Senaste kommentarerna i forumet

Därför kan du i nuvarande situation inte avgöra vad som är vad. Jag äter också antidepressiva (Venlafaxin) och använde även alkohol som ångestdämpare. Du lurar bara dig själv. Alkohol dämpar ångesten för stunden, men är i sig själv ångestframkallande. Du MÅSTE få hjälp om du inte klarar att sluta på egen hand. Lösningen är absolut inte alkohol, tro mig!
Vad är det du känner att du har kvar att leva för? Har du barn?
Kram

Tack för rådet jag ska kolla upp vad det finns

Jag mår illa av ångest. Ångest för att dö, ångest för att leva. Det har varit såhär så länge nu. Nej jag kan inte söka hjälp det kan jag inte. Det enda som får mig dit är om jag får en psykos och blir inlagd. Jag har mardrömmar varje natt. Jag drömmer att jag är påväg att dö, på alla möjliga sätt. Jag är väl det på sätt och vis. Kroppen och psyket klarar inte hur mycket som helst. Det värsta med att ha antidepressiva samtidigt som jag missbrukar alkohol är väl att det dämpar min ångest tillräckligt nog att fortsätta dricka. Det var ju trots allt alkoholen som gjorde att jag fick börja medicinera. Nej men nu kanske man skulle öka medicinen så jag kan leva med ångesten. Nej det är inte alkoholen.. Nej nej. Jag mår illa av tanken att leva utan alkohol. Det är så deprimerande att tänka mig ett liv utan alkohol då kan jag ju sluta leva nu. Men jag kan inte leva nu. Jag blir den andra som vill förgöra mig. Jag vet inte längre vad jag är kapabel till för att markera att det är slut. Jag har mina hjärtan som håller mig kvar och för det är dom jag lever.j

ja tänk vad charmiga vi blir efter ett par flaskor vin. ;) Tror vi i alla fall...
Var på en sammankomst med jobbet i kväll och drack 2 alkoholfria öl. Vad underbart det var att bara sitta där och njuta av sällskapet och lyssna på andras "flamsande". Det var ytterst sparsamt med alkohol så ingen var berusad. Skönt att kunna ta bilen hem också. Just nu njuter jag av varje aspekt utav nykterheten, men det kommer säkert tuffare tider...
Lycka till du också Subtilia! :)
Kram

Vill rikta ett varningens finger till alla er därute, vad ni än gör när livet trilskas och kroppen protesterar - BIT INTE IHOP!
Det kostade mej just skjortan pga två kraschade bissingar.
Halva semesterkassan borta.
Skrik, spotta och svär men bit inte ihop. ;)

för dina uppmuntrande ord på min tråd!

för snälla ord på min tråd!

....eftersom jag är en sån där allt-eller-inget människa som äter upp allt godis, röker upp alla cigg (på den tiden jag rökte) och dricker upp allt vin så tänkte jag lura mig själv. Socker verkar göra att mitt behov av alkohol minskar. Jag tänker käka choklad, honung och annat sött innan jag dricker vin - eller varför inte varannan cola? Men det får bli sedan, ska hålla upp helt ett bra tag till.

Tack för svar... Jag stack ut och joggade 5 km och sedan drog jag i mig ett stort paket chokladglass. Det hjälpte, känns bättre nu. Socker och dopamin från träningen. Känns också bra med stöd från er. Kanska ska tänka som ni säger, en dag i taget. Är inte sugen nu, det blir bara så mycket domedag över tanken att aldrig mer få dricka... Kramar

Vad glad jag blir för din skull! Så roligt att ni fick kvalitetstid tillsammans.

Tänk också att midsommar passerat nyktert. Det är stort bara det! Stormogna Lena.

P & K

Hej!
Ja då var det nyktert ikväll :)
Hur går det för er andra??

Om du läser vad vi har skrivit inser du att det finns hjälp att få från oss andra. Ja, du kan klara detta själv. Jag har under den senaste månaden klarat ett måttligt drickande. En bra början är du har gått in på forumet. Egoistisk och självcentrerad - ja, det är inte så konstigt att man blir det pga den ångest som ett överdrivet drickande innebär. Minnesluckorna tar knäcken på psyket. Häng i här så ska du se att det blir bättre! Du är inte ensam.

Jag hade fullständig panik i början av tanken på att inte få dricka mig berusad, men det går faktiskt över. Nu har jag valt en annan väg, nämligen att dricka måttligt, men deppigheten i början var densamma som du beskriver. Det som hjälpte mig var ett råd som någon skrev att man inte ska tänka mer än någon enstaka dag framåt i tiden. Du kanske kan bestämma dig för att stå över nu på torsdag så får du se hur du vill göra nästa gång?

Tror det är många som känner den där sorgen i början, men det verkar också som att det går över så småningom. Jag blir glad av att läsa inläggen från dem som varit nyktra länge och har kommit över alla de där nybörjarkänslorna. Det tar lite tid att komma dit, men verkar definitivt vara värt det :)
Gäller väl att påminna sig om varför man egentligen vill sluta, alltså hur man mår när man är bakis. Det är säkert värre än du mår nu?

Tack för tummarna!
Vi stöttar varandra när det svajar.
Just nu känner jag mig så otroligt glad för att ha fixat midsommaren! Men nya utmaningar väntar... Ska snart på stor fest och därefter semesterresa. Längtar till den dag jag känner mig helt trygg i nykterheten. Än gör jag det verkligen inte.

... har inga problem med att hålla mig nykter men tanken på att jag aldrig mer ska få dricka ett par glas vin på fest eller i solskenet på en uteservering gör mig så deppig. Skitlessen... Jag vill inte träffa någon, vill helst ge mig iväg ut i naturen och springa men jag måste träffa folk hela tiden via mitt jobb. Sen är det maken och de vuxna barnen som pockar på sällskap. Jag vill bara vara för mig själv och begrunda mitt öde. Börjar tumma på det jag lovat mig själv trots att jag vet att jag inte klarar att stoppa vid två glas vin. Så ledsen och besviken... Normalt brukar jag inte dricka något på måndagar, det är bara tors, fre och lördag som jag pimplar vin så jag är inte sugen idag. Men - nu har jag ju inget att se fram emot längre... Vad är det för mening om man aldrig får sitta med en kompis och fnissa och dricka vin? Vaddå läsk, nej det funkar inte... Håller undan från folk så gott det går... vill bara gråta.... och detta är bara dag tre... Till råga på allt så blev jag bjuden på fest på torsdag med allt fritt - buffé, vin, sprit... Nej jag ska inte gå på den :( Ska leva resten av mitt liv i tristess...

Det var inte svårt alls att vara utan vinet den här midsommaren. Eftersom vädret inte var någe vidare blev det bilåkning och stuga istället för vandring. Lugnt och mysigt, bara vi två. Helt klart behöver jag och särbon inte alkohol för att umgås med varandra och det känns skönt!

.

Det är du ju inte såklart!!
Du kan inte göra mer än att försöka förklara vad alkoholen gör med dej och be om ursäkt.
Jag tror dina närmaste förstår och vill stötta dej.

När måendet återhämtat sig efter förra fyllan så kommer tankarna, det kanske inte är så illa (det är som att föda barn, man glömmer bort hur ont det gör rätt snart efteråt). Men nu har jag min post här att återkomma till och se att, jo det är så illa att jag till och med skapade en tråd här!

Varför påstås det att man blir ärligare när man druckit a och att man blir mer sig själv? Det är så långt ifrån sanningen så jag vet inte vad.

Du är förövrigt värd att må bra likväl som dina närmaste. Hang in there det blir bättre!

.

Nervgift skall det såklart stå....

Hej ESTB!
Jag tror det mesta av självhatet du känner kommer från alkoholen.
Nu menar jag inte de sekundära effekterNa utan de rent kemiska.
Alkohol är ett potent nervigt som ställer till det ordentligt i skallen.
Det brukar lätta redan efter några a- fria veckor.
Jag talar av egen erfarenhet, har också velat "ta bort mej" när det varit som värst. Men det vänder så gå nu inte och gör nåt dumt.
Varma kramar från mej.

.