Senaste kommentarerna i forumet

Sitter här med gåshud på armarna och värme i maggropen. Jag höjer en skål för detta ditt inlägg - det är prima kolsyrat vatten med mangosmak i glaset.

Men TACK, sköna du! :)

BRA JOBBAT! Påskhelgen är en tuff tid. Hade själv endel sug under påsk. Jag hejar på dig emptyoak!

Välkommen till forumet och lycka till på mötet ikväll. Jag har ingen egen erfarenhet men har hört många som fått det stöd de behöver av AA-medlemmar. Önskar jag själv vore lika modig. Berätta gärna hur du upplevde mötet :-)
/Säja

Hur firar man 100 dagar? Kanske det räcker med att bara ge sig en himla massa beröm för att man varit så fantastiskt duktig! Eller kanske köpa något för alla pengar du sparat genom att inte dricka på 100 dagar. Stort Grattis hur du än väljer att fira! :-)

Jag kan inte ändra mitt "namn" Säg Ja till livet" utan att öppna nytt konto vad jag kan se. Så ni kan kalla mig Säja! :-)

100 dagar. Första gången sedan tidiga tonåren som jag varit nykter så länge. Många problem har försvunnit utefter resans väg, vissa finns fortfarande kvar, Men på det stora hela är jag otroligt glad och nöjd med min nykterhet. Var resan slutar, det får jag se, för min del har den precis bara börjat.

Frågan är bara - hur ska man fira fredagens 100 dagar?

Sovit 15 timmar i sträck, det har nog inte hänt på 20 år. En känsla av meningslöshet i hela kroppen. Masade mig ut på en promenad iallafall, vågade inte se en enda människa i ögonen.

Tack ni som kommenterar, det är skönt att synas utan att dömas.

Ikväll kanske jag går på mitt första AA möte, får se om jag vågar.

Har en tid hos beroendeenheten imorgon men den avbokar jag, klara inte det nu.

Vi hörs imorgon.

Det låter ungefär så som jag själv tänker. Du nådde din botten i vintras och det känner jag att jag också har gjort denna gång. På något vis har jag gjort det tidigare också men vet ändå att det är annorlunda den här gången. En hel del pga detta forum tror jag, även när jag känner mig stark och inte tycker att jag behöver läsa i det, gör jag det en liten stund för jag tror det är viktigt. En annan sak jag själv tänker kring att jag kommer lyckas denna gång är just det faktum att jag misslyckats så många gånger. Man får erfarenhet i att misslyckas helt enkelt!!! Det stärker minnena av ångest, förtvivlan, rädslan och självförakt. Kanske det stämmer det jag hörde en gång, och som jag skrev i min presentation: att en missbrukare misslyckas i snitt 7 gånger innan det till slut fungerar (minns inte om det var någon särskild typ av missbruk det handlade om). Jag har alltid förstått att det krävs en äkta, genuin vilja för att lyckas, och kanske jag tidigare trott att jag hade den. Ärligare är nog att jag egentligen någonstans trott att jag så småningom ska kunna fortsätta dricka men på ett normalt, civiliserat sätt, kunna dela en flaska vin med någon och sedan vara nöjd. Tjoflöjt!!! Jag har aldrig aldrig någonsin, inte ens långt innan jag var fast i missbruk, varit nöjd med 1/2 flaska vin!!! Jag har alltid velat ha mer och alltid tyckt att flaskorna är på tok för små (5 glas i en flaska pfffts), varför i hela friden skulle det förändras? Så, liksom du är jag äntligen tillräckligt mogen nu för att vilja, verkligen vilja, säga STOPP!!!

Det låter ungefär så som jag själv tänker. Du nådde din botten i vintras och det känner jag att jag också har gjort denna gång. På något vis har jag gjort det tidigare också men vet ändå att det är annorlunda den här gången. En hel del pga detta forum tror jag, även när jag känner mig stark och inte tycker att jag behöver läsa i det, gör jag det en liten stund för jag tror det är viktigt. En annan sak jag själv tänker kring att jag kommer lyckas denna gång är just det faktum att jag misslyckats så många gånger. Man får erfarenhet i att misslyckas helt enkelt!!! Det stärker minnena av ångest, förtvivlan, rädslan och självförakt. Kanske det stämmer det jag hörde en gång, och som jag skrev i min presentation: att en missbrukare misslyckas i snitt 7 gånger innan det till slut fungerar (minns inte om det var någon särskild typ av missbruk det handlade om). Jag har alltid förstått att det krävs en äkta, genuin vilja för att lyckas, och kanske jag tidigare trott att jag hade den. Ärligare är nog att jag egentligen någonstans trott att jag så småningom ska kunna fortsätta dricka men på ett normalt, civiliserat sätt, kunna dela en flaska vin med någon och sedan vara nöjd. Tjoflöjt!!! Jag har aldrig aldrig någonsin, inte ens långt innan jag var fast i missbruk, varit nöjd med 1/2 flaska vin!!! Jag har alltid velat ha mer och alltid tyckt att flaskorna är på tok för små (5 glas i en flaska pfffts), varför i hela friden skulle det förändras? Så, liksom för dig är jag äntligen tillräckligt mogen nu för att vilja, verkligen vilja, säga STOPP!!!

för det du berättar i detta inlägg, ger mig en ordentlig påminnelse om fördelen med att leva alkoholfritt. Vill inte heller ha sega dagenefterdagar på jobbet. Vill inte heller lägga energi på att mörka, även om det är lättare när man bor själv
Kram
M

hej LN
Vill bara önska dig en härlig vårdag :)
mod60

Jag fick en fråga om vad som fick mig att ta beslutet och lyckas fortätta vara nykter. Detta var en del av mina tankar och det jag skrev ner i hens tråd. Har kopierat över det till min som en påminnelse för mig och kanske som inspiration till andra som vill leva nyktra.

"Jag har tänkt på din fråga och kan inte hitta en enskild anledning men jag kan komma på många som sammantaget fick mig att börja ta tag i min alkolism. Ska försöka skriva ner dem för dig.
Jag höll upp för några år sedan och minns då att några av mina närmaste vänner och även familjemedlemmar sa så här. "du är en mycket trevligare person när du är nykter. Lugnare, lyssnar på andra, har med tålamod och vänligare överlag". Deras ord har suttit kvar och jag har tänkt mycket på det sedan dess. Det är ju så jag vill vara!

Jag jobbar heltid med människor och kände mer och mer att jag inte gjorde ett bra jobb. Jag var bakfull för ofta och för mycket på jobb med allt vad det innebär. Dåligt förberedd och OTROLIGT lite energi. Jag märkte att jag var tröttare än alla andra och vimsigare. Mycket energi gick åt att hålla uppe masken och i höstas så började jag tänka att detta går inte. Det brakar snart rakt in i väggen. Jag kommer att gå sönder, jag orkar inte. Sov ju dåligt, uppe varje natt och tog alvedon för att dämpa bakfyllan. Jag hade även flera jobbiga infektioner som jag är övertygad om jag fick för att jag var i så dåligt skick.Min yrkesstolthet var otroligt skör och jag med.

Jag blev mer och mer asocial. Ville vara hemma och dricka. Tackade nej till roliga saker med vänner och sedan ångrade jag detta jättemycket. Presterade alltid halvhjärtat på något vis för jag orkade inte mer.

Missade grejer, dubbelbokade mig på grejer. Jag som har lätt för att prata och älskar att umgås med familj och vänner blev väldigt självupptagen och avstängd. Jag orkade inte ta in andra människors känslor för jag hade fullt upp med mig själv och min egen ångest.

Jag levde med en ständig oro inuti mig själv. Så mycket tid och energi som gick åt att mörka mitt missbruk. Jag var alltid jättetrött när jag kom hem. Orkade inte ta hand om vår tonårsson längre. Grälade och skällde för att jag var för trött/slut. Kände att jag inte var en bra mamman för honom och det var jävligt tungt. Ringde inga vänner eller så. Låg framför tv:n och tittade på skit program och somnade för tidigt pga. att jag var onykter.

Jag tyckte sämre och sämre om mig själv, hur kan jag hålla på så här? Jag tänkte mycket på att i min ålder ska man väl ha bättre koll på livet??? Jag vill ju vara en god förebild för mina barn. och det tyckte jag verkligen inte jag var.

Så vad fick mig att ta steget? Vi var utomlands i vintras och som vanligt så drack jag varje kväll. En morgon vaknade jag i en alkoholångest som var som att stiga ner i helvetet och jag bara grät. Jag var så otroligt ledsen över hur det blivit i mitt liv. Min ork var slut och det kändes som att jag gav upp inför mig själv. Minns att jag knäppte mina händer som i bön för att få någon form av hjälp. Brukar aldrig be annars men det gjorde jag där och då. Jag bad om hjälp för att ta mig ur detta helvete som jag hamnat i. Jag grät och bad hela morgonen och tänkte på allt jag skriver nu.

En annan viktig sak var då att jag har en väninna som är nykter och jag tänkte mycket på just henne. Hur hon hade det och hur hon verkade må. Inte såg hon ut att lida så förfärligt utan alkohol, hon verkade till och med att ha det bra?????? Så ville jag också ha det. Hon blev en ledstjärna för mig, fast det vet hon inte om, och jag tänkte att om hon kan vara utan alkohol så kan jag. Hon verkade må så bra och vara lugn och trygg i sig själv och det var allt jag längtade efter. Jag vill må bättre igen.

Så började det vad jag kan minnas idag. Jag bestämde mig inte för att sluta för alltid oh nej. Jag tänkte en dag i taget. IDAG SKA JAG INTE DRICKA. Det var små mussteg, en timme en dag i taget och varje morgon jag vaknade var jag oerhört tacksam. Minns att jag fortsatte ha mina inre monologer med högre makter och tänkte hela tiden på FÖRDELARNA med att vara nykter. Jag bejakade min nykterhet och njööööt av den. Jag läste mycket här och efter ett par veckor nykter började jag skriva min egen tråd. Läs gärna där om du vill. Men det var verkligen en dag i taget. Jag har ju slutat tidigare och alltid fallit dit igen och kanske jag idag har accepterat, på allvar, att jag inte ska dricka. Det är inte bra för mig. Jag tänkte fortfarande en dag i taget. " Nu mår du ju så mycket bättre, varför ska du riskera det för lite alkohol??" Så far tankarna i huvudet och då blir valet "lätt".

Jag har berättat för några av mina vänner och för mina vuxna barn att nu så dricker inte jag. De undrar lite varför och jag har svarat lite olika men igår berättade jag för svärdottern att jag tyckte att det blev för mycket i höstas. DET är ju ett som är sant. Tror de tycker att jag har karaktär! Om de bara visste så som jag kämpat men de behöver inte veta allt eller hur? Tänker att jag är en mer harmonisk och glad människa nu. Så som jag vill vara.

Tror ärligt talat att jag inte kommit så långt utan detta forum. Små ord och saker som människor har skrivit har betytt otroligt mycket för att jag ska gå vidare. Har ju gått till läkare och fått antabus för några år sedan och det var inte lika terapeutiskt som forumet.

Men framförallt tror jag att jag är redo idag. Jag har förstått att man måste bestämma sig och inte vela. Jag ser inte heller att ett nyktert liv är en uppoffring!!!! Tvärtom det är en gåva att uppleva livet nykter."

Jag har tänkt på din fråga och kan inte hitta en enskild anledning men jag kan komma på många som sammantaget fick mig att börja ta tag i min alkolism. Ska försöka skriva ner dem för dig.
Jag höll upp för några år sedan och minns då att några av mina närmaste vänner och även familjemedlemmar sa så här. "du är en mycket trevligare person när du är nykter. Lugnare, lyssnar på andra, har med tålamod och vänligare överlag". Deras ord har suttit kvar och jag har tänkt mycket på det sedan dess. Det är ju så jag vill vara!

Jag jobbar heltid med människor och kände mer och mer att jag inte gjorde ett bra jobb. Jag var bakfull för ofta och för mycket på jobb med allt vad det innebär. Dåligt förberedd och OTROLIGT lite energi. Jag märkte att jag var tröttare än alla andra och vimsigare. Mycket energi gick åt att hålla uppe masken och i höstas så började jag tänka att detta går inte. Det brakar snart rakt in i väggen. Jag kommer att gå sönder, jag orkar inte. Sov ju dåligt, uppe varje natt och tog alvedon för att dämpa bakfyllan. Jag hade även flera jobbiga infektioner som jag är övertygad om jag fick för att jag var i så dåligt skick.Min yrkesstolthet var otroligt skör och jag med.

Jag blev mer och mer asocial. Ville vara hemma och dricka. Tackade nej till roliga saker med vänner och sedan ångrade jag detta jättemycket. Presterade alltid halvhjärtat på något vis för jag orkade inte mer.

Missade grejer, dubbelbokade mig på grejer. Jag som har lätt för att prata och älskar att umgås med familj och vänner blev väldigt självupptagen och avstängd. Jag orkade inte ta in andra människors känslor för jag hade fullt upp med mig själv och min egen ångest.

Jag levde med en ständig oro inuti mig själv. Så mycket tid och energi som gick åt att mörka mitt missbruk. Jag var alltid jättetrött när jag kom hem. Orkade inte ta hand om vår tonårsson längre. Grälade och skällde för att jag var för trött/slut. Kände att jag inte var en bra mamman för honom och det var jävligt tungt. Ringde inga vänner eller så. Låg framför tv:n och tittade på skit program och somnade för tidigt pga. att jag var onykter.

Jag tyckte sämre och sämre om mig själv, hur kan jag hålla på så här? Jag tänkte mycket på att i min ålder ska man väl ha bättre koll på livet??? Jag vill ju vara en god förebild för mina barn. och det tyckte jag verkligen inte jag var.

Så vad fick mig att ta steget? Vi var utomlands i vintras och som vanligt så drack jag varje kväll. En morgon vaknade jag i en alkoholångest som var som att stiga ner i helvetet och jag bara grät. Jag var så otroligt ledsen över hur det blivit i mitt liv. Min ork var slut och det kändes som att jag gav upp inför mig själv. Minns att jag knäppte mina händer som i bön för att få någon form av hjälp. Brukar aldrig be annars men det gjorde jag där och då. Jag bad om hjälp för att ta mig ur detta helvete som jag hamnat i. Jag grät och bad hela morgonen och tänkte på allt jag skriver nu.

En annan viktig sak var då att jag har en väninna som är nykter och jag tänkte mycket på just henne. Hur hon hade det och hur hon verkade må. Inte såg hon ut att lida så förfärligt utan alkohol, hon verkade till och med att ha det bra?????? Så ville jag också ha det. Hon blev en ledstjärna för mig, fast det vet hon inte om, och jag tänkte att om hon kan vara utan alkohol så kan jag. Hon verkade må så bra och vara lugn och trygg i sig själv och det var allt jag längtade efter. Jag vill må bättre igen.

Så började det vad jag kan minnas idag. Jag bestämde mig inte för att sluta för alltid oh nej. Jag tänkte en dag i taget. IDAG SKA JAG INTE DRICKA. Det var små mussteg, en timme en dag i taget och varje morgon jag vaknade var jag oerhört tacksam. Minns att jag fortsatte ha mina inre monologer med högre makter och tänkte hela tiden på FÖRDELARNA med att vara nykter. Jag bejakade min nykterhet och njööööt av den. Jag läste mycket här och efter ett par veckor nykter började jag skriva min egen tråd. Läs gärna där om du vill. Men det var verkligen en dag i taget. Jag har ju slutat tidigare och alltid fallit dit igen och kanske jag idag har accepterat, på allvar, att jag inte ska dricka. Det är inte bra för mig. Jag tänkte fortfarande en dag i taget. " Nu mår du ju så mycket bättre, varför ska du riskera det för lite alkohol??" Så far tankarna i huvudet och då blir valet "lätt".

Jag har berättat för några av mina vänner och för mina vuxna barn att nu så dricker inte jag. De undrar lite varför och jag har svarat lite olika men igår berättade jag för svärdottern att jag tyckte att det blev för mycket i höstas. DET är ju ett som är sant. Tror de tycker att jag har karaktär! Om de bara visste så som jag kämpat men de behöver inte veta allt eller hur? Tänker att jag är en mer harmonisk och glad människa nu. Så som jag vill vara.

Tror ärligt talat att jag inte kommit så långt utan detta forum. Små ord och saker som människor har skrivit har betytt otroligt mycket för att jag ska gå vidare. Har ju gått till läkare och fått antabus för några år sedan och det var inte lika terapeutiskt som forumet.

Men framförallt tror jag att jag är redo idag. Jag har förstått att man måste bestämma sig och inte vela. Jag ser inte heller att ett nyktert liv är en uppoffring!!!! Tvärtom det är en gåva att uppleva livet nykter.

Ja du Säg Ja till livet, detta var lite av alla de tankar jag haft under våren och jag hoppas att de kan vara till hjälp i din väg.

Att skriva allt detta blev en bra påminnelse för mig om hur det var och hur det är. Jag kopierar in detta in min egen tråd. Jag brukar läsa tillbaka och påminna mig själv varför jag lever som jag gör.

kram mod60

Bra jobbat Carl! Jag har också varit på St Göran, 2 ggr på 3 år. Som du säger, underbar personal men ack så sorglig miljö. Dit vill vi INTE igen, eller hur!!! Man får sig en rejäl tankeställare. Fortsätt kämpa. Du gör det bra!!

Det skadar aldrig att ha en fast bas att utgå från. Ibland får jag sån lust att bosätta mig i ett kollektiv. Men sen kommer jag på att det är bara så skönt att få rå sig själv när man är hemma.

Ja, du har så rätt så. Komma ihåg att ha kul. Livsluftsviktigt!

Hehe, klart du stickar fortfarande. Trodde dig väl aldrig om nåt annat. :D

Stor kram!

P.S Grattis till snusstoppet! D.S

Mötet med öppenvården blev flyttat till idag istället. Jag behövde inte direkt ta upp St Göran. Var hälsningsfrasen från dom. Jag vände på det och tyckte att 6 fria dagar efter är det man får tänka på istället.
Vi diskuterade fortsättningen och hittade ett upplägg som jag hoppas skall fungera. Skall berätta mer när det drar igång. Tror även jag skall testa AA. Känner att allt är lättare att hantera när man har någon att prata med. Lägger åter en alkoholfri dag till handlingarna.

roligt att läsa om hur bra det gått för dig. Nu måste jag läsa den bok du nämnde, fler har skrivit om den så nu är det dags. Ja det bästa som finns är människor (böcker mm.) som kan inge hopp. Hoppet är viktigt och det tycker jag vi ger varandra här på forumet och mycket stöd :)
kram
mod60

Ja vad var det denna gång som fick mig att ta steget och fortsätta till idag??? Den frågan måste jag fundera lite på. Den är "stor" för mig och kräver lite funderingar. Jag återkommer imorgon :)
kram mod60

mod60! Om jag skulle säga till mina vänner att jag inte vill dricka just nu då skulle de ramla av stolen. Jag vill ALLTID dricka och det brukar vara jag som ramlar av stolen först - bildligt talat. De kommer absolut att vilja veta vad som hänt och det är där skon klämmer för min del, jag vill ju inte berätta, tror jag. Jag undrar hur du har kommit dit du kommit. Liksom jag, och säkert de flesta andra, har du slutat många gånger. Vad är det som fått dig att klara av det så länge denna gång?

o kämpa väl på din egen stig :)
M

Måste kännas underbart.

för ditt värmande stöd. Känns soligt!

Nu inne på dag 10 utan alkohol. Ska inte dricka idag heller - vad som än händer. Har redan varit på ett AA-möte idag, det var ett bra möte och jag köpte ett par böcker som jag ska läsa. Tänker verkligen ge AA-programmet en chans den här gången. Jag behöver tillfriskna från min alkoholism och förhoppningsvis erbjuder AA den möjligheten. Har prövat så många andra vägar utan att det fungerat men hos AA träffar jag människor som lever nyktert och verkar tillfreds med livet. Jag vill ha det de har och de verkar villiga att hjälpa mig nå dit.

Grattis till dig! Bra jobbat och kämpat. Förstår att de måste kännas jättebra att gå till alkoläkaren och uppriktigt och ärligt kunna säga att du inte har druckit en droppe på 2 månader. Lite som Postkodmiljonären: Du har nått en första säkerhetsnivå. Nu är det bara att sikta ännu högre - och använda sig av sina ev. livlinor. Sikta mot miljonen!