Senaste kommentarerna i forumet

Dag 12, jag har bestämt mig förr att räkna dagarna från det jag gick med här och ge mig själv en 90 dagars utvärderingsperiod. Jag är medveten om mitt problem men hoppas på att lösa det med tiden. Om jag bestämmer mig för att ta 2 öl som i förrgår så gör ju inte det utvärderingen sämre, tvärtom har jag nu reflekterar över en vana jag har som behöver ändras. Hade jag bara slopat ölen så hade det inte blivit samma reflektion och sannolikheten att jag faller tillbaka i samma spår efter de 90 dagarna jag gett mig själv ökar.
Känner mig på det hela taget nöjd idag, dax att jobba lite :)

än hit och dit. Mycket på jobbet, snart fredag och alla glada tillrop. Behöver ha en plan som att se till att jag äter med korta mellanrum eftersom jag mår bättre då och inte faller för frestelsen att gå in på bolaget.

Kanske reagerar du som mig. Senaste året hade jag 0 nätter utan antingen sömntabletter eller a. Det tog tio dagar innan jag började somna. Inte perfekt, ibland somnar jag direkt och har 8 timmar, ibland ligger jag vaken 2-3 timmar innan sömn. Men de helt vakna nätterna är förbi.
Go girl! day 5,

I morgon kl 06:00 åker jag ut på en resa till ett avlägset, kallt land med väldigt små städer och lite att göra (nej, inte Island :-) reser tillsammans med en kollega, efter jobbet finns inte så mycket att göra förutom att äta och kröka.
Jag har tagit med mig alla dokument för att kunna jobba fram företagets 2016 budget - det är min strategi.
Vi flyger direkt till ett annat land för att göra ett kundevent med 15 kunder under 5 dagar, många i sällskapet är törstiga. Det blir en prövning. Men en av deltagarna är nykter alkis, min strategi är att ta rygg på honom.
Hemma igen den 6:e sep. Många hotellnätter, många fällor.
Men.
Varje dag berättar jag för mig själv att jag är alkis, inte för att klanka, mer för att bekräfta att jag är sjuk. Och en sjuk person ska inte äventyra sin hälsa.
Jag fnullar och funderar varför det gått som det gått, och kommit fram till att allt är som det ska; det lönar sig knappast att ångra eller säga, det borde inte vara så här.
Varför?
För att det är så här. Jag är alkis, och det är som det ska. Bra med det. Ingen människa i världshistorien har kunnat ändra på det som hänt. Inte jag heller. Resonemanget är ett sätt för mig att acceptera min lott.
Men jag kan påverka framtiden. Det finns inga undantagskvällar i framtiden. Inga " ja, men en kväll, sedan skärpning". Jag dricker inte. Så är det.
Vet inte om jag är ärlig, eller om jag är bra på att föra mig själv bakom ljuset, men jag har ingen lust att dricka mer. Njuter av att vara ångestfri och att ha fått förbättring vad gäller sömn. Njuter också av min andedräkt och att jag inte känner mig trött och sliten.
Njuter gör jag också av de små vällustkänslor över hur extremt oförskämt bra jag har det.
Eller ljuger jag för mig själv, svårt att veta. Men jag mår bra, tänker och reflekterar mycket. Och är jätteglad för detta forum. Att få sätta ord på tankarna.
Håll tummarna - klarar jag de nästa tio dagarna, klarar jag allt!

... så jävla mycket, jämt, när jag drack. Det ska vara så väldigt mycket av allt, även i dag. Som om jag vore omättlig. "Herregud, du tål ju spiken..!" utbrast nån en gång, nån som själv var rätt duktig på att få i sig våtvaror.

Jag läser om återfall efter längre och kortare tid. Det är som om Alfons Åberg vore i farten. "Ska bara..." Man vill bara ta det där lilla glaset vin. Eller öl. Eller nån liten Irish, eller nån liten whiskey.

Jag minns så väl hur det blev efter höstens nio nyktra veckor. Jag hade bestämt mig för att dricka öl. En gick bra. Två gick bra. Sen var det som att hjärnan slog om till frossarläge och allt blev p r e c i s som vanligt igen. 9 veckor var inget uppehåll att tala om i längd räknat men spelar 9 eller 99 veckor nån roll egentligen? I redan kidnappade hjärnor. Det vete gudarna.

Fan också. Jag blir så helvetes frustrerad eftersom jag vet vad jag borde göra. Jag borde stänga dörren till allt vad alkohol heter, ge mig iväg därifrån och aldrig vända mig om igen. Men nej då, det gör jag inte. Jag räknar månader i stället. "3-6 månaders avhållsamhet är ett minimum för att bryta ett beroende", det är meningen som ekar uppe i huvudet. Men sen då?

Äh! Den där jävla alkoholen kan dra rätt åt helvete!

Det jag inte ledsnat på hittills - and never will - är varje morgon jag slår upp mina blå och är nykter. Obakis. Det är det vackraste jag gör för mig själv.

Ja, förr eller senare lär man sova, det ordnar sig!

Jag försöker se det enbart ur ett lever perspektiv o penga perspektiv.

Tack :) Men jag vet inte det där med klarhet, känner ingen klarhet. Har märkt nu när jag varit nykter i snart 2 veckor att ja även insjuknar i sjukdomen när jag inte druckit/e bakfull och känner samma effekter, den kontrollerar fortfarande alldeles för mycket.

... dag 4 gått, Svanen? Jag håller alla tummar o tår!!! Kämpa vidare! Sömnen kommer, men det är jobbigt ett tag.

Jag kunde helt enkelt inte sitta i soffan och pimpla fredagsvin. Då jag råkat ut för en olycka med ett brutet ben till följd. När jag sedan blev återställd och hade kraft så började jag igen. Det är annorlunda nu eftersom det känns som att jag ifrågasätter och ser lite tydligare hur mitt dryckesmönster går till. Har nog inte svårt att lägga ned alkoholen om jag förstår varför jag använder det för jag tror inte att jag är beroende utan det är ett riskbruksbeteende som jag behöver ändra på..tror jag.

11 dagar nykter! Fast idag e jobbig, första gången ja kännt ett rejält sug, bara en sån dag. Men nej jag ska klara 2 veckor.

...inget sug, fortfarande skrämd och för vad alkoholen har gjort med min kropp och rädd för ångesten som alltid kommer efter en fylla. Hjärnan börjar klarna upp, det är lättare att komma ihåg saker, jobbet flyter på bättre. Har bara hållt upp i 10 dagar - glad att kroppen/huvudet återhämtar sig så fort. Men jag är fortfarande konstig. Saklig, lugn, logisk... tråkig... och inte speciellt gosig... Kanske är sådan som jag är när jag inte behöver ha ångest och skämmas hela tiden?

Är omtyckt på mitt arbete. Initierar projekt och ror iland dem. Ansvarsfull förälder med öppet hjärta. Snäll och kan sätta gränser när det behövs. Mycket att vara stolt över och det är jag. Jag fixar en jäkla massa grejer..men behöver komma ihåg att jag inte fixat att hantera alkohol..någonsin..det går ett tag att vara måttlig men det går alldeles åt fanderns efter ett tag. Och så tar jag nya tag, förlåter mig själv, glömmer bort hur illa det är. Och så håller det på..Köper ett gott vin till fredagen..lyssnar på musik, lagar mat och slappnar av. Det går ju riktigt bra, sköter mina åtaganden..tills den dagen jag får något glasartat i min blick och häller i mig tills jag stupar. Jag har någonstans laddat upp för kaos, minnesluckor och ångest...kraschar totalt. Kanske att jag behöver återhämtning och anvönder alkohol för att tillåta mig att inte alltid vara så stark, att tillåta mig att absolut inte göra någonting...behöver sätta mig under lupp.

Blev lite snurrigt där med vc, antabus osv. Tycker det övriga lät bra, både miljöombyte, simning, natur, ja rubbet. AA också. Håller tummarna för dig.

Denna tråd är nu flyttad till forumet "Förändra sitt drickande" på trådstartarens begäran.
/magnus

Jag har en bit kvar med modet FruHoppfull. Jag tror att den här processen kan få mig att bli en modigare människa. det är bra att reflektera över saker och ting och inte bara gå vidare och därmed inte ta sina fel och brister på allvar. Först när man står för sina fel och brister kan man ju göra förbättringar.
Lycka till med dina beslut i morgon lillylee. Jag håller tummarna för att du är modigare än jag var.

Du har så rätt answe77, för att det här ska funka måste jag bli ärlig både mot mig själv och mot mina vänner. Det är svårt, jag skäms över att jag inte kan hantera det här, jag vill inte berätta att jag dricker när jag är ensam. Ny dag nya tag. Den här dagen kommer att gå fint.

Kampa pa Borgward, jag sitter I liknande sists som dig. Jag gav upp drickandet for ca 3 veckor sedan men med ett aterfall for en vecka sedan for att sedan ramla igenom totalt I slutet pa forra veckan. Det var fest, en fest jag egentligen inte ville ga pa det blev dricka bade pa festen och dagen innan och efter. Av anledningar jag inte orkar dra upp har just nu.

Jag har manga triggers, en ar nar jag ar ute och reser (har haft manga hotellnatter senaste aret). Det ar valdigt att latt sitta dar pa flygplatsen (speciellt I lounger) och dricka valdigt mycket, det ar ju bara att halla upp fran flaskorna och ingen ser ju hur mycket jag dricker - inte ens jag..... Sen pa projekten i veckorna, drar jag inte nagra glad vin sjalv pa en restaurang och fyller pa med ytterliggare vin/ol pa hotellrummet sa blir det en helvild kvall med andra pa projektet som kan sluta hur sent som helst med hur mycket som helst att dricka. Riktigt illa blev det nar jag borjade overnatta pa hilton och fick tilltrade till loungen dar, fri sprit hela kvallen. Och som om inte det rackte, nar loungen stangde sa smusslade jag ut ett glas whiskey och ett glas vin eller nagra ol. Sedan i varas har jag slutat resa och det har blivit battre, men nar vi var pa semester i somras blev det ju forstas alldeles for mycket igen, kan ju inte saga att det var bra for mig nar jag upptackte att dom serverade champagne till frukosten. Ett glas till mig, ett till min fru. Men min drack bara ett par klunkar, sa 2 glas till mig - innan 9 pa morgonen..... Ar jag hemma sa kommer den dar tristessen in, nar det ar dags att borja laga mat och varva ner, maste ju ha en whiskey eller ett glas rott. Helst fran kl4 pa eftermiddagen, varje dag. Jobbar jag hemifran kan man ju styra sa arbetsdagen ar slut da och da ar det ju OK, eller hur? NEJ NEJ NEJ.

Nu ar det slut, jag kan inte dricka mattligt. Dricker jag ett glas whiskey kan jag inte njuta av det om jag ver att det inte finns ett andra glas.

Pa tal om ont, jag har ont i ryggen pa hogersida strax under revbenen. Jag har ocksa ont langre ner i magen pa hoger sida. Bada dessa har jag haft i minst 15 ar och ingen forklaring fran doktorer. Vet inte om det har nagot med A att gora. Men mitt ryggonda blir varre nar jag ar hungrig.

Nu ar det tredje dagen efter mitt aterfall, borjar kanna mig frisk igen.

Sov 4 tim i förrgår, 2,5 tim inatt. Är inte så van vid insomningstabletter men bestämde att jag skulle "unna" mig det, de 3 första dagarna. Sov ju så gott första natten. Men det har inte hjälpt de andra dagarna. Nu blir det inga mer. Hade sett fram emot att vara pigg idag den fjärde dagen men NOT, trött som ett ras!!! Promenaden igår blev till några löparsteg i syfte att bli matt inför kvällen. Löparsteg var att ta i...snarare långsam lunk, tillräckligt för att bli lite illamående. Passade perfekt att "dö" i soffan & kolla fotboll efteråt!

Slå inte på dig själv!

Jag vet inget om dig, eller din resa. Min spontana tanke när jag läste ditt inlägg var (ta det som du vill, jag hoppas att du förstår att det är i all välmening!):

Återfall är en del i processen. Strunta i det, ta nya tag. Strunta i att räkna dagar om det är där skon klämmer. Det spelar ingen roll om du är på dag 1 eller dag 365, det som har varit är historia och nu satsar vi på framtiden. Huvudsaken är att du vill och att du kämpar, du har med största sannolikhet inte raserat ngt bara för att du drack. Livet är som det är.

Duktigt jobbat! Hatten av för dig!!!
Håller med om era triggers ang sol, terasser, pool etc. Det gäller nog att klura ut andra boost-former här? (Har inte svaret själv).

...att få en bekräftelse på att det inte var det här du ville. Jag kan bara utgå ifrån mig själv, men jag gillar sådana där påminnelser om vad jag måste hantera på min väg framåt. Nu låter jag nog jäkligt flummig, men jag får faktiskt kraft av att bit för bit omvärdera och formulera hinder och spärrar som står i vägen. Jag ser min process som dels en resa mot en friskare kropp men också som ett självutvecklande. Tänk vad modigt att ta kontrollen och bara vara jag, med alla mina fel och brister.

Nu tar vi nya tag :)!

Mvh Fruhoppfull (som inte är full även om det kan låta så, haha)

Jag har läst din tråd nu drycker! Det låter som en tuff situation. Ville bara säga att jag läser och följer, jag tror att det kan vara viktigt att få ner tankarna i skrift, det kan göra en del saker mer tydliga.
Varför var besöket på vc inte bra? Jag kanske missade det, får gå tillbaka och läsa igen :).

är det även för mig. Sol, pooler och utlandssemestrar triggar något otroligt för mig. Kan inte förklara varför. Jag har ju egentligen inga problem med A i vardagslivet eller under helgerna hemma med familjen i huset. Men direkt då det ska ut o resas då jädrar drar det igång. Skidresor, charterresor, weekendresor osv. Känns rejält meningslöst att betala dyra pengar för dessa resorna då det ändå gått mest ut på att jag ska dricka för att sedan få superångest och behöva dricka mer för att döva den. Nu har jag lovat mig själv och familjen dyrt o heligt att aldrig dricka igen. Aldrig. Det jag känner är nest jobbigt just nu är att kunna/få bevisa att jag visst kan hålla mig ifrån alkoholen. Vi kan ju inte resa var och varannan månad då vi även har jobb, skola och givetvis ekonomin att tänka på. Min fru säger åt mig att jag duger fint som jag är då jag är nykter och normal på hemmaplan. Är nog mer jag själv som behöver visa mig själv att jag kan genomföra det jag bestämt mig för i verkligheten och inte bara prata om det. Jag skulle verkligen behöva något som ger mig självförtroende och en rejäl boost. Tror vi ändå är på rätt väg du och jag Borgward då vi nog insett att vi har ett missbruk och kallar oss alkisar.

Rallan! Vet mycket väl hur du känner när du inte riktigt vill berätta kör din kompis om ditt beslut att inte dricka. Men försök att ta modet till dig och göra det. Har själv fegat ut så många gånger då jag skämts för min situation och det blir inte bra. Är en viktig process i kampen mot alkoholen att vara ärlig. Berätta nästa gång är mitt tips.