Senaste kommentarerna i forumet

Jättebra beslut, och jag tror som du att det finns samband mellan alkoholen och koncentration, arbetsförmåga o hur man mår i allmänhet, men det är kanske inte alltid lätt förstå sambandet. Det är lätt döva sig med A. Om du inte lyckas hålla strecket - var snäll med dig själv och ta nya tag.

Min sambo är bortrest och jag har bestämt mig för nittio vita dagar. Jag har det senaste året börjat må allt sämre - ständiga förkylningar och svårt att sova och jag tror att det är alkoholen som är boven i dramat. Andra problem är sämre minne och jag har svårt att koncentrera mig. Allt det här har gjort mig ganska nedstämd och då har jag piggat upp mig med "vad sägs om lite vin till middagen". Och sedan har jag inte slutat i tid utan druckit en flaska själv vilket resulterat i bakfylla och ingen arbetsförmåga dagen efter. Nu är jag inne på dag två och det ska gå. Det måste gå.

okej. har gjort riktigt idiotiska saker på fyllan inatt. & ska jobba imorgon. vsrför har jag så dåligt beteende.

har jag tillbringat inomhus i sängen efter en alltför blöt gårdagkväll där måttligheten gick åt h-e. Var ute på stans uteserveringar med en trogen drinkpolare och stod inte emot. Försökte inte ens. Inledde med att köpa en helflaska vitt med motiveringen att det var så skönt att slippa köa...Nu var det väl ingen katastrof igår, jag gjorde inte bort mig eller så, men dagen idag var ju helt misslyckad. Hade helt andra planer som gick om intet. Inser att det får bli antabus på måndagarna även under semestern. Suck, att det ska vara så svårt att låta bli ett skadligt beteende!

..mår fortfarande skit. Inget balanssinne men inte heller något alkoholsug.

Hur mår du Blomman?
Är inte in så ofta längre men när jag väl är letar jag efter din tråd då de var en som jag fastnade för.
Funderar vad som hänt dig när de varit tyst här länge.

Många kramar

Fasen, vad bra du är! En riktig smällpuss rakt i pannan ska du ha. :)

Jag var mer nervös än mitt resesällskap, det blev bara ett kort samtal om det, antagligen så kommer frågan upp igen, men det är avklarat. Jag vet inte hur jag kommer göra när jag väl själv reser, men förklarade att jag är skraj att om jag inte låter bli under resan så kommer jag trilla tillbaka till att gå på systemet tre gånger i veckan o bunkra. typ.

:-)

Idag är jag bara arg och ledsen! Något hände i mej (som jag skrev) när jag skrev första inlägget här. Jag har också pratat mycket med min sambo, han är så himla fin och stödjande. Men det känns som jag har öppnat en läskig port och jag är bara arg, arg, ARG! Varför kan jag inte bara få vara nirmal? Varför måste jag alltid vara så jäkla överdriven? Vill inte, vill inte, vill inte!!

Och så de naiva tankarna: Jamen nu tar jag tag i detta nu och sen kan jag nog dricka normalt, se tillbaka på det åren när det blev lite mycket. Jag vet att det förmodligen aldrig kommer bli så.

Längtar tills den här första tiden är över, då min hjärna kopplat om lite och kan se något annat än vin som kul. Hur lång tid tar det.

Egentligen förstår jag inte varför jag är så arg idag? Dricker ju nästan aldrig i veckorna ändå. Tror att jag sörjer helgen redan nu?

Har nu varit torr en vecka. Kan inte ens minnas när det hände senast.
Hur som helst går det väldigt bra! Har iofs varit lite sugen men inget som jag inte kan kontrollera.
Just nu känns det som jag klarar detta fint!

Herregud. Tack så mycket för att ni tar er tid att skriva. Nu har det verkligen gått upp för mig att jag måste bryta detta nu. Igår var jag nykter och jag kände mig sugen på vin som bara den, kände mig också rastlös, orolig i kroppen och hade svårt att somna.
Efter jag läste inlägget från Stingo har jag kommit fram till att jag måste bryta helt nu, jag får ta det dag för dag och så tar jag ett beslut längre fram, när jag blivit av med beroendekänslan om jag ska börja dricka igen eller inte.

Imorse mådde jag bra och tog en tidig joggingtur, ganska långsam då konditionen inte är på topp.
Ikväll ska jag åka hem till min mamma och berätta om mitt beslut.

Min mamma blev nykter alkoholist för 8 år sedan när hon fick sitt första barnbarn och efter det har hon tagit tillbaka sitt liv och gått in till 100% för att vara världens bästa mormor/farmor. Hon har själv vuxit upp med en gravt alkoholiserad mamma och hennes uppväxt var en riktig misär hemma och periodvis inne på olika hemska barnhem. Av hennes 5 syskon har tre varit alkoholister, en har tagit livet av sig (pga missbruk)och en har klarat sig utan beroendeproblem. Min mamma vet nog inte att jag dricker så mycket, men hon har hintat några gånger att hon är orolig för mig. Oftast när hon ser att jag är bakfull efter att hon passat barnen. Jag är väldigt lik både min mamma och mormor till utseéndet, och det är helt sjukt egentligen att dessa problem ska gå från generation till generation.

Min pappa är fortfarande alkoholist men nu är han ganska gammal och mår bra genom att hålla alkoholhalten på en jämn nivå under dygnet, vi har ganska bra kontakt vi med, det ska bli intressant att se hur man reagerar på mina problem.

Återigen, tack för att ni tagit er tid att svara. Det hjälper mig mycket.

Jag tror du kan köra helt osynkat, vara lokalt, men risk man tappar dagboken :(

ditt svar och pepp! Du har naturligtvis helt rätt. Jag har dessutom fina vänner som skulle acceptera att jag sa nej så jag fattar inte varför det ska vara ett så stort problem?

Jag tror det handlar om att jag inte vill visa mej svag, inte vill rubba den perfekta utan. Bilden av mej själv som jag har byggt upp inför andra: Att jag är den pigga, tränande, hälsosamma människan som för all del är så balanserad att jag kan dricka måttligt till fest.

Det slår mej att hela mitt liv är byggt på så mycket självkontroll, t.ex. detta att jag aldrig drickee för mycket tillsammans med andra: Det är egentligen bara en strategi för att upprätthålla mitt dickande. För om jag spårade ur på fest, då skulle kanske någon förstå och konfrontera mej.

När jag läst i det här forumet så inser jag att min bild av alkoholister förändras, inte så mycket urspårade, hänsynslösa typer. Majoriteten verkar istället vara ett gäng duktiga flickor och pojkar, människor som vill vara till lags, att andra ska må bra och sedan lättar på sin egen ventil med alkohol. Det känns skönt (missförstå mej rätt) på något vis för där kan jag verkligen identifiera mej.

Tack för ditt svar LenaNyman! Jo då jag har pratat med mannen om att jag inte vill dricka mer. Men han tar mig inte på allvar. För min del gäller det bara att vara stark. Efter ett tag kanske han förstår att jag menar allvar. Jag ska träna på att säg - Nej tack!

Ha en fin dag!

Nej, sommaren är inte lätt, håller med dig. Vackert väder, folk som trängs och trivs på alla uteserveringar, semester... Men det går. Har du berättat precis hur du känner det med a för maken? Kanske ska du läsa upp det du just skrivit för honom. Det är så mycket lättare om ens andra hälft kan stötta en så här inledningsvis. Kram på dig!

... så jag läste din tråd. Tack för hoppingivande och intressant läsning. Och stort grattis till att du kommit så långt, MB. Kram!

Hej igen! Nu är jag tillbaka här igen. Den sista tiden har det åter igen blivit för mycket vin. Det verkar som om våren och sommaren för det med sig. Ett glas rose på ute serveringen, student mottagning mm. Har man väl tagit det där första glaset så blir det lätt fler. Men nu drar jag i nödbromsen! Vill inte dricka längre! Jag mår inte bra av det, så därför får det vara bra nu. Jag vill leva livet utan alkohol. Det blir nog inte alldeles lätt i början. Men det måste gå. Jag hoppas på litet stöttning från er på forumet. Min största utmaning är att få maken att förstå att nu är det slut på att dricka vin. I dag är första dagen på mitt nya nyktra liv.

Tack för tipset! Laddade också ner appen. Ett roligt sätt att skriva dagbok! Fast jag är lite obekväm med att allt kommer att finnas lagrat hos företaget som säljer appen. Men så är det ju med allt på internet....

Jag håller med Stingo. Du måste berätta! Det hjälper dig att hålla fast vid det du behöver nu. Och ger kompisen en möjlighet att stötta dig i det.
Lycka till!

Låter rätt att berätta på förhand.

Skön läsning, MåBättre. Tack för att du delar.

- ett citat av fysikern och nobelpristagaren Richard Feynman -

På allvar. Om du känner att du mår dåligt av alkohol och vill vara utan, så varför skall du låta andra mänskors tankar (eller ännu värre, vad du tror att andra mänskor tänker om dig) pressa dig till ett beteende som du vet är illa för dig?

Du behöver inte dramatisera, eller tala om problembruk. Hitta på någon story om att "du vill pröva på att vara helt dig själv" eller något annat, som passar dig bättre.

Hej Madeleine 83,

Du låter mycket som jag kunde ha låtit för 15 år sedan, om jag varit litet klokare. Jag har också en alkoholiserad pappa och min dryckeshistoria liknade mycket den du beskriver. Sedan började toleransen stiga och alkoholen for iväg med omdömet och 2-3 glas per dag blev 4-5, 6 ... 9. Det är så det går för de allra flesta, om man inte lyckas bryta i tid. Och som du beskriver dina reaktioner och med dina föräldrars alkoholism, vågar jag påstå att det är åt det hållet du också är på väg, eller har varit på väg i fall du lyckas bryta nu.

Jag skulle rekommendera ett längre uppehåll. 3 månader till ett halvt år. På den tiden hinner din hjärna börja normaliseras ordentligt och du får känna på hur ett liv utan alkohol (eller graviditet) kan vara. Om du sedan vill pröva att dricka igen, så gäller det att hålla det väldigt måttligt efter det och helst inte tillåta någon som helst daglig eller annan regelbunden konsumtion. Att bara dra ned utan en lång helpaus är väldigt mycket svårare, för då får hjärnan inte möjligheten att ställa om sig till ett liv utan de där återkommande alkoholdoserna.

Det finns mycket alkoholfria varianter nuförtiden. Själv har jag inte hittat a-fria vin jag skulle gilla, men nog riktigt goda cider och öl. Andra har gillat också vinerna. Goda a-fria drinkar är bara fast på din fantasi. Pröva att mixtra med fruktjuicer, tonic, bubbelvatten, a-fria bitters... och glöm inte citronskivan eller fruktbitarna och isen.

Om det där låter helt omöjligt så här inför semestern, så städa bort allt hemmadrickande och håll dig väldigt måttligt med det sociala. Många har prövat och klarat det bra..., ett tag..., sedan börjar det tyvärr glida bakåt igen...

Lycka till!

Ikväll efter jobbet ska jag och en kompis boka vår semesterresa, är tanken, jag känner dock att jag *måste* berätta att jag nog kommer måsta låta bli dricka öl, på grund av att jag fått problem med det, jag vet inte hur jag ska formulera mig, men känner att jag måste berätta innan vi bokar så jag inte "lurar" någon. Jag vet vi inte måste ha alkohol för att kunna umgås, men när vi rest har det blivit rätt mkt vissa kvällar, inget överstyr, men hur jag ska kunna komma tillbaka efter ett par veckors "flera gånger i veckan"-drickande till noll igen... det skrämmer mig.