skrev Maria42 i Maria

Vet ej om det är tillfälligt idag eller om det är vilan som gjort det men känner mig lite piggare idag. Känns skönt, ska jobba imorgon. Blir verkligen en kort vecka men så får det bli, behövde det. Inget sug idag heller, och imorgon ska jag också vara nykter. Kram på er alla!


skrev ÄnnuEnVindåre i Måste bli ett slut på detta!

Santorini, kalla, Maria (nästan) ienni och flera till! Fast nu är det mer än en månad för det är 2 februari idag. Men ändå. Ni är grymma!

VD


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

obehagligt! Hoppas vi hörs snart igen och att hotet inte var verkligt eller så farligt. Kram på dig! / mt


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Kanske låter klyschigt eller rent oförstående...
En som har varit full och gjort bort sig vill ha all världens förlåtelse,
För vad den har sagt och gjort...

En vän förstår sammanhanget, och vet att denne skäms...
Inga bortförklaringar behövs, endast den som känner sig osäker eller hotad kan missbedöma situationen.

Jag behöver inga ombedda förlåtelser av mina vänner, det ingår i kit'et vänner att man förstår...

Däremot känner jag mig hotad på min arbetsplats och jag förstår inte vad som händer...

Oups måste dra!, hörs

Berra


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv


Mulletants räkneramsa:

"24+53+15+173+60+77 blir 402 nyktra dagar och 6 med någon alkohol. Senast 4.9 och 3.10. Kan skrivas 402/408, strax under 1%. [...] Idag den 1 februari alltså 24+53+15+173+60+91 dagar"

...den skall uppdateras med mina egna siffror!

29+33+16+2 (5 m.A) t.o.m. 1/2: 80/85

Nu känner jag att det går alldeles alldeles ALLDELES för mycket tid åt att dividera fram och tillbaka med mig själv, dricka eller inte dricka, ångesten och ångern efteråt. Nä, nu får det faktiskt vara nog!


skrev Dompa i Ångesten tar mitt liv...

Så ska vi inte färlåta de som var deltagande i judeutrotningen. Men de flesta är döda nu. Vi som finns kvar måste försöka hitta vårat sätt att överleva. Mitt i lunchentankar från Dompa som säkert behöver en elstöt själv:(

Berra jag ser hur du trasslar och för mig är du en slags förebild. Jag fattar inte allt, har tex, svårt för räknandet av views. Men jag läser och jag imponeras/Dompa

Flera timmar senare går jag in här för att redigera, att göra det gjorda ogjort men nu slår det mig att jag måste skörda den skit jag sått. Så den nasty felstavade kommentaren om judeutrotningen får bli kvar. Spydigheten om att räkna views också. Men jag vill poängtera att jag är medveten om att hissen inte går hela vägen upp hos mig. Och jag vill be om ursäkt; Räkna på Berra, bara du mår ok så är det ju oförargeligt. /R


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Har lånat denna dikten, vet inte vem som skrivit den men tycker så mycket om den.

Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna

Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

känsla av lycka har mkt lite
samband med utbildningsnivå
och karriär,

Dock finns ett samband mellan utnildningsnivå
och upplevd lyckonivå o hälsa,

människors själsliv är komplext, Visste du t.ex.
att deprimerade folk på tester
visat sig vara mer illusionslösa

De stackarna bedömer egen insats mer realistiskt,

Me andra ord klokt att leva
i viss dimma

frågan är hur man skapar sig rätt
form av dimma?

Satt o undra om du skulle pröva
meditation, Berra`?
Munkar som mediterar dagligen har ju
bevisligen via hjärnröntgen större områden
i hjärnan som styr känslor av lycka

du känner säkert till serotonin
ges till deprimerade via anti-depressiva
ämnet som finns i kroppen
men är lägre hos deprímerade o styr
mkt av allmänna välbefinnandet,,

jaja, ibland får man ta till
vad som helst,
när ångest o bitterhet
inte står i relation
till vad vanligt folk hämtar
vardagsnöjje från,,

Ångest o bitterhet kan låta klokt
o du är klok som få,

Vem kan via logik förklara känslan
av att vara förnöjd
o varför man bör känna detta?

tänker på dig inatt Berra, du är
min o mångas favoritpoet,

du bringar stadga åt drömmar
o sätter ord på liv o livlöshet,,, mm

Mmagdalena


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Gör vad då!

Gör vad som helst,, då kan vi supa o bete oss
för då gör vi ngt.

Det är kanske inte filosofens tankar som
brister utan annat,

det finns msk med biokemiska brister

Stora journalister vars lilla lya
växt till sophög
pga djupa depressioner

Det var inget fel på huvet där inte
men lyckan gick inte att lura fram

fanns ingen jädrans terapi i världen
som hjälper den stackarn

Ibland finns inga svar i pratet
ibland behöver tid gå, o ibland
behövs elstötar,

Ibland kan inte relationer läka
precis som det finns medberoende
som av skadan som skett inte kan förlåta

Kanske finns det handlingar som inte ska
förlåtas hur mkt än AA lär få sina anhängare
att tro att man inte kan leva om man inte kan
förlåta

judeutrotningen, kan den förlåtas pga
färnekandet hos de som utrota?

Lite tankar i natten/mariamagdalena


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

Intressant med ditt filosoferande över livet, Berra. Här kommer ett av min favoritcitat på sistone:
"Nästan allt du gör, kommer att visa sig vara meningslöst,men det är ändå väldigt viktigt att du gör det."
Mahatma Gandhi


skrev Uppgiven i Ångesten tar mitt liv...

Blir förtvivlad när jag hör att du tänker lämna forumet. Klart att du ska göra det om det känns rätt för dej, men för min del läser jag varje dag, kommenterar sällan. Men när namnet Berra dyker upp läser jag två gånger. När jag skrev mitt första inlägg i mars, skrev du ett svar som jag tagit till mej, läst om och om igen. Har sedan sett hur det du skrev fallit in, som om du kunde se in i framtiden. Det va precis vad jag behövde. Du kanske inte behöver skriva för din egen skull, men ger så mycket till andra.
Orkar du lite till så blir jag glad.....


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Den handlade om Emma Igelströms karriär och fall...

Denna vackra och till synes lyckade personen som hade all sin framtid framför sig,
föll på sin egna prestationsångest och beroendepersonlighet...
Men hon var också en känslomänniska och lät mycket av sina känslor styra sitt liv

För ett år sedan hade hon dämpat sin ångest tillräckligt mycket med alkoholen,
för att nästan lyckas med ett självmord...

Jag känner igen vartenda ord hon beskrev sitt liv med, bortsett från att jag aldrig har lyckats med någonting stort i hela mitt liv...

Jag fattar inte, men förstår ändå...

Har alltid varit lite smått förälskad i henne, och nu verkar hon ha samma historia som jag...
Att aldrig räcka till och inte duga inför sig själv, prestationsångest!

Det verkar vara en helt normal inkörsport till ett alkoholberoende...

Hade jag vetat..hade jag försökt hjälpa henne med hela mitt hjärta, men en person som tävlar i världsklass kan väl ändå inte inte vara svag, eller?

Blir förvånad om hur pass vanligt min situation verkar vara,
man eller kvinna, högpresterande eller inte, vi är alla lika inför ett beroende...

Berra


skrev Maria42 i Maria

Santorini, du har ju också klarat första månaden!. Vad kan ha fått igång ditt sug? Kan du identifiera det?. Vi vet ju att det går över men det är hemskt jobbigt. Hoppas du hittar orsaken. Kram till dig, vad bra vi är!!


skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!

Jag är här fast jag haft så mycket annat så jag inte skrivit. Jag vill inte bli för fokuserad på det här heller utan försöka känna mej "normal" haha. Haft starkt sug men det får man väl räkna med. Funderar på att skaffa nåt hjälpmedel, kanske inte vore helt fel ändå att prata med företagshälsovården. Så skulle det kännas lättare, kanske. Euforin saknas tyvärr för tillfället och vardagen känns rätt grå, förmodligen utan de kickar man trots allt är van vid. Såg på Fråga doktorn i måndags och då fick jag en ännu djupare insikt om att hjärnan är ur spår så man kan inte hjälpa att man bara vill se det positiva efter ett tag.


skrev santorini i Maria

Letade faktiskt efter din tråd, tänkte inte på att du inte haft nån. Jag håller med om töttheten också. Men det värsta just nu är att jag har sånt sug, vet inte om jag ska försöka få tag i nåt piller från företagshälsovården eller pröva akupunktur. Ja det skulle kanske vara nåt. Fast sug går ju om men det känns jobbigt att vissa dagar väntar jag bara på att klockan ska bli så mycket att systemet stängt! Då är jag på nåt sätt fri. Men vi kämpar på.


skrev Maria42 i Maria

Mr_Pianoman, du har så rätt, utan viljan går det inte det vet jag så väl de gånger jag slutat tidigare, då har jag aldrig släppt tanken på att kunna dricka igen. Den tanken är borta nu, vet att jag inte kan dricka igen någonsin och har accepterat den tanken. Tack för din stöttning!

Kalla, det kan nog vara så att kolhydraterna sjönk drastiskt när jag slutade och att det är orsaken till min enorma trötthet säkert i kombination med att kroppen är slut, drack rätt mycket på slutet. Jag unnar mig vilan nu, det är vi värda, du har ju också klarat första månaden, grattis till dig!!

Jenni, så sorgligt med din mamma, så ledsen för sin skull. Tack för att du delade din historia, det stärker mig ännu mer att fortsätta vara nykter. Stor kram till dig!!


skrev Gäst i Maria

Vad bra att du har sån insikt och att du verkar vara så stark. Som dotter till akoholiserad mamma kan jag hålla med dig om att det viktigaste du kan göra för att gottgöra är just att vara nykter! Min mamma är på behandlingshem just nu efter att ha drabbats av alkoholdemens endast 59 år gammal. Demensen räddade henne mest troligen från döden. Jag (vi/hennes barn) har lidit enormt mycket och vid varje "bra" period har hoppet om en nykter mamma tänts. Hon har varit nykter en tid för att sedan börja dricka med ursäkten "dåligt samvete för hur hon HAR varit som mamma" lr nåt annat urdumt. Precis det du beskriver "Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver" är SÅ RÄTT! Vilken lycka för dig och barnen att du insett det. Precis det har jag försökt få min mamma att förstå under åren. Att allt dåligt är borta om hon bara håller sig nykter. Hon har aldrig lyckats förstå det tyvärr. Håll hårt i den tanken och den här gången fixar du det, en dag i taget! :)


skrev kalla i Maria

Först botar man det dåliga självförtroendet med alkohol sen blir det ett gift som ger en dåligt självförtroende. Hörde Viveka Lärn på radion när jag åkte hem, dom pratade om hennes alkoholproblem, hon valde ju att aldrig mer dricka eller köra bil efter hon åkte dit. Men hon sa en sak som jag tyckte var konstig: Jag är inte alkolist, jag har bara svårt att säga nej till vin! Men detta att vi är så trötta tror du inte det kan bero på alla kohydrater man fått i sig genom vinet och spriten och nu blir det nästan en kickstart när man tar bort det. Jag har gjort som dig och skall vara hemma i en eller två veckor. Har så mycket tid att plocka ut och just nu passa det både mig och företaget, från slutet av feb får jag jobba häcken av mig.
Många kramar och styrka till dig!


skrev mr_pianoman i Maria

Sov på du. Det är nog kroppen som återhämtar, och rensar. Jag var också otroligt trött i perioder när jag la av. Det kommer och går. Och nu när ljuset är på väg tillbaka också så kan det inte bli annat än bättre!

Gott att höra att du har så stark vilja att leva nykter. Utan den viljan går det inte. Och faktum är att vi klarar oss utan alkohol. Det är inget vi behöver för att leva, även om det känns så när man är mitt upp i det.

Kämpa på!
Kramar /R


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Jag fattar de luddiga tankarna precis. Just så är det ju. Det sorgliga mitt i allt är ju att det förmodligen ofta är två som känner likadant. Men. Kommunikation. Det är där det brister. Jag vet ju att kommunikation är nyckeln till alla bra relationer, nödvändigheten. Fattar inte varför det är så svårt. Drömmer om ett förhållande där ingenting är för känsligt att tala om, där man kan ha ett tydligt och rakt samtal utan mellanradernaläsningar och egna tolkningar som stjälper samtalet.

Ja det är riktigt. Jobbet är mitt. Oavsett om jag trivs eller inte ska jag ju göra ett bra jobb när jag är där. Lite grann känns det som en ödets nyck (och utmaning!!) att detta tillfälle nu dyker upp. Jag borde nog se till att satsa och tänka på vad mycket jag kan istället för att kunskaperna är gamla och att vissa av dem till stor del försvunnit genom åren (det är bl.a. ett språk som jag inte använt på länge, det försvinner ju då). Men, man kan ju alltid fräscha upp och läsa in sig på senaste utvecklingar osv.

Nä nu ska jag sluta söla, dags att gå till jobbet.


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

...det är inte värt det! Verkligen inte! Jag riktigt känner hur kroppen protesterar - vad har du gjort, jag som kände mig så fräsch?

Tar längre tid än vanligt att sätta på ansiktet eftersom det måste grundas ordentligt för att ens komma på. Jag känner mig lite illamående, varm, torr i skinnet, törstig, hungrig, trött, seg, tung i huvudet, oinspirerad. Ganska skruttig egentligen.

Ja hemmet är nog min värsta trigger, i vissa situationer där. Fast jag ser ju också yrkeslivet/valet som ett av mina jobbiga frågetecken att ta tag i (vad vill jag bli när jag blir stor ;-) ska jag verkligen syssla med detta osv. Inte gör det mig direkt glad, har känt mig väldigt oinspirerad sista tiden.

Fast så har jag ju känt inför det mesta, det var ju det som ledde till att jag tog tag i mitt mående inkl. A-vanorna. Fast, nej, det triggar inte igång suget på samma sätt som saker hemma. Kan kanske också vara en bidragande orsak till att jag på jobbtillställningar tidigare druckit för mycket och gjort sådant jag definitivt inte gjort nykter vilket lett till att jag insett att jag måste skärpa mig på den arenan. Även om jag inte är ensam om att hinka i mig en del och jag ju inte var ensam vid det tillfälle som fick mig att sätta stopp... så insåg jag att det finns risk att jag förstör för mig själv om jag inte kan hantera alkoholen i jobbsammanhang.

Ja idag blir ju detta löfte lätt som en plätt: idag ska jag inte dricka något och inte någon annan gång heller som det känns nu .... burp...


skrev Dompa i Vägen tillbaka till mig själv

Stigsdotter du verkar vara en riktigt "god" kvinna. Jag och "alla andra" ser hur du stöttar och puschar på varje tråd. Men jag och "många andra" ser även vad Vindåren ser. Ditt jobb och det som händer där tycks du klara galant. Så ja för fan, SATSA. Kan inte bli annat än win-win av det.
Hemmet är en helt annan resa. Där har jag inga tips. Levde själv till nyligen med en smygalkoholist och jag slår mig själv mentalt blodig för att försöka förstå. Jag är själv alkoholist och mitt drickande triggades också igång i hemmiljö. Kände att det var så djävla tråkigt/trist/beige alltihopa. Man kommer hem, äter, ungarna tjaffsar och man tar sig igenom allt för att mötas av....TV. Snacka om idiotförklaring. Själv kunde jag inte ta mig igenom ett djävla program utan alkohol. Så infantilt. Just nu väljer jag bort både TV och alkohol, men imorgon kan det se helt annorlunda ut. Så snälla du. Om du har ork och motivation satsa på jobbet!!! Att hemma är mindre bra kan ändras imorgon och vem tjänade då på att du inte satsade på jobbet. Mycket luddiga tankar men jag tror du förstår./Dompa


skrev ÄnnuEnVindåre i Vägen tillbaka till mig själv

När jag läst dina senaste uppdateringar tänker jag på att jag läst i flera trådar att folk kartlägger suget. När det kommer och när det går att stå emot. Eller inte. Konferensen (jobbet, jobbsituationen, möjligheterna?) beskriver du som ren glädje och som att alkoholen/nykterheten var underordnad. Hemmet däremot, i både fest och vardag, verkar trigga suget. I alla fall nu. Det är bara du som vet om det går att dra några slutsatser av det, men utifrån ser ju jobbet ut som något du inte behöver vara rädd för eller något som kostar dig mycket. Gör det dig glad, jobbet?

VD (hö hö)


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Tack så mycket UnderIsen. Visst är jag en klok människa egentligen. Det vet jag att jag är. Jag tror att jag har en stor portion av det som kallas sunt förnuft och jag har en förmåga att kunna dela med mig av detta.

Samtidigt är jag också en person som lider av dålig självkänsla. Detta i kombination med aningens dålig social kompetens tror jag ofta att folk i min omgivning har lurats att tro att jag är bättre än vad jag egentligen är. "om de bara visste!!" På något sätt lyckas jag aldrig komma folk inpå livet. Man kanske tycker att jag är trevlig, kompetent o.s.v. men när det kommer till att dela med sig av trevligt skvaller får jag inte vara med.

Nå, nu blir det läggdags, kan ju inte sitta här och tycka synd om mig! Imorgon ska jag inte dricka en droppe!

Kram o gonatt till alla vänner härinne!


skrev UnderIsen i Vägen tillbaka till mig själv

Tycker absolut inte att du verkar vara en dålig person utan snarare tvärtom. Du läser och skriver i allas trådar och kommer med pepp o klocka synpunkter....ber om ursäkt för det där med "kloka"....fått känslan att du kanske inte gillar det uttrycket. Du skriver att du blir irriterad på att maken blir mer PÅ när du inte dricker.....det är väl bara ta det och njuta. Har upptäckt lite samma sak hemma....får knappt vara ifred längre ;-)

Vad gäller jobbet så tycker jag absolut du skall visa framfötterna och satsa....tror du kommer må bra avdetta. Du verkar inte vara ngn som sitter o hukar....på det bara.

I morgon börjar vi om S