Senaste kommentarerna i forumet

Ja sug kommer och då bör man prata med sig själv och försöka få hjärnan att ta att de negativa sakerna med att dricka är enormt många fler än de positiva. Choklad, cola och att hålla sig sysselsatt funkade för mig. Framför allt det sistnämnda. Vi som missbrukat alkohol är inte värdelösa vi har bara insjuknat i alkoholism och då behöver man vårda sig. Antingen via sjukvård eller hemma. Se dig själv i spegeln och säg varje dag 10 positiva saker om dig.

När jag läser din tråd slås jag av hur mycket ångest det verkar finnas i just tanken att dricka med kontroll. Upplever du då något positivt med ditt drickande?
Är det inte enklare att avstå och slippa tankarna fram och tillbaka?
Jag har valt att inte dricka alkoholfritt vin eller öl, eftersom det för mig närmare tanken på att dricka igen.
De gånger jag befunnit mig i sociala situationer och jag dricker cola zero eller vatten har jag förvisso fått frågor, men inte så många - mer för att jag alltid brukar dricka. Jag säger bara att jag kör en vit period tillsvidare. Det har ännu inte kommit någon följdfråga på det.

Jag är alkis, men det är min ensak och jag har inte tagit ordet alkis i min mun om mig själv till andra - ännu.
Det är ingen som har med det att göra - förutom jag själv och jag har väldigt mycket med det att göra.
Lycka till - är du ärligt mot dig själv, kommer du att klara det oavsett ditt mål.

kanske kan du använda det här forumet som en dagbok. För att förstå dig på dig själv lite mer. För det är stor risk att drickandet eskalerar när det inte finns något som hindrar. Sörskilt när du inte har en plan. Finns det någon kurs du kan börja på? Kroki? Franska? Körsång? Eller träning som många här tipsar om. Nån bokklubb el nån matlagningskurs? Eller nätdating? Säkert en hel del helt orealistiska förslag. Men vet att du inte är ensam. Inte ensam i din oro och inte ensam om att ha glömt dig själv när familjen kom emellan. Det finns ju en massa diskussionsforum på nätet. Du kanske kan hitta något med bokdiskuasioner. A gör tyvärr att man tappar initiativförmåga, så det är lättare att få ordning på allt om man slutar. Försök göra ett längre uppehåll.

Tack Answe för ditt inlägg. Ångest, ångest och ännu mer ångest. Fy vad tröttsamt. För mig kom den krypande för tre-fyra år sedan, mer och mer, oftare och oftare. Nu i mars var det för jävligt. Sökte för det men tog inte ut medicinen. Jag var rädd för två saker, det ena var att bli tjock(are) och det andra var att medicinen skulle kapa även topparna när jag var glad. Kändes inte så kul med en tillvaro som var jämngrå, varken eller liksom.
Det jag ocks lärt mig tt ångest är ofarligt, men obehagligt, det kommer tydligen aldrig mer än vi klarar av. Nu har jag varit nykter sedan den 5:e augusti (o.k ett helg ÅF), det känns som en evighet, men det är det ju inte. Faktum är att jag märker förbättringar, jag har mycket mindre ångest, men framförallt har jag lärt mig sova igen. Känner mig klarare i huvudet, mina IBS besvär är mycket lindrigare. Har däremot fortsatt lite smärtor på höger sida nedanför revbenen (levern?)
Idag kom jag till en mycket större stad, och det är från nu till söndag som den riktiga prövningen startar. Redan ikväll faktiskt. Har checkat in på hotellet, som är ett high-end hotell. Givetvis med en sprängfylld minibar. Varje alkis akilleshäl. Har tömt den på choklad och ett par läsk. Det får räcka. Jag skriver här och läser trådar istället. Ska meditera snart och sedan somna. Men visst, jag har ett överjävligt sug just nu - men känner inom mig att jag inte ens är i närheten att överväga att dricka a.
Blir en kväll till på detta hotell, sedan ut på eventet med kunderna. Min fru reser upp från Sverige med gruppen - så då blir det mindre jobbigt.
Men när jag kommer hem på söndag och inte tagit något ÅF kommer jag vara så fruktansvärt jävla stolt över mig själv. Då har det även gått en månad sedan jag inför mig själv erkände att jag är alkoholist.
Och jag har gjort något åt det.
Varje morgon jag vaknar njuter jag väldigt mycket över att inte vara bakis. Hotellsäng och bakis är normalt lika naturligt som en båt ligger i vatten.
Är medveten om att jag låter klämkäck och hurtig. Men det är mitt sätt att förhålla mig till prövningen. Jag ska fan i mig klara det. Mantrat under meditationen är på svengelska: Don't lose the grip! Jag upprepar detta om och om igen i tio-femton minuter under inledningen av min meditation. Sedan gör jag en meditation som heter "Watching the mind" med Anando eller "Healing shame and shock" med Krishnananda - båda finns på spotify.
Det bygger upp det som a har rasat ner.

Bara ett litet råd från en olyckssyster... Var försiktig med vinet. Du tål kanske mindre nu än tidigare. Mina baksmällor har varit riktigt eländiga... Som förr i tiden innan jag blev beroende helt enkelt. Hoppas du får en fin lördag och bra att du hittat nåt som fungerar för dig.

Lyckades klicka iväg det förra inlägget.
Det här inlägget är till mig:
Idag är en sån dag när jag skulle velat dricka. Massor av saker som måste ordnas. Ensamt ansvar, svårt att koppla av etc etc. Normalt hade jag avslutat en sån dag med vin. Det finns a hemma, en flaska champagne som jag fick precis när jag slutat dricka hemma och min sambos öl. Undrar om jag hade druckit något av det om det varit för några månader sen. Kanske... Det hände ju titt som tätt då. Ångest för om sambon skulle upptäcka att jag druckit ur ölen. smussel o ångest.
Men jag känner mig trygg i mitt beslut att inte dricka hemma nu. Och älskar mitt nyktra liv. Älskar närvaron energin och sömnen framförallt. Har alltid älskat att sova, men med alkohol i kroppen är det inte samma sak.
Lördag för drygt en vecka sen drack jag för att det var tillgöngligt (inte här hemma). Tänkte att jsg kunde dricka 1/2 flaska för att jag ville ha, var värd det eller nåt annat, och flaskan hade skruvkork så det var ju fullt möjligt att dricka lagom... Men jag var genast där och drack upp upp hela flaskan. Fy attan vilken baksmälla man får när man vant sig av med a. Kräktes. Ovärdigt och eländigt!
Avvänjd o avvänjd förresten, på fredagen drack jag 50 cl vin o på torsdagen 2 glas för att det var aw och jag inte ville vara annorlunda. På torsdagen hade jag gärna låtit bli egentligen, men ville smälta in. På fredagen var jag på systemet o passade på att köpa lite vin som jag sen var "tvungen" att dricka upp för att det måste ta slut ( inte hemma). Funderar på om torsdagsdrickandet satte igång resten. Måste få ner detta på pränt för att förstå hur mitt drickande el inte drickande funkar. Inbillar ju mig att jag kan ta ett glas ute när jag varit nykter ett tag.
Men som sagt är fast i mitt beslut att inte dricka hemma o har heller inte gjort det på snart 4 mån. Och på den tiden har jag druckit för mycket kanske 5 ggr. I övrigt högst två glas vin. Och många, många helt vita veckor. Jämfört med hur det var när jag "slutade" så är det stor, stor skillnad. Jag upplever att jag har kontroll tönkte jag skriva, men det är ju inte sant med tanke på fredagen o lördagen för en vecka sen. Jag har nästan kontroll. Och dricker inte hemma. Funderar på att avstå helt. Så jag tvingar mig att skriva här, trots att jag misslyckats. Tvingar mig att erkänna det. Och det där med högst två glas vin var ju heller inte helt sant. Men jag vill ju gärna försköna saker märker jag. Jag drack en öl också vissa kvällar... I smyg!!! Men NU ska det bli en lång period... Hmm aw på torsdag. Vill just nu inte ha a, men vad ska jag svara. Tänker mig afri öl o kanske ett glas vin för att undvika frågor sen. Får se hur jag gör. Träffar dem sällan o fick så många frågor sist när jag inte drack. Vet inte om jag orkar ljuga igen.
Det här inlägget blir rörigt för andra, men jag använder just nu forumet för att förstå mig själv o få lite ordning på tankarna. Har nu bestämt mig för att jag dricker a-fri öl på torsd. Om jag själv vill sen så dricker jag ett glas vin. Jag tänker inte dricka för att de andra kanske undrar annars. Får ont i levern bara av att tänka på vin. Får se hur det går. Nu går jsg och lägger mig nykter och sover gott! God natt! 8 dgr, men jag räknar inte dgr.

och antabus i morse, för säkerhets skull. Planerar att dricka vin på fredag. Kräftskiva på lördag och jag tänker köra bil. Den förra kräftskivan då jag körde bil var jättekul, kan inte minnas när jag senast skrattade så mycket !

Tänk vad stolt du kommer att vara när du har klarat av din måttliga onsdag! Men du, ta det luuuugnt och drick inte för snabbt, försök med varannan vatten. Lycka till!

Tack för din kommentar drycker, de drack kanske mer än jag mindes i Dallas ändå.

Idag

Nyckelpigan: Ledsen för det du varit med om. Men jag måste också skriva att jag tycker att du är fantastisk som tar det här i din tråd och inte i en annan tråd. All min respekt till dig för det och för det du skriver också. Även om det är känslomässigt så är det välformulerat och förklarar väl. Många kramar!

Ta en dag i taget!

...något, äta middag med en speciell person och dricka max 4 glas vin. Inget mer! Kommer att klara det och kommer inte att ramla tillbaka i gamla vanor. Är lite rädd för det men...

Jag har i så många år ägnat mig åt min familj och arbete, har svårt att hitta något för mig själv. Tycker jättemycket om att läsa, men det har jag alltid gjort och tyvärr hindrar det mig inte att dricka. Men jag behöver komma tillbaka till den jag var, var otroligt måttfull med a. Förstår att jag troligtvis aldrig kan återgå till ett måttfull drickande (som så många av oss här vill) men vill tillbaks till ett liv där jag aldrig funderade på om jag skulle ta det första glaset. Förstår du vad jag menar? Känner mig så patetiskt ensam, vet inte riktigt hur jag ska lösa detta.

Självkänslan börjar komma tillbaka... jag måste inte gå runt och be om ursäkt och ha dåligt samvete hela tiden. Oerhört skönt. Kramar till er alla som kämpar på, vi kommer att fixa det!

Har du ingen hobby du kan ägna dig åt istället för att dricka? Alltid bra att ha något att göra. Vet ju inte hur mycket du dricker eller så men kanske så får du intala dig att nu är det 0 som gäller. Du fixar detta med lite envishet

Ja jag har tagit tag i saker, och början är väl ganska lätt när man har väl har bestämt sig. Idag var första dagen som var riktig svår(utöver de första dagarna, som var fulla av ångest och självhat), och det ar dessa dagar jag är livrädd för. Har försökt att sluta tidigare, men det har inte funkat, som mest 3 månader, sedan har jag övertygat mig om att jag visst kunde hantera det. När jag läste några av dina (aeromagnus)trådar ang. vården, insåg jag att jag behövde hjälp, att det kanske då skulle fungera, och jag hoppade ut i det utan att tänka för mycket. Har ju velat förändra mitt drickandet länge, men varit rädd för vården och hur jag skulle bli bemött, har inte så värst bra erfarenhet av vården. Hade jag köpt vin idag vet jag också att jag skulle ha fortsatt. Just nu kan jag inte dricka och säkert kanske aldrig. Jag tänker kanske i framtiden, men inte nu. Och vet väl innerst inne att det nog blir aldrig, men det ger mig lugn just nu att tänka att kanske i framtiden kan jag dricka måttligt, men inte nu. Jag får överleva att jag har förlorat en vän. Helt sjukt faktiskt att betrakta alkohol som en vän, men så är det. Alla tokiga tankar om hur värdelös och dum jag är försvinner med vinet. Samtidigt vet jag också att många fina stunder försvinner och blir förstörda av alkoholen. Och det vill jag inte missa längre. Så ja en vit vecka till!

för din skull Mod60! Jag ska fortsätta min kamp att komma dit där du är nu. Tack för att du delar med dig och på så sätt inspirerar och ger mod till oss som kämpar. Varma kramar

för din skull Mod60! Jag ska fortsätta min kamp att komma dit där du är nu. Tack för att du delar med dig och på så sätt inspirerar och ger mod till oss som kämpar. Varma kramar

som jag skrivit här, och hur har det gått...tja, sådär. Har inte varit helt vit i sommar, men min intention är fortfarande att helt sluta med mitt dj...a vindrickande. Läser dagligen här, blir inspirerad och avundsjuk på er som klarat det. Nu flyttar min yngste son och jag blir för första gången på många år helt ensam, oroligt känns det.Blir orolig för att mitt drickande ska eskalera. Behöver en plan och en djäkla massa stöd.

Vad bra 21 dagar. Suveränt. Ja tanken att inte kunna dricka är svår och kommer man brottas med. Bra att du tagit tag i problemen. Jag gar själv haft ett återfall och man kan nog råkat för ett bakslag men det gäller att hålla sig till en plan. Det gäller att ta hjälp och många är livrädda för sjukvården men jag har bara goda erfarenheter.
Nu kör vi en vit vecka till /Aeromagnus

Plötsligt har min värld blivit så annorlunda. Från att bara bo i samhället och kommunen, arbetar jag nu i kommunen med ett jobb där jag träffar många människor varje dag, o där mitt uppdrag är att hjälpa dem. Plötsligt är jag granne med både min chefbo arbetskamrater. På fritiden träffar jag ibland samma människor, både privat och i form av yogalärare. Så många läskiga situationer jag hamnar i. Känner mig väldigt ny på jobbet. Känner mig trygg i yogalärarrollen, men det är på ett nytt ställe mitt i samhället o har ju liksom inte tidigare haft barnens kompisars föräldrar som elever... All anonymitet både på jobb o fritid är borta. Och detta är läskigt. Men bra. Det tvingar mig att inte hoppa över skaklarna. Min förhoppning är att detta ska hålla mig nykter på riktigt. Jag har förstått att jag måste ha en längre period av fullständig nykterhet innan jag ens kan fundera på nästa steg, för att kunna se klart. Jag har funderat klart nu, det finns ingen annan väg för mig. Jag är en beroendepersonlighet o har varit sedan jag var 14. Nu vill jag gå till botten med mina problem. Första steget är total nykterhet året ut. Så, nu var det sagt...

Det du skriver kunde jag ha skrivit. Jag tror jag skrivit liknande texter. Glädjen, tacksamheten, energin. Jag fick också kommentarer om att jag såg annorlunda ut. Fräschare antagligen för att fylleplufsigheten var borta men också förmodligen för att blicken var säkrare. Skammen var borta. Nu ligger jag lite före dej, i mitt fall blir det tre år och tre månader nykter. Jag kan berätta att jag fortfarande känner tacksamhet och glädje över min nykterhet. Oftast är den numera helt självklar men åtminstone varje vecka tänker jag på hur glad jag är att jag är nykter. Stolt över att man alltid kan räkna med mej, jag är alltid körklar och klar i huvudet också. Alla beslut jag tar är gjorda på nyktert huvud, det kan bli fel ändå men inte lika ofta. Det som blivit lättare ju längre tiden går är att acceptera det förflutna. En annan sak är också att sug efter alkohol har försvunnit helt.
Jag tror inte du kommer att falla igen. Du har hittat vägen. Men man måste nog alltid minnas att man är alkoholist, man får aldrig låta sej tro att man kan ta ett glas. Varför skulle vi det? Ha det fortsatt gott!

Tack Sisyfos och vändningen:)
Hoppas allt går bra för er oxå :)

Är ny på detta forum o mitt problem är att jag tycker alldeles för mycket om rödvin. För det mesta räcker det med några glas eller inga alls men i gott sällskap o vissa vänner kan jag inte sluta, jag börjar fint men sedan finns det inget stopp. Detta har blivit ett jätteproblem, tappar minnet o styrseln o snart min man! Jag är så trött på mig själv. För det mesta tar jag några glas o sedan är det bra. Hur ska jag kunna dricka normalt?

Känner mig lite som noshörningen i den animerade Robin Hood filmen som hojtar "klockan är 2 och allt är bra"
Alltså jag är på dag 16 av min utvärdering och allt är ok. Behöver inte dricka något idag och det känns ok. När jag går hem från jobbet kommer alltid tanken att det skulle vara skönt med en film och lite vin när barnen lagt sig men det tanken är inte så påstridig. Faktiskt bättre att lägga sig i tid och vara pigg när nästa dag startar.
Helgerna är lite svårare än veckorna. Maken har någon gång föreslagit att jag ska ransonera vin för mig själv på samma sätt somjag ransonerar läsk för barnen. Inte skulle jag tillåta gulliganerna att dricka hur mycket Cola som helst. Min lever och min hjärna bör ju vara lika viktia som barnens tänder... ( och jag kan ju inte borsta levern och få allt att bli bra igen...)
Jag har funderat över det här med att söka hjälp också men har inte riktigt kommit fram till vilken typ av hjälp jag behöver eller vill ha. Det skulle vara intressant att se hur levern har klarat sig, men det skulle inte hjälpa mig att sluta dricka på något sätt egentligen. Låter de här 90 dagarna gå och ser var jag hamnar när de är slut.