Senaste kommentarerna i forumet

Hej Valeria!
Kul att det går bra!
/Drycker

Har ju snuset så bara förvara det i kylen :) trot att man tar tag i saker och ting när man själv känner sig redo. allt tar sin tid :)

Även jag är berörd av ditt inlägg Nyckelpigan, och det har funnits med mig hela dagen. Ville bara säga det...

Att du verkar hittat ett sätt att komma förbi suget och triggandet efter A. Att bryta gamla mönster måste vara ett bra steg på vägen till tillfrisknande. Jag har själv inte heller haft något direkt sug senaste tre veckorna. Bara konstant ångest för vad jag och min gamla kompis alkoholen ställt till med. Frun tycker jag ska be vc om ångestdämpande men så länge den inte går överstyr och leder mig in på fel väg igen så får det gå. Vill inte vara martyr eller egentligen bestraffa mig själv men tror och hoppas den ångesten jag känner nu kan vara till nytta som ett verktyg att hålla mig nykter i framtiden. Att kunna tänka tillbaka och inse att så vill jag aldrig må igen. Givetvis måste jag ta hjälp om den blir värre och inte går att kontrollera. Vi kämpar på!! Och bra jobbat på din jobbtripp Borgward. Ditt skrivande hjälper både mig och säkert andra.

Ler från öra till öra :-) Heja dej, du är fantastisk!

ska vi iväg på en liten familjetillställning. Jag, frun, barnen och mina föräldrar. Min kära mor fyller jämnt. Denna långweekendresa väcker blandade känslor i mig. Det är ett typiskt tillfälle att gömma sprit och att smita iväg en liten stund från hotellrummet för att dricka lite i smyg. Och när väl första glaset är nere så finns det inget stopp för mig. Det har tyvärr bevisats för mig allt för många gånger att suget vid dessa tillfällen övervinner allt som borde vara självklart och rimligt. Samtidigt så blir detta ett ypperligt tillfälle att bevisa för mig själv och familjen att jag kan och verkligen menar allvar med min övertygelse att jag inte kommer kunna dricka mer. Denna weekend kan kanske komma att lägga en grund för framtida resor? Älskar nämligen att resa och inte bara för att jag unnat mig extra alkohol då och vill verkligen ställa allt tillrätta. Vet att jag inte har råd att misslyckas igen och att låta suget vinna. Kanske säkrar upp denna resa med hjälp av antabus? Allt för både min egen säkerhet och familjens. Har dåliga erfarenheter då jag trott att läget varit under kontroll och det blivit skit ändå. De gångerna trodde jag mig å andra sidan själv kunna dricka litegrann och kontrollera det. Nu vet jag att det första glaset till varje pris inte för åka ner då jag inte har något som helst stopp och att suget och ångesten åter igen kommer att vinna. Måste låta mina goda tankar ifrån min friska del av hjärnan segra i framtiden. För min egen och allas bästa.

Skriver verkligen under på allt du skriver, känner igen mej SÅ mycket! Det är liksom som om alkoholbegäret lägger sej som en matta över alla bra anledningar och argument man har, även fast de är fullt logiska och vettiga.

Nu känner jag dock att det gpr bra, jag kämpar på, ser det som den där bergsklättringen någon akrev om ändå. Bara för att man halkar lite betyder det inte att man inte är närmare toppen än när man startade :-)

... jag läst vad du skrivit. Det berör. Vill bara krama om dig länge, tala om att du är stark, modig och klok - because you are.

Det låter mäkta bra, det!

:D

Och god måndagmorgon. :)

3-5 månader låter utmärkt bra. Håller med dig om "aldrig mer"-orden. Dom har onekligen en klang av slutgiltighet. Vet inte om jag lurar mig själv men jag tänker som så att alla såna "tidsangivelser" ändå bara är mentala konstruktioner. Nåt man snickrat ihop i sitt egna huvud för att förhålla sig till en framtid som inte ens dykt upp än. Framtiden dyker förresten aldrig upp. När den gör det kallas den för nuet och är nåt helt annat. Den som tänker "just i dag ska jag inte dricka" kör en precis lika välfungerande metod tror jag.

Snuset, ja! Minskningen, nä. Det har varit lite upp och ner med inombordsstabiliteten på sistone och då blir ju snuset liksom så himla livsviktigt. Den där dosan jag köpte, du vet, den är kvar i kylen fortfarande, oöppnad. Hmmm...

Idag är en hemsk morgon. Ont om tid, planer som spricker, hundar som strular och jsg som inte vill skynda mig...
Men mitt i allt slog det mig när jag stod och försökte fp mig själv anständig inför en pressad dag på jobbet, att tänk om jag varit bakis nu dessutom. Hujedamig!!
Plötsligt blev morgonen riktigt angenäm:)) för jag är klar i knoppen, ångestfri och har gått ner tre kilo!
Happy monday!

Sammanfattningen du gör av din resa känns helgjuten. Varje ord du skriver stämmer in på det intryck du gett mig i tidigare inlägg.

Åh, det finns så mycket att säga. Du klev in här för snart ett år sen. Redo och redig. Jag har sett dig stolt, frustrerad, häppi, tvivlande, stöttande, tacksam, fundersam - du har visat ett antal sidor av dig själv och jag har tyckt om dig vid varje tillfälle. För mig är du liksom så; gillbar. Älskvärd.

Kommer du ihåg när jag återkom? Då var du den första att tveklöst välkomna åter. Och vafan då blödig? Nu sitter jag här med tårar i ögonen och ska säga dig en sak. Om detta forum vore verkliga livet och jag skulle komma på en sån wild and crazy grej som att gå och gifta mig så vore du en självskriven brudtärna på bröllopet. Jag skulle se till att kasta brudbuketten rakt i famnen på dig, till synes by accident of course, bara för att få nöjet att gästa ditt bröllop strax därpå.

Jag tycker om dig. Omöjligt att låta bli.

... dig och svarar.

av ditt inlägg Nyckelpigan så jag kan inte låta bli att stiga in i din tråd för ett ögonblick. Jag har följt det här forumet under flera år med varierande intensitet. Steg in som anhörig till en idag nykter alkoholist, har professionell kunskap i "människobranschen" men den är intet mot vad jag lärt mig av att följa trådarna på den här sidan, på Al-Anon och och på öppna AA-möten.

Vill bara säga att jag ser det du ser och jag har sett det många gånger- Min bild, både av såväl missbrukare som medberoende är att ramen kan vara mycket olika men mönstret i bilden har gemensamma drag. Förnekelse är ett starkt sådant. Intellektualisering är ett annat försvar som jag personligen ägnat mig mycket åt. Idag är min tro att en måste åtminstone närma "kapitulering" innan en är öppen för att ta emot sanningar som hotar ens självbild.

Du har min djupaste medkänsla för det som drabbat dig och din familj. Likaså har du min djupaste respekt för din uppriktighet och öppenhet vad gäller din egen kamp.

Allt det bästa! / mt

Tycker det är riktigt gott o se att du kommit så pass långt som du gjort i din egen resa, inte minst om det händer andra tråkiga saker i livet och du kan hantera dem utan A. Inspirerande och starkt, fortsätt på samma bana!

Starkt att prata om något som är känsligt och ligger så nära dig. All respekt för det och tråkigt att höra om det som hände.
Jag har full förståelse för att du resonerar och tänker som du gör. Jag missförstod dig kanske, men så som jag tolkade det så var det som att du satte alla som har alkoholproblem i ett och samma fack. Det kan vara så att jag missförstod dig för att jag ser nämligen det fenomenet här på forumet, att "alla alkoholister" är på ett visst sätt och så utgår man från sin egen erfarenhet och upplevelse. Den senaste alkoholterapeuten jag pratade med förklarade en hel del om hur individuellt det kan vara med just typ av behandling och vad som fungerar bäst, beroende på ens sjukdomstillstånd. Därför tycker jag att man ska vara ödmjuk inför att andras sjukdomsbilder kan se annorlunda ut mot ens egen. Det var det jag menade med Mats Kardells beskrivning. Det är i grund och botten samma sjukdom, men jag kan inte ens föreställa mig hans sits. Det går bara inte.

Jag har aldrig förnekat att jag hade alkoholproblem eller på något sätt försökt förminska rattfyllan i sig. Det råder inga tvivel. Du får hata och avsky det jag gjorde för ett kvartal sedan hur mycket du vill och det förstår jag att du gör med tanke på din historik. Det hade jag också gjort.

Känner en massa känslor som far runt, förra inlägget blev i affekt och det blir sällan bra. Andemeningen står jag dock för, om man kör bil berusad har man problem och har för länge sedan förlorat kontrollen över a. Om man inte har det betyder det ju att man väljer att köra full och då är det andra saker som inte står rätt till. Jag om någon tror på andra chanser och att man ska kunna rätta till det dom blivit fel, för att göra det måste man dock kapitulera inför problemet, ta in vad som hänt och göra allt för att det inte ska hända igen.
Man måste även inse vad som kunde ha hänt. Eftersom jag vet vad det innebär vill jag inte stå tyst sidan om och låtsas som om det inte är så farligt. Tänk dig om det hade varit på DIN dörr det ringde och att det rörde sig om någon som inte körde full för första gången men att de runtom honom/henne hade stått tysta och inte sagt något?
Tänk om andra är tysta och det ringer på DIN dörr, hade du kunnat förlåta de som var tysta?
Du får bli arg på mig, vändningen, men jag har lovat mig själv att inte stå tyst vid sidan om.

Vändningen, du missförstod totalt mitt inlägg. Jag ville inte att du skulle komma in på min tråd och förklara varför du står över mig och alla andra som är sjukare. Jag har läst din tråd och låtit det vara, tänkt att du får fortsätta eftersom jag inser att det inte finns något jag kan säga som skulle få dig att förstå det man ser utifrån. Jag har läst om alla dina tankar om rattfyllan men det viktigaste av allt drunknar i allt om fotbojor, behandlingshem som andra vill att du ska gå på men som du vet inte är rätt för sig, alkolås osv. Du har så stora problem med alkohol att du satte dig i en bil och körde med mycket hög promille. Du pratar om viljestyrka och alla saker där du glänser men var finns det allra viktigaste?! En frisk människa hade någon gång lagt fokus på det du kunde ha gjort, nämligen att köra ihjäl någons dotter, pappa eller mormor. Jag tror inte att du gjorde ett medvetet val (i så fall är det ännu värre) att köra full, jag tror Du hade druckit så mycket att du förlorat omdömesförmågan. Jag blir enormt provocerad när du "berättar" för mig att vissa (som du) kan dricka bara ni gör det på ert sätt. Du har visat att du INTE kan bli betrodd med a, att om du förlorar omdömesförmågan så totalt en gång kan du göra det igen.
Jag har försökt stötta dig men detta blev för mycket. Fokusera på vad som kunde ha hänt istället för hur mycket kontroll du tror du har.
Jag blir så enormt provocerad eftersom jag tillhör en familj som fått våra liv slagna i spillror av någon som gjorde det du gjorde.
Min pappa blev ihjälkörd.
Detta är enormt känsligt ich jag kan tyvärr inte acceptera att du tar mina metaforer och pratar om skaldjur och vilken kontroll du har när du lika väl hade kunnat orsaka samma skada till en annan familj som jag råkade ut för. Ursäkta om jag inte tror att du har kontroll. Lyft blicken och ta in vad som hänt ich vad det hade kunnat resultera i.
Om du någonsin hade suttit hemma när polis och präst ringer på dörren för att berätta det ofattbara Hade du kanske inte tagit så lätt på ditt förhållande till a. Tänk på mig när du tycker att det ät en bagatell eller synd om dig som kanske måste tvingas till behandlingshem. Tänk på de familjer som öppnar dörren de gånger andra människor trott de haft koll på a. Bli en del i kampen för att förhindra att fler familjer ska behöva öppna dörren. Jag kan lova att livet aldrig blir detsamma efter att man varit med om det.

Frisk kommer jag nog aldrig bli, nyktrare vill ja bli. Hade trots allt inte druckit på 2 veckor innan igår.

Ursäkta, men vill du verkligen bli frisk och nykter?

Tiden går otroligt snabbt med allt man måste fixa med, man hinner inte med, veckorna bara flyger iväg... men när man räknar nykterheten känns det som tiden står still.. Känns som en evighet sen man drack sist men är långt ifrån dina fem månader... Jag har haft som ett mål att vara nykter till en början 3-5 månader. Förnuftet säger resten av livet men kan inte heller stänga fönstret helt. "Aldrig mera" är inget bra ord, precis som " kan inte", "Går inte" Då måste jag i alla fall bevisa motsatsen.. :)

Hur har det gått med snuset? Lyckats minska nåt?

Underbart inlägg, det där gjorde mig glad! Hoppas det går bra för dig med flyttar och allt annat privat också som du hade på gång nu i sommar.
Söndagskram påre!

Skrev precis ett litet brev om hur jag glider längre ifrån det här forumet. Eller i alla fall mitt bidragande till det. Och blev lite sentimental när ag gjorde en snabb tillbakablick då jag kom hit för första gången som SL. Hur du, Muris och Ebba var mina första girls som tog emot mig med öppen famn och var så jäkla stöttande och bra. Jag är så glad att du fanns här i samma ögonblick som jag, intelligenta kvinna. Rapp i käften, ärlig och smart har du berikat min tid här så jäkla fint.

Jag hoppas verkligen att allt kommer gå din väg framöver. Att Lucas verkligen fattar vilken kvinna han har men framför allt att du fattar vilken kvinna du är. Du och jag, vi kommer klara den här resan vi är på. Och slutligen kommer den inte vara en stor del i våra liv längre. Din resa nu är helt annan än den vi var på för ett år sen och det är så jäkla fint att se hur du tar dig framåt med stolthet och större självförtroende i dig själv.

Det här är inte ett hej då, men ett litet meddelande om hur mycket jag tycker om LenaNyman och människan bakom.

KRAM

Det här forumet har varit så ovärderligt för mig. När jag loggade in här i september förra året hade jag fått nog. Jag hade läst här inne till och från i flera år men aldrig gjort slag i saken. Men så var det något som gjorde att jag tog steget. Steget in hit och steget att lova mig själv att ta tag i mina problem. Jag hade så jäkla svårt att föreställa mig ett liv för alltid och evigt utan alkohol. Så jag tog en vit månad. Sen blev det en till och en efter det. Tills jag hade kommit upp i åtta månader helt vit. Sen började jag sippa. Alltså gå på en fest och hålla i ett glas och ta en pytteliten mun for show. För att slippa frågorna men framför allt för att jag ville och jag trodde/tror på mig själv. Jag åkte till Almedalen och festade loss. Men trots att det blev mer än jag tänkt mig hade jag ändå kontrollen - ingen minneslucka. Jag blev dock bakis. Fy fan vad ovärdig den känslan är. Sen dess har jag varit på diverse fester, middagar och andra kalas där alkoholen flödat. Ibland har jag tagit ett glas eller två men för det mesta så tackar jag nej, och jag har inte blivit onykter. Går jag ut på en aw så känns det så jäkla onödigt att dricka A så då beställer jag alkoholfritt, samma med middagar. Jag tycker helt enkelt inte alkoholen är godare än alternativet.

Mitt löfte till mig själv har aldrig varit ett liv helt från A. Viktigt var dock att få ett avstånd från alkoholen under en längre period. För har nog det varit en förutsättning. Genom att helt bryta mig från A har jag kunnat börja den relationen på nytt. Mitt löfte till mig själv där i september var och är fortfarande däremot att aldrig, någonsin i hela mitt (förhoppningsvis) långa liv få en minneslucka till och med det löftet kommer förpliktelse. Förpliktelser om att aldrig ge efter, alltid fatta ett medvetna beslut och framför allt eget beslut huruvida jag ska dricka alkohol. Aldrig tolerera att jag viker mig för att någon trugar.

Snart, 17 september, var det ett år sen jag började den här resan. Som har lärt mig så förbaskat mycket om mig själv, om min omgivning, om mitt förhållningssätt till alkohol och om mina vänners förhållningssätt till alkohol. Min alkoholrelation är väldigt odramatisk idag. De jag umgås med vet att jag inte dricker så mycket och har slutat ifrågasätta. Eller jo det finns en partydrottning som hoppas på comeback men hon fattar att det är kört på den fronten. Jag är framför allt grundad i mitt beslut om att när jag tackar nej så blir jag inte nervös, eller orolig för vad folk ska tycka. De får banne sig tycka vad sjutton de vill om jag inte väljer att dricka alkohol och jag gör mitt absolut bästa så att de ska förstå att de är idioter om de försöker få i mig alkohol ändå.

Med detta så märker jag att jag glider ifrån här mer och mer. Jag läser dagligen flera gånger om dagen. Men jag tycker inte att jag har så mycket att bidra med. Därför vill jag bara meddela att jag finns här. Läser ofta som sagt men vill inte känna skuldkänslor över att jag inte skriver något vare sig till någon av er finingar som jag haft kontakt med eller i min egen tråd. Jag vill inte heller att någon ska undra varför jag försvunnit eller bara visar upp mig sporadiskt. Vi hörs framöver och skulle något gå åt fanders är ni de första att veta, lovar!

KRAM till er fasiken vad ni är bra.
SL

Tack för omtanken Vändningen! Är inte aktiv i trådarna nåt vidare, men läser, mest dem jag "känner".
Som vanligt snurrar allt lite för fort för mig, även om det säkert är ganska normalt för de flesta. Mycket av möblerna ligger kvar i sina kartonger, men särbon hjälper när han är här. Gällande a har jag insett mycket genom att läsa härinne att för mig är detta en sjukdom som jag måste hantera därefter. För min del finns det nog inget måttlighetsdrickande. De perioder jag håller upp mår jag ju så mycket bättre. Men jag har ett enormt motstånd att ta det där beslutet. Men jag måste och vill, eftersom jag märker att konsekvenserna ffa på hur jag mår psykiskt av hur jag förhåller mig till a börjar bli för stora. Och det riskerar drabba barnen, vilket är det sista jag vill.
Jag följer dig o hoppas att allt i ditt liv blir som du önskar! Ha tillit till människor. Jag tror inte en bra människa flyr om du väljer att berätta om din relation till a. Kram!