Senaste kommentarerna i forumet

Hej och tack för dina rader. Du har rätt. Under mitt sju månaders uppehåll mådde jag toppen och tänkte inte på alkohol. Drack alkoholfri öl och det räckte för mig Sedan prövade jag och har efter det hållt på tills nu. Nu är det dags för mig att lägga av. Det där med träning låter som något jag verkligen skulle kunna börja med!

När jag under åren har druckit så har jag mått mycketbra men den senaste tiden tvärtom. Nu har jag inte rört alkohol sedan i söndags så det är bara att fortsätta såhär. Tror att detta forumet har hjälpt mig att hålla uppe faktiskt.
Tack

på det sättet, men visst är det än rädsla...Man vet hur lätt det är att falla, man vet vilka risker det kan innebära och vilka konsekvenser det kan få, och sist men inte minst tar det så jädra mycket på självkänslan. Samtidigt är väl rädslan ett tecken på att man inser hur stort och viktigt beslutet är...att man tar det på allvar?
Bestämmer jag mig för att gå ner några kilon i vikt så tycker jag iofs att det är tråkigt om jag misslyckas med det, men jag går ju inte precis runt och är RÄDD för att misslyckas.
Att sluta dricka eller inte sluta dricka - det kan ju faktiskt vara ett beslut på liv och död...och vi har valt livet, eller hur? Nu hjälps vi åt på vägen! :-)

att man inte är ensam om att vara så här skev i tankegångarna Lena och tack för välkomnandet - det värmer. :-)
Övar mig stenhårt på att hantera livet så som det faktiskt är. Att leva och ta varje dag som den kommer. Inte ställa en massa krav på mig själv på att vara och prestera mest och bäst. De dåliga dagarna är dagar de också och jag KOMMER att överleva hur jädra grått och tristessartat livet än är! Har varit en tuff vecka jobbmässigt och relationsmässigt, men jag har överlevt den utan att ta till känslomässig flykt. Varit trött och lite irriterad och t.o.m. tillåtit mig att gråta en skvätt. :-)
I morgon är dag 7 och jag känner mig stark!
Godnattkram på er alla! :-)

Tack, Sattva!
Dito, FM!

Heja dig Jakob! Modig du är som vågar försöka klara dig utan a. Jag känner igen rädslan. Rädd för att inte klara det och rädd för att svika. Jag minns också hur jag ville skrika ut det och på ett sätt gjorde jag det. Eller skrek gjorde jag inte, men när jag väl bestämde mig i december (för miljonte gången i mitt ändå ganska korta 28:åriga liv) så blev det min nyckel. Jag berätta för alla som stod mig nära och förklarade som det va. Att jag inte klarar av att dricka och att jag därför ska hålla mig nykter. Vissa tog det bättre än andra, men just att jag sagt det till omgivningen gav mig känslan av ett skyddsnät. Jag sade till min omgivning att om jag börjar argumentera för att dricka måste de va på sin vakt. Efter ett tag märkte jag det, man är jävligt bra på att förhandla med sig själv och andra om varför man ska få dricka. Men att jag då berättat för dem blev min räddning. De hjälper mig att fokusera när hjärnan kommer på andra tankar. Så kanske det är något du ska prova, om din magkänsla säger att du vill få det ur ditt system? Det hjälpte som sagt mig iaf! Vi är många som förstår din känsla. Hejar på dig!

När livet är skit och man bara känner sig som en pain in the ass; då jävlar kläcks tanken: Nu är det jordens läge att braka rätt in i dimman! Wihoo, yee-ha! Ja, och så sänker man dom där alldeles för många glasen samtidigt som en känsla träder fram ur diset. "Vafan, blev inte jag lite lurad på konfekten precis?" Sen vaknar man upp till exakt samma tillvaro med enda skillnaden att nu är man inte en finne i röven på alla andra utan även på sig själv.

Men man gör förstås precis som man vill.

Puss på dig, FM. Go easy on yourself. ♥

Hej. Jag har just gått och lagt mig efter en ute kväll med jobbet. Jag var enda person som inte drack. Men känns så konstigt att folk runt omkring blir som besvikna att man inte dricker. ( Jobbit ändå. ) Men börjar känna mig nöjd, jag lyckades. Inser ju helt klart att jag annars skulle ha lagt mig sist i kväll istället för fört.
I går var jag på möte med beroende centrum ( vet inte vad jag ska kalla det, vill ju vara anonym). Kändes bra, ska på ny träff på onsdag. Och då få veta lite om KBT ( konnektiv beteende terapi), vad det nu innebär. Hoppas att det kan vara till hjälp. Samt att jag inser att jag ska börja med antabus om jag driker igen. Vore skönt att slippa, samtidigt som. Ja ni vet nog.
Jag gillar er som skriver på denna sida och är grymt ärliga. Det får mig att reflektera över mitt eget beteende. Starkt av er, och stärkande för mig.
Tillbaka till ikväll. Hur ska man görs? skulle bara vilja skrika ut: jag dricker inte för jag kan inte handskas med A. Samtidigt som jag inser att det blir jävligt dumt om jag sen misslyckas och dricker om en/ två eller sex månader.
/ nykter

Fina ni! Vill bara meddela att jag nu är på min andra alkoholfria semester och det går SÅ bra! Mer fokus på träning, sol och upptäcktsfärder istället för att festa på kvällarna och ligga bakfull i sängen eller vid poolen på dagarna. Jag minns när jag skrev i början av min tråd. Fylld av oro och rädsla att jag inte skulle kunna hålla mig nykter länge. Snart varit nykter i över 11 månader och det vill jag tacka ER och forumet för. Hade aldrig gått annars. Stor kram till er från ett varmt Spanien!

Ja du sa det både du och jag ville höra :). Att döva är bara en kortsiktig flykt men tyvärribland det man väljer. Ja du får start en ny i vidare livet så stalkar jag dig där :)

Till det vidare livet :-)

Vet vad jag vill...och tack för att du sa det för jag inser att jag försöker smita ifrån det jag egentligen vill. Vara nykter och må bra och kunna ha ett bra liv utan att döva mig med alkohol.

Ibland vet man inte vad man vill.

Ser det som att jag inte har något annat val än att låta bli men behöver reflektera över det och påminna mig för att inte glömma. Bra att trådarna finns och bra att själv skriva.

Men som du skriver. Du kan dras längre ned i träsket. Vågar du chansa? Vad vill du göra,åt det? Vill du genuint göra något åt det? Viljan måste finnas för att lyckas.

svårt att vara nykter..det jobbiga är att tro att jag kan dricka normalt...det kan jag inte. Jag behöver påminna mig om och om igen. Speciellt när jag går förbi bolaget, så lätt att tänka..äsch en halv flaska Amarone..det är jag värd..laga något gott, läsa något bra. Fine! Sätta guldkant på tillvaron..så klart, är jag värd det...men nej. Jag har försökt så många ggr att hålla mig till 1 -2 glas vin. Det har alltid så småningom spårat ur . Funkar kanske 5-6 helger och slutar med noll kontroll och smärtsamma konsekvenser. Det känns trist att behöva fungera så..vill ju kunna njuta av några glas vin utan att börja supa besinningslöst. Och även om jag i de allra flesta helger kunnat vara måttlig så är beteendet inte ok. Kan inte riktigt sätta ord på det men vinet är så viktigt just då som att jag krampaktigt håller i glaset när någon går för nära..så att det inte ska välta och spillas ut.
Bra att få försöka sätta ord på sina tankar. Bra att läsa andras trådar. Jag är säkert inte så illa ute när jag läser hur andra har det eller har haft men skulle säkert bli om jag inte förändrar min syn på alkohol och lägger ned det.
Imorgon är det fredag och jag hoppas att det någongång släpper så att jag inte ens behöver förknippa helger med alkohol.

Dagen efter mår man skit. Ångest över att man gjort fel. Kroppen rensar ut det nervgift man gladeligen hällt i sig. Beroende på hur mycket man druckit och hur länge så jan detta vara i ca 3 dagar. Så man måste försöka vara envisa att inte ta ett nytt glas. Hålla sig sysselsatt mm. Många har förutfattade meningar om mediciner AA mm. För man hört en massa som oftast inte stämmer. I den AA-GRUPP jag gick i var de flesta stammisar och hållit upp i åratal. Många av dom såg fram emot att träffas. Ofta är man rädd att blotta sig och ta hjälp därav min fråga. Dum får naturligtvis välja den väg du själv vill men du bör kanske fundera på att ta hjälp. Det ökar chanserna att bli nykter och förbli det

Du verkar ju ha det jobbigt att sluta själv så du borde kanske ta hjälp? Finns ju mediciner som hjälper. Ofta så vill man inte detta med mediciner för då stänger man dörrar för att dricka. Men som sagt vill man sluta behöver man nog lite hjälp.

Sparrisen du har ju inget direkt missbruk än men dåligt ölsinne kanske. Eftersom du gör dumma saker på fyllan så borde ju det bästa att inte dricka alls.

Jag har tyvärr inga goda råd att komma med. Jag har provat allt tror jag utan att lyckas. Men jag har heller aldrig velat sluta dricka. Och det är väl det som är problemet. Nu ska jag göra ett försök med att dricka lite 1-2 glas vin på fredag/lördag men inte mer. Om jag dricker 3 glas så tömmer jag resten av flaskan och mer därtill och så är man igång igen.

Jag är ganska ny här på forumet. Har inte druckit någon A på fem dagar vilket inte har hänt på flera år men imorgon är det fredag så jag provar nog lite vin.

Jag har läst din tråd och det är som att läsa en spänningsroman. Hur kommer det att gå? Jag skrattar och gråter igenkännande. Tack för att du delar med dig för det hjälper oss andra.

Hur går det för dig sparrisen?

Tack era gullhönor❤️. Det svajar rejält nu. Jag vet inte om jag kommer att testa. Vet att det går dåligt i hop med min smärtstillande medicin men det känns som att jag är en pest för familjen. Grinig som fan... Vi får väl se vart det bär hän.

Tittar in lite hastigt och ser att du är ok. Skönt att läsa . Kramar / FM

Du är en person jag skulle vilja möta IRL, Lena. Klok, rolig, ansvarstagande -"you name it " :)!!

Kram, kram / FM

Lena 72, det är vi på admin som inte har fått till det med smiliesarna, vissa funkar andra inte. Svårt för användare att veta!
Ser fram emot ett inlägg imorgon efter en alkoholfri kväll. Bra jobbat!
Li-Lo
Alkoholhjälpen