Senaste kommentarerna i forumet

Min telefon har visst annan uppfattning om stavning än jag......:)

Vaknade med insikten om hur mycket jag tycker om den " grå" vardagen och hur illa jag tycker om fredagar. Fredag = sug efter a och en enda väntan på att systemet skall stänga. Efter kl 7, om man nu kommer så långt infinner sej ett visst lugn när detvåk stängt. Jag brukade älska mina helger förut. Allt man kunde göra. Måste hitta tillbaka dit. Längta efter kreativ ledighet med sund sysselsättning.
Nån som har tips på hur'
Det är inte det att jag har brist på roliga saker att göra, jag tappar bara lusten att göra dem och aokt intresse fokuserad på vinet.
Är då trött på det.

O ja, jag känner verkligen att mitt löfte förpliktar. Och det var nog det som var meningen. Berättade också för särbon som inte blev förvånad eftersom jag pratat om hur less jag är på alkohol länge.
Han tycker också att det är självklart att han inte heller dricker hemma hos mig. Vi får väl se vilken effekt det får på vår relation framöver, men jag är hoppfull :)

Hej Helena

Läste ditt inlägg att du berättat för barnen. Tänkte på min egen olust att berätta om alkoholproblemen för mina barn och anhöriga, i synnerhet i början. Jag tycker det är modigt samtidigt som det innebär en liten risk. Barnen har som du skrev märkt av ditt drickande. De drar sig undan när du dricker, så det tror jag verkligen du kan utgå ifrån, förminska inte den insikten ;-)

Jag tror alltså tyvärr att du kan utgå från variant 2 när du analyserar deras reaktion. Tycker det är modigt att berätta för barnen, men det är samtidigt något som nu förpliktigar till varaktig förändring. Ja, förändring är ju det vi eftersträvar, men det är samtidigt en risk att berätta, om man som så många av oss i början, är orolig för att misslyckas. Det var nog därför som jag själv "fegade" ut, och det tog säkert över ett halvår innan jag vågade berätta om min förändring, för någon i min närhet. Inte ens idag - efter 1 1/2 år har jag klarat av att säga att förändringen är permanent och att jag idag är en nykter alkoholist. Usch, jag får fortfarande rysningar av att skriva så om mig själv :-)

Tycker det är modigt, men jag tror nog du beslutade att berätta för att "höja insatsen". Jag hoppas innerligt att du klarar av att hålla löftet, och jag tror det, för du verkar beslutsam och motiverad. Kanske är det så att vi som har problem med drickat ibland inte förmår infria de löften vi ger gällande att förändra vårt sätt att dricka. Vi bör nog vara medvetna om att så snart vi berättar om våra avsikter att förändra, så är det i våra barns värld ett löfte. Bryter vi sedan det löftet så är skadan i förtroendet nog större än innan.
Jag kände samma sak när jag efter ganska lång tid berättade. Jag var livrädd. Jag upplever det som att det tar tid att återbygga ett skadat förtroende. Men det går, det är det fina ;-)

Fortsatt lycka till med att infria ditt löfte. Det är ju faktiskt helt möjligt!

//PP

Den andra dagen utan baksmälla har börjat, men känner mig minst lika trött som om jag skulle ha druckit. Kanske beror på att jag ägnade halva natten åt att läsa i trådar här på forumet. Vad berörd jag blev av alla berättelser! Tänk att vi är så många som på var sitt håll kämpar med att bli fria från alkoholen eller medberoendet.
Det är en sorg att inse hur stark denna drogen är för oss som trillat dit, men också en enorm tröst att känna att jag inte är ensam. Tack alla ni som delar med er och finns där för att stötta och hjälpa!

Gym låter som ett bra substitut :)
Skönt att läsa att du inte känt något vinsug.
Det har inte jag heller, men känt mig ganska låg hela dagen. Inser att det jag tyckt varit roligt alltid handlat om alkohol, resor, goda middagar, träffa vänner, mysa på terrassen i solnedgången ...Tanken på att göra sådant nykter känns nästan meningslöst. Förstår när jag läser andras trådar att det går över, men just nu känns det tomt.

Jag befinner mig ofta i situationer där det förväntas att jag ska dricka, men måttligt, förstås ... Och det klarar inte jag! Hur gör man??

Vet inte vad som hände men allt försvann som jag skrev, ville bara säga att jag tänkt på dig och att du gjort skillnad för mig. Tror absolut att du har kontroll. Kram

Logga

Ja vi kämpar på och jag delar varenda känsla av saknad du har.
kram mod

hoppas att allt är bra LN..
kramar kramar :)
//mod

Men jag har druckit i helgen som gick. Vet inte vad jag ska säga. Jo jag säger precis som det är........

Var på en resa i sällskap som jag inte känner och av olika omständigheter så blev det så att jag till slut drack. En kväll en öl, nästa dag en öl och senare på kvällen ett litet glas vin. Jag var nykter de första dagarna men sedan blev det så här. Det sociala trycket var för stort och jag hade inte kraften i situationen att säga nej. Blev lite feg tycker jag så här efteråt. Slappnade av lite för mycket i min övertygelse.
Men jag känner inte att det triggade igång mig, för lite alkohol kanske, och jag är tillbaka på banan igen. Ingen sprit för mig framöver :)

Har jag kontroll??? Ja det vill jag tro att jag har. Är egentligen inte orolig men kanske lite. Ska läsa på forumet mer än vanligt för att hålla nykterhetskursen. Gäller att inte tappa fokus. Ska gå tillbaka och läsa mina gamla inlägg.
Resan var fantastiskt rolig och mysig på alla sätt och jag försöker att se detta som en lärdom för framtiden:)
Ha en bra vecka alla här på forumet!

Ja du, Blomman, vad jag känner igen det du beskriver. Både hos mig själv och andra familjemedlemmar. Känns som vi snart är slavar allihop. Är det inte droger så är det nåt annat. FB är ju en jäkla drog det med. Lika falsk. Och hur kommer man åt det? Tror på det du säger om att släppa taget. Lättare sagt än gjort men man skulle vinna mycken själsfrid på det om man vågar v Ha det gott du med. /FM

Helgen var lugn och jag var också lugn:). Jippi!!! Jag som förr om åren tyckt att trädgården och att påta runt där är så kul på våren, har totalt tappat gnistan. Men nu i helgen när jag sådde lite frön med barnbarnet så kunde jag känna den där stilla lyckan för en stund. Att allt var bra och inget mer behövdes. En stund när jag kunde bara vara och rastlösheten höll sig borta. Hur stor del har egentligen alkoholen haft i bristen på ork och engagemang? Det kan man ju undra. Har ju inte tyckt jag druckit SÅ mycket men, men... allt är relativt. Ska bli intressant att se hur mycket jag kan höja energinivån. Om jag fixar sommaren så är det nog min första helt alkoholfria sommar på ... tja, 42 år. Det är ju skrämmande. Hjälp! Har jag inte ens tänkt på förut. Jag ska fortsätta med min yoga, meditation och mindfulness. Jag har varit en sökare i hela mitt liv och jag tror att de ingredienserna ska hjälpa mig få balans i tillvaron. Måste bara ge det en chans och uppbåda det jag har allra minst av: TÅLAMOD. Ha en fin kväll alla.

Du ligger ca en vecka före mig tror jag. Jag vet inte exakt när jag drack senast. Nån gång i mars. Beslutet smög liksom på.. Less på att varje helg såg likadan ut och jag oförmögen att köra en förmiddag. Har gått hyfsat med nån rejäl svacka. Fortsätter med yoga, mindfulness och meditation som jag tror är det nästa sättet för mig att få balans i tillvaron. För jag längtar inte efter fest så jag får dricka. Nej, det är när känslorna svallar och rastlösheten rafsar runt i mig som jag vill hälla i mig.
Hoppas du slipper bli däckad i influensa nu. Kryp ner och sov. Bästa medicinen:). Kram / FM

Det är mycket som känns igen här, fast jag bestämt att inte åka till Bolaget liksom bilen kör dit ändå! Fast inte idag, drack en folköl före maten , hoppas det inte blir mer, är rädd att jag inte skall sova, vaknar ibland med panikångest, inte om jag druckit, sist gång, vaknade jag med sådan ångest att jag glömde bort att barnen var hos mig och jag bad om en ambulans men det gick ju över på något vis som alla andra gånger. Har "supit" bort en underbar fru (så kan det väl aldrig bli har jag tänkt ibland), träffat en ny kvinna som också är fantastisk men alkoholen fick mig att dra mig undan. Dricker inte ohämmat men välplanerat för mycket, till söms,......Dags att vakna!!

Helgen kom och gick, gästerna likaså. Tycker egentligen att två nätter är den ultimata tiden att såväl gästa som att gästas så ... ja, som sagt, äntligen vardag igen. Och ingen alkohol blev det heller för min del. Ett jädrans sug kom i går när främmandet dragit iväg. Blev en kopp te och en djup lättad suck istället.

Nu till helgen kommer jag att tangera mitt senaste "rekord" i nykterhet. Nio veckor blev det i höstas innan jag drog igång typ som vanligt igen. Det är bara att fortsätta lunka på, men visst känns det lite som en extra puckel jag ska över, nu när jag tänker på det. Eller så tillbringar jag helgen fullständigt influensainvaderad att döma av hur huvudet och resten av kroppen känns för tillfället.

Ser att det pågår intressanta diskussioner på forumet; kul! Må gott denna måndag och i morgon med. Nu väntar tevesoffan på en knäckt individ.

Hemma efter ett gympass. Det känns väldigt bra. Jag har insett att jag måste ha något att fokusera på förutom alkoholen. Jag är singel och barnen är vuxna så det är väldigt lätt att sjunka ner i soffan med en flaska vin efter jobbet. Har inget sug efter vin idag. Ska göra allt för att klara det. Hoppas det går bra för alla ni andra också.

Gott, ny vecka! Min sambo tycker inte att jag har problem utan att jag överdriver. Han säger bara drick lite mindre och ta ett glas vatten varannan gång. Riktigt så enkelt är det ju inte, eller hur? Men han dricker själv ganska mycket fast har lite mer koll tror jag. Jag är ju mindre och blir lättare påverkad. Jag vill också ha ett socialt drickande, att säga hej då till A för alltid känns för stort. Men några veckor, månader är väl en bra start. Jag dricker oftast inte för mycket när jag är i social sammanhang det är hemma det blir tokfel, framför TV slabbande med ett glas. Men helgen var vit här med. Vi är bäst!

Nu har jag sagt till barnen att jag kommit fram till att jag inte vill dricka alkohol mer eftersom jag tycker att den börjat ta för stor plats i mitt liv.
Reaktionen blev ganska onintresserad, ungefär som om jag hade sagt att jag ska köpa nya skor eller något.
Vet inte om jag ska tolka det positivt, alltså att de inte har upplevt något större bekymmer med mitt drickande, eller negativt som att de inte riktigt tror på det.
Hur som helst gör det mig ännu mer motiverad.

EJa du Blomman , det är väl då det är att om man har ett beroendebeteende så går det igen i det mesta.
Jag tycker det är värt att testa en period " off grid".
Jag tror inte du är varken fet , lat eller korkad, tvärtom, men det är ju himla lätt att känna sej sån när man jämför sej med alla fantasifigurer på fb och andra medier.
Såg en bra devis när jag gick hem från jobbet idag - " stora ord och fett fläsk fastmar inte i halsen
.Det är ju lite så fbfunkar, det slinker ut stora ord och fejkade succéer som man nånstans vet är o sanning och trots att man vetså sätter man igång och jämföra.

Adde för välkomnandet! Trevligt ses igen!

Mitt sätt att se på människor/händelser/upplevelser har förändrats sen jag började skriva i min tråd för några år sedan (det var på tiden tänker jag nu). En bra metod det här att ha alltsammans nedskrivet svart på vitt. Jag ser när jag tittar tillbaka att jag hade mycket mer av skam o skuld i mig då. Kanske då det gällde allt. Känner en lättnad i att inte behöva bära den känslan på samma sätt längre. Jag läser det jag skrev o tyder in någon slags förakt inför för mig själv framför allt. Jag kände så mycket skam för nästan allt som var jag. Sorgligt, man behöver ju vara snäll mot sig... helst då man har det tungt. Det är mycket destruktivt att känna skam.
Nu känner jag att jag kan andas igen, mina axlar är inte lika spända. Jag tycker det är så skönt att jag inte känner förakt längre. En resa också det... Jaha, det gjorde du bra Tilde :-) fortsätt på den vägen.

Jag har läst i mångas trådar sista dagarna. Det är underbart med igenkännande och många aha upplevelser.
Tyckte det var så träffade som AJ skrev i januari, att alla vi som dricker för mycket eller på fel sätt kanske är missförstådda genier egentligen. Sårbara, sköra själar som måste döva våra känslosamma inren med alkohol skrev AJ Jag har ofta tänkt tankar i samma riktning, att det är känslorna som ställer till det för mig. Jag har svårt att distansera mig, koppla bort vid tillfällen då jag absolut hade vunnit på att bara gå undan, tänka på något annat. Då tar istället känslorna överhand o jag kan eller snarare vill inte tänka logiskt utan följer mina känslor som om de vore obrytbara vilket de ju inte är i andra sammanhang, på jobbet tex. Ofta hade jag vunnit mycket på att koppla bort känslorna och tänka logiskt. Detta blir ett mönster som gör att jag känner mig sårbar o skör. Förut utlöste detta ett sug efter att döva med vin, gör det fortfarande men nu är jag uppmärksam på det o gör något annat som känns bra. Har många små projekt som jag kan slänga mig på o gå i förbund med...ogräs tex :-)
Slipa o måla om gamla skåp ett annat...
Vore dock mycket bättre att lära sig hantera känslorna som svallar o svänger när man inte alls har lust till dessa stormar. Lugnet inom mig räcker så gott för att mitt liv ska va gott att leva. Behöver inte mer spänning, eller stormar i form av känslor.
Jobba på detta är nog mitt sommarjobb... Att inte låta känslorna ta över i vissa lägen där mitt logiska tänkande kunde få lite mer att säga till om.
Alla genier :-) här, det är så stärkande att läsa era tankar!!! (lånar det uttrycket AJ)

Kraften av social media som....facebook....instagram....bloggar....etc. är stor. Hur majoriten av alla berättar om hur livet är underbart....hur de gick ner 15 kilo på 6 veckor.....hur strora muskler de har....hur bra löparpasset var......hur allt bara är fantastiskt och hur duktiga och perfekta de är.

Jag blir super stressad och får ångest över all social media. Jag är beroende av min telefon...hoppar mellan de olika sociala medier konstant.....tänk om jag missat något på 30 sekunder.

Jag längtar efter samma viktnedgång framgångar som "alla" andra har.....längtar efter att lchf ska funka för mig igen.....längtar efter att bli stark och kunna visa upp samma snygga kropp som bruden på instagram visade upp igår. Suktar och längtar efter det andra har och gör och deras framgångar.....men jag orkar inte göra nått själv för att kunna uppnå det jag egentligen vill.

Det hela är ett STOR stress för mig. Jag får panik över att jag är så svag, så dum, så lat, så ofokuserad, så fet. Jag jämför mig konstant med alla som är i mina ögon duktiga.....samtidigt så trycker jag ner mig själv.

Känner i princip samma för forumet....har blivit stressigt....när jag skrivit här så tittar jag in i 5 minuters intervall i hopp om att någon skrivit i min tråd....någon som har svar på mina frågor. Inte lätt att andra ska ha svar på mina frågor.

Jag lyckas inte hålla mig från vinet...jag kan inte räkna mina dagar och vara duktig.

Jag drömmer ibland om att hamna på ett ödsligt ställe ett tag....utan internet...utan telefon...utan koppling till omvärlden.

För ett tag sedan tog jag bort facebook från telefonen. Det höll väl någon vecka men vilken befrielse det var ändå....att slippa gå in där.

Jag har verktygen för att kunna må bra....jag måste bara släppa taget om all yttre påverkan....stänga av all social media.

Eller så bara släpper jag allt ett tag....ger upp ett tag....kanske det löser sig av sig själft då.

Ha det fint alla duktiga kämpare.

Tack igen för pepp och kommentarer.
Sovit fjorton timmar och är (,inte) redo att möta en ny dag. Dag två i min nya uppdaterade tideräkning.
Kommer att smyga runt gathörnen iförd skämmarluva men ut SKALL jag.
Så glad att jag hittade tillbaka hit