Senaste kommentarerna i forumet

Har bestämt mig för att hoppa över jobbeventet på torsdag. Känner inte för det, helt enkelt. Hade nog inte avstått ett tillfälle till fest med A tidigare. Kanske inte A är lika viktigt längre?

Själv vågar jag absolut inte ha A hemma. Har inte haft vin i huset på 10 år. Det värsta är 3,5:orna som finns att köpa överallt.

Jo jag hällde ut! Inte hela flaskan - den får mannen dricka upp - men det som var kvar i glaset.
Och det var inte ens svårt!
Jag har nästan inget sug kvar efter de här två vita veckorna.

Vit, glad och tacksam, den ska jag komma ihåg ;) .. bra där!

Finns nog inget lätt svar på din fråga där Blomman. Känslor är så abstrakta och svåra att beskriva eller bli klok på. Jag tror dock på att de klokaste besluten fattar man på magkänsla. Säger magkänslan "kööööör", så kör jag. Nåja inte bokstavligen talat nu längre. Säger magkänslan "nja, vänta nu", så blir jag på min vakt.

Tack för att ni delar med er av era kloka tankar! Så värdefullt att då dela tankar med människor som har liknande problem!

Har jag använt i över 15 år. Det kan nog hjälpa mot alkoholsug, testa!

Intressant att det sitter i så pass länge ändå. Får se om jag väljer att ta till medicinsk hjälp, men inte omöjligt att jag väljer SSRI först och främst.

otroligt starkt av dig! Hade jag aaaaaaldriiiiig klarat! Bra Helena, jag är impad !

Påverkar suget så tillvida att man inte KAN dricka A utan att bli riktigt, riktigt sjuk. Tar jag en antabus på måndagmorgonen kan jag dricka måttligt på torsdagen. Det funkar ypperligt för mig. Man är ju inte sugen på A på måndag morgon utan har goda föresatser så då gäller det att passa på.

Det har du sett här på forumet! Jag vill inte sluta med A, men orkar inte med ångesten efter att ha varit full. Jag har, peppar peppar, klarat att dricka måttligt ett par veckor utan att använda A som tröst eller belöning. Klarar jag inte att hålla detta måste jag avstå helt, vilket jag inte vill. Insikten att jag inte orkar ha det som tidigare hjälper mig. Detta forum är en fantastisk hjälp!

Jag har märkt tydliga resultat, både fysiskt och mentalt. Har haft vissa alkoholproblem till och från under de senaste åren och har tyvärr inte slutat med alkohol än, även om jag just nu låter bli. Inser nog att jag borde sluta för gott, men det är inte helt lätt. Dock har jag under senaste två åren gjort ganska långa upphåll med alkoholen. Ibland har jag bara druckit ett par öl eller ett glas vin, men då och då har jag druckit betydligt mer och oftare än vad som får anses normalt. Det jag kan konstatera är att det tar ett par veckor med dålig sömn och visst sug innan det går över för mig. Jag tränar ganska mycket och har gjort det under 1,5-2 år och det hjälper mig enormt att fokusera på annat än alkohol. För mig känns det som att behovet av träning ersätter behovet av alkohol. Jag vet att jag kommer att dricka i sommar. Och även om jag tror att jag kan dricka normalt kommer det nog inte riktigt att gå som jag hoppas. Jag får i så fall vänta de där två, kanske tre veckorna igen innan sömnen blir bättre och suget har försvunnit.

Varför slutar jag då inte helt? Jo, det är dels för att jag tror att jag ska kunna dricka normalt, dessutom för att det understundom är jäkligt gott och kul att dricka. Har dock funderat allvarligt på att lägga ner alkoholen helt. Det skulle göra det hela lättare och slutar man helt, vet man vad man har att rätta sig efter.

....om man älskar något och vill vara ihop med personen?

Haha, förlåt, men inte låta bli att skratta lite åt fadäsen där... föreställer mig hur jag hade reagerat själv. "Det var väldans vad de alkoholfria vinerna har blivit bra"... hah... kanske inget att skratta åt egentligen, men jag ser bara framför mig hur snopen och häpen jag hade blivit när jag kollat etiketten. Du hanterade det dock exemplariskt bra, så därav kan jag dra på smilbanden åt det hela. För någon annan skulle det ha kunnat fått sämre konsekvenser. Starkt av dig, bra jobbat!

idag ska jag beställa tid hos läkaren och börja med antabus. Det verkar vara enda chansen att komma ur mitt missbruk. Har du hållit på länge? För ett par år sedan gick jag också till vårdcentralen frivilligt ett par gånger i veckan för att få min tablett, och det funkade bra ett antal veckor. Men först måste jag be läkaren ta prover så inte levern är i för dåligt skick. Hu, måtte jag inte gått för långt. Mår som vanligt riktigt skit halva dagen, men nu djävlar ska det blir ett slut på det! Längta också efter att inte ens behöva fundera på A utan ägna mig åt bättre saker.

Jaaa! Den är så fin! Tack för att du påminde mig om den, Vilja.

Jag köpte en flaska alkoholfritt vitt vin i fredags och ställde in i kylskåpet hos min särbo. Det blev inte av att dricka av den tidigare under helgen, men i går till middagen kom jag på att jag skulle smaka på vinet. Jag hällde upp ett glas och blev glatt överraskad av att det var så gott! Det smakade ju precis som vanligt vin, wow! Efter att ha druckit mer än halva glaset började en bekant känsla sprida sig i kroppen och jag blev misstänksam. Tog fram flaskan ur kylskåpet och läste. 13,5 %! Det visade sig att det fanns två flaskor vitt vin i särbons kylskåp - min alkoholfria på en hylla och 13,5 procentaren på en annan - och jag hade tagit fel!
En halv sekund lockades jag av tanken att inte låtsas om något utan bara fortsätta med 13,5:an, men jag besinnade mig och hällde ut det som var kvar i glaset.
Det är jag glad för!

Kram! Nu ska vi vara "vit, glad och tacksam". ;)

Hur fungerar det där med antabusen för dig? Påverkar den ditt sug också? För att du vet att dricker du något ikväll så kommer du må skit på riktigt? Har inte läst på om halveringstider och annat och hur snabbt den verkar samt hur snabbt den går ur kroppen. Skönt att du fixade en, vad som verkar med dina mått, ha varit en riktigt lyckad helg! Ha världens bästa måndag nu!

Måndag morgon. Känner mig nöjd och svspänd. Ingen ångest eller A-sug. Tar en antabus för säkerhets skull. Då behöver jag inte ens fundera på A och kan helt enkelt inte ge efter för ett eventuellt sug.

Så fort du verkligen lyckats stålsätta dig så kommer du istället njuta av nätter där du sover som folk och vaknar stolt och pigg Prickis. Kämpa!

Har gått bra. Men visst är det jobbigt med ångesten. Man vaknar på nätterna och undrar vad man håller på med. Vrider och vänder på argument och vet vad man borde göra. Jag är trött på mitt smygande, trött på att börja om från början. Men det går bättre sen jag började skriva här. Vi hjälps åt att klara ett sunt drickande.
Kämpa på allihopa.

Till dig Lena, och orden om att finna en människa där hon är mm är värda att läsa om igen.
Jag mår riktigt bra, och är tacksam för vänner, jobb o nykterhet. Hoppas att du får en solig måndag!
Kram
M

Så har det gått en vecka till, det är Söndag och jag försöker få till en slutkläm....

Bra eller dåligt?

Finns det dåligheter?
Tydligen inte tillräckligt stora för att ens kunna fastna i mitt minne, jo de finns där naturligtvis om jag anstränger mig, men de förtar inte mitt liv.
Så?, ...bra eller dåligt?

Det borde ju vara bra då rå, men inte sådär att man stå upp i sängen och applåderar, hurra vicken jäla bra vecka det var som gick!
Nä, nu är man ju sådär svenskt lite försiktigt med sina utlåtande, den var okey...typ!
Den var bra utan minnesvärda dåligheter helt enkelt, alltså bra....eller?
Jo den var bra, så nu var det bestämt, klart!

Arbetsveckan var lång, men ändå kort på något konstigt sätt, beror lite hur man ser på den, alltid lång i början och går snabbare på slutet.
Skitväder i slutet på den och hela helgen var vädermässigt helt jutten.
Men vad gjorde det, vi tog det lugnt båda dagarna och körde en storstädning på lördagen, tänk så skönt det är att kunna städa ur skiten på något sätt...
Man blir nöjd i flera dagar efteråt, men samtidigt skitförbannad för minsta lilla sopa, fläck eller nytt bromsspår i muggen, hallå det är nystädadat här, eller VAR kanske...

På lördagskvällen var vi bortbjudna, värdparet hade fyllt lådan längst ner i kylen, -det här är Berras lådda!, bara så att ni alla vet.
Det är som sagt ingen hemlighet längre, alla vi blir bortbjudna till tycker faltiskt att det ör ganska så spännande att botanisera runt bland det alkoholfria sortimentet.
Jo vi pratar en hel del om min nykterhet, det känns inte jobbigt längre bland människor jag känner ett stort förtroende för.
De tycker jag gör rätt men kan samtidigt inte erkänna att de gör fel, ett konstigt förhållningssätt till alkoholen egentligen, den visar bara på hur starkt den indoktrinerar folk egentligen.
Men jag mår bra, och det är det viktigaste, alltid jag som går först i min egna lilla värld, att vara självisk är jätteviktigt för mitt bevarande av min nykterhet.

En slutkontemta över hur helgen blev, ska jag klanka ner på den för det jädrans skitvädret vi hade?
Nej självklart inte, det jag inte kan rå på ska jag heller inte låta mig beröras av, sinnesrobönen ni vet.
Det hände inte sådana saker som jag kanske hade planerat. Men å andra sidan så gjorde jag också sådana grejor som jag inte hade planerat.
Och vad är roligast då, självklart det mer impulsiva, där man får anpassa sig efter förutsättningarna, men visst är det muppigt att man ska bli irriterad och stressad över det man inte kan göra, bara för att man hade planerad in det sedan tidigare.

Det är saker man måste lära av sig med, att vara förändringsbar är något jag fortfarande jobbar med, en del av min "mognadsprocess".
Det är mycket lump på kontoret som behöver slussas ut i det runda arkivet.

Det handlar om att jag ska må bra, och då måste jag röja väg för detta, ta bort små irritationsmoment...
För vem vet vad som händer när allting känns övermäktigt?
Jo man tappar kontrollen och överlåter framtiden till det som sker när man man börjar dricka igen.

Stora tunga elefanter dansar lindans på en tunn sytråd, man borde veta vad som händer, det kan aldrig gå bra.
Jag safe'ar och satsar på säkra kort, kör nyktert nu och under en överskådlig framtid, då mår jag som bäst.

Ha'de'

Berra

har jag inte haft på många, många år, säkert 10 och jag tänker inte ens försöka. BIB:ar har jag aldrig ens börjat med, insåg direkt att jag inte klarade det.