Senaste kommentarerna i forumet

Ville bara instämma i det Sisyfos skriver, jag loggade in för att skriva ett inlägg här, såg diskussionen igår men var för trött för att skriva. De saker som jag hade tänkt skriva har Sisyfos redan skrivit, vill därför bara instämma med föregående talare. Kram

Det var kanske jag som var kategorisk. Och det kanske är fel, men jag skulle tänka många gånger innan jag inledde något förhållande med någon som jag misstänkte hade a-problem. Särskilt nu när jag jobbar för att få ordning på mitt eget förhållande till a. Om man redan har hunnit inleda ett förhållande är det en annan sak. Men när man ff kan välja att gå eller bli förälskad så hoppas jag att jag skulle gå. Kanske gör man sitt livs största misstag, men för att tillfriskna krävs också sjukdomsinsikt och det räcker att ta sig en titt här på anhörigsidorna för att få kalla fötter. Kategoriskt absolut, men man måste också skydda sig själv och med en alkoholist utan insikt riskerar man att fara väldigt illa. Men som sagt är man i ett förhållande så är det en annan sak. Dock tycker jag även då att man måste värna om sig själv och sina barn i första hand. När alkoholen har gjort personen väldigt elak så hoppas jag att jag även då skulle vända och gå. Men sjukdomen yttrar sig ju också väldigt olika hos olika personer.

Hej! Jag fick akut tid hos doktorn och hade då 192/115 i blodtryck trots förhöjd dos i blodtrycksmedicinen. Han tog bort Voxran. Jag upplevde det bra. Nu har ångesten kommit pga ödesdigra misstag jag gjort och att jag inte, av olika skäl, kunnat tillgodogöra mig utbildningen jag går, på rätt sätt. Jag upplever dock att jag har grunderna att repetera allt i lugn ovh ro samt bygga upp det jag förstört för mig själv. Jag är lyckligt gift och får stöd. Jag har gått på terapi i 18 månader för Borderline inom beroendecentrum. Men var inte helt nykter hela tiden men mestadels. Jagkommer alltid till punkter där jag inte vill vara nykter längre. Även om mitt återfall efter 9 månader berodde på tristess. Det har jag analyserat med terapeut. Den där viljan saknas, den gången söp jag till och berättade allt för alla på FB, fick en massa stöd och gick med i AA. Men AA och min terapi krockade rejält efter några månader. Nu vet jag inte vad jag ska göra, tykterheten ger mig trygghet och saker fungerar. Dricker jag är jag mer social vilket också har gett mig det att depressionen lättat.

var du än är:) / mt

Tja du har ju klarat nykterhet förr, så då borde det väl kunna gå igen, eller? Kanske rådfråga me läkaren om o byta medicin, då det inte låter som om den fungerade särskillt bra, finns ju många olika mediciner. När en medicin får en o må sämre e de ju aldrig bra.

Ja vad mer kan vi göra? Att döma oss själva o våra medmänniskor för att vi är just människor är ju ingen idé? Läster en bok som ger en definition på beroende; "att fortsätta göra något fast vi märker att det försämrar vårt liv" ... Ja vi alla faller väl inom det på ett eller annat sätt?
Jag har stött på så mycket fördömanden på ett eller annat sätt den senaste tiden. Att människor sätter sig över andra. Är det ett sätt att känna sig bättre själva? Varför inte bara låta andra få leva sitt liv? De har säkert folk i sin närhet/ familj som låter dem veta att det de gör leder till att andra far illa. Sedan är det ändå upp till dem själva att välja. Liksom jag måste göra val utifrån mina närmsta och vad jag vill göra gott mot dem. Och mig själv. Kommunikation och ödmjukhet tror jag är svaret. Lägg aldrig ett svar i någons mun. Fråga istället. Ibland gör man fel ändå. Och det hör till livet.

Det låter underbart Vilja :) Jo man får väl programmera om. Nu mådde ja ändå ganska dåligt på Lördagen ändå men. Superfood o nötter e underbart, äter ja mycket av. Det ironiska att räknar man bort alkoholen så e ja super nyttig, tränar, promenerar, cyklar/går överallt, äter bra o allt sånt. Märkt nu att ja äter mer sötsaker när ja inte dricker dock. Gjorde faktiskt som så att ja tände ett ljus i fredags som Rallan rekommenderade, o satte på mörk musik, vira in sig i höstmörkret. Går o lägger mig lite tidigare me. Känner mig lugnare me faktiskt, det e skönt o inte va "fyllot som gör bort sig", ser även andra runt omkring mig som missbrukar alkohol (hur många e vi egentligen?), me bakfylla o ångest, skönt o inte va där. Nu vet ja iofs inte om ja ska dricka till nästa helg, det har ju gått en månad då, men just nu känns de inte som om ja ska det. Räknade på vad ja sparar på ett år utan alkohol o det blev rätt mycket pengar, speciellt om man inte har så mycke.

Kunde ha varit jag, absolut. Folk har helt säkert valt bort mig i livet av olika anledningar. Och det tillhör livet.
Jag kan även förstå att folk lämnat människor med missbruk för man Orkar inte mer.. och då är man säkert ännu mer benägen att välja bort om man möter nån med samma typ av problematik.
Men vill man leva med det och kan hantera det så är det upp till en själv.
Nog om detta. Dags att sova. God natt :)

Det är vad det handlar om. Rakt upp och ner. Kunde lika gärna vara du som drack på en dejt.
Personligen tror jag aldrig man blir frisk/ fri förrän man inser just det, att membranet mellan en själv och den man utesluter är just bara ett tunt membran. Att man sedan väljer bort människor av olika anledningar hör till livet...

En diskussion kan man ju inte bli upprörd över. Vi har bara olika uppfattningar.

Herregud vad detta satte igång...

Har inte sagt det heller... Nu snurrar du runt allt.
Folk lever med det, ÄR inte det. Precis som att man inte ÄR läkare utan man arbetar som läkare. Man lever med en sjukdom.. Ja jag vet.

Jag lär känna mycket olika människor men väljer att inte bli kär i en människa för att den har ett missbruk, eftersom jag inte är beredd att ge mig in och kämpa tillsammans för det missbruk den människan har, det är ju ett val jag gör och har ingeting med att göra hur fantastiskt han är egentligen. Den människan kan vara en helt fantastisk person men passar inte in i mitt liv just nu. Har nog med mig själv och för en skull väljer jag mig själv i första hand.

...eller sina missbruk! Lär känna MÄNNISKAN, och välj sedan bort ...

Alla har vi olika bagage och gör olika val som passar oss själva i den del av livet vi själva är just nu. En del väljer bort människor som lider av fetma, en del väljer bort funktionshindrade eller missbruk. För mig handlar det inte alls om att de människor på nåt sätt är mindre värda utan mer om att jag vill utvecklas med mig själv och inte fastna i någons annans missbruk eftersom jag inte är stark nog att finnas där. Jag väljer absolut inte bort människor som vänner utan det här handlade om män att bli kär i..
Tack för dina synpunkter och inser att man kan ha olika fast ändå lika syn, fast hur man uttrycker sig och vad man relaterar till så tolkas det olika.

Få utskrivet antabus o ångestdämpande medicin är mitt råd från mig till dig..
Hur går det med jobbet, (om du nu jobbar).
Otroligt jobbigt att jobba bakis i mitt eget tycke.

Har sagt till mig själv att aldrig mer gå till jobbet bakis och det har jag inte gjort på ett år.

Men som sagt, lycka till på vägen..

Eftersom jag också är vuxen o är förmögen att göra mina egna val:)
Men att sätta som kriterium att man inte kan älska nån sån el sån el sån...det vet man ju aldrig. Tänker på alla som lider av fetma tex. Kan vara fantastiska människor, men instängda i en kropp där många väljer bort dem pga deras kroppshydda ( nej, jag är inte överviktig själv). I min värld går inte folk " bort" för att de inte är perfekta. För mig handlar det mer om en vilja att utvecklas, helst tillsammans. Att våga se vem man är och utgå därifrån. Vilja leva, framåt. Inte fastna o stagnera.
Nog om detta...

Ber om ursäkt om jag uttryckte mig klumpigt. Jag menade bara mig själv och mitt liv. Vem någon annan väljer att leva med är upp till dom. Förstår att det är en sjukdom.Jag väljer hellre bort kärleken än lever med någon som har alkoholproblem eller är rökare för mitt eget bästa numera. Är säkert massa fel på mig själv som väljer på det sättet men eftersom jag är vuxen så får jag göra mina egna val enligt vad jag vill och önskar. Jag dömer absolut ingen annan som gör andra val i sitt liv.

Min särbo är alkoholberoende. Jag älskar honom ändå. Men visst, det gör mitt önskemål om att vara nykter svårare. Men att säga så kategoriskt om en människa med en sjukdom gör mig lite illa berörd. Det är en sjukdom.

Nyckelpigan. Har man inga problem kan man med lätthet avstå och man ska liksom inte heller längta så till att få ta fram drickan att det påverkar. När man är nykter så märker man mer och mer att det finns många som inte har ett helt sunt förhållande till alkohol men kanske inte kommit så långt i sitt missbruk men lever på gränsen...
Jag störs inte heller av att folk runt omkring mig dricker. Har hittills funkat kanon att dricka a-fritt både på fest och krogen. Försöker att inte göra någon stor sak av det eftersom att vara nykter lockar fram andras dåliga samvete om att de också borde avstå... Känns bättre då att bara köpa a-fritt utan att säga nåt.
Tror dock inte att jag skulle vilja ha ett förhållande med nån dom dricker på gränsen för mycket.. Är hellre ensam :)

Jag vill också hälsa dig välkommen tillbaka. Gjort är gjort, nu tar vi nya tag.

Helgen har varit rätt bra, ja visst, var förbi och köpte några öl i går, för jag hade en mindre middag här hemma, det blev 3 innan middan började, och så delade vi på den sista som var kvar. Inget farligt, men rätt onödigt. hade varit lika bra dricka något alkoholfritt, eller bara ta var sin öl under middan. För jag hann ändå inte med att bli ordentligt full och fick inte vara i fred med mina kompisar (flaskorna), bästa kvällen är ju när man har kanske 8 i kylen, o bara kan flyta omkring och inte behöver träffa någon, bara leva i nuet. *eller* kanske dö i nuet.

Vi hade en trevlig kväll! Det var viktigare än ölen, jag stod för matlaget, och min middagsgäst för merparten av pratet, men måste komma ihåg att det verkligen går ha trevligt (måste inte vara 10000% trevligt varje gång) , men man kunde klara sig.

babblig. jao...

Det där med festen. Är ju aldrig riktigt lika enkelt att erkänna sina "brister" bland folk som man inte känner sig riktigt trygg med. Man tror nog alltid att de dömer en då. Du verkar verkligen vara en klok och insiktsfull människa Nyckelpigan så du kommer säkert på ett vettigt sätt att klara denna situationen. Tänk ut något listigt vet jag. :)

Allt är en process, ska det stå.

Precis, allt även process, du tar till dig och lär. Även jag är imponerad av att du klarade av att hålla dig till a-fritt under daten! Du får väl se vad som döljs bakom de röda flaggorna... När vi åkte på all inclusive sa min man att han också kunde avstå, bara så där... Hade varit otänkbart för mig om jag inte var där jag är idag. Det säger väl lite om vem som har problem med a - för de som inte har det gör det inte så mycket att avstå, de måste inte dricka... För oss är det en helt annan femma (jag störs dock inte av att han dricker, han tog en öl till maten några gånger, inte mer). Kram

Vad skönt att höra ifrån dig och att du efter omständigheterna mår bra! Håller med övriga skribenter att det borde vara självklart att få stöd och inte känna skam. Vad bra att du tar kontakt med läkare för hjälp. Ta det bara lugnt även om du får Naltrexone, det funkar inte på alla. Testa men var försiktig med a ändå, så du inte får en falsk trygghet. Kommer inte ihåg om du testat campral, det hjälper mot suget. Styrkekram