Senaste kommentarerna i forumet

Svanen o alladessadagar. Jag förstår känslan av att faktiskt vilja delta på samma sätt. Jag hör också till de som tror att jag kan dricka då och då. Sen kan jag bli lite fundersam till "planerade återfall". Ordet låter som att man ska ha en tredagars fylla. Det tror jag inte på. Sen undrar jag hur julen ser ut om man har bestämt sig för att få dricka då som nån slags belöning för alla nyktra dagar. Jag kanske oroar mig i onödan, det är kanske inga problem. Det kanske är för tidigt för oss alla tre att börja inbilla oss någon slags kontroll. Eller så kan det fungera. Tror dock att man ska hålla ner konsumtionen under resan för att det ska fungera. Ingen fylla. Och sen beror det på hur drickandet har sett ut innan tror jag om det ska fungera. Och som Nyckelpigan så insiktsfullt skrev i ett av sina inlägg... Vad händer när man dricker/när andra dricker. Hur går tankarna... Är man mer fixerad vid alkoholen än vid att vara där och då. Jag vet att jag kommer att få fan för det här på forumet, men jag tror att jag har hittat ett drickande som fungerar för mig - aldrig mycket, bara i sällskap, aldrig hemma "bara för att". Det blir många, många vita dagar och inga fyllor. Försöker fundera över hur drickandet ser ut när jag har druckit med vänner för jag tror att det är viktigt att fundera över om man blir fixerad vid a. Men jag har haft trevligt. Skulle det ha varit bättre utan a? Kanske för att kunna räkna dagar här i forumet... Men annars tycker jag att det funkar alldeles utmärkt just nu. Och jag mår bra. Hoppas jag kan lämna funderingarna kring a och ha det här som mitt liv nu.

Så viktigt att få berätta om sin ohållbara situation och att erkänna att inte kunna hantera alkohol. Heja dig!

Grattis till vinsten över suget. Så bra att ni kan göra det här tillsammans du och maken. Det är sånlättvatt vackla i sina föresatser har jag märkt och då är det bra att vara två. Önskar er båda en underbar helg.

För stod o peppning! Var iväg till läkaren igår och har nu fått antabus (ska dit tre gånger i veckan för att fylla på). Hade min kollega med mig som stöd vilket var jätteskönt. Bestämde mig sedan för att informera mina närmaste kollegor (som de flesta redan anat) och deras reaktion var så positiv och stöttande. Även om jag idag ligger här med abstinens så känner jag en så stor lättnad över att ha tagit itu med detta.

Så 1 dag avklarad:)

Kram o trevlig helg!

Och alkoholen gör ju eg inte saken bättre eller tristessen lättare. För mig slutade det med att jag inte orkade ta mig för med saker för att jag blev seg av alkoholen. Då blev det ännu tråkigare och mindre gjort. Är du söker på att ingen av dina vänner vill umgås utan a? Kanske är värt att föreslå nån annan aktivitet ändå. Och även för din partner kanske? Bra att du börjar en kurs. Hoppas det är något du tycker är kul. Lycka till!

Ja, för mig har det absolut varit så... Jag har läst mycket här inne när jag verkligen jobbar med alkoholen och lämnat forumet när drickandet börjar igen. Tror att det har varit dumt att inte skriva under dessa år. Då kanske jag hade förstått mig själv bättre och vilka mekanismer som triggar mig. Har haft stor nytta av alla kloka människor som kämpat, men i de perioder då det är på väg pt ett annat håll för mig, så är det ju inte så roligt att läsa längre. Svårt att identifiera sig med nykterhet när man super själv. Hade börjat tvivla på att jag klarade nykterheten, men vet nu att jsg inte ska/kan dricka hemma. En skön insikt. Och jag får så mycket mer energi utan a. Mer energi, mer gjort och mer nöjd med mina dagar. Visserligen mycket äta, jobba, sova... Men ändå ett bättre liv. Fattar just nu inte ens varför a kändes så nödvändigt och livsviktigt för helgen. Ute händer det att jag tar ett glas el högst två. Får se om det triggar nåt sug. Men över min tröskel kommer ingen a till mig längre. Lycka till i din kamp och skriv lite hör. Jag tror det hjälper till att få ordning på tankarna.

Jaaa, bra att du tog dig igenom fredagen, och långpromenad är fint för både kropp och själ - men skitkul - njaaa knappast. För mig är det numera inte frågan om att jag känner ett sug efter alkohol, det är mera att jag har så trist. Vill inte dricka, vill göra nåt annat kul. Anmälde mig till en kurs igår, alltid nåt...Det värsta är att jag mer och mer inser att jag druckit för att slippa tristessen, man flyter ju bort några timmar. Nu ligger äktenskapet i farosonen, fy fan vilken tråkig person jag är gift med. Eller det kanske är för tidigt att säga så, felet kanske ligger hos mig - eller oss båda - ska ligga lågt ett tag med mina känslor - landa i att vara nykter och vad det innebär. Lycka till, du klarar att avstå precis så länge som du vill!

God morgon, Lill-per. Både kvällen, naten och morgonen är väl bättre utan a? Bra jobbat! Jag tycker att du är fantastisk som återvänder hit. Stanna kvar härinne nu.

Förstår din fråga. Båda är väl åt helvete helt enkelt. At gradera detta gör ju ingen människa gott. Kanske man behöver bearbeta sina misslyckanden om man drunknar i ångest över vad man har gjort på fyllan. Om man kan förlåta sig själv kanske det räcker med att verka för att det inte ska hända igen. Att förgås av ånger, kräla i smutsen, låta människor trampa på en det gör väl egentligen bara att återfaller är närmare. För de siom kan: det är dags att för att citera: "vända blad och gå vidare". Vissa behöver hjälp på vägen andra kanske kan klara det själva. Att skriva här och dela med sig av sin kamp och sina tillkortakommanden kan ge både en själv och andra insikter. Tillsammans kan vi göra kampen lättare.

Jobba, äta, sova. Jobba, äta, sova. En evig repetition. Det är väl därför vi så gärna vill ha en partner att dela vardagen med. All slentrian blir mindre trist om man delar den med ngn. Delar fortfarande vissa kvällar med vinflaskan. Försöker känna mig stolt över att flaskan inte är en daglig kompis längre samtidigt som jag oroar mig för att snart kommer jag trilla dit igen. Läst om mönstret att släpper man in A ibland så är det en tidsfråga innan man återgår till tidigare konsumtion plus lite till. Kanske man tror att man måste supa ikapp det man missat!?
Detta forum hjälper mig att hålla mig nykter. Kan det vara så att A-djävulen fått mig till att hålla mig härifrån!? De senaste veckorna har jag loggat in, skummat igenom ett par inlägg och sen lika snabbt logga ut igen. Hmm den tål att tänks på.

Tack för svar på mitt tidigare inlägg, att tycka lika är inte viktigt för mig, livet vore bra trist om alla hade samma uppfattningar och åsikter. För mig är Respons och Respekt två viktiga livsbejakande komponenter.

Sitter och funderar på vilket som är värst, köra rattfull eller supa bort sina barn.

En vecka avklarad. Det känns skönt. Har trots det en massa tankar o känslor som skaver.
Sov gott alla kämpar därute.
LP

Höll mig nykter i nästan 1 vecka igen. Fast kändes så jäkla tråkigt o inte dricka en fredagskväll. Så tog 2 öl, och 3 timmar bara flög förbi, snackade med folk online. Och det bästa är att jag inte vaknar bakfull imorgon. Nu ska jag klara 1 vecka till minst innan ja dricker igen. När jag snackade med min terapeut för länge sedan frågade han mig vad jag tyckte var ok o dricka o vad mitt mål va, och då sa ja att dricka på helgen bara och inte i lika stora mängder.

Svårt situation Mogge. Kanske skulle jag ha gjort som du om jag förlorat mina barn. Men det som du skriver att din fru och du gör nu med kopiösa mängder sprit, det ska inga barn behöva möta. Kämpa för att bli nyktra nu. Tror att ni kan få tillbaka barnen om ninjan visa soc att ni sköter er.

Jag tar gärna dina förhör:) Tar du mina föräldrasamtal nästa vecka då..? Sitter här och är spiknykter och äter ostkrokar och tittar på värdelösa Youtube-klipp som ungarna envisas med att visa på tv:n men jag är så tacksam. Jag är nykter. Fortfarande tandvärk men efter de senaste dagarnas bilder från Medelhavet känns tandvärk som en gåva. Tacksam. Livet är så orättvist. Hoppas du har en bra kväll!
Fenix: starkt jobbat! Verkligen! Ha en bra helg nu!

Underbar dikt till dig Nyckelpigan som du fick av Mulletant.
Och vet du, jag har ett annat sätt att se på att du valde att åka hem och jag tycker att du ska känna dig stolt över ditt val. Tror att många av oss många gånger väljer att köra på, inte lyssnar när både kropp och själ skriker efter vila. Vi tycker att vi borde, känner att vi måste och tror att andra förväntar sig och så blir det som det blir. Vi kör slut på oss. Den här processen som vi har här inne tar på krafterna och när man som du börjar skriva om oerhört smärtsamma upplevelser så är det inte så konstigt att man blir slutkörd. När man läser ditt inlägg vill man bara säga till dig att stanna hemma. Vila, du behöver lite lugn o ro. Du förtjänar lugn och ro, att kunna vila o finna tankar. Men du gick för att du ville göra någon annan glad. Det känns ändå bra att du vaöde att åka hem. Jag tycker inte att du känna att du var misslyckad som åkte hem, utan tvärtom. Känn dig stolt!
Förstår också din frustration över att bli omyndigförklarad. Jättekobbig situation som jag tror du hanterar bättre än jag skulle göra. Ta hand om dig i helgen nu, tycker jag. Ställ in allt planerat och vila upp dig om det går. Många kramar! Snart är Du redo för en flygtur, Nyckelpigsn!

Idag fick jag mitt första riktigt ordentliga sug. Jag & maken tog sällskap hem efter jobben och satt där i bilen och konstaterade att vi båda ville dricka vin.

Jag kände att jag vacklade i min föresats att köra 90 vita dagar. Är så glad att min kloke make påminde mig om den där hemska morgonen efter-känslan. Stolt över oss som åkte hem och hade en mysig fredagskväll med barnen, utan vin.

men det går ju inte. Det saknas ett ord i dikten så nu blir det repris

INSTRUKTION FÖR SKALBAGGAR

För att man ska kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man ska kunna flyga
måste man högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man ska kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

Så ska det vara: Modet behöver inte vara sååå stort, bara något lite större än rädslan... med önskan om varma gynnsamma vindar omkring dig! / mt

innerlig kram sänder jag till dig fina Nyckelpiga! Jag läste ditt första inlägg från ikväll, gick ut på nätet för att hämta en dikt till dig och ser sen inläggen från Vändningen, dina svar och ditt förtvivlade inlägg om svärmors födelsedagsfest. Så fint att du har din man som stöder dig. Jag hoppas du fortsätter skriva och du ska veta att du delar mycket med många medsystrar och säkert också - bröder. Jag har mött många vuxna barn på Al-Anon. Nu klistrar jag in dikten fast den "hörde till" ditt tidigare inlägg - men de hör ju till hela dig.

För att man ska flyga
måste det hårda skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas
För att man skall kunna flyga
måste man gå längst ut på strået,
även om det böjer sig och svindeln
kommer
För att man skall kunna flyga
måste modet vara större än rädslan
Och en gynnsam vind råda

Ur instruktioner för skalbaggar.
Av Margareta Ekström

Kvällskramen / mt

Jag behövde verkligen inte läsa inlägget just nu, kom hem storgråtande från min svärmor precis. Jag, drottningen av fasader som alla som vuxit upp i missbrukarhem rämnade. Jag har haft alldeles för mycket runt mig den senaste tiden, både privat och på jobb. Ovanpå det en förkylning som legat under ytan en längre tid. För två dagar sedan sms:ade jag min svärmor och sa att jag tog med mig något a-fritt till hennes födelsedagsfest, att de drack vin och jag mitt. Hon gav lite olika versioner varför hon skulle köpa a-fritt till alla, kag sa att det kändes jättejobbigt för mig, att jag bara ville vara med som vem som helst, inte ändra på umgängesformen. Jag erbjöd mig att ta med det vin vi hade hemma (jag ska ju ändå inte dricka det) men hon ville stå för allt. Jag tänkte inte gå, sa att det är väldigt känsligt för mig, att jag känner mig utanför och konstig om en fest måste ändras för att jag ska vara med. Jag har varit med många gånger och druckit mitt a-fria, haft jätteroligt. Det som inte hade känts bra var om alla skulle sluta dricka vin bara för att jag var där (nu menar jag normalt drickande till maten, så som jag önskar att jag kunde göra), då sitter jag på nålar - det känns som om vi har tagit flodhästen ich satt den mitt på bordet. Det behöver inte vara svårare än att jag inte dricker a mer. Om de inte känner att de kan lita på mig kan vi prata om det och i detta läge, när kag känner mig så skör pga annat hade vi kunnat komma överens om att träffas bara vi och fira. Nu blir jag omyndigförklarad, vilket jag förstår om jag dricker, men om jag är nykter måste mina känslor och åsikter också få finnas. Jag behöver hjälp och stöd, inte bli behandlad som ett barn. Jag har varit hemma två dagar, legat i sängen, förkyld, slut mentalt och fysiskt. Jag ville inte göra min svärmor ledsen, i tron att det bara var hennes barn som skulle dit (brukar det alltid vara) tänkte jag att fastän jag inte är helt frisk eller har lust att sitta där och känna mig obekväm vill jag inte förstöra hennes kalas. jag tog med mig en bok, tänkte att jag kunde gå ich lägga mig och vila om jag inte mådde bra. När jag kom dit var det fullt av folk, en del jag aldrig träffat. Ingen chans att dra sig undan. På borden stod inte vanliga PET-flaskor med cider från ICA utan små (dyra) glasflaskor man köper på systemet (finns säkert på andra ställen också), på dem stod "alkoholfria". Jag var hudlös och fick panik. Jag klarade inte av det. Jag orkade inte. Jag gick undan och började gråta. Jag kände mig utpekad, utanför ich extremt obekväm. Jag förstår att min svärmor ville väl men jag hade sagt till henne flera gånger att detta inte är rätt hjälp. Jag tog min man åt sidan och sa att jag tyckte det var jättejobbigt, han förstod mig och undrade om kag ville åka hem. Först skulle jag köra själv men han erbjöd sig att köra mig. Jag bara bröt ihop i bilen och grät, hade sådan ångest för att jag förstört för min svärmor och att allt blev konstigt inför alla gäster. Jag tog med mig mat hem och min man åkte tillbaka (barnen är där), jag sa att det blir ännu värre om han inte åker tillbaka. Jag var även ledsen för hur jag betedde mig och nu kunde speciellt min ena svägerska snacka mer skiit. Min man sa att om någon sa något när han var där skulle han stå upp för mig. Jag älskar min man så mycket, jag hoppas verkligen inte att jag förstört allt för mycket mellan oss med mitt drickande. Jag sa till honom när han lämnade mig ensam hemma ledsen att jag inte kommer att dricka (vi har a hemma), det fanns inte på kartan. Han sa att han visste det. Jag känner mig så dum men jag orkade inte mer. Jag hade ingen kraftvkvar. Jag försöker hålla ångesten borta, försöker mota den våg som jg känner håller på att välla in över mig. När man vuxit upp medberoende är detta beteende det allra sista man skulle få för sig att göra. Att bara gå ifrån en situation som kändes fel. Mina instinkter sa mig att gå in, låtsas som inget, prata och pressa dig. Jag vet inte vad som hände, jag kände mig överkörd och så svag att allt tog slut. Jag orkar dock inte med ångesten som kommer nu.... Jag är så himla ledsen och slut. Jag kämpat ich försöker men någon gång tar krafterna slut. Jag har dock inte en tanke på att dricka a, jag är bara så oerhört ledsen.

Hej jag o min fru har börjat dricka kopiösa mängder alkohol då vi har förlorat alla våra barn. Eftersom soc tog dem då jag falskeligen anklagades för ett brott emot barnen. Jag gick på rättegången men blev frikänd pga att jag inte har/hade gjort något fel. Soc säger att vi nu bara ska få 1 timma övervakat umgänge på soc trots tidigare umgänge. Men Eftersom det tidigare fam hemmet har sagt upp sej pga samarbetssvårigheter med soc. Så tycker jag/vi inte att det är vårat fel eftersom vi inte har kunnat påverka detta. Därför har hela situationen barkat när vi inte har umgänge. Vet inte hur vi ska göra när soc är omöjliga??????.

Oj igen, jag försökte bara vara vänlig och visa att jag förstår vad du varit med om.
Ber om ursäkt. Önskar dig all lycka iaf nyckelpigan, hoppas allt löser sig och att du får världens bästa liv nu framgent. Ta hand om dig.

Vändningen, skuta svara på min tråd när du fortsätter så här. Jag skiter fullständigt i om du kört full fler än en gång. Det räcker med en gång, ditt trivialiserande om att det bara var en gång och för ett kvartal sedan gör att jag får ont i magen. Min pappa kördes ihjäl för snart 15 år sedan. Det tog en gång. En dag, en sekund. Jag och mina yngre syskon lever med detta varje dag. Mina barn har aldrig träffat sin morfar. Jag fattar inte att av allt jag skrivit så hänger dubupp dig på att du bara har kört full en gång! Men herregud... Det räcker med en gång. Jag vet att det inte finns något jag kan säga för att ändra på dig. Jag ber dig bara att sluta svara på saker i min tråd när jag vidar mig sårbar och berättar om saker som gör ont. Om du inte kan fatta hur ont det gör när det enda du tar fram av allt jag skrev är att du minsann bara kört full en gång så vill jag verkligen inte höra mer. Det gör då in i h****te ont.

"Någon som åker fast för grov rattfylla har ofta kört full många gånger innan de åker fast. Om de inte tar all hjälp de kan få, inser att de är maktlösa inför a är det livsfarligt."

Jag misstänkte när jag såg din reaktion tidigare att det fanns en del historia där bakom och med det du skrev så förstår jag det. Jag har all respekt inför det du fått uppleva, det är inte ok någonstans.

Det kan vara så som du skriver, men det behöver inte vara så, och det var inte så i mitt fall. Jag har all respekt för att du har massor med känslor kopplade kring fenomenet rattfylla, men snälla, döm inte alla och dra inte alla över en kam.

Känner igen det där med att det är tråkigt o inte dricka, man vill ju gärna krydda upp vardagen, eller åtminstone helgen. Har snart varit nykter i 1 vecka igen, så att dricka vore egentligen enligt mitt mål att dricka måttligt. Men känner inget vidare sug även om det känns dötrist o vara nykter en hel helg. Har varit på långpromenad för o bli av med den där ölmagen, så det vore ju dummt att dricka just de efter de.