan jag agerar i affekt. Det blev lite rörigt detta, men tillbaka till samtalet igår. Mitt ex var trevlig i tonen och jag med. Vi pratade om praktiska detaljer kring studentfirandet och efter en stund säger han" Du svarade aldrig på mejlet jag skrev i februari om drycker på studenten", jag tror han var på tunnelbanan och inte ville uttrycka sig för tydligt " Nej, jag blev så ledsen, men jag respekterar det du skrev och kommer inte dricka på studenten", sade jag. " Men det var av oro och omtanke, inte för att vara elak mot dig", säger han. Då blev jag berörd. Just nu har jag gråten i halsen. Jag känner inte längre hat mot honom. Det släppte jag för ett par månader sedan när en ny sorg tog skilsmässosorgens plats. Jag har väldigt svårt med separationer har jag insett och stort behov av att bygga nära relationer. De senaste åren har jag förändrat väldigt mycket i mitt liv, skilsmässa, nytt hus, galen av sorg, besatt av en gammal ungdomskärlek, släppte det, började terapi, sjuka gamla föräldrar som jag tog huvudansvaret för, problem med firman, gick in i väggen av utmattning, slutade dricka, träffade en ny man, min pappa dog, köpte hus med nye mannen, de vuxna barnen upprörda över detta, snurrade på fortare, började dricka vin, först sällan men sedan i augusti 2015 nästan dagligen, sålde företaget, blev bra men lite osäker på vad jag ska göra med resten av mitt liv. En del av självbilden borta. Inte längre den driftiga företagaren med blomstrande verksamhet, men har det bra. klarar mig ett tag ekonomiskt. Har tillfälle att pausa i livet och hitta vad jag ska göra fortsättningsvis. Nu har jag klarat dag 1 av nykterhet. Idag ska bli dag 2!
Kram på er!

Känner igen mig i så mycket. För mig är det dag 1. Sitter vid datorn, hjärtklappning, svettas o grymt klen. En veckas hårt festande o nästan ingen mat, dock en lätt frukost nu.
Helt ny på detta forum men det verkar mycket bra. Även min hund får sitta emellan, hon är dock gammal o behöver inte så mycket motion.
Spårade ur när jag slutade jobba för två år sedan. Hade sådana planer för tiden som pensionär men blev bara skit.
Gick en behandling för ett antal år sedan o den var mycket bra men tog det inte på riktigt allvar.
Nykter idag även om det blir tufft, vet att det blir bättre för var dag.

Du har hamnat helt rätt.
Du kanske simmar i ett träsk just nu, men det finns fast mark inom räckhåll. Vägen dit är lerig och svår att ta sig igenom, men många här har gått före dig och kan visa var fotfästen finns och varna dig för de djupaste hålen.

Visst, just nu känns det nattsvart och hopplöst, men det finns ett annat sätt att se på saken:

Det blir aldrig enklare än det är nu! Du kommer aldrig närmre stranden än du är just nu. Idag! Det finns mängder med hjälpsamma händer som sträcks ut här och nu för att hjälpa dig upp!
En alkoholists liv kan synas hopplöst, men när vi blir nyktra är vi på många sätt privilegierade. Vi får en självinsikt och en kontroll över vårt liv som är få människor förunnade. Vi lär oss prioritera och göra vad som är bra för oss. Vi går vår väg genom livet som andra men vi lär oss leta guldkorn bland gruset, plocka upp dem och lägga dem i den del av vågskålen där de väger tyngst.
Livet som nykter alkoholist är faktiskt inte dåligt. Vi har ju vunnit den största segern av alla, den över oss själva!

Så ta chansen snälla du! Välj att inte dricka idag. Du kommer att må uselt men inte lika uselt som om du dricker. Prova! Jag lovar att det är värt ett försök!

Och hur det än går, fortsätt skriv här. Det kan vara svårt att tro just nu, men här finns många som bryr sig. Verkligen bryr sig.

Är så trött & sliten. Tiduppgången på jobbet sätter sina spår. Har tur idag, får skjuts till jobbet. Skönt. Det är bra med cykling & motion. Men det ''tar'' oxå.

Ska på uppföljning ang min alkoholbehandling idag, så det blir en lång dag. Har funderat på att ställa in, men det är både viktigt & bra att göra bort mötet, det är många inblandade så få till en tid är inte det lättaste! Nä blir till att bita ihop. Ha en bra dag alla där ute ☺

Lika roligt att läsa dina reflektioner ☺

Vi som har problem med alkohol, vill ju gärna förminska & förskjuta för att rättfärdiga vårt drickande. Som en trotsig tonåring. Du har kommit långt som reflekterar som du gör. Kämpa vidare nu ☺

Du verkar på det klara med hur du ska bibehålla din nykterhet. Tycker du är klok som reflekterar hur/ på vilket sätt du tog ett återfall. Det ger bra förutsättningar inför framtiden ☺

och jag är fortfarande nykter. Börjar kännas riktigt bra nu, jag åt visserligen färdigmat igår, men magen protesterade inte och jag sov en del i natt.

Efter att ha läst en massa trådar här inne har jag insett, som så många har påpekat, att svårigheten ligger inte i att bli nykter utan att hålla sig nykter. Nykter är jag ju redan, nu måste jag titta på vilka förändringar jag behöver göra för att mitt liv ska bli mer hanterbart. Jag har funderat en hel del på vad som ledde fram till mitt återfall efter två års bra liv. I vintras började jag jobba mer, jag gick så sakteliga från kanske 20 tim per vecka till 50. Det ledde i sin tur till att jag började lägga andra rutiner åt sidan, jag kortade t.ex. av min morgonpromenad med hunden och gick mer och funderade på hur jag skulle lägga upp arbetsdagen än på viktigare saker, jag började äta mikrovågsmat i stället för att laga riktig mat, jag kraschade i soffan på kvällarna och glodde på hjärndöd TV i stället för att läsa etc.

Kort sagt så började jag lägga grunden för ett återfall långt innan det skedde. Jag inser nu att jag hade kunnat stoppa det om jag bara hade varit uppmärksam. Det känns trist, men jag måste nog börja definiera mig själv som alkoholist i första hand och titta på allt jag gör utifrån det perspektivet. Det spelar ingen roll om jag kallar mig företagsledare, sportbilsentusiast eller familjefar, om jag börjar dricka igen så rasar allt det samman.

Idag ska jag fortsätta ta det lugnt och lägga upp en strategi för hur jag ska hantera jobbet i första hand. Som tur är vet dom om hur det ligger till, jag behöver nog bara vara tydligare med vad jag måste göra och varför. Trots allt är det ju bättre om jag jobbar lite mindre och mår bra än om jag ligger full på soffan hemma.

En annan reflektion jag gjorde igår; jag var ju inne på ICA och handlade kl. 7 igår morse. Bakom mig i kön till kassan stod en man och radade upp 8 st folköl på bandet. Bara det. Jag tänkte inte mer på det men på eftermiddagen insåg jag vad det innebar! Det säger en hel del om mig när jag tycker det är helt normalt att handla öl, och enbart öl, klockan sju på morgonen!

Sanningen svider ordentligt minst sagt. Känner inte igen mig själv riktigt. Egentligen borde jag brustit ut i gråt och skällt lite tillbaka, men känner mig lite avtrubbad på nåt sätt. Liksom att jag tycket att jaja, de vet ju om mitt problem, de får väl finna sig i det. Men jag antar att det är ett sätt att försöka förminska mitt problem och förskjuta det.