Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ebba för fina ord
Tidigt att vakna, men gillar dessa tider när dagen håller på att vakna.
Få sitta med sitt kaffe och vakna långsamt och hämta kraft till dagen.
Spöket håller sig lugn och tänker just nu inte så mycket på det.
Tror att jag förlikat mig med tanken att göra denna resan och där får alkoholen inte plats.
Så fortsätter rota omkring i lådan med dåliga val och minnen, benar ur och känner.
Börjar se sambandet om uppväxt och hur det har påverkat mig, anklagar ingen men skönt att börja förstå.
Väldigt skönt att tappa masken inför sig själv och kunna erkänna att en snygg och bra fasad, döljer något annat.
I dag skall jag göra två saker gå längs stranden och besöka AA för att titta på den vägen med.
Så väljer att vara nykter idag med/ kram och styrka till alla hjältar

Grattis Tjalle! Bra jobbat. Jag får en liten fundering när jag läser det du skriver. Brukar du köra på på det här sättet när du slutar? Om det är så, kanske det är därför det är så svårt att klara gränsen på tre månader. Kroppen och du längtar efter vila.
Kanske inte stämmer alls på dig, men jag märkte hos mig själv att det var när jag blev så trött som jag lätt föll dit igen. Både för att få vila och för att orka allt som måste orkas. Hoppas din hälsoresa ger dig lite möjlighet att vila och än en gång, bra jobbat!

Först och främst vill jag säga att jag följer er alla varje dag. Jag har själv varit usel på att skriva. Den rätta inspirationen har inte velat infinna sig och jag har dessutom varit aktiv med diverse projekt mest hela tiden, kanske också lite hyperaktiv. Antar att detta är något slags kompensation för A-

Jag har idag varit A-fri i tre månader. Otroligt vad tiden rulla på. Jag har tidigare i mitt vuxna liv kanske uppnått en sådan lång period 4-5 gånger om jag tar i. Just 3-månaders gränsen har för mig varit oerhört svår. Lite som en medeldistansare som ska försöka sig på att springa en mil. Jag har lyckats ta mig dit ibland men har ofta inte kunnat stå emot. Varför vet jag inte men något är det just med den gränsen för mig.

Hur har då dessa tre månader varit??
I stort sett bra. Visst har det stundtals varit ett djäkla räknande av dagar, mer i början än nu. Jag har tagit tag i en massa saker. I grunden väldigt bra men jag har inte kunnat sluta. Har tagit på mig alltför många projekt, arbetat alldeles för långa dagar. Nu har det varit mest fysiska aktiviteter så ryggen har "sagt ifrån" och jag har lite svårt att koppla av på sena kvällskvisten.

Det är så mycket positivt jag får när jag låter bli alkoholen. Jag blir mer balanserad, mer koncentrerad, mer stabil, bättre psyke, bättre hälsa mm, mm. Så är där då inget negativt?? Kanske inte negativt men jag kan med stor saknad längta efter den kalla ölen efter en ansträngande dag. I denna värmebölja vi också haft med allt vad det innebär av båtliv, grillning etc så visst hade det varit gott med några glas kallt rosé.

Jag vågar inte se för långt in i framtiden men min fulla intention är att fortsätta som jag nu gjort. Jag vet bara att jag måste vara extra vaksam just nu. Jag har ett antal tillställningar framför mig, det mentala att komma över 3-månadersgränsen och sommaren som står för dörren. Dock har jag en liten "hälsoresa" inbokad om ett par veckor där ingen alkohol förekommer. Jag hoppas att detta kan trigga mig att fortsätta stå emot och dessutom få lite inspiration till ett fortsatt gott liv.
Sköt om er alla kämpar, unga som gamla. Tjalle

Vad bra att du vill ta tag i det. Då har du redan börjat förändras. Hoppas du får en bra samtalskontakt för ditt mående. Annars får du söka vidare. Du är så ung och har så mycket roligt framför dig i livet. Du är modig tycker jag.
Kram

Tack för att du skriver här, du har ett sådant rofyllt och behagligt språk, jag blir liksom lugn och leende av att läsa.

Kram till dig och hoppas du har det bra.

Tack Nyckelpigan. har varit mycket de senaste dagarna så har inte riktigt hunnit med att vara här. Det är väl egentligen positivt för har inte haft en tanke på alkohol. På torsdag firar jag tre veckor. Vet inte riktigt vilken gång i ordningen, men någon gång ska det väl bli mer bestående.

Värme, styrka och massor av kramar!
/Z

...du har mycket att bidra med här! Jag läser på forumet för att få ny input och uppskattar dina inlägg jättemycket :)

Din historia och problematik är min på pricken lik.
Äter dock inte antidepressiva men borde äta något för jag är bara för mycket av allt oftast.
Som sagt, allt du skriver kunde jag sagt själv och jag försöker också stå emot varje helg men när fredagen kommer blir allt sig likt igen.
Man lägger grunden till detta beteende under ganska många år och för att ta sig ur detta kidnappade tillstånd av vår hjärna krävs helt enkelt järnvilja och att man talar med sig själv om för och nackdelarna. Sedan om man lyckas en helg går allt lättare för varje helg som går.
Till slut blir det en vana att vara utan och en befrielse.
Man vet allt för väl hur illa man mår dagen efter.
Lycka till och styrkekram till dig!

LP

Ååååh vad fint att du kommer igen. Bra.

Du har inte irriterat mig. Jag tycker att du ska stanna... För jag tycker att du tillför mycket med dina inlägg och dina erfarenheter. Och det behövs såna som du härinne. Även om jag tyckte att du gick för långt i Träningstantens tråd när du "raljerade" och skrev till MT ska man skratta el gråta? Ja, då tyckte jag att du gick för långt i träningstantens tråd. MT svar var f.ö. Nyanserat och bra. Jag förstår att du går igång och ditt personliga engagemang, men det bästa är kanske att starta en separat tråd om AA och 12-steg och debattera där istället, så att det inte blir så personliga påhopp och debatt i någons tråd. För där har vi kanske rätt att hitta vägar som inte ska ifrågasättas i för hög utsträckning. Jag tyckte f.ö. Inte att du hade fel, men att du kunde ha uttryckt det lite smidigare. Men lösningen för att någon/några tyckt att du gjort fel vid ett enstaka tillfälle, kan ju inte vara att vända alla andra ryggen också. Som sagt jag har hela tiden tyckt att du har haft mycket vettigt att säga, så jag vill inte ha bidragit till att puffa bort dig.

Som jag skrev i inlägget innan, blir SÅ inspirerad av dej o dina inlägg....

Ja suget är fullständigt borta när jag är med henne. Det är också väldigt lågt när jag varit med henne men sitter ensam sedan på kvällen. En helt annan sak än när jag inte träffat henne en hel dag.

Hej fighters..

Jag har irriterat några användare på forumet.

Men först. Forumet har 4 grupper.
En grupp där man pratar om man dricker för mycket.
Denna där man pratar om att minska drickandet.
En grupp där man pratar om att leva nykter utan alkohol & droger
En grupp för anhöriga.

Jag valde att starta en tråd och beskriva min historia och dela i denna gruppen som passade minst dåligt. Det finns ju ingen egen grupp för ”att prata om kampen för att bli nykter”

Det har sagts mig att ”du sätter dig på höga hästar” – möjligt. Mina råd är inte till dom som kanske mest behöver dom utan till dom som vill ha dom. Och jag kan min sak. Jag har medverkat på över 500 AA möten, hört runt 10 000 delningar, varit intagen på St Görans 5 gånger och genomgått 1 alkoholbehandling på internat. Under de senaste 5 åren har jag sett många komma och gå och trillat dit på återfall. Mest minns jag naturligtvis min egen resa.

Möjligt att jag gått på för hårt. Men detta är ingen lek. För mig (och för många andra här inne) är det en kamp på liv eller död. Det finns folk som jag känner som inte tagit sjukdomen på allvar som dött i ung ålder. Jag är inte ute efter att agera besserwisser eller att sätta mig på höga hästar. Jag vill bara inte att alla andra ska behöva gå igenom all den skit som jag behövt göra med allt vad det innebar. Jag vill trycka på att för dom som vill göra en livsstilsförändring så är det en kamp och man måste vara beredd på att kämpa. Man kan liksom inte tro att man skall få massage när man åker till tandläkaren. Men jag vill också försöka förmedla hur bra livet blir när man är igenom fighten. Det blev låååångt mycket bättre än vad jag räknat med.

Om jag gjort någon upprörd längs vägen ber jag om ursäkt för det. Men när någon sågar 12-stegsrörelsen (som räddat mitt liv) går jag igång. Självhjälpsgrupper handlar om vanliga människor som hjälper varandra ideellt för att försöka undvika livskatastrofer.

Det var allt från mig. Stort lycka till nu, jag håller tummarna för er :)

Så bra jobbat. Med öppenhet och insikt! Du är även min förebild och jag är på väg!
Kram! Orka

Jag håller verkligen med. Det var inte alls en god ton att skriva "ska man skratta eller gråta Mulletant." En ursäkt är på sin plats.

Och här om något, med alla vi ömtåliga människor som är aktiva här, så är en god och vänlig ton än viktigare.

Gullefjun, var håller du hus kära du? P&K

Hej fina vännen,

Hur mår du och hur har du det?

Skickar värme och styrka <3<3<3

Hej,

du undrar varför så många skriver om sina återfall här på forumet. För många som verkligen vill sluta dricka, så är återfallsbiten en verkligt viktig del i processen. Forumet är en väldigt bra plats för att reflektera om både framgångar och misslyckanden. En plats där man osminkat, utan krusiduller och utan att hålla upp en fasad, kan berätta och prata om hur det känns när det inte går som man tänkt sig och när det är jobbigt. Om strategin i att förändra sitt drickande är att sluta och dricka - ja, då blir ett återfall något som man kan behöva ventilera - både för att man själv vill och behöver, men också för att dela med sig. Om man försöker sluta dricka, så är det inte att sluta som är det svåra - det är att inte börja igen som är det verkligt svåra.

Hälsningar

Bra att du börjar om. Är nyfiken på om campral hjälper. Förstår att det går att dricka fast man använder medicinen men har den funkat mot alkoholsuget?

Idag har jag kommit fram till att jag vill vara ödmjuk.
Inför alkoholen.
Även om just idag känner jag mig så himla stark och utan något behov att dricka, vet jag att resten av mitt liv måste jag vara på min vakt.
Mekanismer som ligger bakom mitt beroende och förrädiska och luriga.
Det gäller helt enkelt att ha koll på belöningssystemet, som på ett busigt barn.
Jag vill inte kräkas mer pga alkoholen!

Bra jobbat!
Jag ska försöka följa ditt exempel idag. Själv var jag inne på enheten för ngra veckor sen, men blev utskriven ganska snabbt, mådde väldigt dåligt när jag lämnade avdelningen & gick nästan direkt till bolaget & köpte sprit. Det gäller att försöka förhindra scenariot från att upprepas igen på ngt sätt. Såg att du hade hjälp av antabus. Ngn hjälp av nåt slag för att bevara nykterheten kommer behövas.
Hoppas du fortsätter skriva, jag kommer följa hur det går.

SL!!!! Jag är inte inne så ofta, men just idag så - och då är DU här!!!! Så fantastiskt roligt att höra av dig. Men så tråkigt att det inte gått som du tänkt. Käraste SL - de är omöjligt att uppfatta dig som självgod. Aldrig i livet. Du har öppet och ärligt skrivit om din resa. Du har vägt för och emot. Du har prövat olika strategier. Du har reflekterat. Du kände dig nog ganska trygg, om jag förstod dig rätt. Ditt mål var väl inte, i likhet med Stingo, att sluta dricka för alltid? Du ville förändra och bryta ett dåligt beteende innan det gick riktigt illa? Du ville aldrig mer ha black outs? Vi alla här väljer olika vägar och strategier för att förändra vårt drickande. Det har absolut inget med självgodhet att göra.

Men det gör ont i mig att läsa att det inte har gått så bra under senaste tiden. Vill du berätta hur livet ser ut? Är det något som har hänt? Eller är det en gradvis förändring mot något du inte vill?

Stor varm kram till dig! <3

Äntligen fri :)
Så skönt att få respons :) Jag tror verkligen att behandlingshem kan vara en väldigt bra ingrediens i fortsatt nykterhet. Har sådan motivation nu. & tror att de verktyg jag kommer att lära mig där kan hjälpa de dagar jag tvivlar & motivationen tryter :) Skål i bubbelvatten för alla kämpar ?

Hej kära ni,

Finaste forummänniskor. Det har gått massor av månader sen jag var här senast. Så pass att nu när jag kände att jag bara måste logga in så hade jag glömt namnet. Anledningen till att man inte varit här under en så lång tid som jag kan vara av flera anledningar. Antingen så kan det bero på att man står så stadigt på egna ben att forumet inte fyller den funktion som den hade tidigare, som krycka, stöd och livssviktigt syre. Det kan också bero på att man fallit tillbaka i gamla hjulspår och därmed stoppat huvudet i sanden. Konfronterar jag inte problemen som finns de inte. Dessvärre så var min anledning den senare.

Troligtvis finns det också en del skam inklämd där någonstans. Att jag, Steglitsa, som stundtals säkert har uppfattats som något självgod och nöjd över att jag minsann kan hantera alkoholen med måtta har trampat snett. Men nu har jag bett skammen dra åt helvete. Jag vet inte hur vägen framåt kommer se ut men jag vill vara ärlig med er och inte minst med mig själv med att jag tyvärr inte lyckats vidare i detta.

Kram på er fina vänner, jag har inte hunnit läsa något hos er än. Men jag gör det senare- är väldans nyfiken på hur ni mår och har det i era liv.
SL