Senaste kommentarerna i forumet

Har bestämt mig för att inte skriva full. Men jag är aldrig nykter kvällstid, som tur är skriver jag inte mer ikväll♡

Det är en jädra skillnad på flip flops och foppatofflor, det vet väl alla? *morr* ;-)

Idag var vi iväg på familjeaktiviteter hel dagen, det som är skönt med att ha bestämt sig för att inte dricka är att den där rastlösheten inte kom.. Den som försöker få in ett tillfälle att ta en öl eller ett glas vin. Antar att det kommer att bli svårare andra dagar men får väl njuta de dagar som känns bra...
När vi kom hem bröt dottern ihop och berättade om något jobbigt som hänt med kompisarna.... Normalt sett är hon väldigt sluten så detta var en ovanlig händelse... Även om hon har det hände tråkiga saker vågade hon berätta och hon ville bara prata med mig... Då har hon inte helt förlorat förtroendet för mig och nu har jag en chans att hjälpa henne. Hon får lära sig att man inte måste klara allt själv.

Nej det är väl så kanske, det är inte förrän man blir näsbränd på riktigt som uppvaknandet sker på allvar. Du har dock en fördel som är här på forumet och kan se min historia och andras. Försök leva dig in i hur det hade känt. Hur vore det att berätta det för din omgivning? Vänner, kollegor, familj etc? Å hur vore det om du blev av med körkortet för 2 års tid?

Det är inte värt det alls, men bara genom att låsa upp risken så är man ute på djupt vatten. Även om det är "dagen-efter"-körning, så när man chansar och tar risken och kör ändå, så har man öppnat en dörr som är stoooooooort "noooooo!".

Det kan vara ok att bli full eller dricka alkohol, men att göra så otroligt dum grej som jag gjorde är liksom inte försvarbart... å jag hade aldrig gjort det om jag stoppat eller åtminstone försökt begränsa mitt alkoholintag i tid. Hade jag bara börjat lägga in en vit vecka i månaden i god tid innan, så hade det kanske gjort att jag aldrig hade hamnat här. Ta kontrollen!!

Ta och fokusera på något annat så länge, förhoppningsvis lägger sig suget snart. Det är bara en liten tid till som det kommer att kännas/märkas. Håll ut!

Haha, ska tänka på att jag tidigare alltid luktat gammal uppvärmd bäver om kvällarna, det kan ju öka på motivationen lite.

Jag gjorde något dumt nyss, jag hade tidigare köpt en flaska rött alkoholfritt vin "UnVined" Shiraz, och jag tänkte att det skulle vara lite substitut för mitt vinberoende. Så ikväll öppnade jag en flaska till maten trots att jag inte ens kände av något sug alls.

Herregud, det var ju bara äcklig söt saft :-(
Jag blev så sjukt sugen på riktigt vin efter det och kände att jag bara måste korka upp en flaska riktigt vin nuuu. Jag har ganska mycket vin hemma fortfarande, fina flaskor som jag inte bara kan slänga. Dom lockar mig ju såklart, tittar på mig hånskrattar känns det som. Har tänkt att jag ska ge bort dom i present eller bjuda på men jag tror faktiskt att jag skulle må bättre av att veta att jag inte hade något vin hemma.

Åh vad sugen jag är nu, värsta suget hittills!!!!

Hahahaha idag har jag inte skällt ut ett bananskal vad jag vet och normalt så har jag ett mer balanserat sätt att ta mig an saker och ting. Jag vet inte om det är en hormonell grej, mycket möjligt. Jag har börjat se någon form av mönster. Jag får genomföra någon form av utredning på mig själv.

Men vad beträffar den långe, han är verkligen skitlång och varje steg han tar ser ut som att han måste veckla ut benen.

... med geocoaching, det ska jag definitivt kolla upp. Annars så måste jag ha musik i öronen, i alla fall i början. Hör jag för mycket flås så blir jag övertygad om att jag är mer trött än jag är och ger upp.
På tal om musik så tog jag en löprunda förra året på djurgården och passande nog så hade Ulf Lundell konsert på Gröna Lund. Fantastisk natur i skymning och en Ulf Lundell som hördes över hela ön. Är inget fan men det var väldigt härligt där och då. En löprunda i världsklass!

Haha Soff, det är nästan det jag har på mig nu. Fast snickarbyxor och flipflops då :P

Ha ha, uttrycken folkilsk och skogstokig finns ju inte för inte :D
Skämt åsido, så ja, bli arg på en kass leverantör eller så är väl en sak, men brukar du ofta hamna i sådana där sinnesnärvaron och vet du vad det beror på? Varifrån uppstår irritationen på en sådan sak som att en person är lång?

Mitt kära ex, en fantastisk person överlag, kunde bli en vandrande bomb (med flera utlösningar) i perioder. I hennes fall visade det sig långt i efterhand att det var de nya ppillren hon tog som förändrade humöret radikalt. Det blev någon slags hormonpåverkan som gjorde precis som du beskrev, att började dagen med irritation så kunde hon lätt köra på hela dagen för att avsluta den med att skälla ut ett bananskal.

Något jag tycker är kul motionsmässigt är geocaching. Går att göra så väl i skoj som i stad, men det finns appar att ladda ner till sin telefon där jag på förhand kan välja vilka "skatter" jag vill leta. Låter nördigt kanske och det är det också, men det har fått mig att springa rätt ut i skogen till områden jag aldrig någonsin skulle ha besökt annars. Bara för att hitta en ödegiven kvarn vid en mysig liten bäck och en gömd "skatt" att kunna bocka av som hittad.

Särskilt när man springer ensam, så kan åtminstone jag bli lite uttråkad, inte minst på de långsamma passen. Men geocaching, ljudböcker eller musik brukar kunna distrahera mig tillräckligt mycket för att glömma bort att jag springer. Bäst är ändå löpning i sällskap, då kan jag vara ute i några timmar. Jag är lyckligt lottad som har funnit riktigt fina människor efter sista flytten, vänner som också tränar. Så det är vår sociala tid. De kommer hemifrån från fru/barn en sväng och vi får vår umgängestid och träningstid i ett.

Betydligt bättre än att sitta på en uteservering o hinka drinkar ;)

Det bästa i all träning är att ha variation, men ett stalltips för att öka sin kondition är att springa lååååååååångsamt. Hur konstigt det än kan låta. Många som inte är vana vid att springa (eller har sprungit för länge sedan), går ut 5-10 km och springer tills man mår dåligt och risken är också att man tycker det är tråkigt och tappar motivation, för att man "blev helt slut efter bara 3 km".

Börja väldigt lugnt, gärna i sällskap med någon och i prattempo. Promenera i uppförsbackar om det känns bäst.
För någon som är lätt överviktig är det ingen fara, för någon lite mer kraftig än så, så skulle jag rekommendera enbart promenader i en början.
Musik eller ljudbok i lurarna är bra substitut till sällskap, men roligast har man nog ändå då man tar en promenad eller joggingtur ihop med någon.

Träningsprogram hit och dit i all ära, men i början handlar det mesta om att vänja kroppen vid motion och vänja muskler, senor och ligament vid den ovana belastningen så man inte blir skadad. Det tar sällan appar osv hänsyn till. Känner sig pigg en kväll, ta en kilometer extra. Känner man sig trött eller omotiverad, bryt tidigare och kom igen någon dag senare istället. Känner man sig för sliten eller har en känning så vila.

Men absolut tumme upp för långsam jogg i prattempo, strunta i distansen och försök vara ute i en halvtimme först, sedan 45 min, sedan 60 min och stegra. Gärna upp till 1,5 timme. Konditionen kommer att komma som ett brev på posten. Vässa sin tid och vässa sin kondition sedan gör man med variation med t.ex. intervallträning, men man kör alltid med åtminstone ett långpass i veckan. Ett långpass distansmässigt om man vill kunna springa milen, är 12-14 km (i prattempo).

Jag rekommenderar motionslopp varmt. Det har gjort att jag övergett flaskan, tyvärr bara i perioder, men träning när man har ett mål framför sig är underbart och hela loppet i sig med all publik och alla människor är bara så skoj. Även om man inte är speciellt glad i löpning i sig, även om man inte får någon hejdunderbra tid osv, så att bara göra något fysiskt ihop med så många andra människor som gör samma grej, glatt påhejjad av all publik.... brutalskoj!

M: Grymt ju! 31 minuter på 5 kilometer är inte långsamt, förstår att du kanske tycker det när du sprungit milen på 50, men ändå :) Nu har det tyvärr inte blivit några lopp för mej på länge, det senaste året eskalerade drickandet, jag blev tyngre och långsammare men jag ska nog också anmäla mej till något nu.

Steglitsan: Haha, exakt så är jag också, går liksom händelserna i förväg. Men vi kanske kunde skapa en tråd för det? Att ha och peppa varandra och andra som vill i?

Åh vad härligt, M- bra jobbat! Nu är jag lite småtaggad. Vi borde kanske ha en liten löpgrupp här. Vi som -håller oss nyktra med löpning.

Så typiskt mig att se mig själv som en i "Vi" innan jag ens satt på mig löpardojorna...hehehe

Jag bli också inspirerad av allt det här träningspratet..kom iväg på en löptur idag, inget högt tempo trotts att jag gav allt var jag var värd. 5km på 31 min blev det tillslut. För ett tag sedan sprang jag 1mil på ca 50min utan att det kändes så här jobbigt. Funderar på att anmäla mig till något lopp så att jag tvingas komma igång med löpningen igen för det tar verkligen bort vinlängtan som annars plågar mig ett par timmar varje kväll. Brukar du springa lopp Soff?

Ser jättemycket fram emot den rapporten! Löpning är en bra drog :-) Man får ett rus även där men baksmällan där är pigghet, kristallklart huvud och glädje.

Inser att det låter konstigt att jag då dricker om löpning är så bra? Men faktum är att de gånger jag lyckas avstå så är det ofta tack vare löpningen. Nu har det blivit lite så att jag prioriterat bort det på helgerna för att kunna dricka istället. Hur dum får man bli? Alkoholen är en sån jäkla slug typ...

Jag blir ett ilsket, fräsande bi. Blir också irriterad på helt knäppa saker, typ människor i praktiska friluftskläder och foppatofflor..eh

Extra roligt tycker jag det var att den stackars långe mannen irriterade dej. Hahaha..relaterar så mycket!

Bra tips! Om att ha en uttänkt sträcka och sen lägga på allt eftersom man klarar den. Jag har runkeeper, den har hängt med ett par år så om inget nytt mer revolutionerande har kommit så blir det nog den. Rapport kommer imorgon!!

Det borde utfärdas en varning för oss när vi vistas bland människor Soff. Även om jag känner mig mycket lugnare nu, sen jag fick skriva av mig lite. Inser ju när jag läser igenom efterhand att jag borde lära mig andas eller nåt.

Jag började så här: sprang tills jag inte orkade mer, gick lite, sprang igen o.s.v. I början var det en sträcka på ca 2,5 kilometer. När jag kunde springa den la jag på någon kilometer sakta, sakta (det är viktigt att inte lägga på för mycket, det tar ett tag för kroppen att vänja sej vid löpningen och du vill inte dra på dej skador). Jag är egentligen jättedålig på att skynda långsamt men med löpningen gjorde jag faktiskt det och det var nog bra :-)

Om du vill ha lite mer struktur finns det appar att ladda ned (har inte något namn på någon nu) där du kan skriva in att du t.e.x vill springa en mil. Då får du ett träningsprogram som du kan träna efter så att du når ditt mål :-)

Hur man ska äta är så svårt att säja: Jag äter ganska lite kolhydrater och mår bra av det men det är ju inte lika för alla. Ät på ett sätt som du mår bra av, undvik tillsatser och ät mycket grönt, det är en bra början!

Ok träningssnillen, jag har helt kommit ur form. Nu får det vara nog. Tänkte springa en mil i höst men jag tror banne mig inte att jag skulle palla tio minuter sammanhängande löpning som det är nu. Jag har inte sprungit på evigheter. Men nu börjar jag. Fast hur!? Ska jag börja med en promenad? Prommis & löpning? Vad ska jag äta? Carbs or no carbs?!

Sorry för att jag kidnappade din tråd Soff!

Åh, känner igen känslan. Jag blev gravt irriterad på ett butiksbiträde som skulle ge mej smakråd idag. Jag behöver inga j*vla råd!!! Rationell...javisst! :-)

Ha'ru gjort eget smör? Jeezuz, nästan galnare än mitt stickande. Hur smakar det?

Kram på dig dear. Jag är så glad att du är här.

Du gjorde nog ett bra val i att ta Maj - har bara hört så mycket bra om den serien.

PUSS vännen

Idag har det inte varit roligt att sitta på andra sidan bordet om mig. Leverantör på leverantör har åkt på det. Först ett möte på förmiddagen där jag var allt annat än varm och sympatisk och sen en telefonavstämning där jag berättade för en annan hur ofantligt värdelöst han har hanterat en situation. Nu är jag helt matt - det tar på krafterna att vara på hugget kan jag tala om. Så mycket härligare att bara glida med och inte bry sig. Tyvärr blir jag blir v-a-n-s-i-n-n-i-g när jag arbetar med människor som inte gör sitt yttersta, som slarvar och som inte bryr sig om slutresultatet.

När jag börjar en sån dag så är det typ oundvikligt att hela dagen bli ett irritationsinferno. Ett urval av företeelser som fått mig att bli tokig invärtes: En kille som sitter och sörplar sitt efter-lunchen-kaffe. Ville bara gå förbi och smälla till honom i huvudet. Idiot. En annan är så lång att jag ett tag blev irriterad över att han inte ens försökte se kortare ut. Måste han sträcka på sig så jävligt. En annan började prata om sitt jävla civiltillståd, KAN INTE BRY MIG MINDRE.

Ni hör ju att det är rationella Steglitsan som härjar. Nu ska jag nog sätta mig ner och fundera vad fan det är med mig egentligen.