Senaste kommentarerna i forumet

Du pratar av egen erfarenhet och det är ditt bagage som styr hur du tänker och funkar :) Men riktigt bra kämpat av dig :)

Jag har idag funderat på varför jag har druckit, eller varför jag hamnat i ett beroende. Har som sagt tidigare haft kontroll och även om man festat och ibland blivit för full så har nog många blivit det utan att det är nåt problem egentligen... Förr festade man på helgerna, inte ens varje och drack aldrig nåt på veckorna. Med tiden har väl det ändrats men hade nog ganska bra kontroll tills för ungefär 3 år sen.

Jag har aldrig haft ångest, vad jag vet, har inte mått dåligt psykiskt. har självklart varit ledsen ibland men har kunnat vända det ganska snabbt, Skilsmässan för 6 år sen var tuff men då drack jag knappt nåt. Var ute på krogen ibland men annars hade jag full upp med att försöka komma ifrån allt och skapa en stabil tillvaro för mig och min dotter. Så kan inte säga att jag druckit för att dämpa att jag skulle mått dåligt.
Träffade en man som jag förälskade mig i för 3 år sen, vi inledde ett förhållande och i början såg vi inte varje dag men festade när vi sågs. Med tiden sågs vi oftare och han drack nog nåt varje dag och även jag till slut. Inte i början, då kunde jag vara nykter och han drack. Kunde inte riktigt dricka i början pga GBP operationen men med tiden gick det ju.. Mer och mer... Men vi hade kul, party, party hela tiden och goda viner till maten mm. Tror nåt hände i samband med det, det har dottern också sagt.. ( :( ) Allt eskalerade..
Gjorde slut i oktober förra året trots att jag älskade honom och fortfarande faktiskt har lite känslor kvar men förhållandet blev destruktivt och till slut mådde jag inte bra i det och därför bröt jag helt. Men det blev svårare att bryta med vinet.. I början kanske det blev lite tröst, lite för jag kände mig ensam och lite för att jag hade tråkigt och att det var gott, att slappna av och kunna sova eftersom jag sovit på soffan i över ett år nu.. Ja det bara eskalerade och kände för ett tag sen att det gått för långt nu och därför gör jag slut med den andra destruktiva älskaren (A) nu.. Eller det är nog inte den andra.. ( cigg, exet, snuset, senaste och nu a.. så femte då haha..

Det var lite av min historia.. Är ju lite lättare att förstå andra när man har lite mer historia en bara massa tankar som man snabbt skrivit ner.

Idag fick jag min Sushi.. Lyckades glömma tiden men med en minuts marginal innan stängning kom jag in. Blev A - fritt rose vin och har varit duktig och städat och tvättat. Effektiv lördag.

Hoppas ni alla andra också har haft en fin och bra dag/kväll. Kram på er :)

... som att du har både den envishet och viljestyrka som krävs för att komma tillrätta med alkoholberoendet. Och att du dessutom har ögonen med dig så att beroendet inte bara flyttas över till nåt annat. I dag var jag, apropå snusberoende, och köpte en nikotinfri dosa. Har inte testat än men det ska bli intressant att se hur det känns.

Hoppas din lördag varit bra, Johanna. :)

Här finns flera löpare och säkert nån som bor i Kronobergs län också. I övrigt; känn dig som hemma och all lycka till med ditt beslut att skippa vinet. Kram på dig.

/Lena

1-0 till dig, kära Add! Oj, vilken kamp. Och du avgick med segern.

Blir så full i skratt också när jag läser om dom omåttligt måttliga mängderna alkohol som rann ner i struparna de tre. Måste ha varit rent fascinerande att bevittna. ;)

Skrev ett långt inlägg till dig i morse som försvann vid postandet, jäkla uppkoppling. Måste sova nu. Gör ett nytt försök i morgon. Kramar!

Go with the flow... Apropå att hitta på något hela tiden. Ibland är det bäst att vara vara där man är för både barn och vuxna. Jag läste en gång om en mamma som trodde att hon skulle dö i cancer och som då försökte se till att barnen och hon gick uppleva då mycket som möjligt under den sista tiden. De besökte alla barnattraktionet som tänkas kan. När hon frågar vad som har varit bäst under den här perioden, så svarade barnet att det var det där åskvädret. Mamman mindes ett kraftigt åskväder där man tittade på blixtar, tog fram fika och satt och myste lite under filtar. Det är lite tänkvärt detta. Svaren jag fått från mina barn har varit lite otippade.
Och förresten apropå att umgås med kompisar, så funkar promenader rätt ok med goda vänner tycker jag. Skönt att röra sig och lätt att prata i dessa sammanhang. För mig har det fö också funkat med à-fritt, ibland märker folk inte ens att det är det man dricker. Flaskorna ät förvillande lika. Bio har aldrig varit a för mig heller. En hederlig fika? Te/kaffe på nån servering.
Men visst, håller med om att det är lite svårt med den alkoholnorm som råder. Och det är ännu svårare med de vänner man har dör man redan har skaffat sig en tradition. Men du kanske ska testa alla vännerna helt enkelt. De som nappar på alkoholfria alt kanske inte har varit roligast hittills, men kanske ändå är de som är roligast att umgås med nu. Lycka till, hur du än väljer att göra. Du är så duktig!

Go with the flow... Apropå att hitta på något hela tiden. Ibland är det bäst att vara vara där man är för både barn och vuxna. Jag läste en gång om en mamma som trodde att hon skulle dö i cancer och som då försökte se till att barnen och hon gick uppleva då mycket som möjligt under den sista tiden. De besökte alla barnattraktionet som tänkas kan. När hon frågar vad som har varit bäst under den här perioden, så svarade barnet att det var det där åskvädret. Mamman mindes ett kraftigt åskväder där man tittade på blixtar, tog fram fika och satt och myste lite under filtar. Det är lite tänkvärt detta. Svaren jag fått från mina barn har varit lite otippade.
Och förresten apropå att umgås med kompisar, så funkar promenader rätt ok med goda vänner tycker jag. Skönt att röra sig och lätt att prata i dessa sammanhang. För mig har det fö också funkat med à-fritt, ibland märker folk inte ens att det är det man dricker. Flaskorna ät förvillande lika. Bio har aldrig varit a för mig heller. En hederlig fika? Te/kaffe på nån servering.
Men visst, håller med om att det är lite svårt med den alkoholnorm som råder. Och det är ännu svårare med de vänner man har dör man redan har skaffat sig en tradition. Men du kanske ska testa alla vännerna helt enkelt. De som nappar på alkoholfria alt kanske inte har varit roligast hittills, men kanske ändå är de som är roligast att umgås med nu. Lycka till, hur du än väljer att göra. Du är så duktig!

Vi har olika förutsättningar och det handlar många gånger om flykt. Jag hade anledning att dricka pga mådde dåligt psykiskt, ledsen, trött, problem hemma. Jag hade vldigt svårt att först förlika mig med att vara missbruksperson. När jag gick till min terapeut pratade vi mycket om just med att en nyckel till att lyckas är att man erkänner för sig själv att man har problem. Ofta skaffar man svepskäl till att dricka för att få en ok signal till hjärnan att dricka. Härligt att du hänger i.

Inte så att det är jobbigt hela tiden ett halv år. Det minskar ju hela tiden, Själva nikotin begäret ger sig ju snabbare är mest vana att ha nåt under läppen hela tiden som är jobbigt. Sen är ju alla olika och reagerar olika. Byter man ut mot nåt annat är det kanske lättare.. Som att sticka som jag gjorde när jag slutade röka..

Jag är stolt över mig själv som har lyckats sluta röka och sluta snusa. Nu ska jag bara bli av med alkoholberoendet också utan att byta ut det mot matmissbruk...

... kvällskram tillbaka! :)

Det där var väl allt jag inte ville veta. ;)
Ett HALVÅR innan det värsta är över, men vafan..?
Hoppas verkligen att du är stolt över denna bedrift, jag blir så himla imponerad av dig. Att du inte bara gav upp, att du höll ut all denna tid. Galet bra gjort, Johanna. Jisses, alltså...

Läste ditt inlägg i morse och det väckte känslor i mig som legat kvar hela dan. Jag har tänkt på min egen ensamhet, längtan efter en riktig familj när där fanns ingen alls och detta med att bära allt själv, för sig själv. Och, förstås, längtan efter att bli omhändertagen, vävd in i en rosaröd kokong av kärlek och tröst.

Jag hoppas innerligen att situationen vänder och går till det bättre för din dotter. Det måste vara rent förlamande fördjävligt att stå bredvid sitt barn när det lider. Det måste också kännas välsignat (hittar inget bättre ord) att kunna hjälpa, dra i trådar och verka för en förändring - allt det du precis gör nu.

Värme till dig, Nyckelpigan. ♥

man är inte stark ensam. Och bra insikter, du kommer växa i sig själv och bli starkare även mot svägerskan. Bra att du har beslutat att inte dricka, det gör dig ännu starkare.
Lycka till nu ikväll och en nykter lördagskram :)

Ångest kan vara kopplat till magnesiumbrist också, väldigt vanligt hos gravida och de som dricker mycket alkohol.

Och tack Valeria och nyckelpigan för support och kommentarer.

Tack Sattva för tipset.
Skall kolla!

Är nu helt absorberad av Tre kärlekar, en gammal goding från SVT:s Öppet arkiv. Härligt att läsa om ditt flow!

http://www.nok.se/levmeddinkropp
Testa övningarna, de hjälper verkligen även om man måste öva!

Tror tyvärr att ångest, otålighet och rastlöshet är en del av våra personligheter och att det är dessa "egenskaper" som är en stor orsak till att vi har svårt att hantera A. Jag känner att det är ett genomgående drag för oss forummedlemmar. Frågan är om vi har mer ångest än de som inte har A-problem eller om det är så att vi har svårare än de att hantera ångest. Jag vet inte, men inser att vi måste lära oss att stå ut, att uthärda utan att supa ner oss och acceptera att ångesten är en del av livet. Jag kan inte hjälpa dig, men förstår så innerligt väl hur du känner. Kram ! Nu håller vi ut!

Vilken fantastisk bedrift!!! Jag är stum av beundran. Jag är övertygad om att det blir lättare nästa gång! Jag hoppas jag kan vara lika stark när jag får ett sådant sug. Som du skriver, alla här förstår vilken sak du klarat av! Kram

Jag känner igen mig i din berättelse så mycket att det är läskigt... Våra historier påminner mycket om varandras och jag drack också en gång under min nykterhet på samma sätt som du gjorde... Jag visste att jag skulle dricka och gjorde ingenting för att stoppa det. Det har iofs stärkt mig i min övertygelse att jag inte kan dricka. Inte för att min man inte vill utan för att JAG inte vill. Sedan kommer det att komma många förhandlingar framöver men det för jag ta då. Idag ska jag på stor fest och jag ska inte dricka en droppe a. Styrkekramar

Jag känner igen mig i din berättelse så mycket att det är läskigt... Våra historier påminner mycket om varandras och jag drack också en gång under min nykterhet på samma sätt som du gjorde... Jag visste att jag skulle dricka och gjorde ingenting för att stoppa det. Det har iofs stärkt mig i min övertygelse att jag inte kan dricka. Inte för att min man inte vill utan för att JAG inte vill. Sedan kommer det att komma många förhandlingar framöver men det för jag ta då. Idag ska jag på stor fest och jag ska inte dricka en droppe a. Styrkekramar

...för era kommentarer o stöd....HA HA AA patrullen e grymma!
Fy satan vad svårt det var igår. Gick o tränade o det kändes lite bättre ett tag. Sen skulle det grillas o vi hade gäster. Jag hade såna besvär att jag kallsvettades medan jag fixade käket. Mineralvatten vid grillen....sen vid middagsbordet ska man sitta och vara social och trevlig, när man egentligen bara vill ta vinaren på bordet o gå ner i källaren o svepa den rakt av.....sen kan jag bli social o trevlig igen, fast utan att anstränga mig :)
Efter middagen åkte jag o köpte godis. Vräkte i mig o hela tiden kallsvett och sug efter vin. Min tanke igår var att om jag får ett sånt här sug vid fel tillfälle så är jag fullständigt rökt. Så tacksam att jag inte åkte dit igår! Utan tvivel är det detta forum och alla ni som finns här och som bryr sig - som jag kan tacka för att jag klarade av gårdagen. Min tanke var hela tiden att "Jag måste få berätta för er om min fredag" ....ni är ju de enda som förstår. Supertack för att ni finns!
När jag vaknade imorse kände jag mig nästan bakis...antagligen har kroppen o hjärnans belöningscentra fått kämpa hårt.

En sak jag la märke till var hur måttliga de andra i sällskapet är. Eller rättare sagt hur omåttlig jag är och det måste alla ha sett, även om jag hittills inte riktigt trott det. Det gick åt en halv flaska rött och två öl på tre personer en fredagkväll. Den blyga mängden hade jag lätt slafsat i mig innan maten stod på bordet, i vanliga fall.

Nu jeklar e de lördag o den reder vi ut! En dag i taget. En minut i taget.

Känner igen mig i det du säger om självföraktet. Upprörs inte om någon annan gör bort sig eller har alkohol problem men är otroligt känslig när mina kommer upp till ytan. Den ångesten man då får är vidrig.

detta självhat gör mig fysiskt illamående.
och jag skäms som en hund, för vad vet jag inte. Kräktes när jag kom hem i torsdagskväll och det ger mig också ångest.
Det märkliga är att jag inte alls ser det på samma sätt när det gäller någon annan. Att någon annan kräks eller gör bort sig är ingen big deal och något som jag tycker att de inte borde behöva må dåligt för. Men när det gäller mig själv så... efter alkohol önskar jag att jag var död. Jag är rädd att jag gjort något som skulle såra min man om han visste. Jag brukar dock komma ihåg om något relevant händer, men vem vet. Jag vill inte göra illa den person som jag älskar mest och ändå är det det jag är rädd att jag gjort efter att jag druckit.
Jag tror det är en rest från det förflutna, att jag tror att jag har samma beteende som jag hade på den tiden när jag var yngre och singel. Fast även då kom jag ihåg såna saker. Jag vet inte, jag fortsätter bara dokumentera mina tankar och känslor för att jag ska kunna se tillbaka på det här när jag åter igen får för mig att "nämen det vore kul att dricka alkohol". För nej det är inte värt det, det är aldrig värt det.