Senaste kommentarerna i forumet

Det var länge sedan jag skrev och jag vet att jag borde ha skrivit eftersom det hände en hel del inom mig... fanns mycket jag drog mig för att skriva eftersom jag var rädd att andra skulle ta illa upp och jag orkade inte med det. När jag läste andras trådar, personer som hade större problem än jag med missbruk som skrev om att de valt att bara dra ner på a och inte utesluta det helt kände jag mig avundsjuk i det att de hade ett val när jag inte hade det (min man hade inte accepterat det)... samtidigt som jag tror att långt fler av oss som är här inne inte har något riktigt val (att dricka måttligt) längre, att vi passerat den punkten. Det är dock fascinerande hur mycket vi vill lära oss det. För mig handlar det nog mycket om det att jag inte vill sticka ut på en fest, att det känns jobbigt att det måste handla om att jag inte dricker när jag bara vill ha roligt... i varje fall intalade jag mig själv det... det finns ju en liten idiotisk kärna längst in (stavas ALKOHOL) som tror att om andra kan hitta en balans så kan jag också... Jag mår så dåligt just nu eftersom jag drack på en fest och det urartade jättefort... att vakna upp med den där ångesten är det värsta jag vet... att veta att man gjort folk besvikna, svikit sig själv... och inte kan fatta hur man kan göra så?!
Vi var på en stor tillställning för någon vecka sedan där jag inte kände någon, på något sätt kändes det lättare där att vara nykter, ingen som trugar. När vi fick välkomstdrink gav de mig av misstag vanligt bubbel och inte a-fritt... jag tänkte att det kan ju inte skada att dricka det glaset... jag drack ett till och det kändes bra. Vi fick vin sen men jag bytte det mot a-fritt, körde hem och allt var bra. Helgen efter var det AW för första gången och eftersom rött vin ju är så gott gav jag mig själv tillåtelse att för första gången (sedan detta började) dricka ett till maten, njöt verkligen av det. Jag kunde dock likabra varit utan, när jag bara drack ett glas frågade en del och jag sa att jag fick migrän så lätt nu, något jag kunde ha sagt redan innan det första. Jag drack dock inget mer, hade jättekul och skrattade massor, körde bil hem. Ett observandum (nu när jag ska vara ärlig) var att jag inte sa något till min man, dock. Jag inser nu i efterhand att jag glidit tillbaka till det som jag kände i början då jag projicerade mycket av mitt nykterhetsbeslut på honom, jag drack en gång efter en månad och därefter ägde jag beslutet på ett helt annat sätt. Nu började jag glida av olika orsaker. En var att jag försökte prata med min svärmor (jag har skrivit massor om detta innan) men det gick inte alls bra... mina egna föräldrar lever inte och hon har blivit som en stand-in mamma för mig, jag var svag och behövde så innerligt att hon såg mig och att någon såg allt jag gjort och fixat under de här månaderna. Istället hade hon pratat med en annan nykter alkoholist som hon tyckte jag skulle prata med, jag förklarade att jag var på en helt annan plats, att jag hade sagt till henne vad jag behvöde och inte behövde men att jag blev väldigt ledsen om hon inte lyssnade på mig, omyndigförklarade mig och drog in andra personer i en fas när det inte alls var det jag behövde.
Jag menar inte att det var hennes fel att jag drack, det är ju typiskt missbrukarbeteende att skylla på andra, jag försöker för mig själv fatta hur jag kände när det hände för att undvika att det händer igen. Jag vill inte hamna där igen... och då måste jag analysera vad som hänt. Jag kände mig missförstådd, ensam och tyckte själv att jag gjort en enorm förändring och så fick jag bara sitta och försvara mig, bli baktalad osv... Detta i kombination med att jag allt mer projicerade mitt nykterhetsbeslut på min man igen och såg andra som drack ibland här på forumet fick den där idiotiska rösten att säga till mig att det kan du nog också nu... Jag hade en fest med många inom min yrkeskår där det skulle bli väldigt konstigt att inte dricka, jag tror att jag gjorde dessa två "provkörningar" innan för att se om det funkade. Det var det här som jag inser att jag måste jobba mycket mer med, att kunna stå för att jag inte dricker och slippa känna att det är så jobbigt, att komma över känslan att jag inte vill att det ska handla om det när jag går någonstans, jag vill bara vara jag. Jag var rastlös och hade ångest, pratade med min man om det skulle gå bra att jag tog en fördrink, smuttade på den, drack ett halvt glas vin till maten bara för att inte känna mig dum, sedan köra hem. Vi hade en plan.
...som jag inte höll... jag hamnade bredvid människor jag inte kände, det hade inte alls varit konstigt att dricka a-fritt, jag blev t o m erbjuden a-fritt vin och tackade nej... jag hade ju "förhandlat" mig till det där glaset vin... det var där jag blev vår hund som jag beskrivit innan... han som vek öronen bakåt när tikarna löpte och sedan bara stack om man inte stängde grinden fort som f*n... jag stängde inte grinden. Till råga på allt ställde de fram vinkaraffer på borden som fylldes på... till förrätten var det öl och snaps, jag drack bara vatten... med siktet på det där glaset vin... vid det laget hade jag redan slutat tänka, det inser jag nu. Det var inget beslut som gick igenom någon prövningsprocess i min hjärna som sa att nu ska jag släppa loss, jag skyndade mig bara att hoppa över detta. När min man inte såg fyllde jag på mitt glas... tills jag blev så full att han fick ta hem mig i en taxi och jag kräktes i handfatet. Dels känner jag mig dum eftersom jag inte minns vad som hände på festen, men framför allt känner jag mig så dum inför min man och mig själv. Jag hatar mig själv, blir så arg, fattar inget... varför måste jag känna att detta var min chans?! Jag ville från början bara komma till en fas där jag kunde vara "som alla andra", slippa göra en så stor grej av att tacka nej, ta emot och sen kanske inte dricka det eller bara smutta... vi är mästare på att lura oss själva och andra... mitt i allt detta sjuka finns det fortfarande en skärva i mig som tänker att det kommer nog att gå att göra så som min dröm är i framtiden.... HALLÅ!!!??? Varför?! Det är så sjukt, som min tidigare liknelse, inte finns det väl en massa skaldjursallergiker som gång på gång försöker äta lite kräftor på en kräftskiva för att inte sticka ut, trots att de förr eller senare får en allergisk chock?! Jag inser ju hur sjukt mitt resonemang är. Jag försöker att inte sparka på mig själv, men dagen efter ville jag inte leva längre, jag ville bara dö. Jag var så trött på att kämpa i alla aspekter av mitt liv... jag kände mig så extremt värdelös... men insåg att det allra värsta man kan göra mot sina barn är att ta livet av sig, om jag i den sekunden inte orkar kämpa för att jag inte tycker jag är värd det måste jag kämpa för deras skull. Jag försöker att inte sparka för mycket på mig själv, men det är svårt. Jag försöker hitta tillbaka, tänker att detta inte är att börja om från början utan att fortsätta på det jag jobbat så hårt för... det jag gjort nu i 4,5 mån inte är förgäves. Försöker intala mig att det inte är att vi faller som är det viktiga utan vad vi gör med fallen. Jag har inte druckit en droppe och jag tänker inte göra det heller. Jag har dock så svårt att leva i att ha svikit igen, jag vill att min man ska se på mig med stolthet, jag vill ha stöd av hans familj... jag vill vara värd något... det är så svårt att leva ensam under den tid det tar att bygga upp den tillit som de runt omkring en måste få tid på sig att göra... nu har jag halkat tillbaka... men jag tror inte att min man heller tänker att det är till noll, men det är tufft. Jag tänker skriva mer här från och med nu, sluta fälla tillbaka öronen och sticka, jag ska ventilera alla tankar även om andra tycker annorlunda, jag inser att jag behöver det för att ta mig igenom den där sista biten där jag kan stå upp för mig själv utan att det känns så jobbigt. Jag dricker inte. Punkt. Det kommer att ta ett tag, men ett första steg är att skriva här, det var jobbigt innan men väldigt skönt nu. Styrkekramar till er alla

Låter som du balanserar på en väldigt slak lina.

Det tar emot mig att skriva det, men jag drack igår. 1 öl, 2 vodka me läsk o 1 whisky. Tror inte det var tillräckligt för o bli bakfull. Nej nu tar jag en vit helg till. Får passa mig så ja inte ramlar tillbaka i gamla spår, brukade dricka mycket tisdagar o fredagar. Men det var sprit kvar i flaskorna iallafall, så ja drack inte tills det var slut som ja så ofta brukade.

Idag åkte jag förbi glaskontainern och slängde två tomflaskor som stått gömda i garderoben. Tänkte på alla 1000 gånger som jag stuckit ner flaskor i returpapperskassen för att inte sambon skulle se. Hur konstigt blir det inte att sluta med det?? :o/
Och alla gånger han går ut på altanen och röker. Nu kan/behöver jag inte rusa till barskåpet och ta en snabb klunk ur whiskeyflaskan innan han ser det. (Jodå! Så gick det till på slutet.)
Som tur är har jag levande minnen av en helt nykter och "normal" Krickelina också, så jag försöker fokusera på hur hon levde och betedde sig.
Slår lite på mig själv som låtit det bli såhär.
Nå 8 dagar på rätt köl är väl ganska OK?!

välkommen till gubbåldern och den mindre angenäma insikten om att åldern tar ut sin rätt :-))) Känns igen :-))

Hejar också på dig. Vad bra att du tar tag i detta redan nu. Håller tummarna för att du ska fortsätta stå emot och blir inspirerad.

Måste bara dela med mig av en film på UR play som jag tycker är bra och intressant:

http://urplay.se/Produkter/185809-Vara-sjukdomars-historia-Depression

Jag tror många av oss här har reagerat (sunt) på flera av dessa faktorer och med alkoholen försökt må bättre.

Kram på er ❤️

Tack för hejarop!

Ha en fin dag och ta en promenad i solen/dagsljuset om ni kan. :-)

Kommer ihåg dig mycket väl. Jag klev på tåget för exakt en månad sedan idag. Kunde haft 2 år i bagaget nu, men så blev det inte. Nu efter en månad börjar tankarna klarna. Jag är oxså en oll in människa, särskilt vad gäller alkohol. Nu kliver du på tåget jag tror på dig lillper.
Många kramar konstnären

Har hittat favoritknappen:-)
Ser fram emot ännu än alkoholfri dag där te och bubbelvatten får ersätta alkoholen. Är även ett fan av dricka som innehåller lite frukjucie istället för vanligt socker, gott men inte lika onyttigt som vanlig läsk. vätskersättning är också gott att variera med när man tröttnar på vanligt vatten/bubbelvatten.

Hej,
Det går inte så bra för mig, har druckit vin varje kväll senaste veckan. Tänkte fråga hur Selincro funkar för dig? Hjälper det mot suget, kan du dricka ändå men är nöjd efter ett glas eller mår man så illa så man inte vill dricka? Hoppas det är ok att jag frågar. Har börjat fundera på om jag ska ha medicinsk hjälp för att klara måttligt drickande.

Tack båda två :-)
Är speciellt nöjd med att jag dagen efter att jag druckit en del inte fortsatte att dricka eftersom "jag drack ju igår" eller för att jag kände mig nere. Ser hur lätt det blir en ond cirkel.. dricker, får ångest, fortsätter att dricka för att dämpa ångesten = ännu mera ångest... Att inte dricka är ett mycket effektivare sätt att dämpa ångest har jag äntligen insett! :) Dessutom vill jag skaffa barn inom dom närmsta två åren och eftersom alkohol kan påverka fertiliteten är det en viktig motivationsdel för mig. Jag vill bygga upp min kropp och göra den redo för att inhysa ett nytt liv istället för att bryta ner den..

Lill Per skulle det vara?

Vad fint att just du skriver! Jag började dagen med att läsa din tråd och blev så imponerad av hur du kämpar. Du har verkligen rätt: här finns så underbart mycket stöd och värme. Är så glad att ha tagit steget in. Idag är min 7 de helvita dag och jag känner mig nöjd med det.
Får besök av A-djävulen ett par gånger om dagen , men hoppas det ska avta med tiden.
Låt oss hjälpa varandra så att vi till slut hamnar där att vi inte måste kämpa utan nykterhet är det självklara tillståndet.

Så skönt att höra att du är tillbaka igen, och dina ord värmer gott i novemberkylan. Stor varm kram tillbaka till dig.

Jag hejar på dig och tycker du är duktig! Du ska verkligen vara nöjd med dig! Ha en fin dag! Kram

Med ADHD......och ja det är kaos i hjärnan. Blir inte bättre av att man dricker. Men så svårt att låta bli :-(

Kör ibland med en, men du tar tag i det och kanske Antabus också kan hjälpa på vägen? Det hjälper mig med. Heja dig du är enastående!

Jag får försöka ladda om med mod att gå till läkaren o få antabus. Det är nog enda vägen...

Att jag är nykter innebär ju att jag kan ta itu med stressen och kanske göra något åt situationen på jobbet. Det hade varit omöjligt för mig om jag sunkat ner mig igen. Antabus blir bra till morgonkaffet. Egentligen är en stor fest i antågande till helgen, men jag kör alkoholfritt så har jag koll på alla barnen som ska med och så kan jag köra. Japp - bestämt!

Jag söker med ljus o lykta efter något att hänga upp mitt liv på. Visst har jag många intressen och är nyfiken på mycket. Jag lyckas helt enkelt inte naila vad jag söker. Visst, träningen är en livsstil med allt vad det innebär. Även att jag kommit lite till åren så är det fortsatt prestation som gäller. Skulle önska att jag bara kunde vara i nuet och finna min plats. Inte känna efter så jävla mycket. Inte vara skraj för andra människors syn och tankar på mig. Bara släppa allt det där och leva fri. Utan alkoholen går det mycket bättre, men efter ett tag kommer de där känslorna på att söka efter mening i livet, är detta allt? Hur fångar man ögonblicket? Jag har faktiskt köpt mig ett instrument och börjat gå kurs på nätet. Det har varit en dröm i hundra år att sätta igång. Kanske jag är på rätt väg trots allt? Har samtidigt alltid velat skriva och det kan man ju göra hela tiden om man önskar. Nåväl, att jag är en speedad man med mycket som behöver komma ut är ett faktum. Ha en god, närande dag allihopa.

Det värmer att ha en veteran som dig som stöd o kompis här inne. Jag kommer tillbaks var så säker. Inte helt stabil ännu.
Såg att du är på god väg mot ditt nya liv. Stort grattis Fenix.

Häng kvar på forumet och skriv, även om det inte går som du har tänkt dig, vi är många!

även om det förstås hade känts ännu bättre om jag klarat konferensen utan Antabus....Står inför en ny prövning till helgen som jag ska försöka klara med Selincro. Mådde visserligen illa första gången jag testade detta men ska göra ett nytt försök.

när man är stressad är Antabus helt suveränt, tycker jag, man kan helt enkelt inte dricka och behöver inte förhandla med sig själv. Är också nöjd efter en tvådagars jobbresa som hade inneburit A utan Antabus. Vi hänger i katten !