Senaste kommentarerna i forumet

Först så har du väl bättre odds att inte behöva bry dig om vårdnadstvister om du lyckas få ordning på ditt liv? Sedan så har du med all säkerhet lättare att få fortsätta träffa dina barn som nykter alkoholist istället för som vrak.

Till sist så är sjukjournaler konfidentiella och knappast något som man kan åberopa i vårdnadstvister.

Du måste ringa vårdcentralen i morgon. Det är inte bara antabus de kan ge dig, du kan få hjälp att komma tillrätta med dina problem. GÖR DET.

Bra steg. Börja erkänna, uttala rädslan och skammen först själv och för andra. Första steget till att sträcka ut handen och be om hjälp. Bra! Vi behöver hjälp när nervgiftet tagit över. Men vi kan må bra igen och allt kan bli så ljust när vi slutar hälla i oss. Stress, rädslor och ångest får vi av alkohol om vi inte redan har det.

Kram, läs och skriv, ät, drick, sov och rör på dig. Första milstolpen fyra dagar... Det klarar du!

Det lät bra. Klarar jag fyra dagar kanske jag kan ta den femte. Någonting hände som var svårt. Det blev ändå en flaska varannan dag. Fy vad jag är trött på mig själv. Annars tycker jag att detta var ett bra råd och jag skall försöka igen!

speciellt inte om du söker hjälp.
Det skall väldigt mycket till innan du förlorar vårdnaden om dina barn (kriminalitet, anmälningar etc)
När jag var i din situation kunde jag inte komma ut det själv. Det kan man oftast inte tyvärr..
Sök den hjälp du kan få innan det blir värre. Fundera sedan på om du inte behöver träffa andra som kan stödja dig utan förbehåll och som förstår vad du går igenom (AA)

Stort lycka till :)

Sitta själv ensam med ångest är aldrig bra..
Varför inte lätta på din tyngd på skuldrorna och kom och få stöd hos oss som vet vad du går igenom och som tagit sig ut skiten?
www.aa.se

Vi ses?

Det är en pytte dikeskörning. Upp på vägen igen :) heja heja :)

att man är nykter, även om jag känner igen det där med att man är törstig och huvudvärk, men jag tycker det känns skönt på något sätt, som att kroppen verkligen återhämtar sig. Idag ska vi vara nyktra!!

Känns mycket bättre, otroligt törstig på vatten!! Någon som vill hänga på och stötta varandra!?

För att ni skriver och kommenterar!!
Jag blir så glad!! :) :)

Jag är stolt! Men känner mig samtidigt så skör!! Hjärnan är inte att leka med...
Den vill hela tiden lura mig!
"Du kan ta ett glas" "Nu har du varit duktig, kanske i hemlighet, det är ju ändå sol, hur ska du slappna av annars? Det är ju lite synd om dig, det går nog? Var det så farligt osv osv !
Fan!
Men inte denna gång!! Å det tack vare att jag provat sååå många gånger!! Och fallit som en gråsten i vatten!!!

Kan inte kontrollera mitt drickande, måste börja ta Antabus igen.
Blir så besviken på mig själv..
Ledsen?

Jag är så stressad nuförtiden, att jag inte vet när jag ska hinna trycka in AA möten. Det här vardagshjulet spinner så fort, tre barn, jobb, hus...blä. Känns så övermäktigt. Antagligen därför jag dämpat med vin. Eller antagligen pga vinet jag är så trött. Jag behöver egentid och återhämtning. Tror ibland att jag haft det lättare om jag skiljer mig.
Usch så pessimistisk jag blivit.
Nu SKA jag vända på det här! Ett steg i taget mot mina värderingar!
Skönt att få ventilera här.

@mattiasheja: Tack för ditt svar. En del av mig vill ta den hjälpen, ordna antabus och liknande för att lugna ner situationen. Men vet du hur detta registreras? Har hört att detta registreras i dina akter och kan försvåra din möjlighet till vårdnad av barn och liknande. Tänker främst på vid vårdnadstvister men även att Socialen kopplas in?

Bra steg att ta. Jag tycker det är bra att du skriver ordentligt så man förstår din situation. Men jag ska erkänna att det är svårt att komma med något bra. Har du varit i kontakt med vårdcentralen? Om inte, se till att ta den kontakten och gör det omgående. Jag har fått mycket stöd och hjälp av dom. Bla KBT genom deras psykologer. Du kommer få en lättare väg om du gör det.

Visst är det bra att det kommer nya dagar då man kan ta nya tag?? Idag kör vi nyktert! Ska snart sluta från jobbet och bara hem och krypa upp i soffan, kanske dricka lite cola.

Nu kan du börja bygga på något stort.

Stort lycka till :)

Äntligen!
Många små steg leder fram till något stort. Har äntligen berättat för min sambo hur mycket jag oftast dricker. Har tidigare sagt saker i stil med "jag kan ju inte dricka normalt" "jag borde inte dricka alkohol bland folk" "jag är rädd att jag kommer att dö i skrumplever" osv. Han har då lugnat mig med att det är det nog ingen risk för (skrumplever alltså) och att det inte är så farligt att dricka för mycket ibland, det gör man när man är ung. Ibland har det varit på tapeten att han ska hjälpa mig att hålla koll på mitt intag när vi är ute men det har alltid fallerat ganska snabbt. På senaste tiden har min destruktivitet nått nya höjder och jag har börjat inse att jag inte alltid har kontroll över mina impulser, speciellt inte med alkohol eller lugnande i kroppen. Jag har varit ärlig med det och lämnat över mina mediciner till sambon vilket känns jättebra. lite jobbigt ibland såklart men över lag toppen. Jag har accepterat mina begränsningar. igår tog jag steget att berätta hur mycket jag dricker under en vecka istället för att bara säga att jag tycker att jag dricker för mycket. "Jaha, är det så mycket du dricker. Ja men då ser vi till att ta tag i det så att du dricker mindre och slipper ha ångest över det." Så enkelt och självklart var det. Nu måste också jag se till att det blir på riktigt den här gången och inte glöms efter ett tag..

Tårarna tar inte slut..... Känner mej helt slut! Förstår att det blir bättre men hur skall detta gå?

Jag kan väl säga att jag mobiliserar alla vänner jag har och de är nog fler än jag tänkt på. De flesta vet att jag mått dåligt en längre tid och ställer upp. Det är skönt men det som är så jäkla jobbigt är att fast jag inte tror jag är mer ensam än någon annan, inte mycket alls, känner jag mig så fruktansvärt ensam när jag ändå är det. Helt omotiverat.
Det blev två öl och ett glas vin igår. Inga stora mängder, jag brukar ju inte ösa i mig det, mest skit bara att jag föll till föga.

Inget kan vara värre än ångesten man har i ett bakrus och det har vi ju alla överlevt. Så trevligt eller lätt är det inte första dagarna, men vinsterna kommer fort så kämpa dig igenom detta. Strunta i alla krav du inte måste, satsa nu på dig själv och skriv här så finns det stöd.
Så kram och styrka

Ledig i dag... Ligger ff i sängen. Läser här, slumrar, läser igen.....
Vill bara ta ett glas! Skall på kvartssamtal vid 15 så det går inte men....
Känner mej nästan lite sjuk?! Ändå har inte em o det värsta suget kommit än....
Skulle ju gjort så mycket idag! och här ligger jag..... Livrädd för vad som komma skall!
Tack Sisyfos för ditt stöd! Nu behöver jag er som mest! Nu kör vi .... viskar jag med spröd röst.

Ja, lite stolthet och så lite självbevarelsedrift. Det är så jäkla mycket bättre utan alkohol. Jag märker ju det när jag började igen efter långt, långt uppehåll. Jag mår ju dåligt av alkohol, i kropp och själ. När man sitter nykter så förstår man inte alls de otroligt kassa val man gör.
Skönt att det könns bättre! Och det som hänt kanske ändå var nåt bra! Det kanske blir nåt bra!

Bra gjort!

Lite kemi... Citalopram och Premalex är nästan samma ämnet. Citalopram är blandning av två "spegelbilder" av ämnet citalopram, Premalex är bara en form av denna, en spegelbild.
Tydligen lanserades Premalex som läkemedel med bättre verkan mot depression i början av 2000 talet. Jag har dock hittat översikt av kliniska studier från 2009 som visar att det inte finn någon skillnad mellan de två. http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/11640/LKT0912s858_861.p…
Jag vet inte om någon har gjort flera studier.
Sen är alltid reaktion på SSRI individuellt.

Vet du, det blir bättre än du tror med vinfritt. Förstår din rädsla, men den kommer att avklinga. Ge dig inga anledningar nu att köpa nytt. Och vinsten kommer! För mig var vinsten sömnen och med den ett helt nytt mående. Att inte behöva vara stressad av smygande och tillgång till alkohol är en annan, skuld och skam försvinner, huvudet börjar fungera. Idel fördelar... Så jag undrar ju nu varför jag halkade dit igen. Jag körde a-fritt f.ö. För att inte behöva kämpa både med vanan och med beroendet. Kom igen nu, vi kör tillsammans!

Jag förstår hur du känner JoYo. Jag ramlade ner igår igen. Jag hade tankar på att gå på ett AA möte i söndags förmiddag, men eftersom lördagen var så bra kändes det inte nödvändigt. Vad tror du om det? Att prata öppet om det, höra andras strategier, få en mentor?