Senaste kommentarerna i forumet

...och skön söndag för dig med!

Själv får jag stora skälvan av allt tal om springande, som det varit här på forumet en tid nu. Jag hatar att springa! Jag klarar att kuta 100 meter till en buss eller så (bara jag har bra skor), men mer än så, Nej! absolut inget för mig! Men jag gillar att cykla, simma, promenera, bollsport, hugga ved... och jag har inget emot en timme på gymet.

Tänkte bara om det är liknande för dig? Finns det något slag av träning, som känns kul för dig?

Jo det gick bra, inte så många andra bilar ute på vägarna på en lördagskväll så det underlättade ;-)

Jag har suttit och googlat på alkoholism och ärftlighet. Den enskilt största risken för att få alkoholproblem är om någon/båda föräldrarna haft det. 8 ggr större risk. Det beror både på arv och miljö men den genetiska komponenten är störst.

Intressant att läsa om råttor som gillar alkohol och väljer det istället för vatten. Även om de har ett långt uppehåll på flera år så blir de jätteglada om de får alkohol igen sen och väljer det direkt, medan andra råttor alltid väljer vatten.

På ett sätt känns det lite bra att tänka att jag har arvsanlag för den här sjukdomen. Det förklarar ju varför det är så mycket svårare för mig att avstå jämfört med normala människor och det beror inte på att jag är en sämre person. Jag har ju inga problem med att avstå från godis och sånt men det betyder ju inte att jag är duktig, det är ju bara att jag inte gillar det.

Vaknar med intakta ögonvitor. Inga ögongulor eller ögonrödor. Nu ... kaffe på säng. Ha en skön söndag, alla!

Kom ni hem okej i går? Även med dig vid ratten, menar jag? ;)

Grälades det mycket vid matbordet? Jag har kommit på detta med åren, åt fort för att komma bort fort. Mycket bråk mellan mina föräldrar. Dricker för fort med och för mycket och har äntligen erkänt det. Så nu måste jag förändra. Förlorade min kärlek .

... älska att träna - bara det var lite behagligare. Vi ska på stor begivenhet i december och jag skulle så gärna vilja se ut i kroppen då som när jag träffade Lucas första gången. Det är några kilon sen.

Förnekelsen; åh, jag drar på mig kläderna så syns inte extrakilona. Förhandlingarna; jomen, det är ju ändå lördag. Eller nån helt annan jävla dag.

Och medan jag går omkring och mår kasst över att vara halvfet och otränad stirrar den där svarta cocktailklänningen ut mig rätt genom garderobsväggen.

Jag tror egentligen du har rätt. Det känns jobbigt bara. Men visst.

innebär en sömnlös natt och massor med ångest. Intressant att en berusning kan skilja sig så från person till person. Min sambo drack en hel flaska själv och sov som en stock - han vaknade dessutom pigg och glad.
Men du har rätt det är ingen katastrof - det är bara att ge sig fan på att fortsätta den vita vägen.

Jag ska sätta mig ned och se vilka sociala fällor som finns i framtiden och försöka parera dem. Nästa vecka är det middag och då ska jag köra - har jag precis bestämt.

I en annan tråd läste jag nyss en tankeväckande regel kring måttlighetsdrickande som Stingo skrivit:

- Det behövs aldrig en anledning till en nykter kväll
- Det behövs alltid en anledning om man skall dricka

När jag läser det inser jag hur OTROLIGT långt jag har kvar.

Tack Stingo! Min hjälte!

Hur går det med flytt, hytt å mytt? Kom bara plötsligt att tänka på dig. Hoppas allt är väl.

Din lever och dina njurar börjar fungera normalt. Din hjärna blir mer rapp (fett löser alkohol och omvänt). Nervgiftet som förstör och ökar cancerrisken försvinner. Till en början blir du tröttare men efter ett par dagar är du pigg. Lyckokänsla att kunna göra vad du vill när du vill. Hjärtat mår bättre.

Om den negativa här så tror jag inte på nedtrappning. Sluta helt och så ut de dagar det är tufft. Alkoholen är ett nervigt och ett beroendeframkallande sådant. Du gör naturligtvis som du vill men mitt råd är skippa skiten helt.

Gå in och lyssna på P1, kropp och själ. Dagens avsnitt, Alkohol, nej tack, var intressant och framhävde lite att det blir mer och mer inne att vara nykter. :-)

Ikväll ska vi iväg på grillparty och jag kör igen. Har nog inte kört så här mycket bil som jag gör nu någon gång innan. Jag är väldigt kass på att köra bil, de flesta småfulla personer kör nog böttre än jag gör nykter.

Bravo Anna!

En dag i taget och plötsligt har det gått en vecka :-)

Starkt jobbat!

I morgon är det en vecka sedan jag drack vin. Jag känner mig nöjd och glad. Det har gått väldigt lätt konstigt nog och jag mår väldigt bra. Det här ett bra beslut som jag tog, att inte dricka mer vin.

Ha en fin lördag!

Blir så glad när jag läser att du höll ut, FM. Stolt också. ♥

jag ska inte gå in på vad som hände inatt.
jag satte upp ett mål för ett tag sen i programmet. istället för att välja att hålla mig nykter ett tag, så bestämde jag mig för en lägre mängdA/vecka. när jag läste igenom vid senare tillfälle, så såg jag att målet egentligen lät helt vrickat. men däremot går det säkert bra att använda som nedtrappning ett tag. efter att ha läst lite andra A- forum så tror jag inte att jag kan sluta rakt av längre, men däremot att trappa ner ngn vecka eller så. Gillar egentligen inte orden "kan inte". jag menar att ska jobb etc skötas så blir det bäst. Jag har tänkt att börja idag.

Det var en kul fest med mycket musik och dans och jag mådde bra hela tiden. Synd bara att jag var så feg att jag inte vågade testa om det hade varit lika roligt utan alkohol. Bestämde mig för att dricka redan från början och gav därmed aldrig nykterheten en chans.
Efter de tre tillåtna glasen öppnades spärrarna och jag drack ungefär som jag alltid druckit på fest. Därmed har jag återigen bevisat att regler inte funkar för mig. Jag började ju i mitt förhandlande med mig själv nästan tro att jag kanske skulle kunna fixa det med regler. JAG KAN INTE. Hoppas att jag fattar det nu...
Sa till särbon i morse att jag bevisat för mig själv att jag är alkoholist, men jag tror inte att han tar mig riktigt på allvar. Han tror att jag kan välja, ungefär på det sätt som han själv kan.
Fast han vet ju inte allt.... Börjar bli hög tid för mig att berätta nu. Om de ensamma suparnätterna, om de darriga bilturerna till jobbet på morgonen, om gömda vindunkar mm
Det känns så jäkla jobbigt, men är nog nödvändigt.

Perfekt tillfälle att reflektera, Helena! Nu när du har berusningen i färskt minne, ägna en stund åt att känna vad som var bra, inte bra, vad du fick ut av det, vad du kunde vara förutan. Riktigt känn efter.

Spelar ingen roll att du drack i går; jag håller på dig ändå, jag. Tycker du är en bra häst. ;)

nya tag! Kom igen! Ingen skada skedd! Bara det att du skriver här redan kl 11 visar att det inte är någon fara, häng i nu! Många många kramar! Nu är du bland vänner igen, gör fingret åt Sir Väs !

är din mans släkt och de är i första hand lojala med honom och inte med dig. Efter #43 när du skrev att du skulle sms:a till dem skrev jag ett svar som inte gick fram pga dålig internettäckning men som gick ut på ett nejnejnej till detta. Nu när jag läser att han varit hos dem känner jag ännu starkare att du ska låta dem vara. Du har problem men är f-nimig inte skyldig dem ett f-bannade dugg! Nu rätar du på ryggen och inser hur bra du faktiskt är sommar tag i dina problem. Låt dem inte trampa på dig! Kram!

En riktigt mysig fredag med bubbel och rött vin i måttliga mängder ! Inget rus utan endast för smaklökarna. Men nu till den verkliga triumfen: jag hade inte planerat att dricka A igår utan det var min sambo som sa att han ville till systemet ! Fantastiskt för mig som inte förstått hur jag skulle kunna överleva en fredag utan A! Nu börjar jag skönja den inställning till A som jag vill ha, dvs ett trevligt men inte livsnödvändigt inslag i mitt liv. Sug på den du, Sir Väs, det är jag och inte du som bestämmer! Du är ingen huvudperson utan något jag både kan ha och mista. Jag får ingen ångest inför tanken på att ALDRIG mer få dricka A. På någon tråd skrev jag att jag ville ha samma avspända inställning till A som till chips, nötter, choklad och prinsesstårta som jag uppskattar mycket men inte har några problem att avstå från. Jag har inga problem att ta några nötter och sedan låta skålen stå orörd. Många har ju problem med sådant men det har jag aldrig haft. Ett behagligt lugn börjar infinna sig, men som jag skrev i början, nu gäller det att inte dra iväg och bli för kär i sig själv! Ikväll blir det inget, taxin hämtar tidigt i morgon till flyget för färd till varmare trakter! Hoppas att jag kan komma åt forumet även där annars "försvinner" jag en vecka. Mina tankar kommer att finnas hos er mina kära forumvänner! Sköt er nu när jag är borta, haha, kram till alla!

Nu har jag haft semester i 4 veckor och trots att vi tagit en lugn semester så känner jag min inte utvilad. Kroppen känns tröttare än vanligt men huvudet känns ganska bra.

Nu har dock jobboron bitit tag i mig igen, den har jag helt lämnat under dessa veckor. Jag älskar verkligen mina arbetsuppgifter och mina kollegor, jag trivs grymt bra på jobbet. Kruxet är att jag jobbar i en stooor sk "linjeorganistation" och har massor med chefer samt politiker över mig och på den nivån är mitt jobb rena rama kaoset. Massor av mina goa kollegor har slutat pga ledarskapet och det senaste halvåret har vi varit i princip chefslösa. Vill man arbeta med det jag gör så finns det ingen annan arbetsgivare inom 10 mils avstånd och som det är nu har jag gångavstånd till jobbet och är inte sugen på att pendla.

Jag ska egentligen inte börja jobba förrän på fredag (natt fre-sön) men igår ringde en ny chef som jag aldrig träffat och undrade om jag kunde hjälpa till lite och börja på måndag, jag har ju svårt att säga nej så jag fick säga att jag skulle återkomma. Ah, det är väl klart att jag inte vill jobba övertid, hur bra betalt det än må vara. Jag har ju familj som jag vill vara med, jag får dåligt samvete om jag jobbar för deras skull och dåligt samvete om jag tackar nej, för jobbets skull. Suck