Senaste kommentarerna i forumet

åt jag middag med en kompis som var bakfull efter en aw som vi var på i förrgår, jag fullkomligt vältrade mig i hennes våndor. Antagligen för att jag själv var så lättad över att jag inte var det. Bakfylla måste nog ändå vara ett av de värsta tillstånden man kan befinna sig i.

Därför frågar jag er mamis där ute: vad är värst:
- att ha er värsta baksmälla någonsin
Eller
- att föda barn

Ge oss sanningen nu!!!

Ibland när jag är på fest nykter kan jag redan i börja av kvällen längta efter att gå och lägga mig för att jag vet att min morgon kommer vara så go, i alla fall i jämförelse med de övriga deltagarnas. Det bästa är precis i det ögonblicket när jag kastar in handduken och beger mig hemåt. Att gå och lägga sig nykter efter fest är höjden av lyx! Tänk att det skulle ta så lång tid att fatta.

Sen ska jag inte sticka under stol med att jag dagen efter känner mig som en bättre människa än mina vänner, och det tillåter jag mig ( för jag vet att jag inte är det egentligen) så är jag härligt mallig för mig själv när jag förhör mig om eventuellt skvaller som kan ha hänt eller hur bakfulla de är.

Santorini att du delar med dig efter tre år! Just nu känns det för det mesta precis så, att jag inte vill. Men det är ännu lite svängigt. Just idag tror jag att jag också skulle kunna vara där om tre år:-) I helgen träffar vi par nummer två som vi alltid druckit mycket ihop med, ska bli spännande tycker jag. För två veckor sedan träffade vi par nummer ett, som vi också druckit med i mer än 30 år, och det gick utmärkt för min del. Mannen blev då där löjligt fyllesvamlig på slutet av kvällen, och jag var så nöjd med att vara nykter då och inte minst morgonen efter. Inte så kul att se att han längtade efter första ölen som han svepte i sig före lunch. Kram till dig som är en förebild fortfarande!

Vad härligt att läsa! Jag har inte den turen, han vill inte låta bli sitt vin för min skull. Men han är beroende, det här jag insett, så jag väljer att se det med kärlek istället, han låter inte bli för att han inte vill stötta utan för att han inte kan, inte förmår.

Aj lajk it 2. :)

och hyllar verkligen att du blottade dig och verkligen hur din karl agerar. Stor tumme upp där till er båda. Jag blir så ledsen när jag läser i andra trådar om folk som har bestämt sig för att sluta dricka och så sitter partnern och obehindrat dricker i närvaron. Om man nu absolut måste ha sin dricka själv som partner en fredagskväll, men gå hem till någon kompis och drick där istället då, inte framför ögonen på sin partner som verkligen vill sluta och som absolut inte behöver bli påmind om just A mitt framför näsan. Jag förstår att det på en middag eller fest kanske är lättare att se mellan fingrarna, men oj vilket stöd det måste vara att stå där och tacka nej till A och höra att sin partner också gör det. Då blir ju liksom inte du den "ende" som inte dricker eller så, utan det bli ett "vi" som tackar nej.. och som du skriver så kan det smitta, absolut! Mycket respektfullt.

å barnen med nyktra föräldrar osv, jag blir så glad.... värmer i kroppen. En sådan sommar borde fler barn få uppleva.

Jag följer din forskning Vilja!!!
Nog för att jag sett på nåt naturprogram eller så att svampar är "intelligenta" o har samhällen av något slag, men att de är djur? Jag kommer iaf fortsätta följa hjärtat i mina matval. Känns det intuitivt fel, då låter jag bli...

9 dagar dagar...och ikväll tog jag en folköl. I min kalender har jag en planering för när jag ska sluta helt, för herregud jag kan ju bara inte sluta helt nu!? Den här gången går det inte lika bra för mig. Kan inte njuta av att vakna upp utan baksmälla eller känna mig pigg fräsch och utvilad, för det har jag inte gjort trots nykterhet. Problemet är ju det här behovet av direkt belöning, och jag har ju glömt att fokusera på allt det positiva . Som att jag känner mig så lugn, behöver inte smussla eller smyga. Behöver ju inte dölja något eller vara rädd för att bli avslöjad. Kan vara närvarande när jag inte behöver oroa mig för dessa saker eller planera inköp och längta till jag får dricka. Istället har jag känt mig så misslyckad och otillräcklig. Deppig.

Min motivation har varit tveksam och jag vet inte på vilken fot jag står på just nu. Därför vet jag att jag kommer dricka igen. Återfall är lögn, det är ett beslut som växer fram sakta om jag inte är vaksam.
Men något jag fått ut av att det inte går lika lätt den har gången är att jag aktivt fått ta ett beslut varje dag och härda ut, till skillnad från att dansa fram i nynykterhetsrus.
Det är en bra lärdom, något jag kommer behöva.

Låter som att du gjort samma sväng som jag nu. Testat och insett att det där med drickat inte är så himla kul ändå. faktiskt riktigt okul i längden...
Så nu satsar vi på framtiden!

vänta bara!!! :D

Ligger nog något i det, att man inte ser det man inte vill se...
Men jag har också varit ganska bra på att luras. Har ju alltid hållit mig någorlunda i skinnet med honom och ute bland folk. Och de gånger jag känt att jag varit för berusad för att prata i telefon har jag inte svarat och skyllt på att jag haft ljudet avstängt av misstag eller något sådant...
Men just för att han inte själv sett problemet har han inte heller riktigt tagit mig på allvar när jag sagt att jag vill sluta dricka, det har varit mer som när jag sagt att "nu måste jag börja träna på allvar" eller "nu måste jag banta".
Men han säger att han absolut kommer att stötta mig och även om jag inte bett honom om det har han visat det genom att - precis som jag - tacka nej när det bjudits på något. Ingen har på minsta vis ifrågasatt det - tvärtom - det har gjort att de vi varit på besök hos den här veckan inte heller druckit något. De har väl som artiga värdar inte velat sitta och pimpla vin när gästerna tackat nej. Nykterhet kan smitta alltså :)
Och trevligt har vi haft! Det har framförallt känts underbart friskt och ärligt gentemot barnen som varit med!

Ta kontakt med vc inan alkoholen förstlr allt för dig vännen.

Min läkare sa att det var ett beteende som inte var bra. Min medicinerings psykiatri läkare erbjöd mig antabuse. Men vill ju helst inte sluta dricka helt. Min terapeut säger inte mycket, men jag döljer inte hur mycket ja dricker för honom. Han sa nångång att det var det "fördömda" med min sjukdom. Vet inte om ångesten ökar dagen efter. Ända bakfylle grejen jag får är att jag inte sover särskillt bra och vaknar tidigt. Då jag är väldigt sömnberoende orsakar detta att sjukdomen kommer fram mer dagen efter.

Funderar över att prova campral, men läste någonstans att den skadar levern me. Vilket ju skulle göra det meningslöst o ta den. Dessutom verkar det jobbigt o behöva ta den 3 ggr om dagen som ja läst att man behöver.

Vad säger din läkare och terapeut? Har du öppet talat om dina alkoholproblem med dem? Jag tror att du i första hand behöver tala med dem och ta emot den hjälp de erbjuder. Vet inte hur Campral fungerar i ditt fall, men det är en bra medicin, som hjälpt många. Tacka inte nej till den hjälp som erbjuds av läkare, utan att åtminstone pröva. Alkohol är den allra sämsta medicinen, eftersom den, helt som Magnus säger, ökar ångesten (även om den dämpar för stunden).

Jag skulle också ge rådet att glömma det där med att dricka på fredagar, åtminstone så länge din psykiska situation är ur balans. Du har själv märkt att alkoholen ger dig ångest följande dag. Sluta helt, så blir du i alla fall av med det problemet. För de flesta blir ångesten över lag mycket lättare om man lyckas sluta dricka.

Ett gäng fnösken :)))!! Nu blev jag genast på böttre humör. Tack för det :D

I morgon är det en vecka sedan festen och det känns ganska stabilt med nykterheten. Ungefär som innan semestern.
Genom att avslöja mig för mannen har jag dessutom satt upp ytterligare ett hinder för mig. Det känns skönt att han nu vet allt och också mer definitivt.
Han hade inte anat mitt smygdrickande, men någon gång reagerat på att jag druckit mer och snabbare än han. Men det är det många som gör, så inte heller det har han tolkat som att jag skulle ha problem.

För nu beställde jag den här boken som jag hittade i forumet; http://www.amazon.com/The-Miracle-Method-Radically-Approach/dp/03933153…

Goa ni!
Ja, men jag har typ hittat tillbaka till hur det kändes innan. Nästan. Jag lärde mej dock på riktigt hur alkoholen påverkar mej långt efter den där bakfylledagen. Jag blir mer rastlös, mer orolig i flera dagar. Innan återfallet hade jag precis hittat ett lugn som inte riktigt är tillbaka ännu. Men nu vet jag exakt vad jag har att förlora så nu känns det lättare att låta bli.

Usch, det är läskigt att tänka på hur många år jag säkert gått omkring och mått mycket sämre än jag behövt. Fast en å andra sidan: Det är bara framtiden jag kan göra något åt och det ska jag! :)

När alkoholen går ur kroppen får man ångest. Känner att du behöver riktig behandling på behandlingshem.

Ok - värre ska vara värst - men jag har inte ens några fester att tacka nej till längre! T*O*R*R*A*S*T*!!!! ;-)

På riktigt, Vilja? Svamp? Har du hört den kommentaren?

Vi kan väl iallafall konstatera att VI ÄR ALLA FANTASTISKA OCH SUPERDUPERNORMALA!

Heja dig, Soff! Så roligt att du inte bara kämpar med att avstå utan faktiskt hittar tillbaka till det som var "innan". Och allra viktigast, att du faktiskt märker att du gör annat och att du njuter och ser alla de fördelar som finns för oss! DIY = Love it! Det är som att meditera för mig, vare sig det är att måla huset eller sticka en halsduk. Kram!

Vad starkt av dig att berätta om ditt återfall! Jag är övertygad om att vi alla här har stoppat undan ångesten tidigare (över att vi blivit fulla), när de första 1-2 dagarna gått kunde man "glömma" och nästa gång var det likadant. Nu mötet du den här och genom att göra det tror jag även att den blir mindre. Här finns vi som stöttar dig! Tänker på dig!

Vad starkt av dig att berätta om ditt återfall! Jag är övertygad om att vi alla här har stoppat undan ångesten tidigare (över att vi blivit fulla), när de första 1-2 dagarna gått kunde man "glömma" och nästa gång var det likadant. Nu mötet du den här och genom att göra det tror jag även att den blir mindre. Här finns vi som stöttar dig! Tänker på dig!

Så måste jag säga YEEEEEEEESSSSSSSS! Aj lajk it!

Hur man än vänder o vrider på det så är våra hjärnor så otroligt enkla ibland, så att bara se en enda mening dag ut och dag in kan påverka sinnesnärvaron undermedvetet. Så hur klyschigt det än kan låta, så påverkar faktiskt min text "living the dream" i sovrummet mig undermedvetet. Jag ser ju de tre orden säkert 10 ggr/dag. Det här blev en glad nyhet iaf!