Senaste kommentarerna i forumet

Känner också igen mig i den mardrömslika abstinensen och ångesten....åååh vad jag känner med dig. Jag hoppas att du har klarat att hålla dig från alkoholen de senaste dagarna - och att du sakta kan lämna den värsta abstinensen bakom dig. Det BLIR bättre! Jag vet att du vet det - men jag ville bara påminna dig!

Bra gjort..jag skulle oxå vilja dela en god flaska vin men nu känner jag att det är avhållsamhet som gäller

Underbart att bestämma sig,gjorde det i natt..mycket abstinens,det värsta jag varit med om..inte sovit bra på länge så ikväll blir det insomningstablett..lite rädd att jag inte ska orka med studentmottagning här om en vecka..har en underbar familj som fick reda på detta idag...ingen har vetat om detta.så skämigt men stolt att jag sagt till min man att jag är alkoholberoende ..behöver mycket stöd av er här som vet hur det känns../L 63

Tänk att jag "trillade dit" igen....-är jag förvånad? Både ja och nej. Söp till rejält under tisdag till fredag förra veckan..... Detta skedde under lediga dagar, och jag har inte sjukskrivit mig. Var på jobbet igår - och det var tufft, svettigt och ångestladdat. Dock nödvändigt. Jag är ändå "glad" att jag lyckades bryta själv efter "bara" 4 dagar. Vet att jag har misslyckats, men måste ändå försöka se något positivt i återfallet. Jag säger allt oftare till mig själv: Jag har alkoholproblem!

En sen kväll, tror att det var torsdag, så skulle jag ner till Ica och köpa lite fler mellanöl. Klockan var tack och lov sent - och både Ica och restaurangen mitt emot var stängda - så jag fick gå till sängs utan öl. Vilken tur! Det gav mig några timmar att nyktra till en del, tillräckligt för att nästa morgon inse att det var dags att bryta. Dock gick jag ner och köpte några få öl, för att "fasa ut" lite långsamt. Om Ica hade varit öppet kvällen innan så är risken att jag fyllat vidare även denna kväll/natt. Fick lite hjälp på traven att lägga av kan man säga. Tack Ica:-)

Jag har ett halvjobbigt ångestpåslag för tillfället, men helt hanterbart. Min nära anhöriga som har blivit sjuk har blivit sämre - och jag kan INTE hantera det. Jag måste vara stark, hjälpa till, ta beslut, ringa samtal.........-men ibland så blir jag såååå liten och vill bara bli omhändertagen själv - och slippa alla dessa "vuxna" beslut och handlingar. Jag kanske aldrig har blivit vuxen........? Hur som helst så har jag iaf problem att hantera känslomässigt jobbiga situationer på ett adekvat sätt - och väljer allt för ofta att fly in i den icke-krävande alkoholdimman. I den så avkrävs inget ansvar för något - det är den perfekta flykten från känslorna, och satan så förrädisk........

Nåväl, tycker ändå att detta forum hjälper mig en hel del. Att läsa, ibland skriva. Ofta funderar jag över de människor som under perioder skrivit mycket/ofta. Sen är de borta. Jag hoppas verkligen att det är för att de mår bra - men förstår att det ofta kan vara tvärtom, att de "fallit"........-och inte vill skriva p.g.a. skammen och skulden? Synd - för HÄR finns ju inte skam och skuld från någon, utan enbart stöd och support från "andra" som har problem......

Jag valde verkligen rätt dag att cykla till jobbet nu för första gången....Regn och blåst...

Blött och svettigt men skönt även om det var säkert sämta hastighet ever sen jag började cykla från början.

....honom och han gör mycket för mig men vi har bråkat mycket också....känns som jag inte tillåter mig vara lycklig längre.

Jag har egentligen så mycket att vara glad och lycklig.

Genom att läsa på detta forum inser du att du inte har någon anledning att förakta dig själv. Vi är många som delar ditt problem. Det som knäckte mig i början, dvs för bara ett par veckor sedan, var ångesten inför tanken på att inte få bli full. Jag känner inte så längre utan har insett att jag inte orkar med den ångest som följer efter berusningen med allt vad det har inneburit av minnesluckor och oro för vad jag har gjort och sagt. Det som hjälpte mig var en så enkel sak som att någon skrev att man ska ta en dag i sänder och inte bestämma sig för "aldrig mer". Drick inte idag så får du se hur du gör i morgon!

Det är ändå ett stort steg att du väljer att "presentera" ditt scenario här. Du har nått en insikt och du är villig att förändra din tillvaro. Bra!
Vägarna och angreppssätten är olika och väldigt individuella, men det finns trots allt hjälp och vård. Jag känner igen mig exakt i det du säger och där och att viljan är stor på morgonen, men att man ändå dukar under för frestelsen och suget.

För mig blev det ju ett rätt duktigt bakslag som fick mig att sätta ner foten, men det är inget jag kan rekommendera (jag åkte dit för rattfylla). Det blev dock något som helt plötsligt fick mig att kunna stå emot suget bättre. För någon annan kanske det är att man inser att man kommer att kunna förlora sitt jobb. Sina barn. Eller kanske sig själv.

Det finns medicinsk hjälp att få, som minskar suget och/eller gör att man mår dåligt om man ens försöker dricka. Det finns också behandlingar i form av KBT, terapi och olika sorters program. Jag ser det inte som att det på något vis innebär en skam att ta den hjälp som faktiskt finns eller så. Zlatan i all ära, men utan tränare och coacher så hade han inte varit den han är idag.

Stort lycka till och BRA att du är redo för en förändring!

Mitt sug börjar kanske 16 redan, men precis som du säger så går det ju över lite senare på kvällen. Jag somnar också mellan 22-23 istället för 00-01 som det var innan. Märklig känsla :)

... att ibland saknar jag min mamma så mycket att jag blöder inombords. Hon fattas mig så oerhört och när hon dog tappade jag kompassriktningen. Vi hade det stormigt under mina tonår och även senare, men nånting hände när det stod klart att cancern skulle vinna. Vi blev ett team, ett radarpar, hon var min vän, min gårdag, mina rötter.

Ofta tycker jag mig vara utslängd i universum, som en katt någon kastat upp i luften, i desperat jakt efter fotfäste. Det är vid såna tillfällen tillvaron tappar alla poäng.

Gud, så jag längtar efter henne.

Var inte rädd för vården! Jag ber min läkare att skriva ut antabus eftersom jag tycker att det är ett bra hjälpmedel för att hålla nere A-intaget. Du är långt ifrån ensam och skulle soc kopplas in för alla oss som har problem med A hade de inte klarat av annat!

Jag är verkligen impad!! Du är riktigt stark som klarar dig med så lite A i din pressade tillvaro !

Min stackars särbo har fått uppleva mig plakat många, många gånger. Han har försiktigt "hotat" med att göra slut om jag inte skärper mig. Det är helt ofattbart att han stått ut i över 10 år, jag begriper det inte. Jag har verkligen velat minska på A för hans skull, men inte lyckats. Det krävdes att beslutet kom inifrån mig själv.

Visst är det så at jag ogärna har missat tillfällen, även om det inte är jag som tar initiativen. Ska faktiskt bli lite mera smarsmakad och inte hänga med på allt. En annan sak jag har tänkt på när jag varit stressad och nervös inför tillställningar sedan jag bestämde mig för att dra ner på A är att jag inte behöver vara så j-a trevlig och hålla igång. Jag kan faktiskt stå eller sitta tyst och stilla och låta andra sköta snacket. Jag känner mig mera avspänd nu och behöver inte roa alla. Era infallsvinklar betyder mycket. Forumet känns som en helt ny vänkrets där man kan skriva av sig. Bara det att läsa vad andra skriver utan att man själv har någon kommentar i alla lägen betyder mycket!

Som att jag håller på att inreda en björnlya. Gå i ide i början av juni, tja... Får köra nåt inslag av grönt också då. Brunbjörnsbrunt och mossgrönt sovrum i stället för "vitt och fräscht". :)

Det sägs att grönt har en lugnande och sövande effekt. Brunt och grönt passar jo ihop :-)

Kram

Noterade exakt samma väder, inklusive ett gäng cyklister som såg rustade ut för solsken - vilket de också fick. Efter att ha blivit totalt dränkta. Jag såg dem i en kurva och tänkte att de fick på riktigt kröken spolad. Efter regn kommer dock solsken, så även för dem och de fick en fantastisk regnbåge i sällskap.

Brunt i sovrummet. Låter lite som en björnlya. :)

Känns som om vi är lite lika där. Dricka sig berusad inför min partner skulle aldrig komma på fråga. Funderade faktiskt på om jag och exsambon någonsin blev fulla inför varandra, men jag kan inte komma på en enda gång. Inte ett enda midsommarfirande eller något. Det var alltid måttligt bruk. För mig är det dock så tydligt, har jag folk omkring mig så straffar jag inte mig för att vara ensam och då finns det inget sug till att dricka. Är jag dock hemma, själv, så både straffar jag mig psykiskt och suger etanol som en wettextrasa.

Jag tänkte samma tanke förut, att det var mig väldans vad AW du är på. Eller så är du med en sådan grupp som kör AW ofta, för att just komma åt A. Det brukar finnas sådana grupper på de flesta arbetsplatser, som alltid vill köra AW och försvarar det med att det är socialt och trevligt. En i veckan är dock väldans frekvent ;) .. känns som om det kan finnas fler i den gruppen som reflekterar över samma sak.

Tycker du är asduktig som lyckats så pass bra sista veckan. Hoppas du kan hålla i detta, följer din resa med spänning!

Hej alla denna kalla och regniga tisdag. Vardagslunken flyter på med en oändligt massa måsten med skolavslutningar, skolresor och brännbollsturneringar.... Standard med minst 3 matsäckar och olika utflykter om dagen känns det som. Puh! A lyser med sin frånvaro och sambon och jag sa till varandra igår "Jäklar vad bra man sover utan A" . Det är sant, trött och somnar som ett barn kl 22, trots en pressad vardag med stor konflikt på jobbet. Måttlighets drickande med max 1 flaska vin/vecka har gått bra. Jag väljer ofta att köra och har också alltid a-fritt hemma och god läsk. Känner mig snäll mot min kropp. Märker att jag känner mig sugen runt 18 tiden med vid 20 har det gått över då är jag bara glad att jag lät känslan vara utan handling.

Ja, det är väl mycket A i jobbsammanhang. Värt att fundera över....

Men vad skönt om det liksom slutar att vara lockande av sig självt! Då blir det ju naturligt att dra ner.
Har ni AW varje vecka? Kan tänka mig att det är fler än du som får problem av att alltid förlänga helgdrickandet med AW.

Flaskan står inte hos mig, utan hos särbon. Hemma hos mig vågar jag inte ha något, så här har jag infört alkoholfri zon.
Av någon anledning har jag aldrig druckit särskilt mycket hos mannen även om han alltid har både sprit och vin hemma. Antagligen för att han själv är väldigt måttlig. Vi har varit ihop i många år och det har alltid känts fel att dricka hos honom när han inte dricker. Hemma har det däremot varit en helt annan sak...