Senaste kommentarerna i forumet

Har varit i en flerårig dvala och ska nu försöka ta tag i mitt liv. Påminner mig att folk tyckt jag varit lite annorlunda och konstig prick. Själv har jag ansett att jag är en Svensson personifierad. Jag är lite smått rädd att dela mina tankar här då jag fått för mig att jag uttrycker mig plumpt. Själv är jag nog känslig och skör och vill därför inte stötta mig med ngn. Jag vet att jag inte vill ngn människa illa(förutom en som bekräftar regeln), att jag genuint önskar mina medmänniskor väl.
Nu när jag kom hem efter att ha handlat mat (bredvid Systembolaget), packade upp maten och vände mig om för att slå i ett glas vin, men boxen var inte med hem. Klassisk betingning om något, likt man sätter nyckeln i ytterdörren så blir man kissnödig. Tittade i kalendern när jag kan tänkas vara barnledig härnäst, ska jag slå på stort då och bryta mitt nya nyktra mönster, drar lite pillemariskt på smilbanden vid tanken. Men ikväll är det vatten som gäller.//myrkotten

Idag känns det helt ok. Skönt att vakna upp och varken vara onykter eller bakfull. Ingen rastlöshet eller ångest än och inget sug efter alkohol heller.

Jobbet avklarat, kommit hem och ska tillbringa en del av tiden med att smörja upp cykeln, och laga mat. Det är urfint väder, och min spontana tanke - mm en öl och sitta på balkongen... men.. har ju ingen! vilket är jättebra! bara jag som måste förstå jag kan sitta där ute och njuta utan en eller många öl i handen / i magen. lite trist... men antar det löser sig?

Tack för dina ord och grattis till 3 v - starkt jobbat! Jag tror alltid de där tankarna om att man ska kunna dricka måttligt igen finns längst in, man köpslår med sig själv och ibland gör det det. Problemet är de gångerna de inte gör det och den ångesten det skapar hos dem runt om oss... Liksom vi inte vet så vet inte vi heller när det går överstyr... Och de är helt maktlösa och utlämnade. Jag vet hur det känns och jag måste ta in hur illa jag gjort mina nära... Jag vet att jag snart kommer att börja köpslå med mig själv... Därför gör jag som jag läst vissa andra gör här - de sätter en tidsgräns (3 mån, ett år). Detta är bara en mental krycka, jag vet längst inne att jag inte kommer att kunna dricka igen men när alla tankar på alla situationer jag kommer att ställas inför där alkohol är en så stor del blir övermäktiga stryker jag orden "aldrig mer" och tänker på idag. Sen tänker jag på ångesten jag känner efteråt, den som jag tidigare bara svepte under mattan... Jag försöker behålla den precis under ytan så jag inte ska förledas att tro att det är "ingen fara". Jag vet inte hur jag ska hitta ur detta men jag läser här och det känns bra. Här blir man inte nedtryckt, här får man vara och här får man stöd... Något jag förtvivlat behöver just nu. Jag känner mig mindre ensam här. Kram

Det verkar som om min mans anhöriga läst på om intervention och drar nu upp allt dåligt och alla man skadar för att få mig att förstå. De det inte lyssnar på är att jag inte är i interventionsfasen, jag har ju erkänt, jag håller på att skaffa hjälp men måste tänka på mg själv för att ge mig själv tillåtelse att få en andra chans. Jag måste ta ansvar för allt jag ställt till med och lyssna på ilskan och reaktionerna... Men inte i denna fas, jag är inte tillräckligt stark, för att inte bli destruktiv igen måste jag klappa mig själv på axeln för varje rätt val jag gör NU. Jag kan inte ändra på det som varit och jag menar inte att jag ska fly från det, bara att jag måste klättra några steg upp ur hålet jag befinner mig i innan jag klarar av det. Att erkänna för sig själv fullt ut är en enorm grej för mig och ibland kommer rösten som vill köpslå fram, men då tänker jag "en dag i taget", jag kan inte tänka på AW, inte tänka på uteserveringar eller middagsbjudningar. Jag kan inte tänka på alla situationer där jag kommer att känna mig utanför och annorlunda, jag som bara vill vara som alla andra. Jag kan inte tänka mig att aldrig mer få sitta där i solen och ta ett par glas vin och känna mig sorglös mer. Sanningen är att det eg inte känts så på länge, jag har vetat att min man blir orolig eftersom man aldrig vet när det blir fel, ibland går det bra, ibland inte. Jag ville bort från hans besvikelse och jag hamnade i en ond cirkel. Han oroade sig för att jag skulle dricka för mycket, jag ville glömma att han gjorde det och drack mig då full... Väldigt smart. Jag vill känna mig stolt över mig själv och jag vill att han ska föra det också.
Jag undrar hur det blir i umgänget med andra, blir det konstigt och obekvämt när jag sitter där och inte klarar av att ens ta ett glas vin (det går ju ibland men det är som att spela rysk roulette).
Det som jag eg började skriva om var ju min mans släkt. Min svärmor ringde och sa att hon ringt AA och jag skulle göra (en lång lista), att jag måste dit nu mm. Var på mig om att jag måste erkänna, vilket jag gör, men hon lyssnar inte. AA är inte för alla och i mitt fall skulle det innebära att träffa folk jag ser i mitt arbete och det skulle inte vara bra för mig. Om jag nu känner att jag måste till AA får jag gå på ett möte i en annan stad, men då är det mitt val. Jag har hittat det här forumet som jag tycker är fantastiskt och jag ska till en psykolog. Trots detta får jag sms om att de belyser min förnekelse och att jag måste skaffa professionell hjälp. Det är superjobbigt att höra att man förnekar när man tagit ett av de största stegen i mitt liv. Det är kränkande och gör att jag känner mig enormt ensam (båda mina föräldrar är döda). Dessutom måste jag få välja vilken hjälp som är bäst för mig, det finns folk som blir nyktra utan att gå till AA. Jag vet att det är en massa självömkan i detta när det är jag som ställt till det, men jag försöker göra rätt nu! I detta läge klarar jag inte att de ger sig på mig, även om det är i all välmening. Jag har försökt förklara detta för dem men det eskalerade bara, de har sin uppfattning och inget jag säger kan ändra på det. Jag får hålla mig ifrån dem och försöka hitta styrka i min familj. Säga till mig själv att jag är värd det. Att min familj är värd en annan fru/mamma, den person som jag ska gräva fram. Jag är bara rädd för att min svärmor ska ställa till något (hon är sån) och dessutom hamnar min man mitt i, han får ju inte heller rätt stöd av dem. Långt inlägg.... Kram

Bra jobbat !! Jag ör dig hack- i- häl ;)! / FM

Grattis till 100 - LenaN

Tack snälla för er omtanke. Jag försökte verkligen förklara att och varför jag inte orkade men svaret blev ett ut i kylan. Och ändå sa jag att jag kunde ta dom en natt eller en kväll men icke...
Det är tråkigt för det drabbar ju andra familjemedlemmar också. Bl a ett syskon som konfirmeras snart och där hon inte tänker vara med. Inte vill man ventilera det med andra så mycket heller för att inte starta en massa pajkastning och skitsnack. Får bli här då. Så trött. Så in i h- vete trött på alltihop...

Hej nyckelpigan, du säger att du har en fantastisk man och barn, ändå dricker du för mycket, och det låter som det beror på din uppväxt. Den viktigaste personen i mitt liv är mitt barn, jag vill inte att hen ska ta efter mitt beteende. Jag vill att hen ska bli en harmonisk och livsbejakande person. Tänk om hen uppnår allt hen vill men ändå dricker för mycket bara för att hen växte upp med en full morsa. Jag har börjat leka med tanken att jag nu efter knappa tre vita veckor (minus midsommarafton) kan kanske dricka lite med måtta. Så korkat men ändå. Är det en magisk gräns efter 2-3 veckors uppehåll som gör att man lurar sig själv? När jag läst här på forumet tycker jag mig skönja detta mönster att man tror sig kunna dricka måttligt när den första abstinens perioden lagt sig. Nåväl jag får se hur jag gör, ska i alla fall vara nykter ett par veckor till innan jag vågar chansa. Jag ska och måste förändra mitt drickande för mitt barns skull. Har varit arg och sur de senaste veckorna, får så dåligt samvete, måste fokusera på målet, att ge mitt barn en nykter förebild. Kramisar myrkotten

Tänker att det här inte är en behandling som du på något sätt här förtjänat. Instämmer med Lena att det bör ventileras med dottern. Klargör att du blev ledsen av att bli behandlad så här. Din dotters beteende antyder att det inte är första gången hon behandlar dig illa och att det nu är dags att stå upp för sig själv. Eller hur? Jag tror att många som dricker för mycket låter sig behandlas illa, eftersom vi själva tror att vi inte är värda bättre. Men det är ju ett feltänk.

Stå på dig. ♡

Sitter nu också och tåras över ditt inlägg # 687. Så fint, så glad jag är för dig. Så bra det går. Vilken livsförändring som du genomgår!

Därtill - grattis (eller vad man nu säger) - till dina 100 dagar!!!! Härligt med många dagar i bagaget. Det blir liksom en trygghet i sig själv.

Varm kram till dig från mig

Vad är det som göra att du känner dig osäker? Är det för att du egentligen vill försöka dricka "normalt"? Eller är det för att Almedalen är så starkt förknippad med alkoholen? Visby i sommarsol med uteställen i parti och minut...? Eller är det helt enkelt för att det är första gången nykter? Det kanske är bra att fundera igenom vad det är som stör dig och varför. Likaså kan det vara bra med en plan. Hur ska du hantera suget, påtryckningar, den allmänna tillgången osv.

Sedan kan det ju alltid funka att skrämma sig själv lite. Dvs en bläcka i fel sällskap just där och då kan ju få konsekvenser för karriären tex. Det är sådant som jag har lyckats med bland annat och det är jävligt jobbigt i efterhand.

Jag tror i och för sig att du kommer klara dig fint. Men det beror på din egen inställning, om du förstår hur jag menar. Om du bestämmer dig så fixar du det.

Stor kram till dig

... som klev ut genom fönstret, nej, nån sån är jag inte. Men däremot fyller min nykterhet hundra dagar i dag, ty 14 veckor + 1 dag = 100. Trevligt. Jamen, grattis på sig då, Nykterheten!

Tack för dina ord, de hjälper verkligen! Kram

Tack! ska läsa.

... när jag läser ditt inlägg, FM.

Tänker på det här talesättet - kan inte exakta ordalydelsen, men nåt sånt här: Människor behandlar en inte hur som helst, dom behandlar en såsom man ger dom tillåtelse.

Skulle det vara tänkbart för dig att i lugn och ro bestämma vad du vill säga till din dotter angående den här händelsen, och sen säga det till henne, i lugn och ro?

Det är jobbigt att märka sånt där, att man duger utifrån prestation. Om man kunde hitta startknappen till sitt eget kraft- och värmeverk nångång. Då skulle det inte längre bekomma en så mycket att ställas ut i kylan av någon annan. Man vet att man duger i alla fall. Jämt och alltid.

Kram på dig. ♡

Eller köper du det starkaste de har på systemet?
Som jag ser det, så har du problem med någon sorts "separationsångest" som du försöker "döva" med alkohol.. Och då inbillar man sig gärna att man dricker för att det är "gott"..
Min man är alkoholist, fast han förnekar det.. Dricker nästan aldrig starksprit men är väldigt begiven på vin och öl..
Inte vilken öl som helst, utan med en alkoholhalt på minst 7%.. (annars är de inte "goda"..)

Det är konstigt,ena stunden är jag så rastlös,andra stunden lägger sin ett lugn över mig och jag känner tacksamhet övet att jag tagit beslutet,inte dricka mer....och jag känner mig trött på ett naturligt sätt...ska nog gå ut med vovvarna ett tag,Tur jag har dom!

En dag i taget!
Rastlösheten är för jävlig, jag håller på att bli TOKIG! Vet precis hur det känns.
Tänker på dig!

Har varit på långpromenad med mina hundar 1,5 timmar.Skönt.Har bestämt mig att inte besöka bolaget,ska ta en dag i taget,vänta ut värsta suget.....det måste gå,jag vill bli av med suget för MIN EGEN skull.Har tidigare kunnat vara nykter i veckor men alltid hittat ett skäl för att trösta mig med alkohol.Jag har inte sug,egentligen,är bara så rastlös.....men det kanske är typiskt när man känner av suget.Dom veckorna jag inte druckit har jag varit stolt över mig själv och självförtroendet har vuxit,och så är man så feg så man raserar allt med att dricka.Tack för stödet!Kram!

Måste erkänna att jag tog mycket illa vid mig av att bli sågad jäms med fotknölarna av dottern. Försöker att inte älta men det snurrar ändå. Att allt gott man försökt göra inte värderas för att man plötsligt säger ett tydligt och klart NEJ! Dessutom med en rimlig förklaring. Det kanske är det som är det största felet. Nån sa till mig att" Det vet du väl att morsor är som dörrmattor. Fast man torkar av skiten på dom så ligger dom alltid kvar". Jo, jag är nog fastspikad i golvet dessutom :).
Vad tydligt det blir. Jag blir omtyckt för vad jag gör- inte för den jag är. Och det blir aldrig bra nog ens i mina egna ögon. Kanske därför vinet är som en mjuk gosig famn.

Usch, vad jag gnäller.. Fast det här är ju min tråd så det skiter jag i ;).

Du kanske skulle läsa/följa Vändningens tråd "Jag - ett Rattfyllo".

Allt gott,
U

Jag är lite stolt idag - igår blev jag bjuden på vin i samband med en enkel middag efter en helt härlig dag ute på cykeln. Men jag nekade! "det går bra med vatten", vilket det ju självklart gjorde :-) så förutom de där två ölen jag "var tvungen" göra slut på i lördags eftermiddag är detta den nyktraste helgen på rätt länge, och framförallt, jag känner mig stolt att jag åtminstonde en gång kan neka och vilja ha bara vatten. På tisdagkväll skall vi ut med en sommar-kick-off med jobbet, och jag vet det kommer bjudas på öl i de mängder alla vill ha, jag lutar åt att ladda för att säga "nej, cola/vatten". kommer må mycket bättre dagen efter. får jag några girlingar / frågor vet jag inte om jag ska säga som det är (antagligen inte), eller om jag ska säga att jag försöker hålla formen (vilket är en stor del), men då får jag nog kombinera det med att skippa pommes eller nått så det blir tydligt.

Välkommen tillbaka. Jag läste just i din gamla tråd, och såg att jag skrivit där för 1,5 år sedan (Pellepennan).
Min inloggning försvann i samband med uppdatering så jag "kapade" min gamla tråd under nytt namn PP.
Varför tar du inte upp tråden igen istället? Jag själv var inne och skrev här 2010 och "checkade" sedan tyvärr ut
i onykterheten igen. Det finns många som gör samma tabbe, och nu tydligen även du..
För de som ännu sluppit göra den, så tror jag det är viktigt att vi förklarar hur lätt det kan bli på det viset.
Jag önskar dig lycka till, och glöm inte att det finns ingen bättre dag, än just den innevarande att sluta med ett destruktivt drickande!

//PP
drickande

Imorgon bär det av till Almedalen. Jippot som fullkomligt inbjuder till rosemingel i varje hörn. Har för mig att de brukar finnas ordentligt med alkoholfria alternativ men det återstår att se. Första nyktra Almedalsveckan för egen del, det är med blandade känslor jag åker dit. En del av mig skulle tycka att det vore skönt att stanna hemma och fram tills för några dagar sedan men så blev jag livrädd att missa något så nu är väskan packad och diverse mingelplaner är upprättade. Första gången på länge som jag inte känner mig stark med alkoholen.

Kommer nog hänga här för stöd ( så kanske jag kan komma med lite skvaller ;) )