Senaste kommentarerna i forumet

Jo men jag kan läsa om den, kanske kan det gå på en vecka, vi provar att sikta in oss på det😊

@Himmelellerhelvette Det inre skiftet (av Helena Önneby) verkar jätteintressant! Jag läser gärna den😊 Men vill du läsa om den då?

Hur mycket tid tänker du att man behöver för en bok? Jag skrev en vecka men kom på att det nog var väldigt ambitiöst😅 Om man också arbetar och inte har mycket tid. Jag jobbar ju natt så brukar läsa mycket där.

Anna Kåvers bok tyckte jag jättemycket om men jag minns inte vad jag tyckte om Mia Törnbloms @november25.
”Det inre skiftet@ tyckte jag mycket om också❤️

@Himmelellerhelvette Kul att du tycker det låter fint! 🌞
Funderar på att föreslå en bok på temat acceptans som vi kan läsa från nästa vecka.

Man skulle kunna läsa eller läsa om Anna Kåvers Att leva ett liv inte vinna ett krig. Jag läste den för 10+ år sen och den hjälpte mig verkligen då.
Ett annat förslag är Mia Törnbloms Acceptans som superkraft. Hon har skrivit bra böcker om självkänsla som jag blivit tipsad om men inte läst än, och jag är lite nyfiken på denna nya bok.
Vad tror du? Kanske har du ett eget förslag på temat? 😊

@Självomhändertagande Tack det var snällt av dig! 🙏🤗 Vad kul att du har en bokcirkel i "verkliga livet"! 😄

Du är såklart välkommen du med om du vill prova på. Det är för alla! Inte bara direkt anhöriga utan också tidigare anhöriga och vuxna barn❤️ Fast jag förstår att du kanske inte går in här ofta nu när du har ett nytt liv🌷

Vi turas om att välja böcker, läser dem och skriver sedan inlägg om vad vi tog med oss från boken (det behöver inte vara långt)😊

Härlig idé @november25!

Då finns det tyvärr inte mycket för dig eller vården att göra. Så ledsen att du lever med detta.

@Rike han tycker inte att han har ett problem..

Är han själv genuint intresserad av att låta bli alkohol? Inget hjälper annars.
Om han är det så tycker jag att han ringer vårdcentralen eller företagshälsovården imorgon och rådgör.

En fråga angående alkoholen. Vi träffades för ca 10 år sedan och i början drack han bara helgen, starköl och sprit, som senare byttes ut mot folköl. Han började dricka kanske 4 av 7 dagar, ett sexpack eller så per dag där, i några år. Alltid mycket mer på helger.
De senaste 2-3 åren har han druckit dagligen. Folköl. Först ett sexpack om dagen, mer på helgerna. Sen ökade även antalet på vardagar, kanske 8 stora öl om dagen, dubbelt på helger.
Nu köper han oftast ett sexpack stora öl och ett sexpack små öl varje dag och har gjort sen kanske ett halvår tillbaka (12-18 stora öl på fre&lör).

Min fråga, eftersom det är ett mönster som funnits i många år, och bara ökat efter tid. Även om det vara är folköl. Låter detta som ett alkoholberoende där han kommer ha svårt att klara av att sluta utan professionell hjälp?

Tack @fooliehutten,
Vad fint att du skriver det. Jag uppskattar det.
Jag har snubblat många gånger. Och fallit djupt. Tack vare min ADHD så har jag rest mig gång på gång och "soppat bort" sanden. Jag har alltid älskat livet, men när jag levde med mitt ex dog min lust flera gånger. Jag var hans assistent, jag var hans kock, jag var hans städerska, jag var hans regissör, jag var många saker. Och han manipulerade mig, han gjorde mig illa på många sätt som jag inte mindes, som jag fått syn på efter att han flyttat ut.
Och jag älskar livet igen. Jag tror att vi bara har ett liv. Och det tänker jag leva fullt ut.
Varm kram till dig.

Hej @november25,
Vilken oerhört fint idé! Jag är inne här sällan. "Behöver" inte längre detta forum, men jag går ändå in ibland för att läsa och bli påmind om hur jag hade det förr. Jag har gått vidare och har startat en bokcirkel i min bekantskapskrets. Vi träffas fysiskt. Hur hade du tänkt dig din bokcirkel? Jag hade behövt det när jag levde med min tidigare sambo. Just nu skriver jag om den tiden. En vän till mig har läst mina texter sedan flera år. Jag har skrivit om just min erfarenhet av medberoende. Och det hjäper så oerhört mycket att skriva och att läsa.
Önskar dig lycka till med din fina idé. Du är på rätt spår. Om du inte hittar någon här så starta en utanför, där du träffar likasinnade. Ni behöver inte ha en gemensam nämnare att ni alla sliter med ett uttalat medberoende.
Det jag har lärt mig i livet, som människa och mindfulnessinstruktör är att "alla" människor sliter med något. Det är få som berättar för sina nära och kära. Det finns inte alltid någon som lyssnar Och som kommer med kloka svar. Där är vården bra. De har tystnadsplikt och du kan prata öppet med det som skaver och det lidande det innebär att leva med någon som har en problematik. Oavsett problematik.
Just nu skriver jag på en text (jag ville bli författare som 20 åring och det är bra länge sedan) som handlar om hur en vårdgivare hjälpte mig att förstå att ta hand om mig själv.
Hon gav mig verktygen för hur jag kunde leva mitt liv. Hon hjälpte mig att hjälpa mig själv.
Men det dröjde tills jag började meditera flera år senare jag hade avslutat kontakten med henne som jag förstod vad hennes inverkan gjorde för mitt liv. Jag gjorde livsstilsförändringar som sedan ledde till att jag satte gränser mot mitt ex.
Och det tog flera år.
Han ville flytta.
Jag tackade.
Sedan landade jag i mig själv under några år.
Innan jag vågade träffa en ny kärlek.
Och min nya kärlek och jag har ett harmoniskt liv.
Allting går.
Det var min dröm.
Och jag har jobbat hårt för den.
Du kan få precis vad du vill.
Eftersom du verkar veta vad du behöver.
Ta hand om DIG.
Ditt liv är värdefullt.
På alla sätt.
Må gott.
Idag. Och alltid.

Ursäkta, det råkade skickas iväg innan jag var klar😄

Är det minst två såna shots per dag är han redan uppe i en mängd på 14/vecka.
Men viktigast är hur drickandet påverkar dig och honom själv.
Kan du föreslå att han provar Alkoholhjälpen här inne? Det finns en anonym distanskurs man kan gå som är väldigt bra.
Försök utgå från hur det blir för dig när han dricker, när ni ska prata om det. Då är chansen större att man kan nå fram.
Hoppas ni kommer framåt! 🙏

@Jte Välkommen hit! Här kan man få hjälp med perspektiv och jämförelse genom att gå in och läsa andras trådar och fundera. Det var varit väldigt hjälpsamt för mig själv.

Det är alltid svårt att bedöma utifrån när man inte känner till detaljer, om det finns ett alkoholproblem/beroende... Men det låter ju definitivt som ett skadligt bruk av alkohol din man har.
Men vad man kan titta på är ju om omgivningen reagerar på din mans drickande. Och det har ju du själv gjort. Du tycker inte att det känns sunt.
En annan sak är att han har försökt att dra ner på sitt drickande men det har inte fungerat.
Man kan också fundera runt mängden per vecka, som ju blir ganska hög om man dricker varje dag. Om man vill ligga under nivån för riskbruk är det max 10 enheter per vecka som gäller. En liten shot 4 cl tex är en enhet. Så är det minst två s

@Europa fy vilken tuff och otrygg sits för både dig och dina barn. Du har fått fina svar av @Rike redan, jag får också några tankar och frågor som jag hoppas att det är OK att jag delar med mig av.

För dig är det uppenbart att alkoholen är grundproblemet, och det finns ingen anledning för oss som läser att tvivla på det. Men ibland när det har låst sig i kommunikationen kring alkoholen, kan det i vår erfarenhet vara värt att prova att släppa den striden ett tag och istället fokusera på att söka samarbete kring barnens trygghet. Det brukar vara lättare att komma överens om, att barnen ska ha det bra!

Jag vet inte vad du tänker om det, men kanske att det skulle gå att fråga om ni kan göra en plan för de här tillfällena då han blir för trött och riskerar att somna ifrån barnen, alldeles oavsett vad det beror på? T ex genom en mobil till barnen som föreslagits så att de kan ringa dig, eller att han när han känner att han är för trött kontaktar dig eller någon annan som kan hjälpa till så att barnen inte hamnar i någon otrygg situation?

Jag skulle också vilja fråga om en sak du skrev, att du hade svårt att somna för att du var rädd när du var där. Vad var det du var rädd för?

Som sagt, hoppas att det var okej att jag hoppade in med det här. Du behöver inte svara på frågorna om du inte vill, men fortsätt gärna och skriv och berätta hur det går för dig.

En viktig manipulativ sak i detta är att han pratar om hur tufft han har det med barnen. Därtill lär dem att ursäkta hans drickande. De försvarar honom och blir medberoende.
Många barn får lyssna på detta eviga gnällande o vara den vuxna.

Någonstans måste ett krav på samtal eller behandling ställas så han är stabil o nykter vid kontakt med barnen. Inser sin vuxenroll - han ska ge trygghet, vara föräldern.

Och du.. barnen kommer att förstå om ett par år och veta vad du gjorde för att ge dem en fin uppväxt.

Har barnen en mobil så de kan ringa efter hjälp om de är där?

Vet en som gjorde så sen hjälpte det inte - barnen satt inlåsta på toa under pågående fyllefest o fick en riktigt dålig upplevelse men hon kunde iaf hämta dem. Därefter bodde de enbart hos henne och hade kontakt som fika mm med sin pappa när han var nykter.

Vaknade ca 3 i natt av att exet var uppe och gick. Han hade svårt att somna om. Blev inga dispyter / bråk som tur väl då. Hade själv svårt att somna med tanke på. Var rädd. Men lyckades efter en stund somna om.

När väckarklockan väl ringde och barnen vaknade sa exet att han sovit dåligt flera nätter i rad därav denna situation igår kväll. Sa till honom att jag ville prata med honom själv i köket för att reda ut detta. När jag väl försökte tyckte han att barnen kunde få höra för att få veta ”hur det låg till”. När jag svarade med att jag tycker att det är olämpligt att dra in barnen fortsatte han. När jag dessutom kontrade med en öppen förpackning med ölburkar svarade exet med att den stått där sedan innan (vilket jag själv har svårt att tro då när vi både ihop smögsöp han och jag hittade burkar lite varstans undanstoppat).

Exet går på dialys 3 dagar i veckan där han enligt honom själv ”somnar p.g.a. en dålig natt och blir en ond cirkel” och att jag inte skulle komma säga att jag blir trött av min sjukdom (hypotyreos) för att hans var så mycket o.s.v.
Exet förminskar problemen, upplever att han hittar ursäkter och dessutom drar in och manipulerar barnen i detta i så pass till den grad att de börjat vända sig emot mig. Att jag är ”syndabocken”. Gäller även i andra saker som ex barnen där vi misstänker npf på ett utav barnen och att det är mitt fel att barnen är utåtagerande hos mig och inte hos exet (vanligare att barn med npf släpper borgen hos den föräldern den är tryggast med).

Vet inte hur jag ska agera i detta.

Bra att du stannar i natt o vilken tur att du har koll o gör allt för att ge dem trygghet!♥️
Men som du säger så behöver du agera, ansvaret vilar stort o tungt för den ”friska” föräldern😢 så synd att han ska förmedla hur tufft han har det m jobb o annat o sen dricka.. den vuxna…alkoholismen yttrar sig ofta så egoistiskt.
Kram!

Edit; jag kommer att stanna hos dem här i natt då jag inte vill väcka dem så här sent p.g.a. bland annat då de ska upp till skolan i morgon och inte heller göra saken värre hos själva barnen (ex ledsna, arga m.m.). Ska agera ytterligare i morgon.

Hej!
Skriver till min man ikväll och frågar om jag får säga godnatt till barnen. Får inget svar. Ringer men ingen svarar. Blir orolig då det annars som oftast inte är något problem. Tiden går. Till slut går jag hem till honom (vi bor max 5 min gångväg ifrån varandra) då jag är rädd att det har hänt något.

Vårat äldsta barn (10 år I år) är vaken, de andra sover. Den ena har somnat i soffan och den andra i exets säng med exet sovandes brevid säg. Märker att exet har druckit. Enligt barnet som är vaket har de sovit en stund och inte vågat gå upp till mig p.g.a. mörkret.

Försöker få det vakna barnet att göra sig i ordning att lägga sig. Exet pratar halvt ologiskt, somnar efter ca 5 min om. Sätter mig brevid barnet som nu gått och lagt sig. I köket märks det att exet har druckit då jag hittar ölpack. Vet ej hur mycket han har druckit.
Barnet säger att de inte har ätit någon kvällsmat men vet inte hela sanningshalten i det. Barnet gjorde tidigare några smörgåsar åt sig själv.

Enligt barnet har pappan inte mått toppen idag p.g.a. jobbet.
Tyvärr inget nytt med alkoholproblem. Har t.o.m. gått så långt att han i höstas åkte dit för rattfylla och blev av med körkortet.

Svårt att prata med exet om detta då han är i total förnekelse och kan manipulera och "starta krig" (eller hur man ska uttrycka det) för att hämnas / förminska sitt problem o.s.v.

Känner att jag har noll förtroende för socialen i detta p.g.a. deras sätt att agera och prata (som delvis beror på okunskap).

Vet inte hur jag ska agera längre.

Din son ska inte behöva bevittna er relation och mående.
Boende får ordnas på annat håll.
Han ska inte bo där oavsett din o mannens relation, låter verkligen inte bra för honom alls.
Berätta så förstår han.

DU har gjort o försökt hjälpa så mycket det går. Du kan inte påverka mannens val.

Flytta o se fram emot framtiden utan destruktiv tillvaro. Det finns bra män där ute jag lovar - som mår bra o verkligen bryr sig! Men först måste du flytta ut o ge dig (o din son) en ny chans!♥️

@Sally25, dilemmat du hamnat i blir knappast bättre av att sonen flyttar in ”hos er”? Vill påminna om att jag är pessimist, så du får ta det därifrån. Är sonen myndig är det bättre att han bor någon annanstans. Tänker på vad du hamnar i med ”två barn” att ta hand om och oroa dig för. Det är ett möjligt scenario och du förtjänar bättre än så. Men som sagt det var några tankar från mig i all välmening. Sänder en styrkekram åt dig i din kamp🤗

Nu vet jag som titeln antyder inte vad jag ska göra längre... Min sambo sedan ca 2 år dricker fast han absolut inte borde. Han åkte fast för rattfylla för ett par år sedan, hade sedan alkolås men drack ändå och fick körkortet indraget. Nu har han fått tillbaka det villkorat med provtagningar men han dricker i alla fall. Till saken hör att han i omgångar mår väldigt psykiskt dåligt och dricker för att döva hur dåligt han mår. Han har även ett suicidförsök bakom sig efter en lång tids drickande. Det kan gå flera månader emellan gångerna och han fungerar normalt och låter så förståndig när man pratar om det. Han började även gå till psykolog för att reda ut sitt liv och sitt mående men slutade efter ett par gånger. Han äter även antidepressiva läkemedel som han när han är inne i en "bra," period säger funkar men så återigen så åker han ner i sitt svarta hål och dricker detta trots att han vet att han ska lämna prover och att det räcker med ett förhöjt prov så är det kört med hans körkort igen!!. Jag har försökt allt i min makt att stötta men inget funkar. Tror han är bipolär igentligen men han vill liksom inte fatta att det finns hjälp att få... Inte ens när jag nu ligger jättesjuk kan han ge fan i det och det gör jätteont i mig att han inte finns för mig när jag behöver honom. Allt handlar om honom och hans mående, han vältrar sig i tragedier som hänt tidigare i hans liv och jag orkar inte ha empati längre....Jag har tidigare levt i en relation med psykiskt och fysiskt misshandel och det här börjar likna det, även om han annars är snäll och aldrig skulle göra mig illa fysiskt.

När han va utan körkort så var det ju svårt att få tag i alkohol men nu kör han ju själv och köper.

Jag fattar att jag borde gå men till saken hör att min son snart flyttar in i ett hus på gården och om inte jag bor här vet jag ju inte om han får bo där så jag är indelad igen i ett jäkla hörn och det ger mig sån ångest.
Jag är en stark person men jag orkar nog inte det här mer...

@Hoppfulla Förstår att det måste vara tungt. Så jobbigt att slitas mellan andras behov och de egna känslorna. Kan ni försöka ta en dag i taget just nu, så att besluten inte blir så stora?

Eller känner du att du egentligen är färdig med relationen?

Usch nu är det riktigt jobbigt. Mannen är helt utom sig och håller på att gå under. Han säger att vi måste få det här att funka. Han är beredd att göra allt. Han har slutat dricka och sökt hjälp. Nu behöver han ha mig som säger att vi har en chans att fixa det. Han är helt förstörd. Det gör så ont att se någon som man levt tillsammans hela livet må så här dåligt. Jag känner mig så fruktansvärt känslokall och elak. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har å andra sidan kämpat i många år med att få honom att inse att han har problem. Jag har känt mig ensam i tvåsamheten.