Senaste kommentarerna i forumet

ska packa ihop och åka med ungarna till landet. Ska bli skönt att andas havsluft! Men ett ororsmoln hänger ändå över mig, brukar ju ta första glaset vin innan jag ens packat upp väskan och sedan fortsätta istort sätt hela dagen. Ska inte ta med mig något A utan massa Cola och vaniljte. Men det finns många grannar som kommer över för ett glas vin..... Försöker mentalt ladda. Har vaknat så skönt de senaste morgnarna, naturligt lite gäspig men klar i knoppen. Försöker som någon sa "spela filmen till slutet", att det låter ju aå härligt med ett glas vin på altanen, men sedan blir det ju "hoppa på tåget" och fortsätta så att ingen märker det resten av kvällen för att sedan vakna upp med ångest och huvudvärk. Ska försöka framkalla känslan av sist jag var där och gick upp tidigt för kaffe och morgondopp på bryggan. Kanske jag kan smita från ungarna och sätta mig på en klippa och bara vara. Det låter så härligt och jag vill att det ska bli så, men liter just nu inte helt på mig själv. Håller tummarna för mig själv och alla ni andra där ute som kämpar i sommarsverige!

Allt har gått bra. Har varit i sommarstugan sedan vi kom hem från resan. Både själv och bara med barnen. Semesterlivet med frun går sådär. Man märker att det varit mycket vin på verandan, en drink på tu man hand och sådant som sammanfogat oss förut. Men ingen katastrof, lite småtrist bara. Det tar tid att lära om.

11 veckor - gud så skönt! Jag tänkte skriva duktig men ångrade mig lika snabbt. Det är så lätt att detta med att hålla sig nykter blir ytterligare en prestation att lägga på högen. Jag själv tog ett beslut att dricka nu i helgen. Var på en långweekendresa i en Europeisk storstad och ville inte hålla mig nykter. Jag har bestämt mig att inte använda ordet "kan" utan "vill" istället, för att för mig är det vad det handlar om - att vilja. Jag kan hålla mig från alkoholen större delan av min vakna tid men i vissa situationer är det fortfarande svårt att bara vara. De största insikten jag har gjort efter denna resan är att jag måste lyssna på min magkänsla mer. Göra det som känns rätt för mig samtidigt som det känns tråkigt att säga nej till saker. Min kompis som var med på resan gillar att festa, vi har festat mycket ihop, och det känns ovant att inte vara den partytjejen jag alltid varit tillsammans med de som vart med länge. Dessutom som du skriver MissH att många tycker att det inte är så farligt, "du var ju inte så full igår". Men det är ju skit samma eftersom de är inte dem som tar smällen dagen efter. De tycker mest det är kul. Jag har diskuterat med flera nära kompisar som inte tycker det spelar någon roll om jag inte dricker. De vill ju att jag ska vara med. Det sitter mest i mitt eget huvudet. Jag tänker bara; när ska jag känna mig klar? När är botten nådd? Jag mådde hemskt dåligt dagen efter vi va ute och festade, men tar mig igenom det. Samtidigt hade vi ju väldigt roligt. Det är väldigt tudelat detta här...

Förra gången jag var nykter en längre tid var det en period på 5 mån. Jag kom ihåg att jag mådde ganska bra men inte överdrivet mycket bättre. Funderar på hur jag mår egentligen - med eller utan alkohol? Ska ta upp kontakten med min coach igen som jag gick hos tidigare. Känner att det finns mycket att prata om.

Det är riktigt att vi är väldigt ensamma i detta. De som inte varit i det kan ju liksom inte veta. Nu ska jag iväg på en tjejresa till solen nästa vecka. Har pratat ganska ingående men en av vännerna som står mig närmast så hon vet om det. Jag har förvarnat att jag ska ta det lugnt och bara njuta av solen. Kan vara skönt att komma ihåg HELA veckan :-)

Ja, det är en långgående process med den här relationen = Jag & alkohol

MissH, har också erfarenhet av att vara den där glada, roliga tjejen som ser till att alla skrattar och mår bra. Ibland tänker jag att ser ingen att jag inte mår så bra idag? Är de helt blinda? Men då förstår jag att det är ju den bilden som jag visar upp. Att vara låg och tyst i grupp för mig är lika med tråkig. Det innebär att jag tycker själv jag är tråkig när jag mår lite sämre. Ibland har jag stannat hemma från vissa tillställningar just för att jag inte orkar vara "rolig". Jag blir lite nyfiken på vad du menar med att du äntligen börjar lära känna dig själv? Vad är det du har hittat? Gillar du den tjejen bättre?

Nu kommer jag sova gott i natt, känns som att så mycket i mig kommer fram under den här resan.

Det är svårt att märka förändring, speciellt om den går långsamt. Men nu ser jag. Vännen (som inte sagt ett ljud mer om min nykterhet) stressar och planerar, under dagens lunch planerade han redan morgondagens, det är aktivitet på aktivitet, allt ska schemaläggas och struktureras. Och jag ser att exakt så var jag. Alltid, varenda resa har jag planerat, det har kliat i kroppen om jag inte kunnat se dagen klart framför mig. Tills nu. Säger ungefär femton gånger om dagen att jag inte tänker planera min tid, vi får se, kanske det. Drar mig undan, stänger ute. Måste få vara själv. Så härligt! Jag kan äntligen ta det som det kommer, göra som jag känner. Och lika viktigt, jag säger nej. Vägrar låta min tid ägas av någon annan. Låter tjurskalligt kanske? Inte alls, jag är bra mycket trevligare att umgås med, inga undantryckta känslor eller åsikter som sipprar ut. Imorgon hoppas jag att jag vaknar först så att jag kan cykla iväg själv, tidigt innan ön fyllts med folk och bara få sitta vid havet och dricka mitt kaffe. Ifred. Ja förutom trutarna då.

Alkoholen förresten, det går bättre än jag trodde. Inget sug alls, jag sippar på mitt alkoholfria vin eller cider eller vad det är, resten dricker öl och vin. Och det gör mej inget alls. Ser fram emot mornarna nu, är något nytt. Vakna utsövd av solen som skiner in genom gardinerna. Känna att hela dagen ligger framför mej. Tycker det är så skönt. Har egentligen alltid varit morgonmänniska men det har jag vägrat låtsas om såklart. Tryckt undan det precis som många andra egenskaper.

Jag och vännen pratade om just egenskaper förut, han tycker att jag har blivit mer seriös (underförstått tråkig) de senaste åren. Förr var jag den tokiga, partysessan, den friska fläkten, dramaqueen, ja ni fattar. Jag sa att jag tröttnat på det där, att jag inte orkar vara ett excentriskt inslag i folks liv. Jag är en seriös person, har alltid varit, men det passade inte då, i det umgänget, i den tiden. Och jag, som har haft så svårt att ta kritik och alltid tagit det så hårt bryr mig inte. Är förvånad själv. Men hellre att jag inte blir omtyckt för den jag är än att jag blir omtyckt för den roll jag spelar. Klurig formulering :-) Men så känns det iallafall.

Jag är så glad att jag tog det här beslutet, det är så skönt att äntligen få börja lära känna mig själv.

Du ÄR normal, du är bara inte som du tror att alla andra är. Och du är alldeles perfekt i dig själv. Gå inte på alla Facebook-ideal som folk försöker skryta med, ingen lever så på riktigt. Tänk på att de som har svårast att leva med våra sämre sidor är oftast vi själva... Vet ju inte varför du äter anti-depp men jag vet många "normala" som gjort det. Jag också.

har nog innerst inne vetat det länge, jag minns för några år sedan utomlands hur jag kände att ett monster kom så fort jag tog en öl till lunchen. Beställde in en till, och hade sedan bråttom till rummet där jag kunde ta med mig en öl ut till solstolen. Sedan dusch, några glas vin och middag med mer vin och sedan en konjak på altanen före läggdags.Vet att jag pratade med min sambo om monstret som slukar mig, men han förstod inte. Det är samma monster som gör att jag trycket i mig flera liter glass om jag inte dricker, för något måste monstret ha. Det gör så ont att inse att jag har problem. har haft svårt att accetera mina depressioner och att jag ätit SSRI preparat länge. Tror inte det handlar om alkoholen utan kanske att erkänna att jag inte är normal, perfekt och klarar att hantera detta. Man tycker ju att jag borde inse detta när jag nästan varje gång jag dricker får en minneslucka. Trist och jobbigt, känner att all min energi går åt till detta just nu. Mannen jobbar och jag är hemma i två veckor med ungarna och orkar/vill inte göra något med dom, vilket i sin tur ger dåligt samvete och så går det runt runt runt...

ju vara så att du har beroendesjukdomen och inte kan säga nej när du väl tagit första glaset ?

Sa en massa saker som jag inte minns.... Varför just jag? Varför kan inte jag sluta när jag börjar? Ledsen.

Precis såna små uppmuntrande inlägg som dina gör att jag fortsätter orka skriva vidare...
Vet inte varför jag överhuvudtaget finns kvar här, mitt drickande känns så avlägset, snart typ fyra år...

Har idag fått besök av våra tidigare bästa vänner som flyttade utomlands för ca 10 år sedan,
Han var alltid tung på fina dyra konjaker för helst tusen spänn flaskan, idag nykterist och delar på mitt förråd av "nollbira".
Ofrivilligt pga av en svår sjukdom med cellgifter som inte funkar ihop med alkoholen, men han verkar inte alls må dåligt av detta,
Däremot saknar han rödvinerna som han hade fått smak på till maten, men inget han sörjer över idag...

Vi kikade på gamla hemvideos när våra barn var små, och återupplevde den samvaron vi hade då, mysigt.
Visst drack vi då, men inte lika mycket för att just barnen var små, nedbajsade blöjor var viktigare än fyllan...
Idag sitter vi här som medelålders män med en viss större livserfarenhet, något klokare och har vett att avsluta kvällen vid tolv,
För vi vet att vi har en diger morgondag med ett tungt turistande....

Vet inte vad som är bättre, det medvetna planerandet, eller det helt oplanerade livet förr som skulle ha resulterat i ett segt slitande med solglasögon, gemensamt beklagande över hur illa vi mådde under morgondagen för att vi tömde förrådet av all alkoholhaltiga drycker inklusive mehkongwhiskyn från senaste Thailandsresan
Fram till klockan blev ljust....
Jo jag saknar det lite, för at det just var så oansvarigt, så ungt....
Idag lite vuxet och medvetet, kanske tråkigt, men mycket behagligare i längden...
Svaret är ja, jag mår mycket bättre odrucken, och måste få bort glamouriseringen av alkoholromansen, allt var inte bättre förr...
Så mycket äldre, så mycket klokare, så mycket tråkigare...eller?

Står man på en fot för länge, så gör det mycket ondare med den foten i marken, än lättare än för den foten i luften....

Berra

du fascinerar mig ännu för ditt sätta att orka sitta och skriva ned ditt tänkande. Nu handlar det om år, och du pendlar precis som August Strindberg och alla oss andra, mellan mörka tankar och sprudlande energi. Men den röda tråden är att alkohol är sämsta tänkbara lösning på våra funderingar. För oss som inte fungerar som "normala" drinkare alltså. Blir alltid inspirerad av att du sitter och tänker och förmedlar det på att både roligt och intressant sätt.
/Fenix

beskrivet Nynykter om tomrum och sug. Kanske är det just vemod och längtan, som är känslor som kan vara bra att känna utan att förstärka/alternativt stänga av med alkohol. Just nu inser jag att det är musik jag vill använda för att hantera den här typen av känslor.
/Fenix

Hej Adde!
Tänkte bara titta in här hos dig och säga hej.

Kram kram!
/H.

Annars kommer du få den på hjärnan under veckan och måste slåss med drakar, troll och spöket.Kram Kalla

Fröken snusförnuftig här ;-) Tycker du ska hälla ut den, det är värre att du frestas än att någon blir av med lite sprit. I värsta fall får du köpa en ny men troligtvis har dom ni hyr av glömt den. Låt inte spöket lura dig och göra flaskan viktigare än den är. Hoppas du får en skön semester!

Hallå?

Jag är precis hemkommen från solen där vi hyrde ett hus med ett fullt barskåp, typ 8 flaskor sprit och 2 fl vin. Jag drack några kvällar där nere, vin till maten och så. Allt var ok egentligen men sedan när mannen var ute el gått och lagt sig var jag där och drack. Smakade apa, men det spelade ju liksom ingen roll då. Hade den inte funnits hade jag i alla fall gått och lagt mig istället. Men de dagar jag inte drack någonting blev jag inte alls sugen. Så jag har inget tips bara min egen erfarenhet.

Tack för att du skriver och delar med dig! Jag har ju inte lyckats sluta helt, men har dragit ner ordentligt vilket känns så himla bra. Det där sista du skrev stämmer verkligen, för mig har den här sommaren blivit en kamp, och det är som att varje dag är ett litet prov. Har ju i alla år haft semester med A och mycket är ju liksom uppbyggt på det. Men jag försöker skaffa nya vanor och som du skriver vara snäll mot mig själv och lägga undan en massa måsten. Vill jag kolla på film istället för att klippa gräs tänker jag göra det! Och håller med dig om att vara den som alltid fixar snacks, drink och middag och ser till att alla mår bra. Nix, nu när vi åker ut till landet tänker jag köpa med mig färdiga maträtter som jag kan slänga in i ugnen och sedan gå och sätta mig med en bok under tiden. I vanliga fall brukar jag "tjinga" för köket och stå där i timmar och laga mat och dricka vin, började med ett el två glas men på sista tiden en hel flaska före maten och det är ju för mycket. Så det får bli nya tag och andra vanor. Lycka till och ha det bra!

Så skönt att komma hem igen. Blev bjuden på vin hos några vänner och kunde inte säga nej och kunde inte heller hålla mig till några glas vin utan drack jättemycket. Vi umgås bara med dem när det dricks och jag tycker inte egentligen att det är kul, utan är nog mest där för att jag inte kan säga ifrån och för att jag vet att vinet flödar. Jag blir så imponerad av er som bara slutat helt tvärt och undrar hur ni klarar det och vad ni säger till alla? Just i det här fallet är det jättesvårt att säga ifrån och jag vill liksom inte säga att jag har ett uppehåll. Jag inser att det är svårt att ändra på ett invant beteende. Men trots gårdagens miss så ser jag framåt. Är hemma sjäv med barnen några veckor nu och förut hade jag fixat goda middagar och druckit vin hela eftermiddagen/kvällen, men så blir det inte den här sommaren. Det känns skönt att redan nu bestämma att så ska det vara!

Känns lite konstigt att räkna veckor nu, går snart över till månader. Förhoppningsvis. Den första augusti är inringad med rött bläck i kalendern. Många upplever tydligen att det är lätt att trilla dit efter just tre månader. Och jag börjar närma mig, är det därför det börjar bli jobbigt kanske? Vill så gärna kunna rusta mig inför krisen, kanske är jag mitt i den? Kanske är det jobbigare för att det är sommar, jag vet inte. Har inte trott att jag löper större risk eftersom jag inte trott att jag druckit mer under just den tiden, men det har jag kanske? Har hattat runt så mycket i mitt liv att jag har svårt att se mönster, rutiner, hur jag brukar göra. Pratade med pojkvännen igår, förstår nu att han inte ser lika allvarligt på det här som jag. Kanske har han problem själv? Tror inte det. Har i och för sig hört honom och min svägerska prata om hans föräldrar som inte verkar ha haft en helt okej relation till alkohol, kanske ser han inte klart? Han har ju inte heller varit med hela mitt vuxna liv och sett hur det sett ut, hur jag har hållt på. Tog upp det igår för att jag känner hur jag vacklar, hur jag börjar tvivla. Var det verkligen så illa? På spegeln hemma i badrummet sitter texten "jag är modig som släpar fram trollen i ljuset". Tänkte att nu jädrar tar jag fram trollet, så spricker det. När jag insåg att han inte förstår blev jag rädd, kände mej orolig. Hur fasen ska jag klara det här utan stöd? Sedan insåg jag att det är ju just det, jag måste klara det här själv. Inte hänga upp mej på någon annan. Behöver jag stöd finns det, professionellt. Men jag kan inte luta mej helt och fullt på honom, måste stå stadigt själv. Lita på att mitt beslut är rätt, att det bara är jag som vet vad som är bäst för mig. Och när jag vaknade imorse kände jag mig lugn igen. Mitt beslut är rätt, det är inte farligt alls att vara nykter. Det är precis som vanligt, fast utan alkohol. Och livet blir precis så bra som jag gör det. Sakta sakta börjar jag lita på mig själv, att jag kan. För första gången på riktigt länge börjar jag känna att jag har kontroll över mig själv, över mitt liv och över framtiden. Är inte speciellt rädd. Inte idag iallafall :-)

Har fortfarande inte kommit ut på joggingtur men tagit långa långa promenader vid havet, klättrat i klippor och bland ruiner. Gått så långt att jag har flera blåsor på fötterna. Och det är så skönt. Börjar så smått höra vad kroppen säger, vill inte ha mer socker, vill inte ha mer fett. Vill egentligen inte röka heller men jag fortsätter, för att jag förbjuder mig att sluta. En sak i taget den här gången. Lugnt och sansat, inte rusa iväg. Huvudvärken dämpas inte med alvedon, jag påminns om att dricka mer vatten, och LUGNA NER MIG. Inte stressa, inte se allt som måste göras utan det som KAN göras. Vill göras. Det som känns bra i magen. Det som lugnar den där fladdriga känslan. Att inte kunna fly undan genom att hälla i mej ett glas vin eller femton innebär att jag måste lära känna mig själv helt och fullt. Att känna hela tiden, och att känna efter hela tiden är jobbigt. Men det som är jobbigt är bra, det vet jag. Och det som är jobbigt blir lättare med tiden, så är det ju. Påminner mig att vara extra snäll mot mig själv nu, inte kritisera allt jag gör, inte se vad jag kunde gjort bättre. Bara vara snäll.

Imorgon åker vi ut till kusten igen, med vännen som tycker jag är trist som inte dricker. Får se hur det blir, tänker ha inställningen att vi kommer ha kul. Men tänker inte vara den som servar längre, den som ser till att allt blir så bra så. För det har jag varit innan och det höll på att äta upp mig. Tror det kan bli en liten krock där men så får det vara. Socialt ansvar var det någon som sa att det heter här på forumet, om det blir tyst kring bordet är det mitt ansvar att se till att det börjar pratas. Jag i ett nötskal. Den här gången får någon annan ta över lekledarrollen för jag pallar faktiskt inte mer.

Är inte orolig för att jag ska trilla dit men man kan väl aldrig vara säker. Så jag påminner mig om att jag inte gillar ETT glads vin, att jag bara mår dåligt av det, att jag inte klarar en bakfylla till, att jag får ångest av alkohol och att det hela är en illusion. Det vet jag så väl. Det enda lilla jag måste få erkänna att jag saknar är spänningen precis innan (det går åt skogen). Förväntningarna (som slocknar efter första glaset) inför festen, att göra mig fin (vilken man väl kan göra ändå?), glädjen (som jag numera känner varje dag). Sådär, då sprängde vi det lilla luftslottet också.

Hoppas ni har det bra, alla semesterfirare. Det är en jobbig tid, måste jag erkänna, denna tid som egentligen borde innehålla återhämtning snarare än kamper. Men det blir bättre, det måste det bli. Bara nya vanan får sätta sig ordentligt.

Hej så länge!

Så klart att vi finns här för att stötta varandra. Du har gjort ett strålande jobb de 14 dagarna i solen! Visst känns det skönt att ta kontrollen.

Vi hjälps åt.

Haha! Även jag hittade whisky i förra stugan jag bodde i. Men den frestade inte alls. Jag ville ha romantisk middag med vin, inte nån whisky. Det är ju fint att jag är så kräsen...
Jag vet inte om man kan hälla ut stug-whisky (stavningskontrollen ville stig-whisky! En liten fingervisning?)
Kan du tala med din man om att du är rädd för att bli frestad? Jag tycker för egen del att det är ett bra sätt att förhindra tänkbara återfall. Dessutom tenderar trollen att spricka när de kommer ut i ljuset...
Stor kram till dig kära syster!
Nynykter

Hej Dompa!
Jag hoppas allt är bra med dig nu och att du njuter av den fortsatta semestern. Bra att du skriver här och konstaterar hur medvetet återfallet trots allt var. Nästa gång använder du den där förmågan att planera till att planera hur du INTE ska kunna ta återfall, till exempel genom att berätta för syrran vad som rör sig i ditt huvud :-)
Vår hjälte svingar sig vigt upp i sadeln igen. Han inte bara fajtas med vampyrer, han tar även ett sista-natten-med-gänget-rus som slutar med att hjälten vaknar upp på en öde strand. Vilken blir nästa filmgenre? Romantisk komedi kanske? Något hjärtknipande där den nyktre men ack så stilige hjälten möter kärleken i byns bibliotekarie (som blir skitsnygg så snart hon tar av sig glasögonen)
Hur det än blir så håller jag på dig, Dompa!
Stor kram från Nynykter

Så fint du tar hand om allas vårt rum, Mulletant. Jag såg nyss solen gå upp över havet. Det är redan behagligt varmt och jag hör pipande sjöfåglar. Äntligen har jag för en stund både el och täckning.

Under semestern har jag för första gången på länge känt ett sug efter alkohol. Jag och mannen äntligen ensamma. Bad från klipporna. Vedeldad bastu. Så mysigt det kan bli och DÅ slår suget till. Att det skulle vara så väldigt gott och mysigt med vin. Jag blev riktigt irriterad på mig själv. Det var ingen fara för min egen del eftersom alkoholinköp skulle kräva både båt- och biltur. Jag pratade om min irritation med Särbon. Han tyckte bara att det var väl inget konstigt och kanske lite bra att nån gå g känna sug eftersom det annars inte skulle vara nån sport att sluta :-)

Det här fick mig att tänka på hur mycket alkohol för min del varit förknippat med leda eller tomrum. När man lämnar en hektisk vardag och plötsligt befinner sig i en sommarstuga utan el och vatten in the middle of nowhere uppstår ju lätt just - ett tomrum. Det där har jag tidigare fyllt med vin och öl. Känner suget komma vid cocktailtimmen, sedan jag "klarat av" en ledig dag och innan det är dags för middag.. Galet!

Kramar till alla kämpar i sommarsverige (/fyllesverige?)

He, he, den där kände jag inte igen - för att verka avspänd. Ja detta är väl självsuggerering på hög nivå!!

Jag måste berätta, jag tror att vårt barskåpsspöke smög ned i packningen. Det är helt jä_la otroligt detta! Idag kom vi ju då till stugan vi hyr för en vecka ihop med min svägerska och familj. Vi har gjort oss hemmastadda och ikväll letade jag i alla köksskåp efter en tekanna. Vet ni vad jag hittar längst ned i ett skåp? Jo en stor halvfulle whiskyflaska!! Hur sannolikt är det att det finns sprit i ett hus man hyr?? Vad gjorde jag då? Jag sköt den längst in i skåpet och ställde lite grejer för så att ingen Anna skulle se den. "kan vara bra att ha" liksom! Nu tänker jag att inte en chans att jag riskerar att prova! Men risken finns ju såklart. Kanske ska jag hälla ut den, ingen av de andra vet ju att den finns och skulle ej sakna! Bör jag kolla med den vi hyr huset sv först tro?

Varför händer detta mig!!!??