Senaste kommentarerna i forumet

Jo diagnoser i alla ära men det brukar bli olika diagnoser beroende på vem som ställer den. En del kan få väldigt många diagnoser inom psykiatrin. Där är det inte så lätt att sätta fingret på vad som är fel och diagnoserna är i huvudsak beteendediagnoser som bygger mer på dina berättelser än läkarens iakttagelser.
Ja vårdcentralen utreder kanske inte heller så bra idag trots att det handlar om en helt annan bedömning.
Må väl

Nykterheten blir bara bättre och bättre! Och ju fler gånger du bestämt dig för nykterheten desto längre blir dom nyktra perioderna om det inte är så att det förbud som triggar dig att dricka.
Bra att du sitter på hästen igen, ta tyglarna nu och fortsätt framåt.

Jag unnar mig allt det bästa och njuter av vädret, tillvaron och att jag ska ha middag för mina fina döttrar. Känner att jag lägger tunga sorger och tankar bakom mig.
Och nykterheten känns bara bättre och bättre och vad det beror på att det går så bra den här gången. Ja det vet jag inte, kan det vara att jag bestämt att det blir inte sista gången som jag smakar på ett glas rödvin?
Jag är inte längre fixerad och märker precis som ni andra att jag har tid för så mycket mer och för bra saker. Ja det är en stor förändring som skett och det började med chefsbytet.
Det blev en så stor lättnad att andningen kom igång och kanske kan jag minska astmamedicinerna? Nej jag skämtar!
Väl mött systrar och bröder

Börja med att bli nykter. Då får du en bra hjälp på vägen här. Sen behövs det så mycket annat för att man ska må bra. Satsa på att ta väl hand om dig själv och gör det som du trivs med förutom att dricka vin och öl!
Lycka till med din omskolning till nykter pappa och make.
Ser fram emot att att få fortsätta läsa om dina tankar och dina framgångar eller bakslag för dom kommer. Fortsätt skriv!

Grattis, känns det bra? Du har gjort ett jättebra jobb. Jag fortsätter med nollorna ytterligare en tid.

Tre månader är stort. Har du berättat för läkaren vilken skillnad han gjort. Du kanske skulle skicka dit din man? I

Hade varit kul om jag gått till AA igår Äntligen fri, men bor så att jag behöver åka ganska långt så det fanns inte tid igår. Men planerat in att gå nästa vecka och så det närmar sig.
Skall träffa läkaren med de blå ögonen idag och väldigt skönt att jag går dit med lätta steg.
Är så tacksam för han var så ärlig och rak, tack vare honom så har jag vaknat upp.
Så väljer att vara nykter idag, kram och styrka till er hjältar

Vilken stark och ärlig berättelse. En bra start på något nytt. Du har en väldigt bra beskrivning av dig själv och dina fördelar. Kanske kan du ta fasta i dem och ha dem som målbild. Bli den personen. Den finns ju där, du är ju den personen. Kasta gy-byxorna, häll ut alkoholen.
Jag sällar mig nog till kören som tycker att du ska söka hjälp. Och vet du, 7,5:or ser inte bra ut i korgen egentligen. Har alltid tänkt att de som dricker det har lite problem, det smakar ju sprit om den ölen.
Tror inte att det är till nackdel för dig i din relation till barnen om du söker hjälp. Känner inte din fru, men det måste ju inte bli bråk om barnen. Det borde inte bli bråk om barnen. Och du lever så farligt nu i ditt beroende. Risken är stor att du åker dit för rattfylla. Och då blir det registrerar både här och där. Du har börjat en spännande resa. Håll ut nu!

Stark av dig Xoxo. Ja, det är ju det som är problemet. Att omdömet grumlas så fort man dricker. Hur jäkla klok man än till vardags och i teorin så har det en tendens att försvinna när man tar sitt glas.
Hur tänker du kring att lägga av helt? Eller en längre period?
Jag har ju haft en rejäl svacka nu och känner ändå att jag kan börja om nu och vara lite stark i att jag inte dricker hemma. Och när jag håller det, så blir det lite alkohol och kontrollerbart. Men det handlar ju om att jag inte går ut så ofta. Det jag menar är att jag tror att man mår bra av vara fri från alkohol i hög utsträckning. Nu när jag trillade igen, så var det ju inte så att man gick från 0 till jättekonsumtion, utan det trappades gradvis upp. Och jag mår dåligt av alkohol märker jag. Även när mängderna inte är alarmerande alls. Sömnen påverkas snabbt och det är så skönt att sova utan alkohol i kroppen. Det kan vara bra att lägga ner helt en period för att få lite koll på hur man egentligen mår utan nervgiftet.

Jösses en kick. Jag som inte kunde tänka annat än att det handlade om skam! Nej, det är inte lätt att förstå sig själv ibland. Bra att du väljer din väg och låter energin gå åt till att sköta om dig själv!
Det är inte lätt att leva med någon men underbart när det funkar och kärleken finns!

Glöm inte bort att beroendet är en sjukdom. Man ska ha respekt för de mekanismer som styr, för det är inte du som "bestämmer". Att gå och vara besviken på sig själv blir snarare en belastning när man ska försöka bekämpa sjukdomen. Tror som "äntligen fri" att du kanske skulle må bra av lite stöd i det här. Särskilt som du känner dig ensam. Se tillbaka så ser du att du klarade att inte dricka. Ta fasta på det och på hur du gjorde då. Vi kanske kan ta varandra i hand nu. Jag har haft en något svart månad.

Sisyfos. Hoppas du får sova gott.?
Kram!

Fortfarande nyktert här. Tanken på systemet flyger igenom mitt huvud nån gång under dagen, men just nu är det annat inplanerat i typ en vecka, så det finns inte ens utrymme och skönt är väl det.
Leverjag, polsk riksdag, precis så... Är ibland så förvånad över hur snabbt man kan ändra riktning. Jag är ju helt övertygad varje gång att det ska gå bra.
Du skriver att du drack av "hänsyn till andra"... Om nån annan hade skrivit det så hade jag nog tänkt "ännu en ursäkt", men inte vad gäller dig. Det finns ett drag hos dig som jag känner igen hos mig sjölv och verkligen tror att jag behöver jobba lite med och det är könslan av att vilja ta ansvar för andra... Oavsett om de har bett om det eller inte. Försöker förutsäga deras behov och ta hand om allt. Barnen också såklart, men där har jag ändå ett ansvar för att få dem att växa upp till självständiga människor... Men lite så där som du skriver nu.., tror mig veta att andra skulle må bra av nåt och sen försöka åstadkomma det. Ibland är det bra och jag känner mig nöjd och snäll, men ibland tar det så mycket på krafterna och jag hinner inte med mig själv. Så just det där om att dricka för att andra ska vara bekväma... Det borde du sluta med av två anledningar: 1 alkoholen och 2 för att andra kan och ska ta ansvar för sina egna känslor. Det är inte ditt ansvar. Det könns som att du har det draget litegrann... Håller på att bränna ut dig på forumet tidvis för att alla ska få svar på sina inlägg... Könner du igen det?
Å, studenten, japp jag hoppar upp på hästen igen och skumpar vidare.
Godnatt tii er båda ?? och godnatt till er andra som så tappert kämpar därute. Håll ut, det är så värt det.

Jösses Foursquare! Funderat på att skriva en bok? Satt fastnaglad och var tvungen att fortsätta läsa. Nu väntar jag på del 2 där du beskriver din resa mot ett alkoholfritt liv! :-)
Känner igen mig i mer än jag vågar erkänna för mig själv. förutom vinet stämmer väldigt mycket och det är väl kanske därför jag tog till mig din berättelse.
Många säckar med tomma 7,5or har jag smugglat ut ur garaget.
Nu är inte jag något lysande exempel på hur man tar hjälp av vården, men sekretessen i svensk sjukvård är stenhård. Så de farhågor du har kring eventuella vårdnadstvister med mera, DET behöver du inte oroa dig för.
Att öppna sig som du gör är ett stort steg oavsett om man är anonym eller ej. Att formulera det i text gör att det blir verkligt på ett väldigt påtagligt sätt.

Jag hänger med på din resa mot ett nyktert liv. En dag i taget....

För med den insikten och den målmedvetenheten så fixar du detta!

/Z

Sluta?
Eller vill du inte sluta dricka?
Jag frågar inte för att få ett svar, utan för att tanken ska gro.
Vill du sluta dricka?

Kram

Hej vinärgott
Ja, som jag förstår det är det väl en bieffekt av ölen, nämligen vikten, som orsakar det! :-) Samma sak som på en gravid kvinna. Den ökande vikten gör att blodet inte orkar tillbaka upp. Alkohol gör dessutom det värre genom att kärlen vidgas.
Så just nu finns inte alkohol på kartan för mig. Livet och hälsan är viktigt för mig. Jag vet dock att alkoholspöket kommer och jag kommer att förminska och släta över problemen.
Sist klarade jag 2 månader. Just nu känner jag en stabilitet i livet som jag inte gjorde då så det är väl bara att glädjas åt att det just nu går alldeles utmärkt utan A. Men som sagt... vet att svårare tider kommer och kampen börjar.

Samlar sjukt mycket vätska utan a... Livet som kvinna. ???

Vad är du rädd för? Abstinensen eller något annat? Rädsla att inte kunna ta till vinet när ångesten och rastlösheten sätter in?
Om abstinensen blir besvärlig finns hjälp. Andra kan det bättre än jag och det finns info här på alkoholhjälpen. Om rädslan att inte ha något att klamra sig fast i är störst, så blir just det bättre, men du behöver kanske en strategi. Vad ska du göra istället? Träna? Dricka a-fritt? Sticka? Städa? Det är svårt att inte ha nåt annat att fokusera på. Och glöm inte att könna segern för varje dag som går. Styrkekramar till dig!

så klart och har olika behov.
Man ska alltid ta förhastade beslut om det gäller medicin, diskutera så klart med läkare i första hand, men känna efter själv också.
Och väga in för och nackdelar.
Jag ville inte, väldigt, väldigt länge.
Och då fortsatt jag bara dricka, mer och mer. Mådde sämre och sämre. Sista 8 år kanske? Vad som är bäst för min kropp? Supa eller äta SSRI?
Samtidigt har jag en känsla att om jag tar hand om mig själv bättre i framtiden, utvecklas psykisk osv, behöver jag inte äta medicin länge.
Min prioritering idag är att sluta dricka. Sen kan jag fundera vad vill jag göra med medicinen.
Lycka till i din funderingar :)

Vad härligt att du märker skillnad!! Det där med att skorna kändes större, det har jag aldrig hört talas om, är det alltså att man samlar på sig vätska till och med nere i fötterna?? Herregud!! Kram

Hej jas75. tack för att du skriver i min tråd. Har följt din sen jag kom tillbaka och kan nog bara till en viss del föreställa mig vad du går igenom nu.
Håll ut! Det kommer alltid en ny dag imorgon!
/Z

Ta en dag i taget, sakta men säkert blir det bättre, ta en timme i taget. Köp hem massa gott, läsk, chips, godis, glass, pizza, allt är bättre än alkohol. Som levande skrev så kanske du behöver söka hjälp, AA? Antabus? Samtalsstöd?

Mår du så dåligt att du känner att du inte orkar, så sök hjälp. Vet inte vad man kan få för hjälp men är säkert någon annan här som kan tipsa.
Kram på dig

Hej! Jag har under ett par års tid druckit mer alkohol än vad som är rimligt. För tre år sedan gjorde jag en hälsoundersökning och då var alla mina värden jättebra. Jag har en bipolär diagnos typ 2 och äter Seroquel och Lamictal sedan drygt 10 år, vilket fungerar bra. För fyra månader tog jag blodprover genom remiss av min psykiatriker och de såg också bra ut. Vet dock inte vad det var för prover som togs. För någon vecka sedan insåg jag att jag måste upphöra med den dagliga konsumtionen av ett par glas vin. Nu har jag googlat runt lite och nu förstått att varför jag har ont i sidan under revbenen beror på att levern är öm. Har, tyvärr, inte tidigare kopplat den smärtan till levern utan trott att det varit någon sträckning eller liknande.

Jag är nu fullständigt panikslagen att jag fått obotliga leverskador eller tom levercancer. Kan det gå så fort eller är det skador som tar längre tid att utveckla? Har ju läst på många sidor, även här, att levervärdena snabbt går ner och att levern återhämtar sig om man helt upphör med alkohol. Stämmer det? När jag läser på forumet så finns det ju många som skriver om långvarigt missbruk som de tagit sig ur och jag antar att inte alla har fått bestående leverskador?

Tacksam för stöd och "peppning" att våga gå och ta prover för att se hur det ligger till! Jag inser ju att jag inte har något val, men har fruktansvärd ångest. Framförallt att jag skulle vara tvungen att berätta för mina (vuxna) barn. De skulle aldrig kunna drömma om att jag faktiskt druckit vin så gott som varje kväll en längre period. Kan tilläggas att jag självklart nu helt upphört med alkohol, så det är inte det som är min ångest, utan ångesten är ifall jag fått skador som kanske inte går att läka.

Forskade vidare också men det finns lite varningar om att de skadar balansen på längre sikt och kan orsaka cancer??

Tror det är lättare för mig att ta varje dag men kanske sundare med uppehåll. Gillar inte kemiska substanser fast jag vet de kan hjälpa mycket.

Orkar inte med dessa dalar längre.
?