Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit!
Två veckor efter att jag gjort slag i saken upptäckte jag detta forum. Kanske jag hade tagit tag i saken tidigare om jag hittat hit.
Sisyfos; betyder det att du känner att du rullar upp en sten för berget om och om igen utan lindring?
Här får man misslyckas, en del har raka resor och andra krokiga, vi gör så gott vi kan.

Det var längesen jag skrev nu. Nykterheten har gått väldigt bra. För bra skulle jag säga. Inte haft det minsta alkoholsug eller suktat det minsta efter fest. Förns i förrgår. Det är så konstigt för det som triggade det hela var en låt. En endaste låt som jag hörde och som väckte miljoner signaler i min kropp. Den gav mig extremt starka kopplingar till ett firande jag var med på (en fyra-dagars fylla). Självklart kopplade den inte till minnena som den feta ångesten jag hade veckorna efter, eller till känslorna när jag bara låg på golvet i min lägenhet och grät och skakade av ångest och abstinens som jag samtidigt ringde psyk och sa att jag dör av ångest. Nej då. Låten kopplade mig till den härliga känslan av att vara full, allt flörtande, alla skratt och känslan av att vara fri i sin fylla. Sedan jag hörde den låten i förrgår har suget varit där. Självömkan har smugit dig tillbaka och känslan av att "alla får utom jag" sitter på min axel och tycker synd. Samtidigt känns det ganska naturligt, för många säger ju att när man är som mest "säker" i sin nykterhet så kan ett återfall vara nära. Jag känner mig trygg i att jag inte kommer dricka ikväll eller imorgon, men det är absolut en påminnelse om att jag fortfarande ska ta ett aktivt beslut varje dag. På senaste har nykterheten bara rullat på, men det här kom som en påminnelse.

Skönt att få skriva av sig här och kram till alla er som kämpar!

Insåg ju också precis i skrivande att jag idag (1:a augusti) varit nykter i exakt 8 månader. Galet bra. Det trodde jag aldrig för 8 månader sen. Kram!

Jag önskar att jag pallade och vågade gå till ett möte, men jag är inte där än, inbillar mig att mitt alkoholberoende är såpass hanterbart att jag kan reda ut det på egen hand. Drycker jag utmanar dig till att ta reda på hur det är, berätta för mig hur det gick sen. Förstår din bävan, jag blir nervös bara av tanken. Men jag tror faktiskt att det skulle göra dig gott.
Kramisar kotten

Dito!
Kramisar Kotten

känns så väl igen!
Det fullständigt k r y p e r i kroppen.
Hade en sån dag i torsdags och idag är det plötsligt helt lugnt.

Jag borde bli glad över att få komplimang, men saken är den att jag kan tyvärr inte ta till mig den. Jag blir överraskad och konfyst. I skolan hade jag talang för matematik, fallenhet för naturvetenskap, benägenhet för samhällsvetenskap MEN språk var en utmaning. Jag fick traggla och kämpa, i svenskan markerades mina texter med rödpenna, meningsbyggnadsfel varvat med syftningsfel. Jag är ingen verbal person och att uttrycka mig i skrift har jag ingen träning på. Tackar för snälla ord, men någon bok kommer jag aldrig att skriva. Min syn på min egen förmåga därvidlag är obefintlig. Det är bara så, ingen självömkan, utan ett konstaterande att vissa saker är för djupt rotade inom mig att det går inte att ändra på. Återigen tack för era vänliga ord, jag förstår att ni är uppriktiga då vi är främlingar för varandra, men för mig känns det mycket märkligt. Inget jag kan identifiera mig själv med. Mitt motto är att försöka förstå vad andra människor menar, deras budskap, inte ta orden så bokstavligt, vi är alla människor och förtjänar lika mycket oavsett hur vi uttrycker oss.

Och jag blir GLAD och får hopp av er <3

Tänker att jag inte är så långt på min resa ännu, det har gått en månad och jag har ju faktiskt druckit alkohol. Men det får vara den process det är helt enkelt :) Att jag redan mår så här bra av att skippa min box till helgen gör att jag är jättepeppad på att bli helnykter :)

Det sprider hopp till alla nya, härligt!!!!

mitt första inlägg här 30:e Juni, så inte så länge. Jag har återfallut en gång och så har jag druckit ngt glas till fest ett par gånger. Med det sagt så har jag ändå dragit ned mitt drickande oerhört och mår SÅ mycket bättre redan. Att jag druckit till fest beror mest på den där ångesten för att vara annorlunda. Jag har ändå känt mej rätt trygg med det eftersom jag verkligen klarar att hålla mej till de där glasen i de sammanhangen. Fast nu siktar jag på helnyktert:) Alkoholen miste liksom sin glans när jag började läsa och skriva här, den förstör och raserar så mycket.

Hur upplever ni sug? Jag har funderat på hur jag själv gör det... Då menar jag inte suget då man börjat dricka och allt förnuft försvunnit utan innan dess. Jag tror inte att jag själv förstod vad jag upplevde innan, det var inte så att jag tänkte; "jag måste ha ett glas vin", det låg begravt under en stor rastlöshet som tog över mig. Jag kunde fixa ihop en middag med vänner (ringde runt tills någon kunde) bara för att få tillåtelse att dricka. Jag erkände dock inte det för mig själv... Jag var bara rastlös och ville hitta på något... Visst. Det är först nu som jag ser att det vid dessa tillfällen ofta gick överstyr... Jag hade ingen botten och jag såg aktivt till att hamna i situationer där jag fick dricka utan att erkänna det för mig själv. Det känns viktigt för mig att ha insett detta eftersom jag måste vara på min vakt när jag blir rastlös. På ett sätt hade det varit lättare om jag hade haft ett mer tydligare sug... När jag är godissugen vet jag precis vad det är, men detta är mer diffust. Konstigt... Kanske en del av självbedrägeriet som ligger i missbruket.

Det är ju verkligen början som är jobbig...sitter här och resonerar angående festandet ikväll. Känner mig osmart som bestämde mig för att börja idag... men det går fan inte att skjuta på detta längre.
Försöker hitta på ursäkter för att fortsätta dricka...det känns ju inte bra. Känner mig dessutom extremt självcentrerad, ömkande och bläää.

Hur länge har du varit nykter nu Soff?

någon etikett på dej själv tycker jag. Jag tyckte också att det var superläskigt i början. Det räcker liksom bara att tänka att du vill ha en vit period nu, sen tar du det därifrån :)

Kände också den där deppigheten men vet du? Det går över! Alkoholen bidrar ju till nedstämdhet och ångest, efter ett tag tror man inte att något kan vara riktigt kul utan men det kan det!

Vad bra att du hittat hit, helt rätt beslut.
Strunt i vad andra ska tycka om att du slutat dricka, det viktigaste är ju hur du själv mår.
Det är lite tabubelagt att prata om att man dricker för mycket, vilket är konstigt egentligen. Om man slutar röka så kan man lätt berätta det för alla och få beröm, men om man slutat dricka så ska man behöva smyga med det och stå ut med att folk ska tjata om att man kan väl ta bara ett glas...
Hoppas det går bra för dig, första veckan är jobbigast.

Det känns så himla stort, fel och främmande att sätta etikett på sitt drickande. Men det handlar om min upplevelse av det hela och att det är nog.

Jag tänker på det fördelar jag ser fram emot:

Sömnen
Aptiten
Klarare i huvudet
Slippa ångest
Ersätta rastlösheten med träning
Kommer klara studier och arbete

"nackdelarna"
Rastlösheten
Ruset...att kunna identifiera sig som en glad person. Jag är ingen glad person i vardagen. Snäll, ödmjuk och så, javisst. Men jag är inte genuint glad, skrattar inte speciellt ofta.
Ensamheten. För jag finner en sådan gemenskap i drickandet. Det sociala. Eller för att jag känner mig mindre ensam om jag sitter ensam hemma.

Det känns så definitivt nu. Och jag blir ledsen när jag tänker på det...och det känns tungt.

När jag läser din text kan jag känna att det talas för lite om den skötsamma alkoholisten. Vi får mest höra om folk som bråkar, förstör, däckar, spyr, hamnar på parkbänken. Och ja, så kan det gå till slut men samtidigt är det många av oss som inte gör så stort väsen av vårt drickande. Jag gömde länge mina problem bakom att jag var skötsam, tränade, aldrig blev för full på fest, aldrig drack i veckorna. Jag hade behövt höra att alkoholism inte alls behöver vara så där "högljutt", som tur var hittade jag det här forumet och förstod att det fanns fler som dej och mej.

Du kommer att få jättebra stöd och pepp här, det kan jag nästan lova :)

skönt att höra ifrån dig !

Satt i timtal på forumet och läste och läste. Det gav mej jättemycket hjälp och insikter.

Haha, tycker det är lite lustigt förresten: Innan jag gick med här så trodde jag att jag var den enda tränande"hälsomänniskan" i världen som hade problem med A. När jag varit med här ett tag så insåg jag att det var otroligt många träningsnördar som hängde här. Tycker det är så skönt att forumet spräcker fördomar :)

Åh vad kul att höra ifrån dig o att allt är precis som du önskade!!!!!
Kram!!!

Läste precis ditt inlägg och det verkar som om vi har liknande problem. Det där med skam över att vara onormal, inte som alla andra. Och att se sig som att vara normal och inte ha ngt problem med alkohol eftersom veckorna fungerar så bra. Jag har inte tagit upp det här med min psykolog. Kanske dags att blotta sig där också.
Ja det där med att fylla tiden på helgerna med ngt annat.... Det kan ju inte vara något man redan gör. För det blir ju kaka på kaka. Jag tränar redan på helgerna så set är ingen morot direkt.... Man kanske skulle sitta i detta forumet i en timme för att få motivationen..... Eller?

Känner också igen det där med misstankar om adhd. När jag druckit har det känts som enda gången hjärnan helt fått slappna av. Nu när slutat så känns även dom symptomen mycket bättre! Inte så att det är helt borta men alkohol har verkligen förvärrat min redan snurriga , oroliga hjärna. Det kanjag verkligen se tydligt nu.

Jag tror egentligen inte att alkoholproblem har så mycket med mängder att göra. När man känner att det är ett problem, när det ger ångest så är det ett problem.

Jag körde också så där med gränser: Inte dricka i veckorna, inte bli full på fest. Dock ökade min konsumtion till en box per helg efter hand. Så himla bra av dej att du ser problemet redan nu, skönt!

Lycka till, det kommer att gå bra! :)

När alkoholen tar över så reduceras livet, alla andra glädjeämnen försvinner. Jag är så glad att de går att återfinna! Jag trodde liksom inte det, jag trodde på allvar att A var det enda som kunde göra mej lycklig. Att det inte är så gör mej så jäkla LYCKLIG!!

Välkommen hit! Ja, man får massor av stöd här! Jag började min nykterhet för 5 veckor sedan men tog ett återfall för en vecka sedan, vilket bara gjorde mig mer beslutsam om att jag vill leva ett nyktert liv! Styrkekram

Dina senaste inlägg gav mig mycket att tänka på, viktiga insikter. Dels där du skriver hur lätt och skönt det är att vara nykter och sedan i nästa hur det blir jobbigt igen men ändå ger dig en gåva av inre övertygelse. Det får mig dels att få hopp, dels att minnas att man aldrig är helt säker och måste vara beredd när tankarna och känslorna kommer. Tack - alla vänner här på forumet betyder så mycket! Kram

Just nu njuter jag bara av att vara nykter, vet att det kommer att komma dagar då sir väs sätter igång igen men tänker inte oroa mig för det nu utan njuta av detta. Jag har börjat jobba igen efter semestern och det har varit fullt ös. Vi var ute en kväll med barnen, åt och var på allsång. Jag kände mig så närvarande och lycklig. Folk satt överallt och drack de där kalla glasen rosé som jag suktat efter men nu var jag inte ens avundsjuk, vilket var fantastiskt att få uppleva. Kanske var det för att jag hade ett återfall förra veckan och fick känna att jag inte kände mig närvarande när jag drack, vilket jag inbillat mig. Förr gjorde jag det men den gränsen är passerad. Nu blir det snarare tvärtom, en rastlöshet och jakt på att få dricka mer. Igår var vi hemma hos kompisar och käkade middag, de drack lite vin/öl (absolut inga stora mängder), jag hade med mig a-fritt. Jag hade lika roligt som vanligt, skrattade och pratade lika mycket som de andra. Det var så skönt att få känna så eftersom jag under resan i Danmark hela tiden hade en klump i magen och kände mig utanför.... Var rädd att det alltid skulle kännas så. Jag fattar att det nog kommer vara så ibland men bara att veta att det inte alltid måste vara så är en enorm lättnad.
När jag är var på allsången frågade jag mig själv varför så många drack... Vi har verkligen en kultur där a genomsyrar allting, inte konstigt att många åker dit. Börjar inse att det nog är många fler än man trott innan.