Senaste kommentarerna i forumet

@Åsa M

Ja jag har också bekanta som vuxit upp med en eller båda föräldrarna som varit gravt alkoholiserade.
Jag kommer ihåg en händelse speciellt från när jag var barn och för första gången fick se hur alkohol förändrar människor.

Det här var på 80-talet. Vi hade en sk "gårdsfest" en gång om året där hela villaområdet samlades på en grönyta och lekte lekar och åt mat och drack.
Vi barn tyckte att det var jätteroligt.
Ett år så blev en kompis pappa jättefull. Skrek och var otrevlig. Han började smöra för min mamma och ville väl ha henne i säng. Sent på kvällen/natten kom han hem till vårt hus och bankade på dörren och skrek hennes namn. Vi var livrädda och det slutade med att vår pappa fick gå ut och brotta ned honom.

Det var en helt vanlig snäll snubbe och en kompis pappa som skjutsade och hämtade på fotbollsträningar. Jag gick aldrig hem till dom igen.
Fick höra många år senare och dom skiljt sig och att han satt ensam och söp. Förmodligen är han död sedan länge.

Sådana händelser är mer eller mindre vardag för barn som växer upp med föräldrar som dricker mycket. Speciellt föräldrar som blir elaka när dom dricker. Dom är värst.

@Kameleont tack, det värmer och gör att jag känner mig lite starkare att få höra. Nu när jag börjat prata om det och sökt stöd för det så har jag kommit till insikt med att jag nog blivit mer påverkad av det än jag tidigare trott så känslan är att det är en ganska lång väg tillbaka även för mig att må riktigt bra, känna mig trygg och inte gå med en konstant magvärk och oro.
Jag var nog ganska nära bristningsgränsen, vilket också gör det så dumt för kanske hade min sambo också kunnat ha lättare att ta sig ur det om jag sökt stöd och experthjälp tidigare.
Men jag fortsätter framåt med vår bådas välmående och relation som ledstjärna så hoppas jag att det i bästa fall blir så men jag känner mig mer förberedd för att det kanske också inte blir riktigt så.

@has Jag hoppas det, jag känner mig bättre idag än dagarna innan jag kontaktade alkoholhjälpen och skrev här för första gången. Men jag är också på ett sätt mer orolig för min sambos framtid och vår relations framtid så det är på gott och ont allt det här.

@Kevlarsjäl62 tack för kloka ord, jag vet att du har rätt! Jag vet att jag borde men jag är nog inte redo att gå ännu. Så intrasslad i gamla älskade svärföräldrar, gemensamt företag, djur och annat. Å andra sidan går dagarna och veckorna, just nu har han varit nykter (tror jag) i 6 dagar. Grinig och missnöjd för allt möjligt men jag hoppas det blir bättre. Såklart… jag saknar den människa jag blev kär i och det är väl därför jag fortsätter. Det är väldigt nyttigt att få skriva här, det blir tydligare när jag sätter ord på det. Och får så kloka ord till svar sa jag känner att jag inte är ensam. Hemskt att vi är så många som upplever liknande historier. Så skönt att du kunnat försonats med att du inte kan hjälpa honom om han inte vill själv, tragiskt att en människa inte väljer familjen framför alkoholen, det säger allt om hur fruktansvärt ett beroende är. Imponerad av att du ändå tagit dig så långt i dina insikter. En förebild 🙏🏼🤗

@Kevlarsjäl62
Tänker på dig o undrar hur det är med dig. Hur går det med alla grubblerier?
Kram 💚

@esterest
Hur går det för dig?
Du skulle hålla ut tills ett psykologsamtal. Hur har du orkat hittills?
Förstår känslan du beskriver om att dra sig för att skriva här...
Jag gör detsamma. Gruvar mig men vill ändå. Försöker finna svar.
Jobbigt att blotta sig, lämna ut det mest privata o sen ändå kanske inte komma någonstans.
Men det brukar hjälpa att sätta ord på funderingarna. Se svart på vitt hur det är. Gå tillbaka o läsa o inse... Inse något om hur det faktiskt är. Smärtar ofta o är jobbigt.
Respons o tankar tillbaka värmer, stärker o öppnar ögonen.
Så om du orkar o känner att det ger dig något, fortsätt skriv här.
Kram till dig!
❤️

@hoppfullsambo
Har läst i denna tråd o tycker du låter omtänksam o snäll. Du vill er alla så väl. Och det vill man ju sina kära!
Därför extra starkt av dig att vågat söka stöd o hjälp o tagit jobbiga samtal. Det är också ett sätt att visa omtanke.
Nu måste du ta hand om dig själv! Genom att hjälpa dig själv hjälper du barnen på sikt.
Fortsätt kämpa o var stark.
Lycka till!

@TappadIgen 🤗

@hoppfullsambo det låter i alla fall som det blir bättre för dig och barnen, heja dig!❤️

@TappadIgen Nej det känns väl kanske inte allt för hoppfullt heller just för att jag känner igen det så mycket från lösningar efter tidigare samtal. Det hade absolut varit en bra fråga om hur han hade tänkt se till att det skulle hålla över tid. Jag har kommit på många fler saker att fråga också nu i efterhand men just där och då kan det bli så himla tomt i huvudet.
Jag pratade med alkoholhjälpen redan i fredags faktiskt och de höll med om att visst finns en liten chans men den var inte realistisk, hon jag pratade med tyckte att det verkar som att jag har gjort allt jag kan genom att prata med honom nu och att det är bevisat att det inte når fram så hon tyckte vi skulle fokusera mer på handling och hur jag agerar och beter mig runt honom.
Hon vill att jag ska täcka av elefanten i rummet som jag kämpar så mycket för att hålla gömd under ett litet skynke inför barnen, inte försöka dölja sanningen med saker som att ”pappa somna i soffan för han är så trött efter jobbet” utan isf säga som det är att han somna för att han druckit för mycket, inte täcka upp för hans frånvaro eller ignorans, inte städa upp och dölja vad som händer inför barnen utan låta dem se det då de antagligen redan förstått så mycket och ist finnas som ett stöd för dem i det.
Även tala om för honom att jag kontaktat alkoholhjälpen för att få hjälp för min egen skull, att jag även kommer vända mig till mina närmaste för att ha någon att prata med och att jag kan komma välja att lämna hemmet när han väljer att dricka. Förklara att jag gör det för mitt eget välmående och aldrig för att straffa honom utan för att vårda mig själv och för att våran relation ska ha nån sorts chans framåt.
Så ja vi får se hur det samtalet går och hur han först reagerar på det och sen även hur jag klarar av att göra det live och reaktionerna på det.
Det samtalet känns ju nu värre än då jag bara bad honom söka hjälp för nu blir det ju liksom så verkligt att saker kommer förändras och jag har ingen aning om det är för det bättre eller sämre.

@sältan
Hej.
Jag har varit på forumet lääänge, och kikar in nu och då. Från tillvaro i kaos har jag det rätt kaosfritt och tryggt.

Mitt ex dricker ännu - mängder och det är inte förenligt med det jag önskade av en relation. Kanske inte alltid alkoholen i sig utan följderna. Vi hörs vid nu och då.

Känner också igen det där att inse att det är mycket värre än vad det är. Men - det är kanske självbevarelsedrift och att skygglappar är på funderar jag. Hur det de facto är och har varit tänker jag, är lättare att se efteråt. Åtminstone för min del tänker jag att hur sjutton har jag kunnat missa, varför lämnade jag inte då x hände m.m. Som sagt, lätt att se saker och ting klart efteråt, speciellt då man kommit fram i ett mindre kaotiskt och destruktivt liv.

Kram !
💜 Sköt om dig, och skriv gärna mera.
🌺

@sältan jag tyckte boken Beroendepersonligheten av Craig Nakken hjälpte. Den var obehagligt att läsa, men det blev lite klarare i mitt huvud över hur det ser ut på andra sidan. Sjukdomen är grym, även för de anhöriga.

När jag bad min exman att åter söka hjälp då mönstret började upprepa sig vägrade han trots att han (vad jag vet) hade varit nykter sedan ett drygt år och hade lovat mig att göra allt för att bli frisk och för vår relation (efter att jag lämnat honom första gången).

Jag försöker komma till acceptans med att vissa pussel helt enkelt inte går ihop eftersom så många bitar saknas. Vid det här laget skulle heller inga förklarande samtal räcka till eftersom jag har förstått på djupet att jag inte kan lita på ett ord den mannen säger tyvärr.

En dag i taget❤️

@sältan ja, jag blev dumpad när mitt ex började bli stressad av att jag sa att det inte funkade med hans drickande och psykiska ohälsa i kombination- han hade behövt hjälp med båda, men vägrade. Min första känsla var lättnad, sen ilska, och ologiskt nog därefter känslan av att jag borde ha agerat före honom. Men nu blev det som det blev och det är som det är. Lättnaden över att slippa alkoholister är fortfarande enorm, fem år senare!

Hej, @jaag.
Du skriver i ditt första inlägg att du älskar honom men att du inte litar på honom och han ljuger. Jag undrar bara då, vad är det du älskar?
Att känna tillit och trygghet är inte det själva grundfundamentet i att ”älska”?
♥️

Tack @has. ♥️
Det betyder mycket att få direktrespons här inne. Har läst trådarna här läänge innan jag startade konto.

Ja, jag satte ner foten, inte en - utan hundra gånger och jag hade redan valt mig själv och på så sätt lämnat och det var uppenbart så det fanns ingenting för honom att klamra sig fast i och därmed ingen utväg. Jag visste att det var omöjligt, men hoppades nånstans ändå att kärleken till, om inte till mig, så i alla fall till livet skulle vinna över förnekelsen.

Det är just det, att det är helt omöjligt att förstå valet av förnekelse. Hur är det möjligt? När det är helt uppenbart att det är en spikeak motorväg rakt in i döden. Det spelar ingen roll hur mycket man läser på om sjukdomen, känslomässigt går det inte att begripa.

Och kvar sitter man och lägger pussel med förvirringen som ätit upp en inifrån och ut.

@sältan jag tror vi är många som delar din upplevelse, även om vi ”valt” att gå.

De flesta av oss ville det inte men såg till sist ingen annan möjlighet, eftersom partnern av olika anledningar inte kunnat välja oss.

Och när en står där på andra sidan blir problematiken och verkligheten så mycket större. En del av sjukdomen alkoholism handlar ju just om att ljuga och dölja. Ofta blir den som står bredvid förvirrad eftersom inget längre går ihop med vår egen uppfattning och det blir svårt att veta vad som är vad.

Ditt val var att sätta ner foten, jag tänker att det är det vi alla gjort. Vi som gått har inte gjort det för att vi ville, utan för att stå fast vid vår gräns. Så även om det kanske inte känns så just nu, så tror jag att vår upplevelse av att bli bortvald och lämnad är liknande din❤️

Nu har han varit ”bra” i 4 dagar. Då är han otroligt bra med barnen och hjälper till och fixar saker. Vill så gärna tro på honom, men har svårt att tro på det här då det varit så här så många gånger men nu säger han att han förstått och att det är annorlunda för nu vill han själv sluta dricka, vi har ju fixat lägenhet för att han ska visa att han kan fortsätt vara nykter men han vill inte att vi bor isär. Gnäll på att det hela tiden är jag som tar bort honom från barnen och att det är jag som väljer det här. Så jag börjar tvivla på om jag bara ska säga upp lägenheten och tro på honom men en del av mig säger stopp. Jag älskar honom fortfarande men stör mig för mycket på saker som har hänt för att klara upp det i att vi bor ihop. För barnens skull hoppas jag att vi har en framtid och vill fortfarande tro att vi kan ha det bra sen igen. Men hjärnan går på högvarv hela tiden fram och tillbaka.

@Kameleont Skönt att den hjälpte. Jag förstår precis hur du menar och det kan vara skönt att med hjälp av musik leva ut det man har lagrat upp inom sig. Jag blev själv tagen av låten när jag hörde den första gången trots att jag var på den andra sidan.

Att bli lämnad av sin alkoholist, för att man satt ner foten, och skammen blir för stor för honom att bära. Hur många har erfarenhet av det?
Det är så vidrigt.
Jag har kommit till insikt att personen jag haft ett förhållande med varit mycket mycket mer illa däran än jag förstått. Och jag skulle gärna vilja höra om era erfarenheter av det med.

@TappadIgen
Vill bara säga Tack för tips om låten! 🖤
Den vred om i hjärtat så jag tappade andan. Så träffsäkert hemsk o vacker på samma gång. Älskar rösten.
Ibland är det skönt att få hjälp att gråta...

@hoppfullsambo Det lät ju tyvärr inte så hoppfullt. :/ Jag förstår att det där samtalen också kan vara svåra för man vet inte precis vad han kommer att säga och hur du ska reagera då. Det kan lätt bli så att han bara hamnar i försvarsställning och då är det bara beroendehjärnan du kommer få prata med resterande tiden och det ger inte särskilt mycket. Såhär i efterhand kunde du ju frågat hur han tänkt att se till att halveringen behålls över tid.

Nu kan man aldrig se in i hur någon annan tänker men förmodligen är det just så att han på något sätt är med på att något måste göras, men han vill inte erkänna det att han förstår att ni påverkas. Kanske inte ens för sig själv. Så han vill inte ha med dig alls i hans arbete med att dra ner på drickandet. Han hoppas nog mest att han kan hålla det på den nivån att du inte märker det lika mycket.

Hela situationen är ju egentligen väldigt märklig. Hade det inte handlat om ett beroende så hade han såklart inkluderat dig i diskussionen om hur man får till stånd en varaktig förändring. Det är ju normalt så man hade gjort. Men beroendehjärnan har övertygat honom att problemet inte är så stort som du säger och det egentliga målet blir att försöka hålla det på en sådan nivå att du inte säger något om det. Jag hoppar ju innerligt att han lyckas dra ner, men på hur du beskriver vad han säger är det ju tyvärr inte så mycket som talar för det :/ Du ska ju framförallt prata med alkoholhjälpen och be dem ge dig råd hur du ska gå vidare. Men jag tänker att om han redan flera gånger haft planer på att dra ner och de misslyckats, så borde du kunna få vara mer delaktig denna gången. Han är inte ensam om att ha lovat sina nära och kära ett antal gånger om att dra ner och efter att ha misslyckats igen endast har en ny plan om att klara det själv utan att visa upp särskilt mycket insikt om hur det påverkar omgivningen. Att i det läget klara av att hålla det på en bra nivå blir han nog om han lyckas med det ganska ensam om dock.

@washington Läs gärna den kommentar jag precis skrev för hur det har gått så blir det inte dubbelt.
För vad du berättar, jag känner igen allt, så väl. Jag har aldrig sett nån större skillnad efter ett samtal som tagits onyktert, det blir som att det aldrig ägt rum. Samla energin och modet igen, jag tror på dig att du en dag kommer orka ta det samtalet.
Helgen är alltid värst, och semestern är som en enda lång helg, jag längtade tillbaka till vardagen bara för att påminna mig om att det ju inte längre är så stor skillnad på arbetsdag och inte. Mest bara att det börjas tidigare så det hinner gå ur kroppen och att några dagar byts ut till 3,5%.
Min sambo är likadan. En helt annan person när han dricker, oerhört likt som du förklarar. Om det inte vore för att jag vet att min är här hos mig så skulle jag nästan kunna tro att vi pratar om samma.
Men jag kan inte heller förklara så han förstår när han är nykter, han är ju alltid han enligt honom.

@TappadIgen Nej det är omöjligt att veta och jag vet att han är mer av att bearbeta i tystnad än att prata om saker.
Jag uppskattar hur du förklarar beroende för mig, det ger mig mer förståelse. Tack.
Jag lyssnade på låten, jag hörde direkt att det är nått jag kommer lyssna på igen. Den var träffsäker helt klart och sorglig.
Jag pratade med alkoholhjälpen telefonsupport igår, han jag pratade med tyckte att jag ska ha ett uppföljningssamtal där jag frågar mer öppet vad min sambo tänkt sen vårt samtal och om han kan förklara något om hur jag påverkas av hans drickande, för att då se om jag nått fram alls samtidigt som att han förklarade att om min sambo kan säga hur jag påverkas av det så är det nått ganska stort för honom att säga då det blir en sanning och verklighet på ett annat vis när det kommer från honom.
Så jag pratade med min sambo idag, han kunde inte förstå eller förklara hur varken jag eller barnen påverkas men han hade tänk på samtalet och tänkte att han ska halvera det han dricker. Jag frågade vad det betydde mer konkret och svaret var att inte dricka på vardagarna och att bara köpa en halv karta öl till helgen.
Jag tror jag valde orden tokigt efter det då jag uttryckte oro för att inte ha nått fram då han inte förstår hur det påverkar mig för då kom taggarna ut om hur han inte druckit sen i söndags och han fick mig att känna att jag överdrivit då det inte kan påverka mig om han dricker 2st 3,5% på en onsdag eller 2st 5% på en söndag som blivit kvar från helgen. Det är klart att om det skulle höra mer till ovanligheten så skulle det nog inte påverka mig, men för min egen skull så har jag fört en ”öl-dagbok” just för att kunna se för mig själv om jag överdriver eller inte och i den har jag noterat att han druckit på 63 av de senaste 77dagarna fram till i söndags. Men jag kan inte säga till honom att jag skrivit ner, det vet jag att han inte skulle ta emot bra. Men jag hade inte heller nått bra svar på hur jag påverkas av 2st 3,5% en onsdag. Jag försökte förklara så gott jag kan och sa även igen att jag känner att jag behöver söka stöd för nu även fast han inte druckit sen i söndags så går jag ändå med oron och känslorna, som att de är inprintade i mig och att jag måste jobba för att släppa det.
Jag anar iaf vart detta kommer leda, jag hoppas såklart att jag har fel, att jag kan fånga upp tidigare och påminna igen men vi har varit här förut, med att halvera drickandet, förra gången var det att byta ut mot alkoholfritt, innan det att bara dricka på barnfria veckor, en sväng att bara dricka på helgen, en annan att hålla sig till 3,5% osv., men det har alltid gått tillbaka till hur det var innan vi pratat om det.
Jag läste ett citat en gång som jag inte minns vart det kom ifrån, det kanske var ett konstverk. "First the man takes the drink, then the drink takes the man" Också en sån där vacker men sorglig grej som bara fastnat.
Jag lovade ringa alkoholhjälpen igen efter jag pratat med honom, jag ska göra det men kanske nästa vecka för han jag pratade med denna gång var hård, antagligen sann med det han sa men det tog.

@hoppfullsambo Hur har det gått? Jag fastnade för när du skrev att du kände dig "oärlig" när du inte pratade med honom. Klokt tänkt... Hur kan det vara så att vi inte kan prata om det uppenbara med den vi står närmast i livet. Jag tänker mycket på det där & samlar mod... Nu är semestern slut. Måndag: nyktert, det är ju arbetsvecka... Tisdag: då fick JAG honom tydligen sugen på en öl... solen sken & han tyckte på något bakvänt sätt att jag föreslog det... så minst två öl & 2 glas vin. Onsdag: nyktert. Torsdag: sitter med en öl i solstolen när jag kommer hem från jobbet. Hör när han öppnar åtminstone en burk till. Han sätter alltid på vattnet i köket då... Förmodligen minst tre öl & 2 glas vin. Och imorgon, ja då är det ju fredag... lördag, söndag... Gillar inte,alls hur han blir. Sarkastisk, lättirriterad, överdriver allt han berättar, skrattar & skakar på huvudet som att jag är dum... Han ÄR inte sån, han är snäll & underbar. Men det är det här han
väljer... Undrar om han ens vet vad som händer. Eller är alkohol värt att offra sin värdighet för i hans värld...

@Dan_Måne ja, du har helt rätt där. Inget barn som har vuxit upp i en alkoholistfamilj minns sin fina barndom...
En barndomsvän till mig växte upp så. Hennes mamma dog när min vän gick i gymnasiet. Utöver det tragiska livsödet (hon drunknade, full, i sitt eget badkar) så blev både exmaken och de två döttrarna lättade när kaoset tog slut. De är alla märkta av det för livet. Tänk vad de hade sluppit uppleva om familjen inte hade hållit ihop, oavsett för vems skull det gjordes. Stackars människor...