Senaste kommentarerna i forumet

PS. Googla på Annie Grace och moderation, moderate. Hon har pratat/skrivit mycket om detta. Som exempel nämner hon att du tex har bestämt att på fredag på kompisens fest; då ska du dricka! Sen bli festen inställd, kompisen blir sjuk. Tillfället att dricka försvann plötsligt. Om du bara rycker på axlarna åt det, skit samma typ, då kan måttligt vara en möjlig väg.

@Vitvargen Det man behöver vara vaksam på vid måttligt drickande är att inte mängden och frekvensen ökar över tid. En gång varannan månad kanske är en lämplig frekvens? För mig går det bort just för att ”lite vin” väcker mersug hos mig. Jag hade inte gått bananas om jag drack några glas vin vid väl valt tillfälle, men det hade kanske väckt mersuget. Förhandlandet hade kanske börjat i min skalle. ”När, hur, hur mycket får jag dricka nästa gång?” Så för mig är det inte värt risken helt enkelt.

Med tiden (snart 6 år) så har jag blivit en anti-alkoholperson. Jag ifrågasätter alkoholromantiken så ofta jag får chansen: och jag vill visa både mig själv och andra att mitt liv har blivit tusen gånger bättre utan alkohol. Varje dag. Mer ärligt. Mer grundat. Mer tacksamhet. Mer vardagsglädje. Jag blir på riktigt ledsen när folk i min omgivning tror att alkohol är det enda sättet att ha roligt. Så jag föreslår nyktra aktiviteter istället! Jag vägrar att handla på bolaget: den som vill ha alkohol får ta med sig egen sådan.

Och slutligen: det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Just för att förhandlandet kan börja mala i skallen. Så jag har spikat igen den trälådan i min skalle. Inuti lådan ligger alkoholdjävulen. Hen är inte död, men typ medvetslös: och ska så förbli.

Om du tvekar mellan Alkoholfri och Måttlig så är det under Förändra din tråd hör hemma tycker jag. Och på sikt kan du starta en ny tråd i Det vidare livet. Där avhandlar vi allt som följer i spåren av nykterheten: högt och lågt.

Kram 🐘

@Vitvargen vad bra du skriver och beskriver eran resa och process att nå erat mål! Förstår helt tanken och varför ni väljer att ej se det som ett misslyckande något jag själv såg det som under helgerna när jag gjorde samma. Även fast det inte var i några skrämmande mängder så grävde jag ner mig och tänkte i dåliga banor. Men precis som du säger så kanske det behövdes för att komma vidare och på något vis avdramatisera en bild av det. Jag svamlar lite. Min målbild var att vara helt alkoholfri och jag la alla ägg i en korg men i mitt eget fall har jag förstått att det är mer än så som måste till för att balansera upp livet. Hur som helst har jag insett att processen pågår och sålänge allting tar mig framåt mot ett hälsosammare liv där alkoholen inte spelar någon avrande roll så är det en vinst för mig. Är väll vad jag någonstans vill komma fram till.

En nyfiken fråga har du fortsatt med stoicismen och aurelius?

God fortsättning!

@mtb-cyklist menade med detta hjärta att vi är många här som kan ge stöd och att det känns skönt att få läsa andras historier och att man inte är ensam.

@Jempa123 ♥️

@Thompa_68 ja men jag känner detsamma men i och med att jag känner mig så beslutsam denna gången så ger det mig extra kraft i att vara öppen och äga det tror jag. Ja jag håller med text är så mycket lättare än prat 😅 fick ivf svar från min man; han är på jobbet o skrev att han inte kan svara nu men älskar mig o stöttar mig så det känns ju fint 😇

En liten rapport efter jul- och nyår är överstökat. Jag skrev i en annan tråd att jag tycker storhelger är utmanande och dessa var de första sedan vårt alkoholstopp för fyra månader sedan. Inte skrivit mycket annat på sistone men läst, reflekterat och funderat en hel del. Varför tycker jag storhelger är utmanande, på vilket sätt, vad gör jag åt detta egentligen?

Vi kan börja med en sak: vem är jag, vad vill jag uppnå, vilket delforum ska/bör jag skriva i. Det var det första jag fick fundera på när jag kom hit i augusti. Mitt svar ges av vad jag gjort hittills; bevisligen har jag skrivit i de flesta av delforumen här - jag är många saker, överlappande och parallellt, har olika roller/modaliteter.

- Dricker jag för mycket: ja det gjorde jag, jag vet hur jag kom fram till det och kan ha litet tips till folk som undrar. Generellt, söker man sig till AH, skapar en användare och skriver i delforumet så vet man innerst inne att man dricker för mycket, vill väl bara ha en bekräftelse på att misstankarna är befogade som steg ett.

- Förändra sitt drickande: detta var vad jag kom fram till att jag ville göra och det är i detta delforum denna tråd finns. Den kan vara kvar här, även om det är radikala förändringar jag diskuterar.

- Vara måttlig: i likhet med väldigt många andra så var detta ett mål för mig i början, "kunna dricka som folk", "vara normal" etc. Jag släppte denna idealbild efter en tid men den lever kvar i viss mån hos min bättre hälft, vi gick in i detta som ett par och ska fixa detta som ett par även om våra idealbilder inte är identiska - åtminstone inte nu i början.

- Forum för anhöriga: jag är även nära anhörig till en människa jag älskar djupt, vi har varit tillsammans över halva mitt liv och det har varit helt fantastiskt på alla plan. Vi utvecklade dock ett gemensamt problem med "slentriandrickande", detta bestämde vi oss för att åtgärda tillsammans. Begreppet "medberoende" ser jag på så vis som mycket beskrivande för oss båda, vi triggade varandras drickande och nu ska vi hitta vägen ur detta. Förmodligen naturligt att en av oss får "ta lead", eller att vi turas om - det var hon som var drivande i början, sedan har jag drivit i långa perioder. En lärdom som jag tar med mig i denna roll är att jag inte kan påverka annat än mina egna beslut och känslor, en mycket värdefull grundfilosofi från de gamla stoikerna. Det hindrar givetvis inte att jag kan motivera andra att göra bra saker, kanske genom att föregå med gott exempel.

- Vara alkoholfri: detta blev med tiden det jag identifierar mig som idag, normaltillståndet jag vill ligga i för att må bra. Det vidare livet: rent tekniskt kvalificerar jag mig inte att skriva i detta delforum, kanske aldrig, men läser mycket om funderingar om livet etc hos de som varit alkoholfria i åratal - bra för mig att inspireras av.

Så hur gick det nu dessa storhelger? Kort sagt blev det exakt som jag planerat. Jag visste att det kunde bli aktuellt med några glas vin och så blev det. En forummedlem (Gåbert) sammanfattade min inställning perfekt: jag vill inte bli berusad av alkohol igen, och därför är det enklaste sättet att nå detta att helt enkelt inte dricka något alls.

Nu drack jag några glas vin, av komplicerade skäl, men så ytterst långsamt att alkoholen förbrändes i samma takt som den intogs. Jag verifierade med alkometer innan sängdags att det jag kände i kroppen och att beräkningarna var korrekta: 0,0 promille. Jag gjorde detta i smyg, vill inte överdramatisera och jag tror hon skulle bli ledsen av att se det.

Jag rekommenderar inte någon av er att utmana er nyvunna kontroll på detta sätt, riskerna är stora. Men jag vet exakt varför jag gjorde detta: för att utforska vad det var för "normalt drickande" som min älskade ville prova, noga lägga märke till vad som sker i hjärnan och kroppen när man tar några glas vin, för att kunna vara ett ännu bättre stöd framöver i vårt gemensamma projekt.

Vi måste vara på det klara med att vi alla är olika. Vissa skulle se detta som ett misslyckande, att jag/vi nu bröt den fina sviten av fyra a-fria månader. Som ni förstår så ser jag inte detta som ett misslyckande alls för egen del, inte ens ett avsteg. Det var ett nödvändigt taktiskt drag i just denna situationen. Det var inte heller något misslyckande för min kära fru, hon ville kunna dricka "normalt" vid vissa väl valda tillfällen och det bevisade hon att hon kunde utan några problem. Kanske gav det även henne en trygghet när hon såg att alkoholjävulen inte flög i mig efter ett par glas vin, vem vet.

Självklart släpper jag inte garden, det finns hur många exempel som helst på forumet där medlemmar berättar att de återgått till tidigare osunda vanor efter några månader eller till och med år av att avstå alkohol. Där ska vi inte hamna.

Så är läget, och jag ser fram emot ett fantastiskt 2026 för oss båda och er alla!

@Jempa123 För mig har det förvisso varit en utmaning att berätta om alkoholfrihet, men det absolut värsta har varit att möte en närstående efter att jag misslyckats med nykterheten och påkommits med att dricka alkohol igen. Det är ett tveeggat svärd, berättar man skänker det för mig avdramatisering och skapar också ett tryck på mig att hålla i, men när jag misslyckats har det verkligen känts som pest och pina.

Men nu när jag på riktigt känner att alkoholfriheten är varaktig och uthållig så har jag börjat meddela mina närmaste om läget, med förhoppningen att det denna gång endast ska fungera som piska och morot för mig, och inte att jag ska få möta besvikna blickar framöver.

Jag är som person betydligt bättre på att kommunicera skriftligt än verbalt, kanske finns det någon "feghet" i det, men jag tycker nog att vi ska ge oss själva en duktig klapp på axeln när vi berättar om vår förändring, oavsett form. Det är ingen lätt sak att göra, vi gläntar till vårt innersta, där mycket skam och sorg finns gömt. Så skriv du till vänner, det är hur som helst mycket bättre att förbereda marken än att försöka få till en diskussion när förväntningarna och alkoholen börjar flöda.

@Thompa_68 ja verkligen!

Min man jobbar idag och jag är ledig. Feg som jag är drog jag iväg ett meddelande på messenger där jag deklarerade att jag inte ska dricka mer.

Tycker nästan detta är det jobbigaste, att berätta. Fick meddelande från en annan vän med en bild på ett långt kvitto från bordershoppen där de varit och tänkt att detta ska vi ha under våra husbilshelger i vår…kanske bara ska dra av det plåstret med och skriva nåt…

@Jempa123 Håller med, alkohol stressar kroppen och hjärnan mest hela tiden, och gör återhämtningen mycket långsammare. Jag känner mig mer utsövd trots färre sömntimmar, men det behöver bli bättre. Tror också att det tar tid för kroppen att ställa om, har man druckit destruktivt under många år är det väl naivt att tro att allt ska återställas snabbt. Ser att flera i forumet och också en del medicinsk expertis pekar på 3-6 månader som en tidrymd där i princip det mesta ska ha kunnat återställa sig efter ett alkoholstopp. Så det är bara att hänga i och samla dagar, en dag i taget.

@Thompa_68 ja jag försöker tänka så här, jag sover dåligt när jag dricker men somnar lättare, nu har jag svårare att somna men vaknar ivf inte bakis 😅 tar väl tid för kroppen att ställa om? Jag har druckit så mycket så länge att den aldrig fått vila ordentligt…

@Jempa123 Sömnen har varit, och är fortsatt en utmaning för mig. Vissa dagar har jag sovit mycket, men oftast blir det avbrott flera gånger och svårigheter att somna om. Det känns som hjärnan går på högvarv och drömfabriken kör treskift. Det är hanterbart ännu så länge och jag ser det som ett utslag av att hjärnan dras med i förändringen. Det är ju positivt i grunden, men nervbanorna förändras inte utan motstånd vilket ger en del negativ effekter. Den sömn jag får och känslan när jag går upp är av betydligt bättre kvalitet än när alkoholen blåste sömn i mig.

Jag önskar dig en riktigt bra dag, med lätthet i stegen! :-)

God morgon dag 5! Så här länge har jag inte varit nykter på 2 år (vilket är helt galet) drog av 11 h sömn 😅 och drömde en massa! Det har jag inte gjort på väldigt länge. Är det nåt ni andra känner igen?

Idag är jag fortsatt ledig så ska tvätta undan tvättberget och sen är det spinning bokat ikväll. Ska se om jag får till en promenad oxå för solen skiner och snön glittrar så hade velat komma ut.

Denna morgon känns det lättare i kroppen ❤️ jag hoppas det får hålla i sig 🙌

@Thompa_68 och ska bli intressant och se hur min relation till min
Man utvecklas, den är inte på topp nu men jag väljer att ta det som det kommer och vara i processen så gott det går 🌟

@Tjej82 jag tyckte det kändes befriade på nåt sätt när poletten trillade ner härom dagen att jag aldrig kommer kunna dricka på ett sånt kontrollerat sätt och därför får jag lägga det helt på hyllan. Vägen kommer inte vara lätt men det ska gå fr jag vill leva inte bara överleva om du förstår hur jag menar ❤️

@Thompa_68 tack för att du delar med dig. Jag lägger mig nykter och faktiskt med en ganska bra känsla. Kände att jag kunde vara i nuet små korta stunder ikväll på ett sätt jag inte känt på länge ❤️

@Majaella Du slår huvudet på spiken för min del, att våga möta känslor är svårt, betydligt enklare att bedöva dem, men alkohol är som ett sjusärdeles bredspektrumpenicillin, självmedicinerar man med det slår man ut även mycket av det goda i kropp och själ som man behöver. Vägen till ett bättre liv har för mig varit att äntligen ta tag i mina utmaningar och känslor samtidigt som jag är nykter. Det gör att min nuvarande, och förhoppningsvis sista nykterhet, känns uthållig och varaktig.

@Tjej82 Grattis till fyra nyktra dagar! Det är väl en del i processen att känna sorg och saknad efter alkoholen, ska man aldrig mer få ha roligt? Men när tankarna klarnar kan du förhoppningsvis hitta positiva saker att fylla din tillvaro med som ger kickar utan baksmälla på ett sätt som alkoholen inte kan. Kärlek, träning, fritidsintresse, resor, böcker, musik, livet kan fyllas med mycket som skänker mening om man inte bedövar sig med alkohol. Det är en resa, men en dag i taget blir det bättre och bättre.

@Jempa123 Först och främst, grattis till fyra dagar som alkoholfri! Jag har använt alkoholen för olika syften i livet. Först för att bli självsäkrare och våga mer, sedan för att fira, socialisera och hänga på aktiviteter. Men under de senaste dryga 25 åren har jag mer och mer använt alkohol för att mildra nedstämdhet, glömma besvikelser och motgångar och fly istället för att ta tag i konflikter och problem. Genom att söka trösten i flaskan undvek jag det mesta jobbiga i livet, men det fanns förstås kvar ändå och pockade på uppmärksamhet. Då drack jag ännu mer, till dess att också själva alkoholen skapade problem och tristess.

Jag har väl också gjort en viss karriär och skaffat familj, men har innerst inne aldrig varit tillfredsställd eller nöjd med mig själv annat än korta perioder. Istället för att jobba med mig själv på äkta sätt har jag flytt till alkoholen. Nu när jag startat min förhoppningsvis sista nykterhet har också mycket fallit på plats. Jag tar tag i mina utmaningar och hittar möjliga lösningar på dem, en i taget. Min hustru står fortfarande vid min sida, och jag ser vår relation i ett nytt ljus och jag känner en kärlek som jag inte gjort på länge. Den energin har tillsammans med nykterheten verkligen ändrat min sinnesstämning och inställning till livet.

Vad jag vill är att gå genom livet och känna glädje de allra flesta dagar, som du skriver se färger och glädje. Jag känner att jag är på god väg denna gång. Men det har som sagt tagit mig över 25 år att komma hit, så jag vet att det inte någon enkel resa. Tidigare nyktra perioder har jag alltid övermannats av sorgen och saknaden efter alkohol, att livet inte är kul utan den, och att jag är en grå prick som nykter. Jag vet fortfarande inte vad det är som gjort den avgörande skillnaden denna gång, men att ha en livskamrat som man älskar och som älskar en tillbaka och kan fylla livet med upplevelser tillsammans med är en viktig faktor för mig. Under många år tror jag att vår relation långa stunder var på sparlåga på grund av bristande kommunikation, mitt alkoholmissbruk och hennes tystnad. Nu är det som att jag äntligen insett att jag verkligen älskar henne och vill göra varje dag vi har tillsammans så bra som möjligt.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga dig med denna utläggning, mer än att jag förstår den gråa bilden av livet som nykter och att jag tror det måste finnas någon eller något du har kärlek och passion för och kan bygga din tillvaro kring för att känna färger och glädje. Att vara nykter är en möjliggörare, inte något man bara måste vara, utan något som gör att du kan förändra dig själv och våga ta språng för att knyta till dig vad du behöver i livet för att må bra och stimuleras.

@Jempa123 jag känner igen mig exakt i det du beskriver om livet och hur A tagit mer och mer plats och jag har haft åtskilliga försök av ett dricka måttlig och det funkar utan problem ett par ggr då jag tänker så intensivt på det men så plötsligt är jag där igen, där jag inte kan stoppa mig, gå och fyller på mitt glas fast ingen annans är slut, vaknar upp med ångest och minnesluckor och mår så jävls dåligt. Har flera ggr sagt att det räcker, nu blir det inte måttligt, nu blir det inte något alls, men så kommer stunderna och tillfällena där msn ”brukar” ta ett glas och alla andra kan göra det men inte jag. Känner mig ledsen öve att aldrig få dricka mer även om jag ju fattar att jag har problem och inte ska dricka alls. Dessa tankar tar alltför mycket av min tid och sen nyårsafton är jag nykter på obestämd framtid. Så svårt, trots att det egentligen är så självklart..!

Varning för lååångt inlägg…

Idag är dag 4 och jag satt i bilen hela dagen från Stockholm till Skåne vilket gav lång tid att tänka. Utåt sett är jag lyckad, har gjort karriär, bor i hus, reser mycket och är gift med 3 barn. I mitt huvud finns det dock inget som ger mig nån direkt glädje, missförstå mig rätt, jag älskar både min familj och mitt jobb men allt är bara en transportsträcka tills jag ska dricka vin igen. Inser att det varit så senaste året, och att jag velat bota min tristess/missnöje med att dricka men tänk om det egentligen är så att det är drickandet som skapar tristessen och missnöjet? Så tänker jag är fallet. Insåg också att jag slutat ta hand om mig själv, orkar inte köpa nya kläder eller gå och klippa mig, läser inte längre böcker. Njuter inte av vare sig film eller musik eller utflykter om dessa inte innehåller alkohol. Insåg under resan hem att alkoholen helt tagit över mitt liv. Så antingen får jag sluta dricka för gott eller sluta leva (bildligt talat, menar ej självmord eller så)

Det sjuka var att när jag vaknade i morse kände jag mig bakis en lång stund fast att jag helt säkert va nykter. Under dagen har viss oro kommit och gott men jag känner mig också på nåt sätt så otroligt beslutsam i att jag ska vara nykter, som att detta är min chans till att se färger och glädje i livet igen. Jag har påbörjat alkoholprogrammet och läser en massa då det hjälper mig att hålla fokus på mitt mål. Är så rädd att denna känsla av insikt och beslutsamhet ska vara puts väck helt plötsligt….är det nån som känner igen sig i det?

Kom hem från Stockhol och lastade in saker i kylen, där stod en halv flaska vitt vin och glodde på mig och för en sekund var jag sugen men sen jag tänkte bara ”den ska jag frysa in till nån fisksoppa imorgon”. Tog en kall alkoholfri öl och satte mig i soffan. Ångesten och oron finns där i ett fack i bröstet men känner samtidigt en lättnad av mitt beslut…

Tack om du orkar läsa ända hit, detta forum gör stor skillnad för mig.

https://www.nationalgeographic.com/premium/article/alcohol-sober-dry-ja…

Hoppas länken funkar. Det ör en artikel som berättar hur kroppen förändras till det bättre efter vara en månads uppehåll från alkohol

Nytt År och Nya föresatser.
Träning och ren hjärna bättre självkänsla och självkärlek.
Det svåra som jag ser det är att våga möta känslorna istället för att bedöva dem.
Jag lyssnade på Nemos "bara en till" hans 100 .de avsnitt tillsammans med hans tjej Molly. Det var väldigt utlämnande och fint. De båda har verkligen fått igenom en del. Jag kände igen mig i Mollys beskrivning av att när man "självmedicinerar" så tar man bort så mycket känslor så man blir likgiltig.
Det spelar ingen roll om man blir övergiven. Något besvärligt händer , som livet bjuder på hela tiden. Man räddas alltid av alkoholen. Men tomheten växer liksom självhatet.
2026 Hur ska det gå. I minnesluckor och galet planerande för när nästa chansen finns "att koppla av" . Eller chans att vända på livet.
Dag 1

@Bubbelmorsan Kul och modigt att gå på ett AA möte. Säkert intressant och lärorikt. Har inte själv deltagit på något möte. Fick ett så enormt drag under galoscherna själv mot ett liv utan alkohol genom min ”värderade riktning”. Ett nytt förhållningssätt till mitt liv, en ny livsstil utan ingrediensen alkohol. Den går i linje med sinnesrobönen ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden." Med att nyfiket utforska och närma dig själv, kommer du att ha en spännande och häftig tid framför dig!

Idag blir det fortsatt målning av vägg och lister, sedan börjar det största jobbet vara klart! Det ska även hinnas med en skidåkning med maken och hundarna i det härliga vinterlandskapet❄️.

Ha en fin söndag!❤️

@Surkärring Grattis till 100 dagar!🥳. Snyggt jobbat! Fortsätt så!❤️