Senaste kommentarerna i forumet

En beskrivning av symptom på allvarlig abstinens finns på den här sidan: https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens
Det brukar komma med en gång när man slutat dricka. Däremot kan man känna sig konstig och humöret kan vara sämre under lång tid efter.

/magnus
alkoholhjälpen

du hittar rätt växel för att köra upp på vägen igen Buzz! När hjulen slirat färdigt får du grepp igen och tar dig upp ur diket.

du är på rätt väg! Jag var också på ett möte i dag, hos en sköterska eftersom jag hade värden när jag slutade dricka där man misstänkte att jag har diabetes på gång. Nu är värdena i stort sett normala och jag har gått ned fyra kilo. Socker och blodtryck som de ska och jag är i bättre form än på många år. Så kan det gå när man sätter på korken. (Hur korkad har man inte varit:-) Kanske kan jag nu slippa en massa skit som ett missbruk orsakar om jag har tur. Att jag mår så bra i dag kan i första hand absolut tillskrivas att jag inte dricker längre. Tror jag ska besöka AA någon dag, även om jag slutat gå regelbundet så gillar jag fortfarande AA. När jag första gången bröt med hr A så var AA min räddning. I min stad har vi också lunchmöten på onsdagar, så vi kanske ses någon gång. Dock inte i morgon, men jag kan ge ett livstecken i din tråd när jag tänker gå här på forumet så kan vi höras om vi vill. Ha det bra!

Tack för dina fina ord Fenix! Det gör så mycket mer än man kan tro att få en rad här och där av någon..:)

Idag hade jag tid hos min kurator igen..otroligt klok kvinna som råkar ha jobbat på beroendepsyk innan så det var en klockren matchning.. Igår kunde jag inte gå på möte eftersom det är min barnvecka så det var skönt att ha den tiden inbokad idag.. Imorgon har AA lunchmöte i min stad tack och lov så då ska jag gå..längtar verkligen!

Idag är det 1 vecka sedan jag vaknade, bakis ja nästan full, försenad till jobbet och allt bara rasade.. Vilken vecka jag haft.. Den värsta och den bästa i mitt liv!

Precis som du skriver Fenix om att vara glad att slippa dricka känner jag också nu..men jag tror det kommer gå upp och ner ju mer jag landar i beslutet och verkligheten..Därför är AA oerhört viktigt för mig.. Inte bara stödet utan att för att bli påmind om mina problem som alltid kommer vara ett problem.. Tog bara ett möte för att inse att det inte var tal om några 90 dar för mig utan det här kommer att vara mitt livslånga projekt..och det gäller att komma ihåg det senare också.. Även om jag tar en dag i taget nu så känner jag personligen att det är lika bra att veta vad jag är inställd på för att inte lyra mig själv om att det i framtiden kommer komma ett datum när det är "lugnt" igen..

Det är helt okej att du vände! Döm dig inte för det..du kommer att våga.. Förstår att det känns nervöst i en mindre stad.. Om det hjälper, försök tänka att alla de andra som är där säkert också resonerat likadant..och att alla ju är där för att ni har något gemensamt! Det är ju ingen där som kommer att se dig, känna igen dig och döma dig..tvärtom kommer de att välkomna dig med öppna armar..och du kommer att känna en styrka i att du i te står ensam utan kan få stöd av andra som vet precis vad du går igenom, tänker och känner just nu..

En dag i taget..:) Kram!

Både för jobbintervjuer och allt annat. Jag tycker att det var starkt av dej att vara på väg till AA. Nästa gång kommer du att våga dej in. Ge dej själv en klapp på axeln för att du klarar dej bra så här långt, för att du tar ditt problem på allvar och för att resonerar klokt.
Nu tar vi endag till, en dag i taget så fixar vi det här.

Vill först tacka dig för dina ärliga inlägg du skriver fast du har det svårt just nu. De hjälper förhoppningsvis några av oss andra att kanske avstå A då möjligheten och suget tar överhand. Har även jag haft en hel del bakslag och återfall under mina dagar. Det är ju det man är som mest rädd och orolig för ska hända. Och ändå händer det. Hoppas verkligen inte du behöver ner till botten igen för att börja om. Har läst din tråd och du har ju ändå varit stark och duktig gentemot alkoholen förr. Jag försöker att tänka på alla problem och olycka som A gett mig genom åren och även på den lycka jag och min familj känner då jag som make och pappa är som jag bör vara. Nykter och medveten om allt jag gör. Vet att det är svårt med motivationen ibland men försök hitta din morot till att avstå. Jag hejar på dig BUZZZ och tack för din ärlighet.

Inget vidare faktiskt. Har mycket svårt att hitta tillbaka till motivationen jag kände i slutet av förrförra året. :(
Kanske det måste till en riktig genomklappning igen?
Jag vill inte, det kostar på för mycket att hamna där igen.
Har återigen tappat bort mina intressen och glädjeämnen, dagarna bara flyter på i en grå lunk.
Jag vet ju så väl varför allt är trist, och ändå.... Så svårt att hitta glöden igen.
Men, jag stannar här på forumet och följer alla er andra. Förhoppningsvis hittar jag tillbaka igen.
Det känns skönt att någon undrar. Tack Lena.
//Buzzz

pratet om hängning? Hur som helst, Pärlan din berättelse berör mig så att jag blir alldeles varm. Kommer ihåg mitt första möte på AA och mötet med en helt okänd värld där människor välkomnar en och man inser att man inte är ensam och att det finns hjälp att få om man vill. Dina humörsvängningar är förstås helt naturliga i den process du startat. Ibland handlar det bara om att hålla ut när det känns tungt, så svänger det snart åt andra hållet. Bra kommentar att man ska gå på möte när man inte vill, då behövs det som bäst. Men från början ska man nog också gå när man vill, för då förstärks den positiva känslan ännu mer. I dag har jag bara 3 dagar kvar till 100 dagar utan alkohol, och jag känner mig äntligen helt övertygad om att det är så här jag vill ha det i mitt liv. Har haft ett enda ordentligt sug på dessa tre månader, i övrigt har jag varit glad varje dag över att slippa dricka, faktiskt är det så. Svårt att fatta att även jag är där nu, jag som sneglat så avundsjukt på alla som lyckats, men inte jag. Kram!

dagar är nog en bra tumregel när det gäller värsta effekterna av att sluta med olika gifter. Nu har du redan kommit en bra bit på väg, och den fysiska abstinensen är normalt inte mer än att må riktigt skit, och det har du väl gjort de flesta mornar de senaste åren gissar jag. Resten är hjärnspöken, den lilla envisa djäveln i huvet som påstår att du behöver alkohol. Det är det sista du behöver. Välkommen till forumet, ett riktigt bra beslut att du tagit dig hit!

Jag tar Antabus, min fru delar till mig. 3 tabletter i veckan. Kan inte dricka, eller jo det kan man men med livet som insats. Har druckit 2 gånger på antabus. Andra gången höll jag på att stryka med. Så för mig har de varit ett bra hjälpmedel. Behöver inte tänka och då har mitt lilla sug försvunnit snabbt.

3 dagar är väl bra tumregel. Huvudvärk trötthet, ångest. Sedan vänder det. Så häng i. Kontakta vc för provtagning av din lever mm och så kan du få hjälp för ditt missbruk. Ge det eller allvarligt försök och du kommer märka att du får livet tillbaka

Risken är stor att du får abstinensbesvär. Läs på på faktasidorna så att du kan avgöra om du behöver söka hjälp under avgiftningen. Symptomen kan bli allvarliga. Det finns trådar här inne som beskrivet avgiftningsfasen med råd om hur man kan lindra symptomen.

Tycker att du har tagit ett bra beslut och jag hoppas verkligen att du slutar dricka som du har gjort. När man kommer ut på andra sidan kan man inte riktigt förstå att man valt att dricka. Livet är bättre utan alkohol. Jag hoppas verkligen att du håller ut. Det är svårt att hålla fast och kräver nog uttalad vilja. Ge det ett försök tycker jag.

Igår kom så första suget efter ångest under dagen. Jag pratade med min man så att det skulle bli verkligt. Det mattades av och jag fick en god natts sömn. Första barnet vaket nu.

Idag ska jag på ännu en jobbintervju, det känns som det vänder, äntligen.

Igår kom mail från alkoholhjäpen angående en studie som jag tackat ja att medverka i. Jag ska prova på att följa den, hoppas det ska hjälpa. Jag läser om er här som tar vita månader, veckor och tillåter er en helg. Hur går det? Jag vågar inte ens tänka tanken. Jag inser att detta är livslångt. Igår tittade jag på Masterchef professionals UK (är sjukligt besatt av matlagningsprogram) och de hade champagne i matlagningen. Hur ska detta gå? Jag som älskar matlagning och vin i (och till...) matlagningen. Hur gör n?

Sedan läste jag om antabus. Hur fungerar det? Är det bra? Hur känns det att ringa vc och be om detta? Jag borde (som med AA) våga. Jag klarar inte detta ensam. Hur i hela friden ska detta,gå?

Tack för dina snälla ord! Letade efter din tråd men du har kanske inte skaffat någon? Jag är f n bara inne sporadiskt och läser och skriver inte så mycket själv, tycker att det går rätt ok nu för mig men behöver forumet. Det är stärkande att läsa och göra små inpass då och då i andras trådar.

Välkommen hit! Klart vi hjälper dig..! Vi vet nog alla hur viktigt det är med stöd..Bara att man får skriva av sig kan vara nog så skönt.. Jag har varit nykter 1 vecka nu..önskar jag kunde snabbspola fram tiden ibland, men det är väl en nödvändig process..

Iaf, glad att du hittat hit!

Det känns bra. Bra jobbat av dig att skippa drickat. Sjukdom och så är ju inget man kan styra över så det tycker jag inte du ska tänka på. Men jag förstår vad du menar. Jag känner igen det där med o fly in i dimman. Det har gått mycket bra med mina studier nu under min nyktra vecka så det finns en känsla av att vilja belöna sig själv och släppa allt för någon dag eller två. Men de där otäcka smärtorna jag får av alkoholen vill jag inte veta av något mer. Så jag får belöna mig på annat sätt. Ut och cykla eller promenera med musik i lurarna

Kan mycket väl vara kombon av SSRI och alkohol dom ger den effekten.
Ibland går det bra och ibland slocknar lyset helt.
Tycker du skall tala med din läkare.

Ja men det kanske är rätta medicinen för i min bok läker tiden inga sår.
De slutar kanske blöda men läker gör de inte.

Snyggt jobbat, Danneman och upp på hästen igen, Borgward. Jag har klarat mig utan problem i helgen. Känner dock lite dåligt samvete för att jag har varit förkyld och borta en dryg vecka från jobbet, inte tränat plus att jag har en del andra bekymmer. Detta gör att jag känner ett visst sug efter att dricka. Inget fysiskt sug på så sätt, men en känsla av att det vore sköt att fly in i dimman. Å andra sidan, anledningar kan man ju alltid hitta för att få dricka.

Grattis litet på förhand till året. Skönt att läsa ditt inlägg. Under vår gemensamma tid här har du definitivt varit bland de viktiga för mig. Hoppas din fortsättning blir bra

Ja ångesten mattas ut ju längre du är utan alkoholen. Tiden läker alla sår:) hängning.

Vilja o Muränan, det ni skriver är sant o det sätter ord på något jag känt en tid nu. Jag känner er kärlek och blir inte sårad. Mitt undermedvetna jobbar för fullt, jag drömmer drömmar. I drömmarna har jag ofta träffat någon annan, och kommer förvånat på mig själv att " javisst ja, jag är ju redan tillsammans med någon annan".
I vaken verklighet känner jag enorm sorg över att det kanske inte är vi två trots allt. Att jag far illa i slutändan. Även om vi har det väldigt gott tillsammans när vi är tillsammans och är just bara i nuet. Jag är nog rädd att bli ensam igen. Hoppet är det sista som lämnar oss sägs det ju...
Jag låter allt bero ett tag, ska fokusera på mig själv. Det händer väldigt mycket annat positivt som stärker mig, yoga o jobb.

Tack så mycket. Nu kör jag på som jag har gjort denna helgen. Alkoholfri öl när jag är sugen Det var inte kul o höra. Bara kämpa på. En annan vet ju att det inte är lätt. var riktigt sugen mitt i veckan nu.

Idag har varit en tung dag. Från jätteglad igår till jättelåg. Tror det är vardagen som gjorde det.. Tillbaka på jobbet efter förra veckans kaos..och plötsligt kommer ångesten över allt som hänt. Från att ha varit den normala, spralliga, trevliga människan som fått så mycket positiv feedback från chefer..till alkisar. Punkt. Hårt. Känner mig plötsligt som en sämre sortens människa..spelar ingen roll att jag får stöd och alla visar omtanke. Nu känns det som att cheferna säkert går och har en undran i bakhuvudet - kommer hon fixa det..Har hon varit full på jobbet? (Svar nej) M.m.. Jag hittar nog på det mesta i huvudet men ändå..

Ångesten jag känt idag triggar såklart suget.. Kommer självklart inte agera på det, men i några minuter såg jag för min inre syn hur jag bara inte pallar med ångesten och känslorna och halsar en öl..Jag MÅSTE ju klara det.. Jag förlorar allt om jag misslyckas ju.. Vill slippa ångesten..