Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas allt är väl. Kram!

Vad bra att du hittat hit. Jag är ingen expert men mitt bästa tips är att ta en dag i taget och enbart tänka att du ska vara nykter just denna dag. Efter ett tag försvinner suget och då mår man mycket bättre. Lycka till!

Har jag druckit. Inte så konstigt att jag går ner i vikt nu när jag tvärt upphört. Och dessutom börjat springa igen.
Jag äter jättemycket mat känns det som, men jag gör det verkligen tvingande och jag orkar snart inte hetsäta så här hela tiden.
-4,4kg på 2 veckor. Ah jag får panik snart. Jag borde gå till ett gym istället för att springa men jag vågar inte för jag känner mig så jäkla spinkig och klen och jag kommer inte ens orka minsta möjliga vikter. Jag kan inte ens göra en enda armhävning (!). Hallå, vad har hänt egentligen. Jag har inte tränat musklerna ordentligt på 9år inser jag nu och att ha alkohol som största näringskälla har nog inte gjort så gott för kroppen heller. :-(

Det är ju så att det bara är det egna drickandet man kan göra något åt, men vad säger din man när du pratar med honom? Jag är tämligen övertygad om att han inte vill vara redlös på fester, det ville inte jag.... Men blev det ändå och det var fruktansvärt, men jag dolde ångesten och låtsades som om det regnade dagen efter. Han kanske blir glad för lite "peptalk" ? Vad händer om du viskar i hans öra innan han ballar ur?

Idag är en dag i helvetet.

Det var ett främmande begrepp för mig... någon form av hobby eller pyssel?

Härligt att du mår så bra och att du börjat få tid och energi till hobbygrejer. Det är så kul att följa dina inlägg har. Kram!

Tack platina och vändningen! Det är så skönt att känna att man inte är ensam i detta, att man kan få respons på det man skriver. Jag har funderat på hur jag känner och vad det står för. Jag drack inte så ofta men när jag gjorde det spårade det allt oftare ur och detta mer och mer. Innan den här resan kunde jag känna en eufori över beslutet men på resan har jag ofta haft en klump i magen. Jag har beskrivit att jag känt mig utanför och en önskan om att kunna njuta fullt ut. Jag tror det ligger väldigt mycket bakom den här känslan, ångest för allt jag ställt till med genom min "relation" med a. Alla jag sårat, allt jag utsatt mig själv och min familj för. Det är som att skrapa lite på ytan av denna ångestböld som jag försökt kapsla in. Jag har behövt göra det för att lyfta upp mig själv så mycket att jag skulle känna att det fanns något värt att rädda. Längre fram måste jag göra små hål i den där bölden men det är för tidigt än så länge, jag måste hitta fotfäste först. Min känsla av utanförskap har dock varit just det - en känsla. Jag har inte varit utanför, ingen har ifrågasatt att jag valt a-fritt, ingen har trugat, jag har pratat minst lika mycket som alla andra (jag måste inte dricka för att vara social), varit med i gemenskapen. Därför är det ännu mer frustrerande att den hör känslan finns här... Men, som sagt, jag tror den bottnar i så mycket mer, att det tangerar kärnan av mitt missbruk. Många tankar som far runt.
Jag har använt a som en förstärkare av bra känslor, som en krycka att kunna vara närvarande u nuet. Tyvärr vill jag ju bara vara ännu mer "närvarande" och då spårar det ur. Jag är inte den som suttit hemma och tagit till flaskan när jag varit ensam och ångestfylld. Istället har jag först stoppat undan allt som varit jobbigt, mått lite bra och då velat förstärka det... Och sen blev allt fel. Mycket av ångesten är nog kopplat till a, även om jag har massor som hänt och som är jobbigt. Innan behövde jag a för att fly allt hemskt som hände (och som jag höll inom mig). Nu har jag bearbetat mycket av det som hänt tidigare u livet, även om det är en process som aldrig kommer att vara färdig. Nu lever jag ett bra liv, jag har egentligen allt jag någonsin velat ha, då stjälper bara det son tidigare varit min "räddning"... Jag måste hitta andra sätt att vara närvarande i nuet. Samtidigt är det en lömsk fiende som hela tiden vill nästla in sig i livet igen... Helt galet.

Är på resa med måttligt med A - ingen Sir Väs - och omåttligt med sol och bad ! Grattis Soff, att du halkade lite gör inte ett dugg! Vi lyckas att hålla Sir Väs ifrån oss, så länge vi håller ihop på forumet har han inte en chans !

Tack för länken där Adde, den sprider jag vidare. Fick mig två reflektioner direkt från den som träffade mig rätt hårt själv.

Mår toppen, det här borde vara mitt konatanta element. Ska vara!

Det är de bästa stunderna av nykterhet tycker jag: När jag kryper ned i sängen på kvällen utan vin i kroppen och när jag vaknar utan bakfylla.

Igår höll jag på med ett diy-projekt nästan hela dagen. Sånt gjorde jag jämt förut men det slog mej att jag låtit det falla bort på senaste tiden.

Funderar en hel del på när jag började dricka så mycket på helgerna som det blev på slutet? Kan inte hitta en punkt. Det har smygit sej på, ett glas i taget tror jag. För ett år sedan räckte en box nog längre?

Det är otäckt att tänka på att jag helt omärkligt lät saker som är jag falla bort, gav alkoholen så mycket mer plats. På sista tiden var veckorna inget mer än transportsträckor då jag gjorde det viktigaste och desperat räknade ned till fredagen. Vilket hemskt liv!!

Är så tacksam för att en klicka ringde nu, att jag vaknade upp. Att jag är här och kämpar med er <3

Ja det är norm att dricka i vissa sammanhang verkar det som. Liksom att äta viss mat. Som vegetarian möter jag detta ofta. Folk byter blickar när jag tackar nej till den grillade biffen...och nej, inte ens kyckling "duger" tydligen, men det är väl inte kött??!
Jag önskar så att det fanns mer ödmjukhet i denna värld. Att alla får vara dem de är utan att behöva ursäkta sig. Att man ser människan, inte ytan.

vid 5 min: "...hur skall jag inte kunna dricka alkohol, alltså det är ju omöjligt!..." Det tog skruv.

Hade varit intressant att höra hur hon sedan slutade.

Otroligt smidigt att ha så nära för barnens skull! Det är faktiskt få förunnat. Slippa all logistik och det ger ju också dem en helt annan frihet. Förstår det där med blygheten och liksom "vad ska alla säga nu" osv, men i mindre samhällen så brukar det märkligt nog komma ut snabbt ändå om det kommer någon hemvändare. Som du säger, är nog bara o räta på ryggen och bemöta det på bästa sätt. Förstår om det varit kaos nu med flytt o så, men nu är det nya tag och en start på en ny version av framtiden! Håll ut med suget kära du!

Res dig och kom hit igen. Du kan.

Stor kram på dig

Första natten i nya bostaden. Helt utan möbler, för det kommer komma lite pö om pö den närmsta månaden. Verkligen start från scratch. Träffade barnen en sväng igår kväll, och denna frihet att de kan gå mellan oss på fem minuter är obeskrivlig. Samtidigt vågar jag mig knappt ut i samhället här. Känner mig lite blyg över mitt återvändande. Har ju inte bott här på några år, vid skilsmässan flyttade jag tre km bort o exet bodde kvar. Så jag har liksom inte rört mig i kvarteren på några år. Men det är väl bara att sträcka på ryggen, och le o hälsa hjärtligt när jag träffar på fd bekanta osv.
Suget är tufft...Men jag vill ju klara detta!

Go for it!

Hej Adde!

Tack för länktipset! Det var bra, tycker jag. Lugnt och avslappnat om ett ämne som man inte pratar särskilt mycket om (förutom här då förstås...).

Kram

Jag hoppade grillfesten med vänner - skyllde på jobb. Först tyckte jag synd om mig, sedan funderade jag på att öppna en flaska vin men jag gick en promenad på två timmar istället. I dag känns det bra - väldigt bra. Sambon mår inte så bra i dag och han borde nog fundera över sina alkoholvanor. Men för tillfället är det hans problem inte mitt. Inga jobbiga fester eller grillkvällar på mig under flera veckor - det känns väldigt bra.

Camilla...........

http://www.svtplay.se/klipp/3107454/farligt-sommardrickande

att jag köpte och drack en flaska vin igår.
Resonemanget var bl a att jag nu varit vit i 3 mån o en flaska var tredje månad är ju ingen hög konsumtion.
Har varit utan naltrexon i 2 veckor, och för att förebygga fler vindrickningsepisoder ska jag ringa om ett nytt telefonrecept.
Det gav inte så mycket, var inte jättegott, viss avslappning o trötthet bara.
Känns ändå som det är bra att berätta, och inte sopa händelsen under mattan. Gjort är gjort, nu vill jag fortsätta en nykter bana.

Vi slipper bära hem Berra då :) Många kloka ord. Skönast av allt är att vakna pigg efternamn midsommar och tänka på dom som är bakis.

..trodde inte ni skulle sakna mig, har lite medvetet hållit en låg profil när jag tycker att det pågår en febril verksamhet ändå på forumet med många nya besökare.
Hinner knappt läsa ikapp alla inlägg trots att jag är inne flera gånger om dagen, glad att det finns, tråkigt att det behövs.
Vi är alla i lite olika faser på vår väg bort ifrån alkoholberoendet, med eller utan återfall, man snubblar ibland men viktigast är att man orkar resa sig igen borsta av sig om knäna och ta riktning åt det håll man var på väg emot, enträget och tjurskalligt och i vetskap om att enbart jag själv kan påverka slutresultatet.
Man är lite bortskämd med att någon annan tar ansvaret för jobbiga saker, typ att storebror går in och hjälper en på traven, såsom sjukvården.

Det händer massor av händelser i mitt liv just nu, saker som jag inte kan gå in på här utan med risk att röja min identitet, men det händer grejer.
Jobbar sista natten i morgon innan en tre veckor lång semester tar vid, har gått in för en kille som är ledig och det är faktiskt väldigt slitsamt att byta arbetstider,
Hela min dygnsrytm är helt fucked up, och familjelivet likaså, känner mig som en inneboende i familjen, vi hörs enbart per sms....
Ungarna flyger land och rike runt, de har fullt upp att umgås med sina kompisar och gör det väldigt intensivt just nu på sommaren.
Söndagar är faktiskt bäst, det är i stort sett den enda gången vi äter en middag tillsammans, då återgår man till veckorutinerna igen.

Har hunnit bälga i mig en 1/3 flaska Briska med 4,5% alkohol i, trots att jag frågade bartendern om olika alkoholfria alternativ, skulle vilja slita av honom huvudet!
Jag och en vännina (tillika bilförare) satt på uteserveringen och kände en bekant frän doft/smak i halsen efter att tagit några klunkar ur glaset.
Gubbglasögen bekräftade våra misstankar, det stod inte 0,5% utan 4,5% längst ner på etiketten, det blev ett bryskt besök vid baren strax därpå.
Efter en stund så kom det en förhatlig "mysighetskänsla" i kroppen, ungefär som just nu så mår jag väldigt bra, förstår att man torskar på den om och om igen.

Försöker annars varva ett högt livstempo med lugnare dagar och i möjligaste mån njuta av livet i den här hittills väldigt konstiga sommaren, det är som en gammal bil som aldrig vill komma igång med startmotorn, det bara tuggar och tuggar...
Livet förändras och jag anstränger mig i det längsta att försöka acceptera förändringarna, men det är ganska så jobbigt att ständigt behöva kompromissa om en massa lösningar.

Vet inte riktigt vad jag vill med framtiden just nu, men det fina i kråksången är jag jag är öppen för förslag när man inte har låst sig i tankegångarna.
Det kanske inte blev som jag hade tänkt mig, men det blir det ju sällan också, skulle kanske ha blivit tråkigt om allt föll på sin plats hela tiden.
Men inga stora katastrofer, inte värre än att man med lite list kan ta sig igenom dem, men det kräver huvudet i topptrim, och då funkar det inte med alkoholen, alls....

Men en slutkontemta skulle kunna vara att jag känner mig så slut i kroppen att jag bara skulle vilja sätta en klädhängare i skjortkragen och hänga upp mig vid hatthyllan för en lång stunds vila, samtidigt som det spritter i underbenen av en massa energi som en rastlös femåring på väg ut på en massa äventyr på sommarlov.
Jag antar att det är en välbehövlig semester som jag ser fram emot, utan alkohol och en andra massa besvär, sjunde semestern blir det i år...

Saknar jag alkoholen, ja det gör jag, för man minns bara det som är trevligt med den, men mina dåliga minnen med alkoholen lyser än så länge mycket starkare...
Så jag väljer bland många andra svåra beslut, att avhålla mig från den så kommer semestern bli något kvar att minnas över, med behag....

De säger att man inte kan påverka sin framtid, det kan man visst, med vettiga val så blir det mycket enklare att orka ta sig igenom det.
Är viljan starkare än orken, är början närmare än slutet, tål att tänkas på.

Berra

Ja du har rätt, det var henne jag berättade för att jag är trött på att dricka så här mycket. Hm jag vet faktiskt inte hur hon skulle reagera om jag dricker men på ett sätt tror jag hon blir mer förvånad om jag inte dricker. Min roll i lite större sällskap är ofta att "hålla upp partystämingen" och jag tänker att det kanske blir tråkigt om ingen gör det (?)

Egentligen tror jag inte att någon bryr sig om vad jag häller i mitt glas, förutom jag då. Och vem vet, jag kanske är jättepartyrolig även när jag är nykter. Haha, jag har planerat så sjukt roliga grejer för den här möhippan. Det är första gången jag planerar en möhippa men jag sitter verkligen och gapskrattar för mig själv till mina egna påhitt :-) Man skulle nästan kunna tro att jag har druckit när man ser dessa planer men det har jag inte.

Den var skitbra Platina!! Ska fundera på vilka "fuck it all" punkter jag ska göra imorgon :-)

Jag föddes också duktig och vad jag än tar för mig så är jag så jäkla duktig på det. Jag har lite finskt blod i mig så när jag väl bestämmer mig för något så blir det så. Den enda gången jag släpper alla kraven är när jag dricker vin, då blir jag istället supercool och allt får bli som det blir.

Haha, jag läste i någon annans tråd och att man lagar "fin" mat till familjen bara för att man vill kunna servera vin till. Check. Haha. Mina barn hade älskat falukorv och makaroner, men nej, det kan man ju inte öppna en flaska vin till. Nej istället lagade jag fiskgratänger och fläskfileér in absurdum men jag äter inte av det själv, nej det är bara vinet jag vill åt.