Senaste kommentarerna i forumet

Åkte till systemet för första gången för att köpa a-fritt. Kände mig konstigt upprymd innan, valde flera olika sorter. För första gången någonsin hade de vita (!) påsar på systemet, kan det bli mer symboliskt?! Tjejen i kassan kommenterade att "här var det nästan bara a-fritt (det var helt)", jag svarade att det läskade lika bra och hon höll med. Ute i bilen fick jag tårar i ögonen, kändes som ett stort steg, en lättnad och tacksamhet mot alla hör som stöttar!

Jag känner precis igen att man försöker intala sig själv att man inte har så stora alkoholproblem, det finns dom som är värre, några glas i avslappnande syfte är ju normalt, jag är värd det efter allt slit.

Men det du skrev om antidepp tabletter helt oregelbundet tillsammans med stora mängder vin, det där är ju inte bra!

Tänk vad mycket bättre du kommer må när du varit nykter och tagit dina tabletter regelbundet ett tag. Jag tror att du kommer uppleva livet på ett helt annat sätt. Håll ut och undvik bara det första glaset!

Vilja, jag störde mig på att det tog sådan tid att få ut det sista, så att klippa upp övre hörnet och vända påsen upp och ner gjorde att jag fick ut det mesta direkt. Vill ju inte slösa dyrbar tid på att fippla med en påse när man kan dricka istället ;)

Här är det ingen som rynkar på näsan eller ens blir förvånad över det du skriver. Välkommen till klubben är det väl snarare...

Det är inte att du unnat dig att slappna av i soffan med ett par glas vin. Att unna dig att slappna av är en sak, men det behöver man inte vinet för. Däremot är det fantastiskt skönt att göra något fysiskt, typ träna eller åtminstone promenera. Det är inte det första kroppen tänker på när man kommer hem från en tjänsteresa, men gör man det först så är det lättare att sätta sig i soffan sedan och känna att man unnade sig det bästa kroppen kunde få en dag som denna.

Ok, jag har ljugit för er. Det är inte så att jag alltid bara har druckit på helgerna. Jag reser rätt mycket och när jag äntligen kommit hem, vilken veckodag det än må vara, så har jag unnat mej att slappna av i soffan med några (många glas vin).

Idag är en sån dag när jag åker hem. Tankarna finns där: Jag har ju både klarat att dricka måttligt, hålla uppe en fredag. Jag har bara druckit 3,5 glas vin den här veckan. Så lätt kan det inte gå om man har problem väl?

Men stopp, STOPP! Om jag inte har några problem, hur kan det då kännas som livet är helt tomt och tråkigt om jag inte får mitt vinnär jag kommer hem.

Jag HAR problem. Jag ska inte dricka något vin idag!!

Ja, herregud! Insikterna kommer verkligen nu! Hur jag hållit på, hur jag kunnat skada mej själv. Har inte fattat det alls tydligen, tänkt att bara jag tar bort medicinen så är det ingen fara...

Jag tycker det är skämmigt att stå och slänga glasflaskor i sådana där bingar. Ser ju ut som jag är värsta alkisen. Mycket smidigare med boxar. Givetvis tar man ur påsen ur boxen och klipper upp påsen så man får ur sista dropparna, sedan är det bara att vika kartongen. Ryms rätt många kartonger i en sådan där pappkasse från Ica, ehummrrmmmmm *harkel*

Vad gäller antidepressiva där, så ja, jag kan faktiskt inte säga emot dig om att det inte var så bra... vi får vara glada över att det har gått så bra som det har gått ändå för dig, men det kan faktiskt slå slint i huvudet totalt annars. Just det där ska man inte experimentera med eller leka med överlag, utan att vifta för mycket med moralpinnen. Krashar signalsubstanserna så kan man få riktigt tråkiga psykiska reaktioner...

Sedan vad många inte tänker på, även de som mixtrar och försöker växla mellan alkohol/antabus, är halveringstiderna. Likaså att läkemedel som kommer ut i blodet t.ex. kan passera levern flera gånger, långt efteråt att man ätit själva medicinen. Jag är rentav lite nojig med läkemedel som innehåller paracetamol osv, då jag varit bakis har jag hellre försökt rida ut huvudvärken med att dricka vatten och vila än att ta tabletter då lever och njurar redan varit intoxikerade.

Det sköna med insikt är dock att från den kan man dra lärdom och erfarenhet och bli vis och klok som en Gandalf :)

Tack för den LenaNyman, nu ser jag steglitsan framför mig på jobbet idag; "MANUEL!!!!" :D

Jag tror det är mycket så att för oss där A har fått en kanske lite större del av livet än vad man egentligen insåg då man var mitt uppe i det, så blir ett plötsligt avbrott som ett stort svart hål. Ett tomrum. Det i sig kanske kan leda till att man känner en tristess. Åtminstone jag känner igen känslan från när jag var barn och plötsligt satt där och var gråtfärdig över att jag inte hade "något att göra". Mamma kom och undrade vad som stod på. "Har ju inget att göra" brölade jag. Sittandes på ett golv i ett rum FULLT med leksaker. Lego, Playmobil, bilbana, radiostyrda bilar, pistoler. Det var verkligen inte brist på roliga saker att göra. Något fick mig bara att inte ha lust att göra något som jag egentligen tyckte var skoj.

Lite så känner jag nu efter att jag sparkade ut åtminstone delvis av A ur mitt liv. Det är dels ett tomrum där, dels känns "allt annat" lite tråkigt och omotiverat, trots att jag har massor med härliga saker att göra.

Det är kanske ingen dum idé att faktiskt se sig om efter en ny hobby. Jag tittade häromdagen på en pistolskytteklubb, men kom på att rattfyllan knappast är en fördel för att ansöka om vapentillstånd. Jag ska dock kolla om jag kan få tillstånd att skjuta i själva klubben, utan att själv få vapenlicens. Bara en grej jag skulle vilja prova på och varför inte nu när jag plötsligt har fått loss massor med fritid, som jag annars hade lagt på att vara lullig?

Jag vill lära mig mer om trädgård och växter, jag vill ta dykcert, jag vill hälsa på ett par släktingar lite oftare och jag vill ringa ett par vänner lite oftare. Saker som A fick mig att lägga åt sidan. Vad fick A dig att lägga åt sidan?

med kosten påverkar mer än man tror. Jag blir t.ex. mer sugen på alkohol vid lågt blodsocker.
Skål! :)

Begravningar är aldrig roliga, även om det kan vara en fin ceremoni i sig. Det är som ett slags bevis på hur skört livet är och som en påminnelse om att ta vara på det man har idag. Ingen vet vad som väntar imorgon, om det ens blir en morgondag.

Kram till dig kvaddis

Det har går bra så länge jag arbetar, var i väg med barnen en vecka på läger och då är det ju inga problem. Kändes skönt. Nu har vi semester och då är det svårare, ja nästan omöjligt. Jag klarar inte det men det får bli nya tag när semestern är över om 3 veckor. Fast jag har inte blivit full och inte vaknat trött eller så. Tar det lugnare än tidigare semestrar, det finns liksom hela tiden i mitt bakhuvud...

Nej, jag håller med dig LenaNyman, forumet är en enorm hjälp! Vad kul att du tänkte på mig (det "roliga" är att när jag valde namn så tog jag bara något i panik, ville registrera mig direkt och inte få kalla fötter). Bra jobbat med så många nyktra dagar! Idag blir ytterligare en för mig!

Jag tror faktiskt inte att jag hade fixat att hålla mig nykter sen 22 mars om det inte hade varit för forumet. Det påverkar mig jättemycket att hänga här. Bara som ett exempel; du har ju inte haft din tråd så länge. Ändå tänkte jag på att vi har en nyckelpiga här bland oss när jag fick syn på en livs levande nyckelpiga i trädgården i helgen som var. Den var svart med gula små prickar. :)

Blåbären mognar, flädern blommar och broccolin växer.
Mitt i detta grönskande och växande stundar årets andra begravning.
Svårt att förstå att döden knackar på mitt i den blomstertid. Svårt att förstå att någon man älskat och delat glädje och sorg med plötsligt inte finns längre.

Ja den där verkligheten möter nog alla på olika sätt. Jag hoppas o tror verkligen att du klarar dig!!!!

Har läst på andras trådar och det gör en bara mer besluten, man märker att de tankar och förhandlingar som man haft med sig själv delas av alla här. Det gör det svårare att blunda, svårare att intala sig själv att man är "som andra" och kan ta ett glas i solen... Har sagt till min bror att vi tar "poolhänger" lite senare, laddar mentalt för resan som blir på lördag, ska åka till systemet och handla lite a-fria alternativ, se vad som är gott. Någon skrev om drömmar, jag har haft massor den här veckan, alla handlar om att jag misslyckas eller inte hinner på olika sätt... Mycket som pågår undermedvetet, antar jag. Tack för allt stöd här inifrån, ger så mycket när man går in och ser att någon skrivit på ens tråd! Kram

Det är aldrig för sent att sluta, för att man gör det för sig själv.. Det är ju inte förän man kommer en bit in i "nykterheten" som man märker hur skruvade ens alkoholtankar varit..
Ja, jag har också varit där, men är numera helt nykter sedan ett halvår. Min man är alkoholist och jag är på sätt och vis fortfarande medberoende..
Jag retade mig på att han drack varje dag (på söndagarna var det iofs lättöl och folköl) och gör det fortfarande..
Jag insåg att mitt eget mönster började likna hans i alltför stor grad och började med att ändra det jag kunde, dvs mig själv..
Nu efteråt konstaterar jag att jag också generaliserade vårt/mitt drickande.. Herregud ett glas vin (som skam till sägandes kunde bli en hel flaska) var väl inte så farligt, när det var sommar och man var ledig..
Vi började dricka allt tidigare på dan.. ofta redan vid lunch.. Vi började tacka nej till olika inbjudningar av det spontana slaget, helt enkelt för att vi antingen inte var nyktra nog att köra, eller så var vi mer sugna på att dricka..
Det blev "den kokta grodans princip"...

Vaknade upp med ett helt annat lugn idag. Vad mitt temperament beror på kan nog diskuteras till leda. Men delivs beror det nog på att jag ätit så jäkla mycket skräp och skit senaste tiden. Sagt och gjort så har jag nu satt mig på kvarterets juicebar och har beställt mig en grön drink med en massa nyttigheter. Måste bli bättre på att få i mig mina vitaminer.

Så, skål då!

Haha, nä, jag ska inte det.

Det där med löpning är ju annars lurigt, ibland så kan man ju ha lååååånga perioder då man lunkar på i samma takt eller t.o.m långsammare men så lossnar det plötsligt. Nöt på :-)

Kul förresten, att hitta så många här som tränar. Jag har känt mej helt ensam i min värld med mitt problem. Men när man tänker på det så kanske det inte är så ovanligt? Både alkohol och träning handlar ju mycket om kicksökeri även om träning gör det på ett positivt sätt.

Styrkekram till dig också :)

Vad ni är gulliga och kloka!
Jag har läst era trådar och ni är så starka som orkar peppa och stötta i era kommentarer.
Kramar till er!
Jag är också glad över att jag vågade mig hit till slut.

Det här med att ta en kvart, timme och dag i taget är jag helt inne på. Jag klarar inte av att tänka på morgondagen eller helgen eller semesterresan som stundar. Egentligen borde jag ändra min rubrik på tråden till att "Jag har kapitulerat" för det är nog egentligen det jag har gjort. Kapitulerat, erkänner att jag är alkoholist eller har grava alkoholproblem i allafall. Samtidigt känner jag mig beslutsam i att jag har druckit färdigt. Jag är klar liksom, det kan inte fortsätta så här. Men jag vet inte hur det kommer kännas eller hur jag kommer må.
Att sluta nu på sommaren och under semestern är just för jag vet inte hur den här sommaren skulle sluta annars.
Jag har ju hittills lyckats hålla skenet uppe och orkat med vardag och jobb men det är en kamp. Kamp mot skuld, kamp mot trötthet, kamp mot sug, kamp att hålla ihop, kamp för att hålla uppe fasaden, kamp för att inte barnen ska bli drabbade eller bli oroliga. Den senaste tiden har jag förlorat den kampen och fasaden börjar vittra sönder och jag släpper på principer som jag lyckats att hålla fast vid tidigare. Allt blir bara värre och värre liksom. Från att i ungdomen festat mycket och alltid oftast blivit fullast till fredagsvin,till fredag och lördagsvin,till onsd, fred, lörd och som nu vilken dag som helst och flera dagar i rad.
Om någon är inne och läser min tråd nu så som jag gjorde i tre års tid så vill jag bara säga stoppa i tid för Guds skull. Jag kände en problematik med fredagsvinetför tre år sedan idag är jag här. Det kanske inte blir så för alla men ändå. Så farligt är det ju inte och dricka vin på fredagen, det gör ju alla... Fast jag läste om och om igen på olika trådar här att det var just så det började för många.
Vad gäller sambon så har han naturligtvis märkt mitt problem och vid ett flertal tillfällen uttryckt att han hatar när hanmärker att det blir förmycket. Jag sluddrar, vinglar eller blir konstig. Många myskvällar när barnen somnat slutar naturligtvis med att jag blir för onykter eller inte kan få nog av vinet. Dagen efter är jag seg men biter ihop för att inte förstöra mer. Jag har varit öppen med att jag har problem, att jag har svårt att sluta, jag ska inte dricka när jag har pms, när jag är stressad, trött eller bla bla
Han är lugn, dömer inte men hans tystnad och blickar talar för sig. Han älskar mig men han vill inte att det ska vara så här det vet jag. Han har inget problem med alkohol kan dricka två öl och sen är det bra... Han kommer märka att jag inte dricker om vi kommer prata om det får tiden utvisa.
En sak jag ser framemot med att inte dricka är att se på relationer och livet nyktert eller hur jag ska säga. Nyktert och samtidigt inte vara gravid eller amma för då har jag inte druckit. Vad har alkoholen åsamkat för problem och vilka problem eller känslor finns utan alkoholen. Just nu vet jag inte...
Gud vilket långt inlägg det blev. Skönt att skriva av sig här, att få ur sig saker som finns inne i huvudet.

Så skönt att slippa känna sej som en bluff, dit vill jag också! :-)

Det där att effekten av träningen kvarstår för min del är väl en sanning med modifikation. Senaste året har jag gått upp över 10 kilo och springer mycket långsammare. Det var nog mycket det som skrämde mej, att jag kände att jag förföll, struntade i träningen.

Ja, boxar, så himla dumt. Egentligen inget som borde få finnas då Systembolaget inte får främja drickandet. Just boxar, kan jag säja, har främjat och eskalerat mitt drickande oerhört.

Insikterna dyker upp en efter en.. Det är saker som jag fattat innan men ändå inte förstått vidden av.

Så här är det: Jag har ätit antidepressiva för min ångest i många år nu. På senaste tuden (senaste åren) har jag inte tyckt att de hjälpt mej som de borde. Grejen är bara att jag VARJE helg har hoppat tabletterna. Någobstans har jag läst att de har viss leverpåverkan samt att man kan snedtända om man tar dem tillsammans med alkohol. Så klart vill jag inte skada min lever (hahahaha) så jag har helt sonika hoppat över dem fredag, lördag, söndag.

Detta är tabletter som kräver sin regelbundenhet, annars utsätter man ju bara hjärnan för en kemisk berg och dalbana som jag dessutom spätt på med alkohol...

Denna vecka, sedan jag började skriva här är första veckan jag tagit tabletterna som jag ska hela veckan, känner mej redan lite lugnare i själen.

Hur har jag inte kunnat se???

En vecka ÄR fantastiskt, du är jätteduktig, en inspiration! Det hjälper mej jättemycket att läsa om hur du klarar abstinensen, att det faktiskt går över. Tack!