Senaste kommentarerna i forumet

Näst nästa helg ska jag åka på kryssning med en kompis.. Hade glömt bort det. Var längesen vi bokade.. Är så vi brukar träffas då vi bor på olika delar av landet och att åka kryssning är billigare och smidigare sätt att ses än att åka till varandra. Vi brukar alltid köpa med oss en flaska vin och dricka på berget utanför terminalen, prata och umgås och sen stressa ner till båten för vidare fest hela natten. Vi brukar ha riktigt skoj..

Pratade med kompisen precis och sa som det var, att jag inte druckit alkohol sen mitten av juli och att jag inte vill dricka på ett tag. En tanke svischa förbi att jag skulle festa som vanligt på båten och sen återta nykterheten efter men vill faktiskt inte dricka. Hon ville absolut inte vara nykter, Hon dricker aldrig annars utan bara när det är fest några gånger om året. Kul att det på nåt sätt kan bli lite konflikt på det sättet. Förstår självklart att det inte är kul att dricka själv om den andra dricker läsk men som jag sa.. Jag kan dricka Afritt vin och hon vanligt. Ingen kommer märka någon skillnad ;) Få se om det blir nån resa eller om vi skjuter upp det..

Tycker annars att jag varit nykter i en evighet.. Men är ju bara en och en halv månad.. Tankar på att dricka svischar förbi ibland, lite längtan efter att få känna sig avslappnad men än så länge är jag fortfarande bestämd i att inte dricka annat än A-fritt. Jag njuter av att vara klar och att ha kontroll även på kvällarna. Har alltid tyckt att jag inte blivit bakfull när jag druckit utan har vaknat tidigt och satt igång direkt med sysslor/arbete, nästan som att bevisa för mig själv att jag inte varit påverkad av att jag drack kvällen innan...men nu har jag ju märkt att jag är mycket piggare och klarare på morgonen, så klart :) Jag kan köra när som helst utan att behöva tänka eller blåsa. Jag har bättre minne.

En sak som inte är lika kul är ju att man känner av ensamheten på kvällarna/helgerna på ett annat sätt nykter. (Lite, bara ibland) De flesta av mina vänner har partner och helgkvällarna är ju på nåt sätt heliga för paren, mys... om det nu inte är fest. Känns ju inte som att man vill åka hem till nån och sitta i soffan och kolla på tv som femte hjulet jätte ofta.. Visst har jag gjort det om det varit typ nån match eller så men känner nog mer att ja.. kanske det är dags att hitta en egen partner snart... På nått sätt ;)

Drack 4 starköl o ett stort glas whiskey, var inte ens sugen, utan drack bara för att ja hade bestämt det. Min alkoholtolerans måste gått ner under de 2 nyktra veckorna för vaknade mitt i natten o spydde, sov dåligt. Insjuknade i sjukdomen igen när jag började dricka, nej nu ska ja inte dricka på så länge som möjligt igen. Ser mindre o mindre fördelar med det.

Även min helg var vit. Bra jobbat!!

... storstädning av hus färdigställd innan klockan tolvnollnoll i dag. Vilken fantastisk kombo! Och bara möjlig när man struntar i alkoholen!

Ser att det förs diskussioner om måttlighetsdrickande här på forumet. Jag tänker på dom under tio personer som nu vet att jag inte druckit på drygt fem månader. Med bara två av dom har jag lyft frågan om att fortsätta precis så här, att ickedricka, och båda två tycker det är ett klokt och gott förslag. Jag störs av att jag efter den här tiden, och med dom erfarenheter jag har med mig i bagaget, ändå håller nåt slags a-fönster på glänt. Att det ännu inte har blivit en ickefråga. Jag verkligen störs av det. Och samtidigt... Herregud, jag har använt mig av den här drogen ända sen jag var i tonåren. Använt, självmedicinerat med. Om man ställer det i proportion till dessa mina nyktra månader - det är ju som att jämföra hela universum med en enda galax. Sånt här tar tid, lång tid, och när jag förstår och påminner mig om det kan jag avdramatisera det öppna fönstret. Det är inte konstigt att resonemangen fortfarande förs. Det är inte konstigare än att jag får sug ibland.

Så jag fortsätter min vandring på den torra, dammiga vägen. Traskar på, och muttrar för mig själv att det är väl då själva fan vad det blåser sand in i ögonen men mycket hellre det än att drunkna i kamelpiss.

Helgen var vit, "Alla dessa dagar". Hur går det själv?

... men det är bara det att för några av oss går det utmärkt att äta skaldjur om man inte gör det hemma ensam :)
Det är bara då man blir allergisk...

Alkoholproblematiken ser olika ut för oss alla och ter sig olika, vilket nog också påverkar det du kallar förhandling. Förhandlingen är en del av sjukdomstillståndet, men vi är också olika grader av sjuka. Därav ser det inte heller behandlingen lika ut för alla. Det är skillnad om man är beroende, gravt beroende eller befinner sig i ett riskbruk. Det skiljer sig också vilken förmåga vi har att tillfriskna och det skiljer sig i hur omgivningen och miljön runt omkring ser ut, vilket kan påverka alkoholintag och tillfrisknande. En del kan äta lite av skaldjur utan att bli för sjuka, men får inte äta stora mängder bara. Andra blir sjuka av att ens se bordsgrannen äta skaldjur.

Jag tror det är viktigt att skilja på vad man sätter för regler och hur man ser sin egen sjukdomsbild och vara medveten om att andra kan ha olika nyanser och grader av samma sjukdom. Som nyans kan man ta Mats Kardell som var med i Nyhetsmorgon härom dagen och i intervjun berättar att han drack T-röd på slutet. Där han i praktiken kom in död på sjukhuset och när läkaren vänder sig bort, så drack han handspriten. Samma sjukdom, men där behovsbilden av vård i sig är rätt krävande.

Därmed inte fel att tänka som du gör och jag tycker det är bra att du är tydlig med hur du vill att vi ska agera gentemot dig om du börjar förhandla :)
Det är bra att vara medveten om att förhandlingsläget hör till sjukdomen. Det som är svårt tycker jag i mitt eget tillstånd är att veta vad som är förhandling/sug och vad som bara är ren vilja, som inte har med beroende i sig att göra.

Härligt att slippa skam och förakt!

Tack för dina ord :). Jag känner igen känslan, stressen över att behöva smutta på vinet/ölen/spriten och fundera över hur jag ska komma över mer. Vilja komma hem och svepa i mig mitt egna vin.

Fantastiskt att det går att vända, 80 dagar är ju underbart!

Hej Buzz! Jag håller med Sisyfos - glöm inte att du klarat det tidigare! Gå tillbaka och läs din egen tråd, jag är övertygad om att du hittar styrkan igen! Du är värd att kämpa för! Jag vill tacka dig för att du orkade gå in här och skriva. Du har varit mycket i mina tankar sedan jag läste dina inlägg. Listan du hade gjort upp över situationer när du ville kunna dricka hade kunnat vara ett utdrag ur min hjärna.... Det får mig att bli ödmjuk inför a, inse att man inte kan släppa ner garden och tro att man är "botad". Det är skrämmande men samtidigt ger det ett lugn - jag kan inte börja förhandla med mig själv. Sen kommer jag att göra det ändå, men förhoppningsvis finns allt detta i bakhuvudet då. Jag sänder dig en styrkekramar, jag tror på dig! Tack för att du orkar dela med dig! Kram

Postade förra och fortsätter att skriva, var rädd att det förra skulle försvinna ut i cyberspace. Det jag funderar mycket över hur man ska vara i andra trådar, där man ser folk som beskrivit hur bra de mår utan a och helt plötsligt börjar det smyga sig in resonemang om att dricka vid vissa tillfällen mm... Vissa blir arga när andra "lägger sig i", de vill ju själv bestämma om sitt förhållande till a. Saken är den att de flesta här för länge sedan har förlorat valet till hur de ska förhålla sig till a. Läs Buzz tråd. Själv blev jag väldigt ödmjuk när jag gjorde det, han hade kommit så långt och sedan kom den där förhandlingen (listan han skrev kunde varit skriven av mig i vilka situationer han ville kunna ta ett eller ett par glas) som snabbt visade sig vara en illusion. Vi blir inte botade av ett längre uppehåll. Vi vill. Vi förhandlar. Vi tror. Vi blir arga på andra som ifrågasätter. Det är här mitt dilemma ligger... Detta är ALKOHOLHJÄLPEN, ska man då stå tyst vid sidan av när man märker att någon börjar de här förhandlingarna? Jag har sett personer som då tagit illa vid sig, för det är bara de som vet hur de har det. Ja, ingen kan veta hur någon annans liv är, men det de flesta av oss har gemensamt är att våra hjärnor inte klarar av att vi dricker ett par glas. Det går kanske bra ett tag men det är som att balansera på slak lina och det vi riskerar att förlora är så enormt mycket.
Jag tänker ibland på jämförelsen med någon som får en allergisk chock när de äter skaldjur. Jag tror att det är extremt få (om någon) sim skulle börja förhandla med sig själv att de själva skulle bestämma om och när de skulle äta skaldjur igen. Kanske klarar de ett eller två, de vet dock inte och de har ingen aning om var gränsen går. Oavsett hur mycket man älskar skaldjur tror jag inte att det är många som skulle hamna i detta dilemma. De tål inte skaldjur. Punkt. Att vi börjar förhandla om a är en del av vår sjukdom. Det är svårt att stå sidan om när man ser andra här försöka förhandla och säga att de är annorlunda. Det är svårt eftersom jag vet att jag har precis samma tankar och förhandlingar, det är som om någon har klippt och klistrat ett utdrag ut min hjärna. Det jag kan säga är att när jag börjar förhandla och tro att jag är annorlunda, då VILL JAG ATT NI UTMANAR MIG OCH IFRÅGASÄTTER! Hade någon suttit på en kräftskiva med en kompis som förra året fick åka ambulans för att han/hon inte kunde andas efter att ha ätit kräftor och hållit med om att "nu har det gått ett år, nu kan du nog ära några kräftor, det är ju så gott och alla andra äter det"? Jag tror inte det. Därför säger jag till alla här; JAG vill ha hjälp om jag får för mig något sådant. Kram

Tack för era inlägg Orka, LenaN och Sisyfos... Det gör mig så glad! Jag har varit inne och läst på forumet men inte lika mycket som tidigare eftersom det varit en massa saker i mitt liv som tagit en massa tid och energi. Jag har tänkt att jag ska skriva och berätta här men då måste man ha tid och ork... Tänkte att nu skriver jag ett litet inlägg och drar inte allt som hänt utan uppdaterar angående a. Jag har inte druckit. Vad gäller a har jag ändrar inställning från att tänka en viss tid till "tillsvidare", det känns mycket lättare än aldrig (även om det eg betyder samma sak i mitt fall). Jag tror dock att det är en viktig förändring - om jag bara kör en viss tid är det lätt att det blir vita knogar, man kämpar sig igenom istället för att leta efter ett annat förhållningssätt till livet och a. Just nu är jag inne i en period när jag inte ser den romantiserade bilden av a med ett kallt glas rosé i solen, jag ser allt det för med sig efteråt och vill inte dit. Trots detta kan det komma tankar om att "ett glas kan jag ju ta", men det är blixtsnabba tankar som inte får fäste. Jag inser att det kommer att komma perioder när det inte är så här lätt men jag försöker hitta styrka här och nu för att orka sen. Jag har läst i andra trådar att det tar 2-3 månader av nykterhet innan man når vissa förändringar och så har det varit för mig. Jag drack en kväll mitt i sommaren men förutom den kvällen har jag varit nykter i två månader. Jag insåg inte att jag hade en rastlöshet/oro/ångest/jakt inom mig som tog upp stora delar av mitt liv utan att jag hade en aning om det. Allt var kopplat till att kroppen ville hitta tillfällen att få a. Jag drack ju inte hemma och inte så ofta men ändå genomsyrade det allt. DEN insikten har kommit först nu, den hade jag inte alls i början. Jag berättade innan om att vi åkte på en resa med kompisar precis i början av min nykterhet och även om jag inte drack så mådde jag INTE bra, jag kunde inte koppla av, hade en klump i magen hela tiden. Jag var rädd att det alltid skulle vara så. Jag var rädd att livet utan a alltid skulle vara grått och meningslöst. Idag kan jag säga att så är det inte - tvärtom. Samtidigt har jag haft det väldigt tufft med andra saker just nu, skillnaden nu är att jag inte stänger in allt och flyr till a. Livet får vara hårt ibland och samtidigt kan jag sitta med vänner som dricker och ha jättekul (de dricker måttligt), jag med mitt a-fria alternativ. Jag inser att jag tidigare suttit som på nålar innan jag fått i mig lite att dricka, väntat på att kunna ha kul... När jag tidigare försökt hålla upp har jag varit olycklig i dessa sammanhang, känt mig utanför och inte kunnat njuta. Det är när "tillsvidare" landat i mitt liv som huvudet har tagit tag i livet. Jag har slutat tycka synd om mig själv (hamnar dock där ibland ändå) och plötsligt insett hur kul jag har UTAN a. Jag tycker dock fortfarande att det är jobbigt att säga rätt ut att jag slutat med a, jag smyger lite med mitt a-fria... Samtidigt får det väl komma när det kommer, huvudsaken just nu är att jag inte dricker och hittar ett annat sätt att leva på.

Välkommen hit! Vad bra att du kämpar på, reflekterar och hittar nya vägar. Jag tror att det ärviktigt att man funderar på vad som är ens triggers och du befinner dig mitt i en. När man är mitt i livet kan allt kännas omöjligt att ändra på men om man tar ett steg tillbaka får man ett annat perspektiv. Kan du ändra något på all stress? Kan någon hjälpa dig med barnen, att ni delar på att köra till aktiviteter mm? Jag har svårt att be om hjälp men har fått lära mig att det inte är ett tecken på svaghet utan tvärtom. Ibland behövs det inte så mycket för att stressen ska minska. Sedan detta med att hinna pressa in ytterligare en sak, att söka hjälp på vårdcentralen... Tänk på lång sikt, vad du tjänar i tid och lidande. Du har väldigt mycket runt dig just nu och du behöver stöd för att orka igenom allt, vissa saker kan du ju inte ändra på (att din mamma är sjuk t ex) men då gäller det att hitta de saker sim man kan ändra (även om man inte tror det först eftersom hjärnan är så inkörd på det gamla). Att få hjälp med a nu kan ge en trygghet och på sikt ett helt annat liv. Jag håller tummarna! Kram

Jag trodde att det här skulle bli ganska enkelt, men det är det inte alls. Jag tänkte att alla andra här troligen är värre ute än jag men så är det ju inte.
Just nu upplever jag en av mina värsta triggers, stress som jag inte riktigt kan göra något åt. Både jobbstress där jag ligger sjukt mycket efter för en deadline om 2, stress för en sjuk mamma som inte längre har något värdigt liv men som troligen inte kommer dö inom den närmaste tiden och stress för att inte hinna med läxläsning matlagning städning och annat som gör livet ok för mina 3 gulliganer.
Att dricka när jag har som minst tid för det är min grej. Det är då jag behöver fly. Funderar på om jag ska ta mig till vårdcentralen och få hjälp och sätta lite tvång på mig själv men ser inte riktigt hur jag ska få in läkarbesök också i den här röran. Blev 2 glas vin igår, eller var det 3?
Röriga tankar, jag skriver för att reda ut det här för mig själv. Idag är dag 15 av utvärderingsprrioden och jag ser att jag har ett problem.

Så bra att du klarar av situationer där kollegan kan ta en öl eller vin och inte göra det du också. Fantastiskt bra gjort. Jag hejar på från läktaren och har dej som förebild. Jag ska också vara klok som Bogward. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

att vem som helst när som helst kan kontakta jourhavande präst och att deras tystnadsplikt är absolut.... kunde inte låta bli att länka, hoppas det inte stör http://svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/om-jourhavande-prast

är bättre än 1,62 bakis! Har också börjat kolla mig i spegeln ibland och ser inget förakt längre på mornarna, tack för dina rader vilket gör att jag kan uppmärksamma en sådan sak. Lätt att glömma hur värdefullt det är att vara nykter. I går var jag på fest, den ende som inte drack. Inte så konstigt eftersom jag körde, men min tanke nu är att jag inte hade gillat alls att dricka. Hur skulle jag ha fått i mig tillräckligt när det inte bjöds så mycket som jag hade velat ha, jag hade bara varit nervös hela kvällen för att inte få i mig tillräckligt och djäkligt angelägen om att komma därifrån så fort som möjligt för att kunna korka upp hemma. Gissa hur jag hade mått i dag om jag börjat dricka 01 i natt? 14 dagar är bra, jag har knatat på i snart 80 dagar och känner mig riktigt bekväm med vara nykter.

i mina tankar nu Berra och hjärtat slog en volt när jag såg ett spår... lättnad med ett stråk av oro - hur har du det? Men inte en tanka på att du fallit i a-fällan fast jag vet att sånt kan hända och har hänt. Nu har jag läst och önskar att du har nån plats att osorterat häva ur dig det tyngsta...

Min första tanke var en replik på att du skulle vara ett dåligt föredöme för dina barn. Alldeles, alldeles tvärtom enligt min mening; livet kommer att bjuda också dem både glädje och motgångar. De vet säkert vad som är den största plågan just nu och kan förstå, själva känna, smärtan... Att få erfarenheten av en pappa på bristningsgränsen... en pappa som brister ... och ber sina barn om ursäkt för att han var irriterad och grinig... bättre förebild kan jag knappast tänka mig. Jag tror att de tar erfarenheten med sig och att den kommer att vara dem till hjälp, en fin pappainkarnation.

Annars drack jag också alkoholfattig Torres Natureo igår. Jag har vant mig även med det röda a-låga. Oftast hottar jag upp det med en skvätt 100% Blåbär - min favorit.

Söndagskram. Du är en livsledsagare - för många!
Sug på den du:) / mt

Känns fint att vakna och vara pigg och klar i knoppen.

Tror att jag drömde att jag festade ordentligt. När jag vaknade tog det några sekunder innan jag insåg att jag inte var bakfull. Kände mig nästan bakis först, innan jag fick ihop sammanhanget. Fantomsmärte-bakfull.

Beklagar stavningen. Skriver på telefon, texten är så liten att det blir svårt att löpande se om det är rätt. Samt autostavning, gått när det ska vara gott. Oh, My god!

Är fortfarande på resa, ikväll lördag. Kollegan tog en bärs i baren när vi jobbade med några förberedelser. Sedan middag på bra restaurang, kollegan valde vinpaket till måltiden.
Inget sug. Fantastiskt. Efter två 8 timmars sömn nätter med snabb insomningen, värdesätter jag det.
Vi har så många automatiska mekanismer som styr våra liv, och vanor, förväntningar är en av dem. Om jag ser en söt valp på bild vill jag klappa, om jag luktar något gått vill jag äta, om jag ser någon dricka till god mat vill jag dricka. Tricket måste vara att analysera farliga situationer och bygga skyddsmurar. En mur jag har är att jag bara dricker colazero och grönt te vid tillfällen där jag skulle druckit a. På så sätt triggar jag och ställer om mina belöningsreceptorer. Efter som det gått så bra börjar mitt andra jag tala om för mig att jag inte är alkis. Därför måste jag slå tillbaka och helt osentimentalt konstatera att det resonemanget är en del av sjukdomen och det bevisar snarare att jag är jävligt illa ute.
En annan sak jag har lite stök med är att säga: Jag ska aldrig någonsin dricka mer. Så nu ger jag mig själv ett mål. Jag kan ta ett glas champagne när jag varit nykter i tre år. Min förhoppning är att jag då har kommit tillräckligt långt i mitt tillfrisknande att jag inte har lust. När jag började denna resa sa jag till mig själv 42 dagar, sedan 90 dagar, sedan ett år och nu tre år. Känns som en säker distans.
Tack Fenix för bra sömnråd. Jag har fått många genom åren men att fokusera på goda tankar och släppa kraven känns som värt att pröva. Hälsningar från en plats där första snön för vintern i dag lade sig på bergstopparna runt staden. Oändligt vacker höst här i det karga.

... att det går bra för dig mod! Fortsätt så!

...eller kanske mer...att orka närvara, det är frågan?

Det händer just nu lite för mycket i mitt liv för att jag ska hinna med att bearbeta allting, livshjulet snurrar fortare och fortare.
I mitten av veckan hade jag en manlig form av PMS, helt urlakad av stress och press blev jag en gammal tjurig och elak gubbe.
Flera gånger fick jag be mina barn om ursäkt, att pappa var som han var, irriterad och grinig.
Det blev för mycket och det rann över, huvudet höll på att explodera och het lava skulle ha runnit ner längs med huvudet, fullständigt rabiat.
Jo jag skäms över att jag inte kunde hantera situationen, jag är gammal nog och förnuftig nog att kunna det, men där blev jag ett dåligt föredöme för mina barn.

Ibland så orkar jag inte med allt, tappar greppet och förlorar fotfästet.
Så här i efterhand kunde man ju nästan skratta åt alla snöpliga grejer som hände pga av min bristfälliga koncentration.
Men det är lite för tidigt för att kunna skratta åt det, möjligen kunna le.....lite...

Massor av födelsedagar har klarats av, inköp av presenter och födelsedagskalas, det senaste just i detta nu, nyligen hemkommen efter en heldag på annan ort med storkalas för släktingar, många mil i bilen.
Familjen trött och sliten, alla är på sina ställen var och en för sig, vi orkar inte vara sociala längre efter att varit trevliga hela dagen i mycket buller och bång, inte ens med varandra.
Frugan drar långstockar under pläden i andra änden av soffan, förstod att den filmen hon ville se inte skulle bli så långrandig.

Så precis nu försöker jag sortera upp alla mina mindblowers i min stackars skalle, vissa grejer avklarade...sortera i minnesbanken som avklarade och avslutade, ett sorts gigantiskt fiktiv arkiv där de läggs i sina mappar, nyligen skedda men behöver inte hållas aktuella.
Andra saker som att brorsan höll på trilla av pinn av en icke övervakad infektion ligger fortfarande kvar som en högaktuell händelse, det blev ju naturligtvis andra komplikationer såsom diabetes men han lever, men har svårt att ha koll på sådant själv.
Känner mig otillräcklig att inte finnas till för alla samtidigt, men väljer själviskt att prioritera min egna familj.
Dottern försvinner ur vårat hem troligen för gott imorgon, hon fick en studieplats lång härifrån med bara ett par dagars förvarning.
Snöpligt att bara från en dag till en annan att behöva säga upp sig på jobbet med omedelbar verkan, och att efter ha provat på att bo själv i tre år kommer hon aldrig mer att vilja flytta hem igen, det känns overkligt, så snabbt och drastiskt, hann inte vänja mig vid den tanken.
Grabbens moppe hamnade på blocket av en tillfällighet, och min telefon fullständigt nedlusas av möjliga och fullständigt utomjordiska frågor ifrån finniga okunniga 15 åringar, nej hallå vi har inte justerat ventilspelet på moppen, det är ju för f-n en tvåtaktare!, lär ni er ingenting i skolan.
Känner mig gammal när jag kan mycket om motorer, men helt handikappad i huvudet när det kommer till att öppna spelportar på routern vilket vilken tonåring som helst klarar av idag...

Det andra hemska kan jag ju av naturliga skäl inte ta upp här, det är ju sju gånger värre än allt det ovanför nämnda tillsammans.
Skulle vilja ventilera ut det, det är ju forumet en alldeles utmärkt plats att göra det på.
Men det finns tillfällen som är bättre lämpade, och att få till det i min stackars förkrympta hjärna...ja det tar tid och mycket tanke-värk-samhet.

Det hade varit så j..kla mycket enklare att ha löst det med en massa alkohol, det hade jag garanterat gjort ...för en massa år sedan.
Men någonstans har jag ju blivit klokare i alla fall, en liten hjärncell som löper amok varje gång det vankas alkohol, och den hörs bra.
Den påminner mig om vad som händer när jag lägger mitt liv i alkoholgudens händer...
..och då j..vlar händer det grejer, fullständigt utanför min kontroll, och ...det var ju det jag INTE ville ha.

Ännu en kväll somnar jag nykter, trots att jag vid dagens middag tryckte i mig en hel flaska rödvin helt själv.
Men du antog nog att den innehöll alkohol, fel fel fel...

Allt är inte så som det låter, det kan vara precis tvärsemot, jag kan dricka precis allting...så länge det inte innehåller alkohol...
Kan det vara så enkelt?, ja det kan det...
Ännu en tankevurpa att ta under behandling...

Berra

Fick det i onsdags, 26:e..
Var tvungen o ta en sista öl, dock bara en dagen innan.
Första helgen utan alkohol på ett år.
Hjälp vad mycket tid man får över på att göra annat än att sitta i soffan med sina öl..
Känns bra.
Kan man dricka alkoholfri öl,(0,5%) på Antabus eller blir man illamående av det med?
Drycker, du har druckit medans du tagit Antabus eller.
Enligt min läkare kan man dö om man hinkar i sig för mycket, han menade på att hjärtat kan stanna.
Hoppas du klarar dig utan Antabusen, själv ska jag bestämt mig att ta den minst i tio veckor.

Nyktert o fint.:-)

Känner igen såväl drickandet med smussel och sjölvförakt, som den energi som nu kan läggas på annat än alkohol. Känns så mycket bättre nykter. Önskar dig god fortsättning!

Vi är många här som skäms över oss själva och som samtidigt förstår mycket väl varför det blir fel för så många andra. Du har tre barn och jobbar dessutom som lärare. Ansvar, ger av dig själv, antagligen lite stress och dåligt med tid för att pyssla om dig själv om jag får gissa lite. Det är kanske fullt mänskligt att det blir fel ibland. Så förlåt dig själv och fokusera på vad du kan göra för att undvika att det händer nästa helg. Och läs lite härinne. Jag vill ändå påstå att forumet befolkas av ett stort antal högpresterande omtänksamma individer. Men vi har problem att hantera alkoholen, så på det området har vi förbättringspotential. Du kommer nog att känna igen dig i många historier. Så vet att du inte är ensam och att det går att få ordning på sitt drickande.

Den här jäkla alkoholen. Funderat på medicinering?