Senaste kommentarerna i forumet

min tanke bakom sökande-frågorna är att försöka fastställa ett mål, vad vill jag?
Man kastas mellan hopp och förtvivlan nästan varje dag, hopp om att kunna nå berget, förtvivlan när man ramlar ner igen...

Jag ändrade mina mål en bit, vill inte bli tuffast, rikast och ballast längre som toppmål...
Mitt stora mål är att få fortsätta må bra, och det är faktiskt en begränsning, för jag måste hålla koll på mig själv...

För jag är som en svamp, suger inte bara åt mig av alkoholen, utan av andras problem också...
Och där har jag fått lära mig att sätta gränser, mår jag bra av det här???, nähä, men sluta då!

och framförallt, be människor runt omkring mig som fortsätter komma med sina problem, dra åt helvete!
Energitagare som aldrig betalar tillbaka..är tjuvar!

Viktigast för mig, topp tio...att fortsätta må bra, ett sorts mantra som upprepas flera gånger i timmen...

Och jag måste hålla koll på mig själv... hela tiden...vad är viktigast???...må bra...

Vad gör jag för att må bra?, klipper bort det "ruttna" som äter sig inåt...
Det ställer krav på en själv att uppfylla en del regler, inte fylla ryggsäcken på jobbet t.ex. (med problem)
Sinnesrobönen, kan jag göra någonting åt det???, ..hähä, släpp skiten då'rå!

Och bland det absolutaste vikitigaste (..för mig)...inte mata alkoholdjävulen...
För då drar han ner dig i träsket igen, men ångest och all världens jävelskap på en och samma gång...
Och då skiter man i alla sina regler, och låter livet gå vind för våg igen...

Släpp ratten på bilen så får ni se hur det går..
om man är full, ja då är det som att släppa ratten på motorvägen, det går lite fortare ner i diket då, och smällen blir desto hårdare...

Mitt liv, min dag, jag bestämmer lite av framtiden redan nu... genom mina handlingar...
Imorgon...?, ingen fyllångest i alla fall...

Mors Berra

Den finns en anledning till allt, försök finna din???

En av många "sökande".frågor, jag vill, jag vet (!) och jag KAN! och jag KAN, kan du?

Vet inte riktigt vad du syftar på här. Min anledning till att leva? Att supa? Att sluta dricka? Att inte äta mediciner? Jag ser ingen mening med att kämpa, att vara arg, irriterad eller ledsen. Det stjäl bara energi både från mig själv och från min omgivning. Det spär även på mitt ego och snart är jag full grandiositet omväxlande med självömkan. Precis som man är som berusad!

Jag söker inte anledningar. Livet bara är och sinnesro är mitt mål. Och göra gott, så gott jag förmår, i alla fall inte göra något ont. Vara mig själv men inte ta mig själv på för stort allvar, leva efter mina värderingar och stå upp för det jag tycker, men med open mind och en massa humor. Vi vet just i alla fall ingenting alls. O det gör ju hela livet så spännande.

Anledningen till att jag var nyfiken på om du slutat med medicinen var för att min son har läst på olika forum och säger att det är jääääättesvårt att sluta med efexor. Så har jag ett exempel att motbevisa med... HA!
Fast han behöver dom så väl och nu när han tar dom regelbundet så är han nästan symtomfri.

Nu kallar kollegerna... fika dax. Ha det bäst i natten.

/ Pia

Nu när jag har annan dryck med mig till festen, eller blir bjuden på alkoholfritt dricker jag ju knappast 1,5 liter av den, hur god den än är! Men jag kunde dricka 2 flaskor vin "för att det är så gott". Shore!!!

Tack Sussie!

Ja utan eran respons så hade jag inte funnits här, och mitt sätt att tacka er är att öppna mitt hjärta och skriva precis det som mina sinnen vill förmedla...

Jag tror (utan att veta) att dessa 0,5 % är precis det minsta man kan detektera, och därför friskriver sig på detta sätt...
Det börjar finnas rätt så gott om de alkoholbefriade numera, ca fyra fem styckna...
Bäst är nog Carlsberg och sedan Spendrups i min mening, men man bör nog ha varit utan sin "vanliga" bira först ett tag, annars tycker man nog inte om själva övergången tror jag...

Men inte blir man packad på den, man skulle t.ex behöva dricka tre gånger så mycket bara för att komma upp i lättölsvarianten...
Sex gånger så mycket för en folkbira, nio gånger för en starkbira osv...
Men kläm nio flaskor nollbira och man har Max kommit upp i en starköl, det känns rätt tryggt för mig...
Då inte för berusningen, utan för farbror blå, i min mening...

Jag har börjat tänka lite i förhand, vad är det jag vill uppnå???
Om jag då vet att jag inte kan bli full på mina bira, så slutar jag att hetsdricka, och suger på dem mest för smaken och umgängets skull...
Och det är väl så det ska vara, eller hur...
Fyllan är väl bara ett bevis på att man missbedömde kvantiteten....igen?

Om man klipper möjligheten att få bli berusad, så får man ett annat sorts lugn inom sig, jag behöver inte jaga nya möjligheter att uppnå mitt nirvana...
Man får söka sig ett nytt sinnestillstånd, det äkta, och lära sig vara nöjd med verkligheten...

Mitt liv är det viktigaste, och då måste man få ha ett körkort på det också, med rätt att få styra mitt egna liv...
Fyllstyrnigen är det slut på nu...

Idag vaknade jag utan bakfylla och ångest, borde inte alla få en möjlighet till det, varje dag?

I morgon ska jag vakna på samma sätt,det har jag redan ordnat för...det ligger nedbäddat med i min säng...

Mors Berra

Berra - ville bara säga att jag verkligen tycker om att läsa det du skriver. Det är klokt, tänkvärt och rörande.

Och jag är nyfiken på dina nollbira. Jag har alltid älskat carlsbergs alkoholfria öl (ärligt talat är det den godaste öl jag vet) men den innehåller ju 0,5 % så den är ju INTE alkoholfri egentligen. Jag har aldrig sett nollprocentig och undrar var man köper dem?

kram

Sussie

Jo jag lade av med dem för dryga 2 månader sedan...

Blev lite pissed när återkopplingen på remissen mellan psyk och husläkaren inte fungerade...
Jag tog min sista (inte ens hela) dosen på fredagen, och jag försökte ringa min husläkare om att få mera utskrivna...
Han var inte där, och sköterskan svarade att de .."hade inte släppt ifrån sig journalerna, och därmed recepttillgången.."
Så de kunde ingenting göra...

Ringde psyk, där de hade telefonmottagning mellan kl 14.15 och 14.45, den sköterskan (som var j*vligt svår att få tag i)
kunde inte heller komma åt journalerna utan min läkares medgivande, som var (naturligtvis) ledig denna fredag..
Och som ni vet, man ska fasiken INTE ändra snabbt i doseringen på psykofarmaka, både in och utfasningen...
Jag bad henne att dra åt helvete, och hela jävla psykhelvetet...

Försökte bönande och bedjande på Apoteket att de skulle bara släppa till senast utskrivna receptet så att jag hade piller inför helgen,
men dessa jävla paragrafryttatare är lika påverkbara som en tjurig lapplisa...

Så vad kunde jag göra???

Jag bestämde mig för att inte göra ett 2,5 dygns uppehåll i medicineringen, utan då kan jag lika gärna sluta tvärt...
..och det gjorde jag...

Helvetes kval jag genomgick under 1-2 veckor, det susade i öronen och jag mådde absolut inte bra, seg och i ett töcken...

Men jag genomled det, och mådde mycket bättre än på länge, jag var ju förbannad!!!
Förbannad på jobbet, förbannad på husläkarmottagningen, förbannad på psyk, förbannad på alla j*vla lapplisor, förbannad på allt..

..och vet ni vad???, det hjälpte mig, ingen annan ställde upp och hjälpte mig när jag som mest behövde det...

Jag rådde mig själv, behövde inga andra att lita på längre, min tillit föll totalt...

Och på den vägen är det...lite deppig, och jävligt mycket förbannad, jag står mig själv närmast...

Och det är väl så egentligen, vi vill alla att "någon" ska ta hand om problemet, skylla ifrån sig, eller lasta över problemet hos...

När det hela ligger hos en själv, jag är själv ansvarig för allt jag gör och tänker, precis som med alkoholmissbruket, det ligger i min egna famn..

Så lite vilsen är jag, lite brännmärkt här och där, och en svag förbättring från gång till annan...

Men frisk?, aldrig...jag kommer för all framtid vara ett "psykoffer" och tillika en "alkis"...

Men ett psykiskt vrak, eller en alkoholiserad parkbänkssittare, inte då...

det ligger helt i betraktarens ögon, definiera ett "psyko" och en "alkis", jag vet hur jag ska definiera det, på mitt sätt..

Alkoholist, nej men en person med ett ganska så långt gånget riskbruk...
Nervrak, nej, men en person som "gått in i väggen", och tar inte saker för självklara längre...

Det finns en anledning till allt, försök finna din???

En av många "sökande"-frågor, jag vill, jag vet (!) och jag KAN!

..och jag KAN, kan du?

Mors Berra

Hej Berra.

Lite nyfiken, hur gick det med att sluta med antidepressiva? För visst skrev du för ett tag sedan att du gjorde det?

/ Pia

..jo jag har haft det riktigt bra idag, vi har haft en "mysdag" med familjen, ja dotterns pojkvän inräknad..

Vi var på vår favoritrestaurang, och det blev 3 cola och en flarra rött...
Gissa vem han (kyparen) ville låta checka vinet???

Han såg rätt ball ut i nyllet då jag höll handen ovanför glaset och överlät provsmakandet till svärsonen (20 bast!),
han och frugan delade på rödtjutet...haha!

Väl hemma med kassarna fulla av chips och godis, samt två videorullar,...ja då drack de varsina GT..

Jag satt nöjd med mina nollbira i soffan, och mös med hela kroppen, det här ÄR jag...

Jag har börjat totalt vänja mig vid min antifylla, och ens början på den...

Känner inte en minsta dragning åt ångesten längre, utan har accepterat min alkoholallergi...

Jag mår bra NU, IDAG och IMORGON, varför förstöra det fina upplägget?

Imorgon...en ny dag, jag gav den min bästa förutsättning, ..nykter!

SÅ får jag mer ut av den, hela dagen...
Jag styr framtiden, lite mera...

Mors Berra

Reagerade på det när jag var nere i centrum, jag mötte så många med systemkassar. Så kom jag på, det är ju trettondagsafton i dag, systemet är stängt i morgon. Vad skönt det är att slippa hetsen, köerna, bråken, baksmällan, ångesten.

Ha en underbart nykter och mysig kväll, vakna fräsch, minns allt som hänt och sagts, ha en underbar ledig dag med nära och kära i morgon

kram Märta

Berra, vill bara göra tummen upp för ditt reflekterande över livet som nykter, eller utan alkohol kanske är bättre. Så att du känner respons! När helgen kommer har jag mer tid att breda ut mig.
Ha en god trettonhelg, du som alla andra kämpar!
/Fenix

läkare så ofantligt svårt att ställa frågor om alkohol ???!! Och varför är läkare så djävla snabba med att skriva ut piller istället för att diagnosticera bakomliggande problem ??

Jag tror att vi som har en stabil nykterhet (eller gått från medberoende till anhörig) kanske har ett visst ansvar att sprida vår kunskap om beroendet vidare till folk som inte kan, tex läkare. Detta under förutsättning att vi känner att vi har den styrka som behövs för att tala öppet om vår sjukdom, vi får inte på något sätt riskera vår nykterhet.

Kanske kan vi haka på CAN's projekt http://www.can.se/vartfemtebarn ?

Kanske kan vi på föräldramöten få ett engagemang via det här : http://www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/OPP--Orebro-Pre…

Det finns ju en enorm kunskap och erfarenhet på detta forum som borde kunna leda till något bra, kanske kan vi göra detta år till något ännu bättre ?

..ja visst händer det "grejor" när alkoholen är inblandad, allt för mycket i min smak...
Jag har gjort min beskärda del av mitt elände nu, det är dags att kunna njuta lite av att INTE delta i alkoholstressen numera...

Men, ibland känner jag ett riktigt elände...som idag t.ex....
Vi har varit lediga för att passa på och rensa undan lite här hemma, i förrådet under trappen, arbetsrummet osv..
Vi (läs jag) är ett elände till att joxa till det med pryttlar prelexis överallt, och så vänjer man sig med "bröte-livet".

Högarna växer sig enormt stora i alla hörn, och till slut blir de för stora, och då orkar man inte ta tag i dem...
Så när man väl nu tar sig an dem, ja så går man in för det med ganska gott tålamod, men brister ut i ett jäkla tokutbrott efter ett tag..
Man skapar nya öar med bröte, för att man ids inte slänga skiten...
Eller så tränger man in grejorna i skåp och hyllor så att de inte syns, problemet är borta, men ändå kvar på något sätt...
Man tappar ganska så snart koncentrationen, och vill göra andra saker för att lätta på tankarna, men det funkar ju inte när hela köksgolvet är full med prylar..

Och rafsa ihop det i några kassar lite halvdant, så ligger det något år till igen, och fortfarande osorterat...
Jo jag vet, så gjorde jag med mina gamla räkningar/papper, i nästan 3 år!!!
Men sedan när jag skulle sälja bilar, MC och moppar, ja då låg registreringsbevisen i en låda på vinden,
så jag hade inte haft med mig huvudet i alla fall, ..knäppgök!

Och det är vid sådana tillfällen, som man skulle vilja reset'a pallet med ett rus, det löser liksom oredan i huvudet (..tror man..)...
Men då övergår koncentrationen till att dricka istället, och resultatet?... japp det hamnar i några kassar för framtida rensning...
Så det löser inte problemet, utan det som man upplever som ett problem, tankeverksamheten, ordningssinnet, karaktärsdraget...

Jag är seg och ger mig inte, klockan är 05 på Tisdagsmorgonen, och jag har tragglat med mitt plockande i 17 timmar nu, med lite avbräck för middag osv..

Känner mig rätt nöjd (so far..) men väldigt mycket återstår, ett par timmar i arbetsrummet till...
Sedan 40m2 garage som ser ju att haft en date med Big Bertha, cyklar, sommardäck, snöslunga och verktyg, pantflaskor och tidningar, och där dessutom två julgranar har passerat på väg in i huset, ujujuj, vet inte var jag ska börja, eller sluta med för den delen...
Problemet är väl att man vill så gärna se slutet, redan innan man har börjat, och stressen är ett faktum...

Men mitt avstressnings-kemikalie finns inte längre, så jag får lära mig att ta det manjana från början...

Idag en ny dag, och jag ska börja den med att sova, en normalt utvilande sömn, och inte den där "knarkar-sömnen" som man får av alkoholen...
Det är en befrielse i sig självt, och inte alltid man tänker på den, som ett pluskonto t.ex i nykterheten...

Natti-Natti! på er, syns i morr'n..

Berra

Som vanligt skriver du mycket tänkvärda och kloka inlägg med en bitsk humor. Min egen dotter skulle fira nyår med sina vänner, kvällen slutade med ett personrån på en ung tjej, min dotter hjälpte henne så det blev polisbil runt stan i jakt på rånarna, skjuts hem av den unga och omskakade tjejen till fulla föräldrar klockan 04.00 på morgonen. Hon kände sig nog dubbelt utsatt denna nyårsnatt.

Kram Märta

ingen ide' att skynda på med det nyktra livet, utvecklingen går framåt om du gör det som är bra för dig. Ibland känns det som det står still men mina insikter har jag fått när jag är mogen att ta emot dem.

Så länge du vårdar din nykterhet som den färskvara den verkligen är så går också din utveckling framåt.

Väl mött i nykterheten Momo !

..och jag mår bara fortsatt bra, är det inte en underskattad känsla, så säg...
Nyårsafton var nog den tråkigaste på mycket länge, party-mode'en var lika med noll...
...men jag mådde fortsatt bra av det, och då gjorde det ingenting att själva aftonen sög, för det gjorde ju inte nyårsdagen..

Ikväll kom vi hem ifrån svågerns födelsedag, och övriga gäster försökte bräcka varandra med vem som hade varit mest bakfullast under gårdagen...
Och så tänkte jag, är detta verkligen 2000-talet?, vad är det för fortsatta tonårshysteriska historier vi femtioåringar håller på med...?
Försöker vi förminska vår älskade genom att berätta hur "dålig" personen är, är glädjen så fundamental att vi tillåter oss att frossa i andras brist för vad som är ett normalt drickande av alkoholen???, ett socialt tillrättagivande av ett missbruk..

Om någon trillar och bryter ett ben i trappen så tycker vi att det är synd om honom/henne, men om han/hon var full!, garva på bara...
En vars drygt 20-åriga son vart ute på ett krogbesök, och kommit hem med båda händerna i paket, efter ett rejält fylleslagsmål...
Mmm...kul?, spelar ingen roll om han har ett ett dåligt ölsinne, nu får de både mata honom vid köksbordet, och torka honom i röven efter att ha skitit ut maten..
Något säger mig att detta är fel, och att hans föräldrar accepterar läget...

Jag fortsatte att lyssna på konversationen vid middagen, sög på mina fem nollpilsner...
Och tänkte, min morsa och farsa har slutat både matat mig, och torkat mig i röven...
Så länge jag har noll på flaskan och noll i bakrus, så blir det noll problem för mina anhöriga att ta hand om mina återkommande felbedömningar på alkoholen...
Det är att ha en nolltolerans...för mig...

Noll alkohol, noll problem'as..

Mors Berra

hela denna tråd.
Känner mig matt av både mina egna insikter om mig själv under läsandet och OÄNDLIGT tacksam gentemot kanske framförallt Adde, men också alla ni andra.
Som alldeles nynykter - dag 4 idag! - är tillvaron lite ställd på ända.
Vem är jag, vem ska jag bli när jag inte simmar iväg i min eviga kvällsberusning?
Vad är jag rädd för?
Nybörjare så 40+ -are jag är.....
Inte ta första glaset, jag tror jag börjar där.
Orkar inte redan öppna dörren för allt det andra som jag kände närmade sig för att knacka på, medan jag läste.

Jag är den jag är pga alla mina erfarenheter i livet.
Även om det har varit en tuff 6 snårig väg så hade jag inte varit den samma om jag inte gått just den vägen.
Kram <3

och nya föresatser. Eller kanske inte ?

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lovat att sluta dricka som ett nyårslöfte. När jag legat och kollat den där dj-la backhoppningen på nyårsdagen, jag som inte alls är road av backhoppning, soffan har inte stått still, allt gungar, illamåendet är akut, då, då var det lätt att lova saker och ting !! Men på trettonhelgen var det fart på't igen !! Minnet var sannerligen kort på den tiden !!

Jag lovar inget idag annat än att just idag ska jag vara nykter, bara för idag, i morgon är en annan dag.

Jag tycker mig uppleva att det var skillnad på att sluta dricka jämfört med att sluta med cigaretter och snus. Jag tycker att alkoholen är mera ett dagsprojekt och tobaken ett livsvarigt beslut. Jag vet inte om det är min rädsla för att ta återfall och gå tillbaka till min misär som drickandet innebar. Ett år in i nykterheten så slutade jag med cigaretterna, jag var väldigt motiverad så det var inget större problem, jag hade ju dessutom snuset som en livlina. Tre år in i nykterheten så beslutade jag att snuset skulle bort. Det, däremot, var ingen dans på rosor !! Jag hade klara problem med att hålla snuset ifrån mig men med hjälp av andra så fixade det sig. Bla fick jag rådet att ta tid på snussuget !! När det satt in så skulle jag kolla klockan och efter 3 minuter så skulle det försvinna !! Och inte vet jag, men det funkade för mig och uppenbarligen för andra med.

Jag insåg att min nynyktra tid var alldeles för skör för att hålla på att dribbla med fler saker samtidigt, jag behövde lugn och ro för att kunna sköta min nyfunna frihet som nykter alkoholist. Och med AA,s devis "En sak i taget" ringande i huvudet formade jag mitt nya liv. Mina beslut om att ta bort sinnesförändrande medel ur mitt liv växte fram i samma takt som min självkänsla växte fram. Idag är jag glad för att jag skyndade långsamt.

Jag är inte på något sätt en renlevnadsman idag, tvärtom, som en sann beroendeperson så har jag absolut lätt för att äta för mycket och när godissuget sätter in då dj-lar !! Sockerberoendet finns absolut inom mig och spökar. Jag försöker nu att motivera mig till bättre kosthållning men det är ju inte som med drogerna bara att lägga av med maten. Återigen påminns jag om att jag måste göra en genomgripande förändring av mitt liv om jag ska uppnå resultat. Om inte annat så kan jag tycka synd om bårbärarna som knappt kommer kunna lyfta min kista !!

Jag har en kompis från behandlingen som idag firar sin första nyktra dag, sin AA födelsedag ! Vi pratades vid igår och vi är så häpna över hur fort tiden har gått och hur fantastiskt bra liv vi nu har. Vi brukar träffas några gånger per år och varje gång är fylld med skratt och rätt så råa skämt. Vi bor ca 40 mil från varandra men mentalt är det nästgårds, fascinerande. På så sätt är jag glad för min alkoholism för annars hade vi inte träffats och det gäller även alla dessa underbara människor som jag träffat på AA och alla konvent jag varit på. Livet är lite krokigt ibland men gör jag val som är bra för mig så knallar det på rätt bra !

Nu stiger solen upp till en ny fin dag och jag mår förträffligt ! Att välja bort alkoholen är det bästa jag gjort !!

Elisabet som skrev mycket här tidigare och är stadig gäst i kyrkan så bör det finnas alkholfritt som alternativ att välja. Om du sen väser eller högljudd hävdar din rätt är nog en diskussionsfråga !!!

Jag har ingen som helst erfarenhet av nattvard eller andra religiösa ritualer.

..jag har varit på (mest konfirmationer) så har de två kalker...
Den silvriga med "äkta" vin i, och den andre en keramik-kalk med alkoholfritt i...

Så ser du två kalker, ladda på den sida som inte har en silverbuckla...
men jag tror att de brukar berätta om det...

/Berra

har vidarebefodrat din fråga till "högre makter" Vana !!
För mig är det fullständigt osannolikt att kyrkan hävdar sin rätt att pytsa i allt från barn till alkisar ett vin med alkohol !!??

Självklart måste det väl vara alkoholfritt i dagens upplysta samhälle ??

hur man gör när o om man skulle vilja ta nattvarden på nyårsafton,tänkte mej gå på midnattsmässa kan man "väsa" alkoholfritt till prellen?

Som sagt det är inte bara vår kropp och vårt psyke som vi har emot oss det är en hel djvla kultur som trycker på för att vi ska dricka. Att stå emot och inte falla för trycket är därför inget annat än enastående. Du har hittat din väg och det är inspirerande att följa din resa. Och ja, vi kan alla fungera som exempel, både på braiga och dåliga saker, men framförallt är vi unika exemplar . När vi vänder en hel kultur ryggen tvingas vi att stå upp för oss själva på ett sätt som gör oss väldigt unika, vi måste bli oss själva mera och ta vårt unika jag på allvar vilket du är ett underbart exempel på Berra.

ha en bra dag

En snörvlig Groda

..lite menlöst pladder...
Men jag kände bara att jag hade lite på lager som måste få komma ur mig...

Varje dag jag tar något för givet, så går det åt fanders, varför?
Varför är jag en sådan själ som förväntar mig att allt ska gå på rutin, som vanligt, som alla dagar, vardagar...
Å ena sidan, så skulle jag ju inte vilja det, jag har ju precis kommit ur värsta svackan av deppigheten, och där vill man ju inte vara kvar..
Så där ville jag ju ha en förändring, men inte det andra....

Jag har haft en otroligt jobbig tid just nu med våra bilar...(läs, två veckor bara..)
Först rasar turbon på min bil, 20 papp!, plus hyrbil och allt annat..
Sedan pajjar jag frugans vindrutetorkare när jag lånade den 1 (en) dag, när de frös fast på rutan och intervallet var på vid start... 5000 spänn...
Igår krockade jag min bil och körde sönder hela framskärmen, ...jag bara inte orkar med det häringa längre...
Ni som har "läst mig" sedan tidigare, vet hur högt jag värdesätter bilarna och deras funktion...

Jag borde ha dinglat i en snara vid det här läget, ...om jag inte hade lärt mig att acceptera situationen...
Sinnesrobönen, och mitt KBT'ande, har gjort att jag kan lägga problemen åt sidan, visst fasiken svider det ekonomiskt...

MEN..kan jag göra någonting åt det..???
Ja inte hjälper det med att deppa ihop, det löser inga problem...
Utan kör loppet hela vägen, och trixa till det med huslånet eller vad man vill, det SKA bara lösa sig!!!

Frugan som har "lärt sig" att handskas med min ångest, säger uppmuntrande...
"..Ja det var väl själva f-n vad allt går emot oss just nu då, men vi ordnar upp det hära, och tillskriver år 2010 som ett riktigt piss-år helt enkelt.
Nästa år... 2011 kan ju bara bli bättre, eller hur???
Och..så skrattande ...visar hon upp en nyskrapad trisslott...kolla!..50 spänn, en bra början!!!"

Ja, hon är så söt när hon försöker muntra upp mig, och femtio sketna spänn, ...ja man kan ju inte annat än bara garva åt hela situationen...
Så här står jag, till synes helt oberörd, även om jag ungefär var 15:e sekund upplever ljudet av den där betongsuggan som skrapar sönder bilen...
Tycker att jag är en jävla klant, och det är väl det som ingår i "kit'et Berra", detta är jag med alla mina brister och allt...

Såg en sådan underbar text på nätet idag...

-"Tro aldrig att du är helt värdelös, du kan fortfarande användas som ett dåligt exempel..."

Den tar jag åt mig av, med ett smil på läpparna, för den säger lite av vad mina känslor säger till mig, den ger ...och tar, precis som livet är...

Dagens alko-inlägg då, ...jorå!
Min nyaste granne (flyttade in i somras) ringde på dörren, sträckte fram en systempåse, däri liggandes en "fyll-gås" Famous Gouse..
"Tack för att du kör även min garageinfart med din snöslunga.."
Vad ska jag säga???, Nä far åt he..te!, jag är ju nykterist???, kunde du inte ha tjackat 200 spänn läsk istället???

Tackar och tar emot, och bjuder in honom att hjälpa mig att dricka upp den vid något tillfälle framöver, ..e' jag go' i hu'vvet, eller?
Tanken som räknas, och jag ställer in den glatt i det numera rätt så dammiga barskåpet för betraktelse, och tänker...
F-n vad bra, nu har jag ju (ännu..) mera bjudsprit..
Samtidigt som frugan står i köket och tömmer en 3 månader gammal bag-in-box som blivit för gammal i slasken...
Det är den tredje i ordningen sedan i somras, ja här dricks det inte mycket numera, och glad är ju jag, för det...

Mors Berra

av min nykterhet så var det kloka människor som sa åt mig följande :

Om du blir påhoppad eller indragen i problem så ta ett mentalt steg tillbaka och fundera över följande

1) VAD är problemet ?
2) KAN jag göra något åt det ?

I 99 fall av 100 så är det inget jag kan göra någonting åt, inte påverka alls, inte lägga energi på överhuvudtaget och den återstående procenten är något som jag förorsakat och kan då rätta till det på lämpligt sätt. Och vara ärlig när jag gör det. Ofta räcker det med ett enkelt förlåt............

Det krävdes en hel del övning innan jag greppade att ta det där lilla steget tillbaka och fundera över situationen men jag är glad att jag övade för det har sparat mycket arbete åt mig. Jag har fått för mig att det hänger ihop lite med att jag samtidigt tränade på mitt tålamod, vilket absolut behöver tränas på, varje dag !

Jag behöver idag inte kasta mig in i diskussioner som jag inte har med att göra bara för att hävda min rätt att göra så. Och när/om det händer så har jag idag lättare att avbryta och återgå till mig själv.

AA's devis "Det viktigaste först" är en bra stöttepelare att ta till när det krisar. Mitt mående är det absolut viktigaste som finns.

Ha det bra Viktoria och jag hoppas att jag lyckades göra din förvirring något mindre ?!