Senaste kommentarerna i forumet

Jättekram.

Nyligen hemkommen efter att ha avlagt ett slags besök på främmande mark med människor jag knappt känner eller ens träffat. Det var väldigt nära att jag skulle låtsas som att jag var normaldrickare. Men hur det nu än var så flög sunda förnuftet i mig och jag bestämde mig för att berätta för ena halvan av värdparet att jag inte dricker alkohol. Och hur for det som då, tror ni? Jo, det blev ett något kantigt: "Jo, förstår du, jag har gått och blivit nykterist eftersom jag tycker jag dricker så alkoholistiskt."

När andra halvan av värdparet dök upp strax därpå så blev det lättare. "Jo, jag sa just att jag gått och blivit nykterist".

Sen gick det av bara farten.

Men visst är det på det viset att jag skulle vilja ibland. Dilemmat är ju att jag vill så mycket och då är det bättre att tämja i farstun eller vad man nu ska säga.

Kram på er.

Usch det skulle kännas jättejobbigt. Särskilt när det är en mamma. Har inget bra att skriva mer än att jag förstår ditt problem.

Åh blir så glad när jag läser hur långt du nått och hur bra du mår!!

Veckan började som jag misstänkte, men mitt huvud skrek inte efter alkohol igår en helt underbar känsla av frihet.
Tog en långrunda med hunden igår kväll och rensade huvudet, nickade åt eken och log ännu ett steg.
Förstår om ni blir trötta på min lycka av att vara nykter, men vill så gärna att alla får känna den känslan av frihet istället för dimman.
Så helt underbar morgon och nu tar jag en nivå till i min resa mot den kvinna jag bygger.
Gör kloka val idag med och önskar er alla en härlig tisdag med bra val för er själva

Starkt jobbat att hoppa över trots att det bjuds. Svårt det där att han inte kan tänka sig att avstå. Men det går ju verkligen inte att tvinga någon. Synd också för den delen tycker jag som nu återigen haft några nätter ((och dagar) opåverkad av alkohol och känner hur underbart det är att sova utan alkohol. Det missar han. Men du kan avstå själv Sattva, även om det är svårt. Ger dig lite styrkekramar till helgen!

Jag har i stort sett alltid klarat av att dricka socialt när jag måste, och inte är värd själv och därför inte styr hastigheten (familjemiddagar och annat) även om tankarna hela tiden snurrar om någon kommer erbjuda ett glas vin till. Däremot har jag alltid haft regelbunda tillfällen, ungefär 1-2 gånger i veckan (med kompisar med samma hobby eller i värsta fall själv framför datorn), druckit mig kraftigt berusad. Eftersom jag då har valt mina tillfällen begränsas den sociala skadan. Men, som alltid med alkohol, är den långt ifrån noll, och därför har jag nu bestämt mig för att sluta helt. Jag tror innerst inne att jag skulle kunna hitta en form för att vara "normal högkonsument" resten av mitt liv utan att nå den totala katastrofen, men att hela tiden kontrollera sig själv och stå på tårna för att inte dricka för mycket, på fel tillfällle, planera in suparkvällar osv är helt enkelt jobbigare än att bara avstå. Hela livet kretsar ändå kring alkohol, och det gör att resten av livet bara blir en transportsträcka till nästa fylla. Otroligt ovärt.

Senaste veckan har gått bra. Har inte haft så mycket tankar på alkohol. Trodde jag skulle trilla dit i helgen, men jag klarade det trots att särbon hade köpt vin. Jag sköt upp det första glaset o sedan var klockan så mycket att det kändes för sent. Har inte lidit så mycket av att han druckit vin. Pratat med honom om min oro för mitt egna drickande och även hans. Han ser inga problem, han vaknar pigg o utvilad oavsett. Att jag säger att mängden han får i sig på en vecka överskrider det som man som man kan dricka utan skador, går inte in...men nu har jag sagt vad jag tycker och han har sagt att han ska köpa flaskor istället för boxar, så har man iaf koll. Vi får se hur nästa helg blir. Helst hade jag velat han avstår men jag varken kan el vill tvinga honom.
Jag är iaf glad över min vecka jag lyckats!

Känner så väl igen mig i flera. Funderar mycket på det här med om jag kommer kunna dricka "normalt" igen eller inte. Inser när jag läser i forumet att väldigt få lyckas med det. Lurar jag kanske mig själv genom att tro att jag kanske kan det. Varför skulle jag vara ett undantag? Bara för att det gick bra nu när jag valde att dricka lite under konferensen. Är det verkligen normalt när jag ständigt får vara på min vakt, göra aktiva val och sätta upp gränser för mitt drickande. Egentligen vet jag att det inte är normalt. En person utan alkoholbekymmer behöver inte fundera på detta eller sätta upp gränser. De har dem inom sig! Fasan varför försöker jag lura mig själv och varför?
Jag var nöjd efter tredje helgen utan fylla och att jag drack vid ett tillfälle men "normalt". Vad är det egentligen att vara stolt över? Jag har varit nykter långa perioder förr. Men tillfällena kommer när jag inte lyckas dricka "normalt" utan iställer gör jag bort mig fatalt. Kan man verkligen lära om när man redan är skadad? Vad gör det för skillnad egentligen om jag väljer bort ensam dricKandet, slentrian drickat och alkohol när barnen är med. Jag menar det är ju inte bättre för mig att dricka mig full då det är "legitimt" på en stor fest utan barn. Det "enda" skillnaden är att barnen slipper se sin mamma full. Men problemet kvarstår ju egentligen ändå. Skriver som ni märker helt ogenomtänkt och utan filter vad som snurrar i huvudet. Egentligen för att påminna mig själv hur det faktiskt är. Samt kunna ha med i vågskålen in för framtida val.

Vad bra kämpat! Lycka till imorgon ☺

Det där om att vara allergisk mot alkohol var fullträff! Så är det ju faktiskt! Haft en bra dag utan alkohol! Tränat! Jobbat i trädgården! Så skönt att slippa ångesten! Den blir verkligen bara värre av alkohol! Frågan är hur man behåller den insikten när stressen ökar och man vill dämpa!

Starkt jobbat, Skånetjejen! Du har haft det riktigt tufft på vägen, så en extra stor eloge till dig för att ha klarat det så bra!

Och andra saker runtomkring verkar ju ordna upp sig bra - med en god man och möten kring hur du kan få hjälp. Du har verkligen tagit tag i detta på ett jättebra sätt! Ser positivt ut för dig!

Heja dig! Varma styrkekramar

Har druckit konstant med någon nykter dag....
I flera veckor.
Klarar inte detta!

Har det gått sedan jag drack sist. Det var nära att jag efter ett par gånger. Även idag kom tankarna om att dricka när jag var inne och handlade. Bara tankarna gör mig matt mentalt. Jag hamnade ju på psyket sist och ändå kommer tankar som "det är inte så farligt"...det känns för bedrövlig.
Men är ju såklart glad ändå att jag faktiskt har avstått.
Ska träffa min god man imorgon hemma hos mig, har träffat honom en gång innan men nu är det första gången efter alla papper hit och dit är klara. Har inte haft god man innan men behöver hjälp med alla kuvert som kommer hela tiden. Jag öppnar inte ens dom orkar bara inte.
Sen i övermorgon ska jag på möte om vilken hjälp som finns angående mina alkoholproblem.

Under fliken fakta under meny står det vad som anses som ''normalt'' drickande. Titta där :)

Ska läsa din tråd och funderar idag vidare på allt som sagts mellan mig och en av älsklingsdöttrarna. Jag känner att jag gått vidare i livet och det känns skönt. Inga hard feelings men ett konstaterande av att jag inte alls tycker om exet. Känslomässigt omogen, bakslug och väldigt osympatisk.
Ja, det säger jag inte till dottern men tänker. Dottern har nog blivit besviken 1000 gånger eller är det en miljon gånger?
Och han tror kanske fortfarande att han är petit Jesus. Och ungarna beskriver ett totalt symbiotiskt och osunt förhållande, stackars fru!
Gräsligt liv och så dåligt jag mådde.
Nu är det 2016 och ungarna har snart egna familjer och jag får påminna mig om att det var inget mer ensamdrickande. Jag ska må bra resten av mitt liv.

Nu är snart femte dagen som nykter avklarad. Har så svårt att vad som är "normalt" drickande. Hur mycket/ofta kan man dricka för att det inte ska vara för mycket?

Ska gräva upp en riddarsporre & plantera om den på ett ställe så den skymmer insyn :D Smart e jag ?

Ja det är toppen att gå tillbaka & läsa :)

Hur går det för dig?

Sitter nu i solen och längtar efter kallt bubbelvin!! Men citronvatten får jäklar i mig duga!! Kämpa kämpa! Kvällen blir nog värre..men jag tänker på mina barn för då känner jag styrka ❤️ Kämpa på ni andra också, låt INTE den där alkodjävulen få vinna.

Jag hade datorn på hemma o va inne på denna sidan med skärmsläckaren på o min morsa kom förbi o givetvis rörde hon musen o kollade vad jag var inne på o såg denna sidan. Därför jag inte skriver så mycket, vet inte hur pass nyfiken hon är.

Undrar en sak.. Om man som jag druckit 1-2 flaskor vin 12% per dag i typ tre år.. Har jag blivit sjuk i kroppen, levern och så? Hur ser era värden ut?

Hej ny här. Vaknade med super ångest och inser att jag drack två flaskor vin igår. Känner att jag måste sluta dricka!! IDAG, inte i morgon. Och det sjuka är att hjärnan ( medans jag skriver) tänker att jag nog kan gå ner på stan och köpa BARA en flaska?? Men jag hoppas att jag kan vinna över denna drog som har hållit mig fången i flera år :( har ju två vackra flickor och världens finaste sambo att tänka på. Funderar på vad som kan hålla mig motiverad dag för dag.. Och detta kan kanske vara bra? Att skriva här :) tack för mig <3 och tack för alla fina inlägg här.

Det är svårt! Ibland går det, ibland inte. Och de gånger det går dåligt mår man ju oftast så dåligt efteråt och då är ju frågan-är det värt det? Jag har för övrigt svarat dig mera i min tråd. Ha det bra!