Senaste kommentarerna i forumet

..har också gått över förväntningarna...

Måndagen blev ingen.....måndag...?
Det blev en dag som påbörjade den nya arbetsveckan, men inte f*n blev det en måndag!
Måndag är när något (nästan alltid..) går käpprätt åt helv...ett varmare ställe..

Min Måndag blev fin, fick ett viktigt ärende ut på stan, och slapp alla tokjäv...pappskallar på jobbet!
Och när jag väl var där, så ignorierade jag alla försök till att "sänka Berra", jag var starkare än dem!

Jag har ett viktigt motto som ideligen ekar inom mig...Vad är viktigast???..Vad är..

Att må bra, ATT MÅ BRA!

En liten anekdot bara...(från förra veckan)

En tjej på jobbet kom och frågade mig...."Berra var är alla "pärmarna", var är de???
-"Ja inte f*n vet väl jag det, hur ska jag kunna veta det..?."
Till saken hör att hon (tjejen..) vill alltså flytta över problemet till MIG, en problemsvamp alltså..

"Jamen DU måste fixa fram pärmarna..!", ...ser ni?... NU är det MITT problem...
-"Ser jag ut som om det står "PÄRMANSVARIG" i pannan på mig???, det är DITT problem,.. jag behöver inga fler pärmar..."

ujuj så bra det kändes, jag bollade tillbaka problemet, och var inte det minsta (dum-)-snäll..
Berra har lärt sig att hugga ifrån, och inte ta på sig andras problem...

Säkerligen inget fin renomme' jag kommer att få av mina arbetskam..f'låt... kollegor till nästa utskällning av chefen...
MEN...det handlar inte om chefen, det handlar om mig, och vad gör jag...?

MÅR BRA!

Tiden är slut när folk sätter sig på mig, (och dessutom pruttar på mig...)
Nu biter jag dom i häcken, och spottar ut en del av deras skinka när de skrikandes springer därifrån...

När jag är nykter har jag inget längre att skämmas över, för det är så här verkligheten är, ingen glans, men ändå en hård yta...

Mors Berra

Det är ett viktigt ämne du tar upp.
Att tala öppet om saker.Att bryta medberoendet.
Att våga söka hjälp.
Att inte skämmas för det.
Att inte "gömma undan".
Det är viktiga saker och svåra saker.
Det är så fyllt av tabun att det nästan är ogenomträngligt svårt ibland.
Då får man öppna lite i raget.

Det gäller ju både mej som missbrukare o anhörig.

hur kul är det nästa morgon?

Tänk om det vore så väl! :)

Idag skall jag iväg och träna lite, det brukar alltid ha positiv effekt på tankar och hjärnsnurrandet.

Dag 14 idag. Igår hade jag min första äkta tanke kring hur kul det är att sitta på krogen...

precis som den hade börjat...lika bra...

Det gick skitfint i garaget, inga utbrott alls...
Visslande gick jag igenom högarna, och jag började undra...
Varför är jag inte härute oftare???

Ett intresse som hade dalat av pga att jag har tidigare varit låg...
Men nu var det kul igen...
Det började grotta igen sig när vi renoverade senast, då hamnade allt i en hög, spackelspadar, tapetknivar osv...
nu hittade jag inte mindre än två (2) st nya skruvdragare, oöppnade som jag hade köpt i reserv och glömt bort...
Jaja, livet har sina ryck märker man, mitt liv börjar så långsamt återhämta sig verkar det som...

Idag har vi haft kalas här hemma, och dryga 30 pers på kaffe & tårta...
Samtidig som vi hann, köpa nya fotbollsdojjor till grabben, tjacka tårta, köra en till träning, och gå på cup med den andra...
Middag?, äh någon annan dag, får leva på fettlagret ifrån tårtan..haha!

Stressad?, inte alls, har en underbar hustru som planerar åt mig, och jag behöver bara fråga vad jag ska göra härnäst...
Så får jag behålla lugnet inom mig, och fortsätta livet där jag undanber (ser inte..) problemen...
Och så mår jag bra, och vad är det viktigaste????

Må bra!, ....inget är viktigare, och skygglapparna åker på...
Ibland måste man hjäpa till för att orka gå vidare, och då måste jag bortse ifrån allt det där "jobbiga"...

Jag lever här och nu, och får göra det bästa av situationen...varje gång...

Och varje dag så växer jag...lite, för jag vet att jag klarade av...gårdagen...

Morgondagen kan jag inte påverka så mycket, med mer än...
..att gå och lägga mig nykter...
Då har jag givit mig själv den bästa förutsättningen...

Ja imorgon är det en Måndag, ja jag vet...men det är en annan Måndag än den förra...
Och den förra Måndagen var bättre än den förrförra, så varför kan inte den här bli ännu bättre än den förra...?

Jag utgår från det, så får jag summera den imorgon istället..

Mors Berra!

berra
Du satte foten på pricken...eller vad de heter.
Jag har råkat ut för en energitjuv.
nu måste jag återfå balansen

Hej Fredde-s

Att din hjärna går på högvarv tror jag är ett sundhetstecken. Du har stannat upp och börjat reflektera över ditt liv. Jag är i ungefär samma ålder som du och jag har ju också, som sagt "vaknat till liv nu". Kanske vi äntligen är på väg att bli vuxna? :)

Kram från Sims

snälla människor!

Dag 13 idag, och tankarna går på högvarv. Det är fortfarande lätt så att säga att hålla upp, beslutet har gjort att jag verkligen tycker illa om ölen och vinet. Får se hur länge det sitter i.

Dock spinner hjälrnan som sagt. Kring allt, kring livet, i 180. Tankar på vad har jag gjort med hela mitt liv sen 18-årsåldern egentligen...

...energitjuvar är vad de är...

Ibland undrar man om det är DE som inte har något liv, egentligen...
Eftersom de verkar bry sig så mycket om andras, hela j*vla tiden...

Hursomhelst nu är det HELG, och jag njuter av den, som bara den...

Frugan är ute och jag är själv med grabbarna (jovisst, vi har lånat en extra..)...
Har "massor" att göra, ska ut i garaget och försöka mig på att nysta upp den himla härvan av bröte därute som samlats under några år...

Men vad gör jag?, ..precis allt annat...
Plockar ur diskmaskinen....
Sätter på/plockar ur tvättmaskien...
Kör grabben till träningen..
Tankar bilen...
Kollar av lite på LIDL..

just det, precis allt annat än det jag borde göra, trots att jag inte heller gillar disk/tvätten, men det är mindre "jobbigt" än det "andra...
För jag vet att det kommer att fresta på, på mitt lugna jag ...att bli frustrerad över, vart ska den hära?, varför ligger borrarna utspridda här?..osv..

MEN...ett stort MEN, jag njuter av min tillvaro, märker ni det...
Jag njuter av att INTE låta mig stressas av "jobbet" med städningen i garaget, och jag gör andra jobbiga prylar, med gott samvete...

Det är skillnaden, att våga ta det lugnt, att behålla sinnet i behåll...
Vad är viktigast???
Att må bra, kom ihåg det!

För ett par år sedan vet jag hur jag hade besegrat ångerkänslan inför detta jobb...

"Jamenvafan, då kan jag ju passa på och tulla lite av pilsnern som står därute, så blir ju jobbet mycket roligare..."

Roligare???

Jag vet hur det slutar, koncentrationen övergår väldigt snabbt till att dricka bira, och det blir ett rackarns hafsjobb därute..
Inget kommer att bli bra, inte jobbet, och inte välmåendet, utan bara ett förändrat sopberg med mer sönderslagna grejor...
Och en ångest över att jobbet inte blev bra utfört, och att man fann ännu en orsak till att kröka loss...helt utan mening..

Varför tänker jag så???

Jo, man har väl lärt känna sig själv vid det här laget, två år av egen rannsakning...
Spånken löser ingenting, den skapar ett "hål" av tomhet (..och tillfälligt lyckorus).
Den förändrar min tillvaro till något som jag inte hade förväntat mig...
Förhoppningen hade varit något annat, resultat hade jag ju egentligen redan kunnat listat ut...

Om....man tänker efter lite .....före..

Därför mår jag bra idag, här & nu...
För just idag kan jag inte lura mig själv, jag håller kollen på mina självförnekande tankar....

Idag lurar jag mig inte mig själv...

Nähepp!, nu har jag ett jobb att utföra (om jag inte ska passa på och dammsuga också..?)
Det luktar nybryggt kaffe ifrån köket, och det ska snart imundigas....i garaget...

Ha en trevlig (och lugn) helg ni också....
Glöm inte att uppleva tillvaron också, på riktigt..

Mors Berra

De fina i inläggen över mig har redan sagt vad jag ville säga - så välkommen :)

/Sussie

Välkommen hit.

Starkt & modigt av dej att ta beslutet att skippa alkoholen.
Först & främst för din egen skull men även för ditt barn.
Ingen kan sia om framtiden därför är det sunt av dej att ta en dag i taget.

Tack för att vi får vara med på din resa...
.../ Mie

Så himla bra att tu tagit beslutet att låta bli alkohol!! Du kommer att bespara dig själv massor av ångest och dåligt mående! Beroendet är en progressiv sjukdom, och snart nog hade dina 3-dagars fyllor övergått i 4-dagars.. osv. Ja, du förstår nog poängen :) Tills man en morgon vaknar upp och undrar vad f-n det var som hände?

Lycka till på din resa!

Kram Segaletta.

Hej fredde!
Bra att du kom hit. Här är vi ju, som du ser några stycken som vill bort från det där du skrev. Själv är jag mamma till två barn och jag har precis som du gått igenom hela den fasen du beskriver. Va ute på krogen, inte våldsam, bara glad, men blivit utslängd. Sedan när det gått ännu längre, när man upptäcker att: fan, jag beter mig nog inte som mina kompisar, jag blir ju alltid fullast. Då börjar man att planera att dricka ensam, för då behöver man ju inte skämmas och man kan dricka huuur mycket man vill. Man planerar: då är jag ledig och ensam, då köper jag si och så mycket, för då har jag så det räcker och kan öösa i mig. Gött!....Tror man.

Så vaknar man en morgon och upptäcker: vart är alla mina vänner? Varför ringer ingen längre? Oj! Mina barn vägrar träffa mig, dom vill bo hos pappa och dom skriver brev till dig att nu orkar dom inte med ditt ständiga drickande och din frånvaro av föräldraskap. Dom tycker inte att det är kul med en mamma som skrattar för högt, som vinglar, som tror hon lagat mat, men maten är helt konstig, den är bränd, du har glömt allt vad salt heter..osv.

Nog med äcklig skrämselpropaganda, men jag tror du vet vad jag pratar om. Här i forumet kan man skriva av sig och det hjälper jättemycket! Det stärker att det finns fler människor och att vi kämpar tillsammans med att ta en dag i taget. Du har ju kommit jättelångt: 11 dagar! Det är jättebra.

Välkommen in i gänget, fredde! / hälsar Sims

Berra. Det finns människor som är energitjuvar, de skaver som en taskig sko, man blir galen till slut. Jag har en sån person i min närhet, hon kan inte låta bli mig trots att jag gör allt för att hålla mig undan. Det har varit så nära många gånger att jag har briserat framför henne, vet ju att det är precis vad hon vill. Hon blir mer och frustrerad eftersom jag nu har kommit på hur hon är och kan bemöta henne. Jag tittar storögt på henne när hon sätter i gång, låtsas att jag inte fattar vad hon säger eller så ignorerar jag allt hon säger, låtsas att jag inte hör. Jag har blivit den där hala tvålen som man försöker få tag i i duschen. Det finns människor som bara får energi genom motstånd, akta dig för dem. Man gör bara sig själv oycklig med att gå in i deras strider. Du är värd bättre än så, eller hur?

Kram Märta

Ha ha Berra.. Du låter dom ju synka upp dig. Lätt som en plätt. Finns såna på alla jobb, behåll lugnet och låt dig inte ens påverkas. Då tystnar dom ... en stund i alla fall. Jag har några såna och i början blev jag helgalen på dom. Nu tittar jag bara lugnt på personen och frågar; varför? Oftast har hon inget svar, bara att det SKA vara si eller så. Ja men varför? ... det är kul att se minen när de fnyser av harm över att inte få sista ordet.

Eller så säger jag att hur man än gör här är det ändå alltid någon som gnäller... och går lugnt vidare med mina sysslor. O då hör jag gnällspikarna säga till varandra... javisst är det hemskt med alla som bara gnäller. :)

Visst är människosläktet ganska komiskt som art över huvudtaget.!

Hej Berra! Jag är ny här på forumet, men har läst dina inlägg. Vet du, dom där kärringarna på ditt jobb som bara gnäller; försök, när dom sätter igång, att ta ett djupt andetag och tänk: så små ni är som bara ORKAR bry sig om vikten av kaffesort, tesort..Skratta sedan åt dem, för det är ju patetiskt. Vilken liten värld, så begränsad. Hur sover dom på nätterna? Ligger dom och vrider sig och rabblar i sömnen: jag vill också ha en egen sorts kaffe om dom får te...oj..oj..det är så orättvist...oh, herre, hjälp mig...Nä, det är skrattretande så det förslår! Försök se det KOMISKA i deras beteende och skratta elakt bakom deras rygg, så får du kanske riktigt kul där på ditt jobb. Att vända ilskan som tar sådan energi till något roligt, det försöker jag göra och ibland funkar det och jag får mig ett riktigt gott, elakt skratt och det är riiktigt befriande.

Bara en tanke :-) / Sims

..en sak..

Som jag bara blir så j*vla f*cking less på, rätta mig om jag har fel!

Jag är bl.a "fikarums-ansvarig" på mitt jobb, ser till att det finns kaffe te' socker och att allt funkar på jobbet....

Och de kan ju te' (!) sig som en relativt lugn tillvaro, tror ni ja..

Vi har ett par asiater på jobbet som inte dricker vare sig kaffe eller svart te', utan de har i alla år köpt sina egna vita/gröna te'er...
Eftersom det blir en slant (ca 15KSEK/år) som går till oss vanliga, och inte till de andra två, så tyckte väl jag att det var dax att vi även
tar kostnaden för deras utlägg på några hundringar per år...
Jo det gick igenom hos bossen, inga problem..

Berra, får en stjärna i himlen, rättvisemannen...?

Sagt och gjort, jag fick te'erna i morse, och lade det på hennes (asiat-1) bord väldigt nära fikarummet...

Där sitter våra två största intrig-kärringar och bara väntar på ett nytt bete...
"Vad är det där för någonting", frågar den ena..
Ja det är (asiat1 och asiat2's) ding-dong te'er svarade jag...

Varför då?, svarade den första på en mickrosekund (hugger som en cobra..)
Jo för att de dricker vare sig kaffe eller svart te' så nu får även de sin del av kakan....svarade jag...

-Jamen!, jag kan inte heller dricka det här kaffe't eller de te'er som erbjuds, jag vill också ha egna sorter...
(säger då den största (ursäkta uttrycket..) gnällf*ttan som sörplar mest kaffe och gnäller mest på det)..
Varför ska hon bli särbehandlad, säger hon?

Nu kokar herr Berra så snart löser övertrycksventilen...
Till saken är att hon (bitchen) är den enskilt största orsaken till att jag gick in i väggen, och nu håller hon på och triggar mig igen...
Nä nu jävlar!, nu håller jag på att döda kärringen på riktigt...

..sansar mig i en tiondels sekund, och tänker, åånä, hon ska inte få mig på fall, jag håller mig i schack, och går därifrån...
Viftare ut med händerna, och säger med hög stämma...
ERAT JÄVLA RÄTTVISETÄNKANDE KAN NI HÅLLA FÖR ER SJÄLVA!

..mutter mutter hörs det avklingande när jag lämnar fikarummet...

Nu går jag in på kontoret och säger högt, DESSA JÄVLA KÄRRINGAR, FÖRBANNADE BITCHAR, DE KAN DRA ÅT HELVETE!!!

..det kändes bra, tycker jag...

Jag blev engagerad, upprörd och fick ut (en del..) av mina känslor

Till saken hör att asiaterna är två av de få som aldrig har varit elak emot mig, och de kan gott få lite extra uppmärksamhet från min sida..
Men livet är inte rättvist, lär er det, titta bara på lönerna...

Den som smörjer chefen åker räkmacka i hans "klubb", den som inte gör det hamnar i hans hackkycklingklubb, med rätt att nedvärderas, av alla..

Så är arbetslivet år 2011, och fy fan för den som sticker ut hakan...

Jag kanske skulle börja jobba fackligt centralt och hjälpa alla arbetsgivare med regler och etik, men jag styrs ju av mina känslor...

och de starka känslorna fick ju mig att börja dricka, för att lägga lock på dem, dämpa bort dem...

Varför utmana ödet, rättning i ledet Berra...

Mors!

Ja. Insikter och Medvetenhet, att våga se problem och beteende (ärligt) är väl grunden för att kunna jobba med sig själv. Att köpa saker ger en kick, att äta något gott ger en kick, ett glas vin ger en kick.... och alla kickar är övergående och i det långa loppet inte något att bygga sin lycka av. Speciellt inte för de av oss som är känsliga för kick-effekten och gärna vill ha mer...

Skriva är ett bra sätt att bli medveten. Läsa är oxå bra, man får en massa insikter och aha-upplevelser.

Ha det bäst alla vänner.

Våga vara ärliga, våga se sanningen och börja sedan med en stor portion acceptance att vara rädda om er själva.

Kram

...ja nog har jag en svada, men i form av bokstäver...
Tycker att det emellanåt känns riktigt bra att "få ur sig" en massa ord och meningar man sitter inne med...

Jag surrar ju inte lika mycket på jobbet längre, utan bara jobbar på, ..i min egna lilla värld...
Svarar på tilltal, lyssnar ..men känner inget större behov av att "lägga mig i" konversationen...

Vi har ett gäng "kärringar" här som lider av världens mun-dirarre', det får liksom inte bli tyst!!!
Och det stressar mig numera, trots att jag tidigare var just en sådan "kärring"...

Tystnad är faktiskt guld värt, ett slags unikum som det snart vore en lyx att få konsumera...
Jag hatar grannens ungar (mina barn, och andras ungar ni vet..) som bara skriker för skrikandets skull,
jag ger föräldrarna en missbelåten min, och NU på senaste ...har de börjat fatta att dämpa sina semaforer till avkomma..

Den som skriker är i sin läggning osäker, och försöker med "skrämsel" sätta sig högre i rang,
det har jag börjat upptäcka numera, och jag hakar inte på att lyssna på den som skriker längre...
Mina ögon säger, "HÅLL KÄFTEN", och prata normalt om du har något viktigt att säga..."
Något som verkar ha drabbat mina dagis-barn-kollegor...
De får inte min uppmärksamhet längre om de tror att de kan "skrika" sig till det de vill ha...

Svågern min som är nasare, manipulerar sig mycket verbalt, det är en konstart, och svår sådan...
Han försöker med orden hetsa mig till något, men jag svarar honom lugnt (nästan som om jag vore drogad) bara för att sätta hastigheten på orden
till en för mig mycket lämpligare fart.
Jag gillar att tänka igenom ett svar först, innan munnen fullständigt exploderar av hoppande grodor, det gjorde jag inte tidigare...

Min chef som ständigt harklar sig och nästan stammar fram orden ger ett falskt intryck,
om man harklar sig i ett tilltal så känns det som om man inte fullständigt rent under fötterna, tycker jag...
Och ett långsamt stammande/upprepande är som om han måste ge sig mer tid att tänka igenom ett svar, men ändå hålla "oljudet" igång...

När min pappa låg på sin dödsbädd, de sist tre gångerna jag besökte honom ...så sa jag inte ett ljud..
Min pappa och jag "behövde" inte ständigt prata, utan han kände sig nöjd när han lyfte på ögonlocken och såg att jag satt vid fotänden av sängen.
Han blinkade till som om min närvaro var upptäckt, och han kunde lugnt somna vidare,
han kände min närvaro, och vi "umgicks" som bara en far och son kan göra, det kändes stort för mig...
Frugan höll på att krypa ur skorna, hon pallade inte bara att sitta där tyst, och låta tystnaden få tala, ja hon är nog en "kärring", men en bra sådan...

Mitt sätt att konversera numera är faktiskt via mailen, den har blivit min tunga, och där med de skrivna orden, har jag styrka...

Precis som jag gör här och nu, men här pratar man inte effektivitet, prestationer, lönsamhet osv...
Här pratar jag med mina sinnen öppna, och helt opåverkade av någon som helst substans, mina ord känns äkta och jag har ett kvalitativt gott liv...

Mitt liv känns rörigt, men på forumet får jag reda ut det, skriften har en läkande och underskattad kraft...

Idag är det min dag, imorgon också, om jag sköter mig..

Mors Berra

Kram till dej vännen <3

Din energi & glöd finns kvar.... likaså din måndagsleda... även om den verkar ha blivit mkt bättre =)
Dina ord rinner ur dej likt ett vattenfall.
Skönt att se att du håller ställningarna på den här sidan.
Blir glad över att läsa dina ord.
Ta hand om dej Berra...
Kram & tack för att du finns <3

Hej, jag är alldeles ny här.
Jag har inte vuxit upp med alkohol, har använt det hyfsat måttligt till jag träffade min nya man för två år sedan.Blev hejdlöst förälskad och vår relation var helt underbart i början med god mat,vinoch "sång".Det som blev snopet för mig att denne man som jag fortfarande älskar och lever med, har mycket psykiska dilemmor med depressioner och ångest innehållande oerhört stora mängder av mediciner.Han dricker väldigt mycket av allt (öl,vin) och ffa stark sprit, då vill han isolera sig framför tv:n eller stänga in sig i egen värld. Detta har inneburit att jag tar ett par glas vin vardagkvällar och ca 2flaskor vin på helgerna.Alkoholen har blivit min bedövning, jag mår jättedåligt av att jag gör det,vill ur detta.Dessutom innebär detta att jag "bråkar" mer för att få uppmärksamhet av min man och det blir inte heller bra.När jag inte dricker vin, så mår jag så bra, men alkoholen har blivit lite av "vad fan, jag skiter i detta etc..." Men nu har jag insett att jag måste sluta, jag vet bara inte hur, det här är så destruktivt.Jag har dessutom ett toppjobb, som även den gör mig ledsen och förmodligen pga alkoholen alla kvällar.

svaret på din fråga Pia...

Jag hade ju en "efexor-liknande" substans, och fick en ännu mer vassare grej på slutet, ett gammalt (tungt) preparat som utprovades...

Så jo, visst, det funkade ju ett tag, men jag tycker nog att med tiden så blev nackdelarna en allt större del av preparatets verkan.
Lyckopillrena löser ju inte problemet, det måste man ju ta hand om själv, och inte löser det sig självt med tiden...heller...

Vad jag såg som det bästa med pillerna var att jag fick ett skapat utrymme för vila, ett tankebrott så att säga..
Problemen låg alltså kvar, men tog inte över hela mitt liv, de försköts något åt sidan, som en molande huvudvärk på ett ungefär..

Gör man ingenting åt själva problemet, så finns det kvar när man slutar med pillerna, och det är ju inte så smart...
Klart att tiden har sin verkan, problemen är en färskvara de med, men de förändras ju också och utvecklas...

Så om problemet var "jobbet" från början, så kanske det blev "ekonomi" på slutet, fortfarande ett problem alltså..
Men i en annan form, och där börjar man ju fundera lite, är det hjärnan som spökar och vill "straffa" en hela tiden???

Jag gick ju till mina (KGB) teraputter, och tvingades "lirka" med mina problem, och få upp dem till ytan, inte gömma undan dem hela tiden..
Det var hemskt nyttigt och väldigt jobbigt, men skapade enhelt annan insikt om mig själv...

Jag trodde jag gjorde "rätt" hela tiden, men det var "fel", någonting som halkat snett i min uppfostran (eller självuppfostran för all del..)..
Mitt fokus har ändrats något till att inte bara se på "resultatet", utan hur i h*lvete når jag dit?, hur funkar jag på resans gång, en självbetraktelse..

Lite granna så här...
Du köper dig en pryl (en sak, ett klädesplagg osv..) och tror att den ska lösa problemet, du ska bli glad, lyckligare och hela dritten..
Blev du det???
Nähä, då tjackar vi en pryl till då......felfelfel..

Varför är du inte lycklig?, vad kan ett inköp skapa eller läka för ett behov, den löser inte alla mina problem, den skapar en liten lucka av lycka...
Däremot så kan den på längre sikt skapa en "anti-lycka", den blev inte så där bra som man hade hoppats på, jag blev bara fattigare,
och har ännu en sak mer att spara på och måste så småningom göra mig av med, sälja, kasta, ge bort och "antilyckan" måste upplevas ännu en gång...
"Problemet" hänger kvar där i garderoben, eller i en låda på vinden, och det gnager inom en, min lycka som blev en flopp..

Vi vänder på problematiken lite, att köpa sig en "upplevelse" är en annan sak, en skillnad...
det kan vara precis vad som helst, en middag, en bio, en resa, en sak som inte kan sparas i en "pryl"...
Inget som hänger i garderoben och skapar antilycka, utan bara minnen, och förhoppningsvis BRA sådana...

Det är mitt recept, och att man ska försöka att NJUTA av upplevelsen, sug ut allt, stanna upp, och upplev istället för att forcera fram...

Om man missar bussen med 50 meter, så står man där arg och förbannad och stampar i 20 min för att vänta på nästa buss...
Okej, kan JAG göra någonting åt det???
Knappast, tiden lär ju inte gå fortare för att jag står här och är arg...

Så nu kan man tänka, här har jag fått 20 min till i mitt liv som jag inte hade planerat, och vad ska jag göra med dem...???
Titta på folk som sitter i bilarna, kolla på slaskfårorna i bilspåren, leta efter ljud, se på andra människor som INTE njuter av situationen...
Känna att jag gör något bra av situationen, vara starkare än alla de andra...

Vad kan jag göra för fel..?, jo ta upp mobilen, be familjen sätta på potatisen därhemma så du hinner ikapp tiden, be grannen skjussa dem till träningarna osv..
Och man upptäcker....jag har inte lärt mig ett skit, i dag heller...
Och vem vet, då kanske man skulle behöva stressa av med något dessutom, kanske alkohol...

Mors Berra

Tjena killar!

Tänk att vi kan beskriva ungefär samma saker med så olika ord!
Ja precis... släpp ratten. Lev och låt leva. Var rädd om ditt inre och din balans- må bra. Mata inte egot med vare sig alkohol, självömkan eller begär.

Förr var jag väldigt sån... ta hand om alla, tog åt mig problem, ältade saker, var lättsårad. Plus hade tusen olika andra krav på mig själv. DET är så himla skönt att slippa det. Fast som du säger Berra, det är en färskvara att ha sinnesro. Fast ju längre tiden går desto mindre behöver jag jobba för den. Det har numera blivit en god vana. :)

Att göra gott låter stort och fint men det är egentligen så lite.. bara att jag är lugn, trygg och kan ge ett leende istället för att själv utstråla rädsla eller agg gör mycket tror jag. Och att vara curling människa hjälper inte någon. Bara mitt eget snedvridna ego.. Fast det satt väldigt långt inne, den insikten. Att jag matade mitt ego med "att vara duktig genom att ställa upp för alla andra" . Det gjorde lite ont faktiskt. Men det får göra ont, självinsikterna. Bara man kan se det medvetet och sedan släppa taget. För all den energi som töms ur en den fyllde jag på med rött vin.... och det var ju inte bra alls.

Kul när ni svamlar på.. för visst är det spännande att spåna om livet.

Kram kram

Mors Berra och Pia!
Härligt att läsa era reflektioner över livet och allt.
Spontant känner jag att när det gäller alkoholen är grundtipset att det är slut för evigt med den varan, men när det gäller livet i övrigt så är det nog till att framlevas en dag i taget och göra det allra bästa av varje dag. Och vad som är det bästa, jag det är ju bara jag som kan avgöra när det gäller just mig. Att göra någon annan lite glad eller så är ett fungerande koncept. Vilket man kan göra, en bra dag. En dålig dag kanske någon annan gör mig lite glad.
Slutsvamlat:-)
/Fenix