Senaste kommentarerna i forumet

Alla andra gick också och bjöd in till efterfest och sa nej! Första gången i världshistorien för mig!!!

Har en kul kväll och känner inte att jag behöver vara medelpunkten och hålla igång alla. Minsta lilla det tar emot går jag till mitt hotellrum och behöver inte ursäkta mig för en enda j-l!!!! En bagatell för många men en stor känsla för mig!!! Kram alla forumvänner ! Ni är min eget spännande liv!

Är vid stugan, bara jag och lilla frugan...
Fortsätter och tar vid där jag slutade för ca två veckor sedan, det blir bra, men det slutar aldrig känns det som, ombyggnationerna...

Jo jag mår bra av det, det känns bra när man får skapa något, från idé till färdigställande.
Tur att vädret sög med kyla och lite surt regn, ingen vill vara ute när det drar kalla kårar efter ryggen.
Suckar och tittar ut över en bortglömd trädgård, har inte hunnit med den den här säsongen, den ser för jävlig ut i mina ögon, men det är ju som sagt...ur mina ögon.
Man sätter olika kriterier lite granna på vad man prioriterar, i år lägger vi mera krut på att försöka färdigställa inomhus, jo jag har nästa prio på husgrunden också....
Därför känns det som om det aldrig tar slut.

Lite kul hade jag också, när jag var på väg till dasset idag så fick jag igång två talgoxar som i stort sett försökte anfalla mig och sedan se ut att vara skadade, de måste ha ett bo i närheten och jag förflyttade mig några meter för att försöka ta reda på var de ökade på intensiteten i sitt varningsläte.
Mest troligen hade de ungar under takåsen på bastun, de stack ute lite pinnar ur ett hål vid takbjälken.

När vi igår var på väg ut så sade frugan i bilen...stanna!, vänd bilen och åk tillbaka mot längan med brevlådor, jag gjorde som hon sade och där under lådorna satt en liten rävunge på några veckor gammal högst och helt orädd snussade den runt i gräset efter något ätbart, äh men den var så söt så jag fick bita mig hårt i läppen för att inte kliva ur bilen och ta upp den i famnen för att ta den med ut till stugan, men dess mamma måste ha funnits i dess närhet.
Vi hade en halvtam rävunge vid stugan för ett tiotal år sedan som kom varje gång vi startade grillen, den visste att jag alltid stack till den en liten köttbit eller korvsnutt när det började lukta grill, den tog maten direkt ur handen på mig, men en av de bofasta satte en hagelkärve i den när den började bli allt för orädd för människorna.
Tråkigt när jag till en viss del hade ett ansvar för detta, men det var en underbar tid, kommer aldrig att glömma den.

Har vid flera tillfällen på sistone funderat på att omvärdera mitt förhållande till alkohol och rökning.
Senast nu för ett par timmar sedan när jag fick en sprängande huvudvärk som inte gick att lösa med huvudvärkstabletter, tänkte att jag vet nog vad som skulle kunnat ha lindrat den värken, men tog sedan mitt förnuft tillfånga.
Samma sak under dagen då jag behövde en bra anledning till en liten rökpaus men utan att röka, kanske en av det feta garrarna i humidoren skulle kunna avhjälpa det.
Men minns att för fem år sedan så var det precis samma trälåda som fick mig att börja röka igen under dryga fem år, så det kändes inte lika lockande längre.
Läskigt hur drogerna försöker underminera mitt undermedvetna, och hur jag trots 7 och ett halvt år fortfarande kan känna av kroppens hemliga små viskningar.

Det är läskigt, men jag har ändå valt att lägga mig i soffan framför teven på kvällen med min blixtrande huvudvärk, och lipar till kroppens hemliga signaler.
Jag är starkare än den, och står ännu en dag på prispallen över alkoholmissbruket och rökningen.

Jag vet hur det går om jag faller till föga för mina inre demoner, jag kommer att bli fången åter igen....
Tittar ut genom fönstret på en dunkelblå himmel, det blir inte mörkare än så här trots att klockan är snart halvtolv på natten, ett par veckor till, sedan blir det mörkare igen.
En sak jag inte skulle ens ha tänkt på om jag hade druckigt ikväll, man får vara tacksam för de små sakerna, men som skulle ha känts så stora om jag inte fått uppleva dem.

Att vara nykter har sina fördelar, men det tänker man ju aldrig på när man dricker...

Berra

Bra jobbat, KjellGW! 14 dagar är en bra bit på väg. Så småningom släpper det fysiska suget sitt grepp, sömnen blir bättre osv. Så, håll ut nu. Senare kan det komma en period, då man känner att det direkta suget efter alkohol har minskat och att man därför tror att man kan dricka igen. Varning på det, för det kan man vanligtvis inte. Lycka till nu och förstärk dina framgångar med att göra något mer positivt. Exempelvis börja träna regelbundet, ifall du inte har gjort det tidigare.

Strongt jobbat. Och så klokt resonerat här nu i ditt senaste inlägg.

Fin lördagkväll på dig!

Jag tänker vara och kommer att vara nykter i midsommarhelgen. Den helgen kommer jag då att fira både midsommar och tre månader a-fritt. Så gör jag. Alla som vill är varmt välkomna att hänga på!

Tack.
14 dagar sedan sista droppen intogs idag. Känns bra. Men jävlar vad tufft det är. Var nära att halka dit igår. Tänkte att "bara en öl" fixar jag väl. Men jag tänkte efter både en och tio gånger. Jag känner mig själv. Jag klarar inte av att bara dricka en öl. Inte än, jag hoppas jag en dag kan klara av att dricka måttligt i gott sällskap och kliva upp fräsch dagen efter och kunna tänka att fan vad roligt det var igår. Men än så länge är det lång väg tills dess.

Har varit a fri i sex dgr..druckit i smyg och jag och min man drack ofta fint rödvin..då känner man sig inte som en alkis..började för åtta månader sen med ångest,stress ..varit sjukskriven sen dess..inte talat om för läkare mm.
om mitt drickande..men efter förra helgen med tjejgänget i Skagen med sprit dygnet runt fick jag så mycket konstiga känslor i kroppen.väckte min man och erkände att jag druckit i smyg..har fortfarande ryckningar mm.i kroppen..har inget sug efter vinet utan väldigt orolig att jag skadat hjärnan..är det någon som vet hur länge man känner sig så konstig?är glad att klarat mig hittills .och ska fortsätta så..nu är eldprovet på onsdag då vi ska ha 50 pers på studentmottagning..många vänner som dricker vin..på normal nivå..jag ska inte ta något..men snälla om någon vill dela med sig av det konstiga,gungande i huvudet....

Det är midsommar om ett par veckor. En lång drickarhelg av tradition. Vem här har målet att fixa midsommarhelgen nykter? Jag räcker upp en hand och klämmer i med ett rungande "Ja, tack gärna!".

Känns lite nervöst inför midsommar faktiskt. Vi har inte spikat nåt än, men jag vet vilka som brukar höra av sig och hur det brukar bli. Det är drickat, förstås, som är huvudnumret och det lockar inte alls att umgås med dom vanliga prissarna. Skulle vilja hitta på nåt helt annorlunda i år. Nåt uppbyggligt och rogivande.

Det är jag tacksam för. Hade världen sug nu när kvällen kommer och solen ligger på altanen.

Och ha det så trevligt. Njut av solen - här hällregnar det. / FM

Har druckit en del a- fritt vitt vin på helgerna sen jag bestämde mig för att nu är det finito på ett tag med a. Det a- fria har jag köpt i affär för att slippa gå till systemet. Jag har faktiskt sett fram emot kvällen och mitt a- fria. Och vad händer? Kommer till affären och finns inte EN flaska kvar. Och vad är min första tanke? "Jag hinner på Systemet." Där slog autopiloten på direkt men nu har jag börjat betrakta mina tankar på ett annat sätt. Irritationen jag kände sjönk undan och jag kunde fråga mig själv om jag verkligen måste ha vin i kväll? Svaret var nej och det kändes faktiskt helt ok. Så vad mycket vi gör av gammal vana. Snart har jag uppnått det mål jag satte när jag började: Inte en droppe före miidsommar. Längre kunde jag inte föreställa mig då. Det kan jag nu.

i avvaktan på kvällens fest, som ska bli måttlig. På onsdag är det en familjetillställning med en hel del A, dock inte för mig som ska ta antabus på må morgon. Jag kan helt enkelt inte riskera något på onsdag. Men nu känns allt ok.

Det du säger stämmer säkert, men du har också genomgått en enorm omställning. Det är rent fysiskt tungt att sluta dricka, för att inte tala om allt det psykiska. Jag tror de allra flesta har gått igenom en liknande period, som du har nu. För mig var den förknippad med en förkylning, så jag kunde skylla mitt mående på det, men så här efteråt tror jag där fanns mycket mera än något litet virus.

Funderar på vad som egentligen är skillnaden på denna lördag mot en lördag när jag drack. Då kunde jag hålla igång och göra saker under dagen med vetskapen om att på kvällen väntade belöningen i form av alkohol. Tror att jag på något sätt motiverade mig att göra saker med att jag sedan skulle få koppla av och dricka.
Problemet är kanske att jag ännu inte hittat ett nytt sätt att göra skillnad på aktivitet och avkoppling - arbete och belöning. Dagarna blir liksom lite jämngrå.

Blommorna har fått sig en skätt och av bara farten tömde jag diskmaskinen också :)
Åter till House of cards.

De kan dö annars. Resten av det du listar klarar av att vänta...

Ibland tror jag man behöver en rejäl paus. Då skall man unna sig den. Måndagen kommer snabbare än man anar.

... vattna blommorna och återgå sen till netflixgloendet. Du behöver säkert ladda upp eller ladda ur just nu men det är ju synd om blommorna ska gå och dö på kuppen, inte sant? ;)

The rest can wait.

Det andra delmålet - tvåsiffrigt med 2:a i början - är nått!
Första tio dagarna gick jag på något slags adrenalin och tyckte det var så häftigt att jag kunde skippa alkholen. Det var liksom gott nog.
Nu när jag inte tycker att det är särskilt svårt att vara utan alkohol längre har andra jobbiga känslor börjat poppa upp. Den senaste veckan har jag känt mig rastlös, ofokuserad och tidvis väldigt uttråkad. Alla säger att då ska man bara sätta igång och göra grejer även om det tar emot. Då lossnar det efter ett tag. Jo, jag vet. Det brukar också funka så för mig. Men nu är det att jag sitter fast i något klister och vill helst bara ligga i sängen och se på Netflixfilmer hela dagarna. Barnen är hos pappan så jag kan göra det utan att någon bryr sig, men hemmet är ostädat, kläder behöver tvättas och strykas, blommor vattnas, fönster putsas, sopor sorteras och fan och hans moster....Och jag behöver motionera och sluta tröstäta. Har gått upp ett kilo per nykter vecka! Vara social om umgås med folk.
Men jag vill Inte göra något. Nada. Inget mer än ligga i sängen och titta på film...

Jag kan nästan känna det redan nu, PP. Efter bara tio veckors nykterhet. Precis som du säger: Vad är det för värde i att kunna dricka normalt? Har de som aldrig druckit haft ett bortkastat liv? Tycker dom det? Det är ju jag som satt den stämpeln på dom. Tråkiga. Torrisar. Jag börjar se det ur en annan synvinkel faktiskt.

AJ

Grejen är nog den att när vi faktiskt kommit in i ett någorlunda normalt tillstånd i nykterheten så börjar
nog de flesta att omvärdera "värdet" av att kunna dricka normalt. Finns det något jättevärde i det? Om det är en klar etta på listan i början, så kan jag försäkra att det över tid faller långt ner.....
Det försvinner faktiskt nästan, och aldrig i livet skulle jag idag slösa bort en av mina tre önskningar på just det.
Så tänker vi bara när det inte är vi själva som för kommandot över hjärnkontoret.

Jag kan ge dig en näst intill oändlig lista på vad jag istället skulle komma på att önska om jag fick tre önskningar!

//PP

..nervgift - måste vara alkohol. Jag vet hur snabbt den tagit bort smärta hos mig själv och jag har full förståelse att man väljer den framför smärtstillande piller. Hur lätt är det inte då att bli alkoholist? Alkoholen får varenda nerv i kroppen att lägga sig till ro och dövar samtidigt ångesten man känner över den fysiska smärtan. Katastroftankarna. "Kommer det att bli värre?" Därtill är det betydligt smakligare än någon tablett...
Men det kommer ju surt efter.
Så går mina tankar just nu. Återigen gäller det att tillåta mig att vara i den känslan utan att reagera på den. Det gör ont- ja. Ångest - ja. Dör jag av det? Nej - inte just nu i alla fall. Andas, andas , andas.....

är för mycket. Ni har rätt, Vilja och Veronica. Ska på fest ikväll och se till att det går lika bra som förra lördagen. Sedan ingen A sö - to. En HALV fl vin nästa fredag. Det börjar ta emot nu, inget kul.

Jag har gått genom livet med elefanthud. I dag finns ingen anledning längre att vara utrustad med nåt sånt yttre skydd. Det är läskigt. Man undrar ju förstås hur mycket som ska pocka på ens uppmärksamhet, vad som kommer att dyka upp i rullorna framöver. Det är bara till att ta det coolt, vänta in, vänta ut, acceptera, göra slut.

Gillar också det uttrycket. På engelska kan man ju säga "This too shall pass" och det fastnade jag för första gången jag läste det. Toda pasa är kort och ligger gott i munnen, det kanske man kan alternera med. ;)