Senaste kommentarerna i forumet

@hoppfullsambo
Förstår så väl dina tankar på 'om du sökt hjälp tidigare...' De snurrar liknande i mitt huvud, och jag har inte ens vågat/orkat ta profetionell hjälp. Men jag håller med ovan.
Det låter som du lägger ett orimligt stort ansvar för din sambos välmående o er relation på dina axlar. Vill inte låta för hård men vill göra dig uppmärksam. Utplåna inte dig själv o ditt eget värde!

Och vem är jag att säga detta?
Lever inte upp till mina egna råd precis, men jag önskar att jag gjorde.
Du har ändå tagit steget att söka hjälp och det beundrar jag. Det är starkt!

Att oron nu är större är fullt förståeligt. Du söker stöd utifrån, ställer krav o ifrågasätter.
Så nu är båten i gungning. Går inte veta vart det slutar men tvivla inte - du gör helt rätt!

@hoppfullsambo Du skriver ”Kanske hade min sambo lättare kunnat ta sig ur det om jag sökt experthjälp tidigare” jag förstår du vill din sambo väl men du är inte ansvarig för honom. Ingen människa kan ta på sig den nivån av ansvar. Vilka andras sjukdomar är du ansvariga för att förebygga? Det blir absurt att tänka så. Din sambo har en fruktansvärd sjukdom. Det är inte kul eller rättvist. Men det bästa du kan göra för honom är att sätta kärleksfulla gränser. Jag tänker att alkoholberoendet förvandlar personen vi älskar till en manipulativ lögnare. Det är inte vårt ansvar avslöja lögnerna eller få personen att erkänna lögnerna. Det är vårt jobb som friska att skydda oss mot lögnerna och manipulationen.

Så skönt att höra! Stå upp för dig, ingen annan kommer göra det. Och bra att du markerar att varken du eller barnen förtjänar det här livet.

@sommar2023 Låter otroligt tufft och inte konstigt om du känner dig fullständigt manglad och dränerad ❤️ men det jag ville säga är heja heja dig! Du står upp för dig och för barnen, nu är korten på bordet. Nu ska inte ha det så som du beskriver! Så bra att du tog stöd i terapeuten - nu är fler inblandade också det kan ofta hjälpa ☀️ väldigt starkt gjort!!!

Lever med en alkoholist sen 25 år tillbaka. Sen 11 år tillbaka dricker han ren sprit. Vi har barn på 11 samt 8 år.
Har belat i flera år med att kasta in handduken men inte orkat. Men något har hänt inom mig. En längtan efter lugn å ro, en stabil partner och en närvarande pappa till barnen.
Min man spenderar all tid i sängen med en platta. Oftast är han irriterad å trött osv. Jag göe allt hemma å han bara vilar. Men min kropp säger ifrån nu. Jag vill inte ha det så här.
Idag var vi på parterapi för första gången hos en suverän kvinna. Jag berättade allt hur jag har det å hon var stenhård mot honom. Vi bestämde där och då att han har året ut på sig att söka hjälp och påbörja sin resa. Sen om han gör det är en annan sak.
Han kändes rätt tagen under mötet och efteråt sa han att allt känns bara nattsvart och sen gick han.
Får se hur det blir men jag kommer hålla fast vid det. Å hon sa med att barnen ska inte ha det så här med en pappa som dricker å bara ligger i en säng.
Han behöver hjälp med hur han mår med någon psykolog. Inte bara KBT terapi. Han har mer inom sig.
Kändes bra att få komma till en sån kvinna som verkligen vågade säga saker å vågade möta honom.
Trots ett superbra möte mår jag skit. Som en rejäl baksmälla! Känner mig dum å elak.

Etter 23 år i sammen med 2 barn vurderer jeg atter en gang å dra i fra han.
Han drikker hver eneste kveld, til langt på natt. Det oser sprit og øl når han legger seg i sengen.
Han nekter å oppsøke hjelp da han er redd for å miste førerkortet og sier han ikke kan sykemelde seg fra jobb. Mange unnskyldninger, sier han skal prøve å drikke mindre, men det går bare noen dager så er det på,n igjen.
Jeg er redd for å bo alene Etter så mangen år isammen, redd for økonomi og forandringer men samtidig så forstår jeg att jeg må ut, for meg selv og barna. Han er verdens snilleste resten av dagen, helt til klokka passerer 19 om kvelden, da starter det...
Kan noen som har gått ifra deres nærmeste skrive litt om hvordan det ble etterpå? Håper det går bra att jeg skriver på norsk, finner ingen slike forum i Norge.

@Åsa M

Ja jag har också bekanta som vuxit upp med en eller båda föräldrarna som varit gravt alkoholiserade.
Jag kommer ihåg en händelse speciellt från när jag var barn och för första gången fick se hur alkohol förändrar människor.

Det här var på 80-talet. Vi hade en sk "gårdsfest" en gång om året där hela villaområdet samlades på en grönyta och lekte lekar och åt mat och drack.
Vi barn tyckte att det var jätteroligt.
Ett år så blev en kompis pappa jättefull. Skrek och var otrevlig. Han började smöra för min mamma och ville väl ha henne i säng. Sent på kvällen/natten kom han hem till vårt hus och bankade på dörren och skrek hennes namn. Vi var livrädda och det slutade med att vår pappa fick gå ut och brotta ned honom.

Det var en helt vanlig snäll snubbe och en kompis pappa som skjutsade och hämtade på fotbollsträningar. Jag gick aldrig hem till dom igen.
Fick höra många år senare och dom skiljt sig och att han satt ensam och söp. Förmodligen är han död sedan länge.

Sådana händelser är mer eller mindre vardag för barn som växer upp med föräldrar som dricker mycket. Speciellt föräldrar som blir elaka när dom dricker. Dom är värst.

@Kameleont tack, det värmer och gör att jag känner mig lite starkare att få höra. Nu när jag börjat prata om det och sökt stöd för det så har jag kommit till insikt med att jag nog blivit mer påverkad av det än jag tidigare trott så känslan är att det är en ganska lång väg tillbaka även för mig att må riktigt bra, känna mig trygg och inte gå med en konstant magvärk och oro.
Jag var nog ganska nära bristningsgränsen, vilket också gör det så dumt för kanske hade min sambo också kunnat ha lättare att ta sig ur det om jag sökt stöd och experthjälp tidigare.
Men jag fortsätter framåt med vår bådas välmående och relation som ledstjärna så hoppas jag att det i bästa fall blir så men jag känner mig mer förberedd för att det kanske också inte blir riktigt så.

@has Jag hoppas det, jag känner mig bättre idag än dagarna innan jag kontaktade alkoholhjälpen och skrev här för första gången. Men jag är också på ett sätt mer orolig för min sambos framtid och vår relations framtid så det är på gott och ont allt det här.

@Kevlarsjäl62 tack för kloka ord, jag vet att du har rätt! Jag vet att jag borde men jag är nog inte redo att gå ännu. Så intrasslad i gamla älskade svärföräldrar, gemensamt företag, djur och annat. Å andra sidan går dagarna och veckorna, just nu har han varit nykter (tror jag) i 6 dagar. Grinig och missnöjd för allt möjligt men jag hoppas det blir bättre. Såklart… jag saknar den människa jag blev kär i och det är väl därför jag fortsätter. Det är väldigt nyttigt att få skriva här, det blir tydligare när jag sätter ord på det. Och får så kloka ord till svar sa jag känner att jag inte är ensam. Hemskt att vi är så många som upplever liknande historier. Så skönt att du kunnat försonats med att du inte kan hjälpa honom om han inte vill själv, tragiskt att en människa inte väljer familjen framför alkoholen, det säger allt om hur fruktansvärt ett beroende är. Imponerad av att du ändå tagit dig så långt i dina insikter. En förebild 🙏🏼🤗

@Kevlarsjäl62
Tänker på dig o undrar hur det är med dig. Hur går det med alla grubblerier?
Kram 💚

@esterest
Hur går det för dig?
Du skulle hålla ut tills ett psykologsamtal. Hur har du orkat hittills?
Förstår känslan du beskriver om att dra sig för att skriva här...
Jag gör detsamma. Gruvar mig men vill ändå. Försöker finna svar.
Jobbigt att blotta sig, lämna ut det mest privata o sen ändå kanske inte komma någonstans.
Men det brukar hjälpa att sätta ord på funderingarna. Se svart på vitt hur det är. Gå tillbaka o läsa o inse... Inse något om hur det faktiskt är. Smärtar ofta o är jobbigt.
Respons o tankar tillbaka värmer, stärker o öppnar ögonen.
Så om du orkar o känner att det ger dig något, fortsätt skriv här.
Kram till dig!
❤️

@hoppfullsambo
Har läst i denna tråd o tycker du låter omtänksam o snäll. Du vill er alla så väl. Och det vill man ju sina kära!
Därför extra starkt av dig att vågat söka stöd o hjälp o tagit jobbiga samtal. Det är också ett sätt att visa omtanke.
Nu måste du ta hand om dig själv! Genom att hjälpa dig själv hjälper du barnen på sikt.
Fortsätt kämpa o var stark.
Lycka till!

@TappadIgen 🤗

@hoppfullsambo det låter i alla fall som det blir bättre för dig och barnen, heja dig!❤️

@TappadIgen Nej det känns väl kanske inte allt för hoppfullt heller just för att jag känner igen det så mycket från lösningar efter tidigare samtal. Det hade absolut varit en bra fråga om hur han hade tänkt se till att det skulle hålla över tid. Jag har kommit på många fler saker att fråga också nu i efterhand men just där och då kan det bli så himla tomt i huvudet.
Jag pratade med alkoholhjälpen redan i fredags faktiskt och de höll med om att visst finns en liten chans men den var inte realistisk, hon jag pratade med tyckte att det verkar som att jag har gjort allt jag kan genom att prata med honom nu och att det är bevisat att det inte når fram så hon tyckte vi skulle fokusera mer på handling och hur jag agerar och beter mig runt honom.
Hon vill att jag ska täcka av elefanten i rummet som jag kämpar så mycket för att hålla gömd under ett litet skynke inför barnen, inte försöka dölja sanningen med saker som att ”pappa somna i soffan för han är så trött efter jobbet” utan isf säga som det är att han somna för att han druckit för mycket, inte täcka upp för hans frånvaro eller ignorans, inte städa upp och dölja vad som händer inför barnen utan låta dem se det då de antagligen redan förstått så mycket och ist finnas som ett stöd för dem i det.
Även tala om för honom att jag kontaktat alkoholhjälpen för att få hjälp för min egen skull, att jag även kommer vända mig till mina närmaste för att ha någon att prata med och att jag kan komma välja att lämna hemmet när han väljer att dricka. Förklara att jag gör det för mitt eget välmående och aldrig för att straffa honom utan för att vårda mig själv och för att våran relation ska ha nån sorts chans framåt.
Så ja vi får se hur det samtalet går och hur han först reagerar på det och sen även hur jag klarar av att göra det live och reaktionerna på det.
Det samtalet känns ju nu värre än då jag bara bad honom söka hjälp för nu blir det ju liksom så verkligt att saker kommer förändras och jag har ingen aning om det är för det bättre eller sämre.

@sältan
Hej.
Jag har varit på forumet lääänge, och kikar in nu och då. Från tillvaro i kaos har jag det rätt kaosfritt och tryggt.

Mitt ex dricker ännu - mängder och det är inte förenligt med det jag önskade av en relation. Kanske inte alltid alkoholen i sig utan följderna. Vi hörs vid nu och då.

Känner också igen det där att inse att det är mycket värre än vad det är. Men - det är kanske självbevarelsedrift och att skygglappar är på funderar jag. Hur det de facto är och har varit tänker jag, är lättare att se efteråt. Åtminstone för min del tänker jag att hur sjutton har jag kunnat missa, varför lämnade jag inte då x hände m.m. Som sagt, lätt att se saker och ting klart efteråt, speciellt då man kommit fram i ett mindre kaotiskt och destruktivt liv.

Kram !
💜 Sköt om dig, och skriv gärna mera.
🌺

@sältan jag tyckte boken Beroendepersonligheten av Craig Nakken hjälpte. Den var obehagligt att läsa, men det blev lite klarare i mitt huvud över hur det ser ut på andra sidan. Sjukdomen är grym, även för de anhöriga.

När jag bad min exman att åter söka hjälp då mönstret började upprepa sig vägrade han trots att han (vad jag vet) hade varit nykter sedan ett drygt år och hade lovat mig att göra allt för att bli frisk och för vår relation (efter att jag lämnat honom första gången).

Jag försöker komma till acceptans med att vissa pussel helt enkelt inte går ihop eftersom så många bitar saknas. Vid det här laget skulle heller inga förklarande samtal räcka till eftersom jag har förstått på djupet att jag inte kan lita på ett ord den mannen säger tyvärr.

En dag i taget❤️

@sältan ja, jag blev dumpad när mitt ex började bli stressad av att jag sa att det inte funkade med hans drickande och psykiska ohälsa i kombination- han hade behövt hjälp med båda, men vägrade. Min första känsla var lättnad, sen ilska, och ologiskt nog därefter känslan av att jag borde ha agerat före honom. Men nu blev det som det blev och det är som det är. Lättnaden över att slippa alkoholister är fortfarande enorm, fem år senare!

Hej, @jaag.
Du skriver i ditt första inlägg att du älskar honom men att du inte litar på honom och han ljuger. Jag undrar bara då, vad är det du älskar?
Att känna tillit och trygghet är inte det själva grundfundamentet i att ”älska”?
♥️

Tack @has. ♥️
Det betyder mycket att få direktrespons här inne. Har läst trådarna här läänge innan jag startade konto.

Ja, jag satte ner foten, inte en - utan hundra gånger och jag hade redan valt mig själv och på så sätt lämnat och det var uppenbart så det fanns ingenting för honom att klamra sig fast i och därmed ingen utväg. Jag visste att det var omöjligt, men hoppades nånstans ändå att kärleken till, om inte till mig, så i alla fall till livet skulle vinna över förnekelsen.

Det är just det, att det är helt omöjligt att förstå valet av förnekelse. Hur är det möjligt? När det är helt uppenbart att det är en spikeak motorväg rakt in i döden. Det spelar ingen roll hur mycket man läser på om sjukdomen, känslomässigt går det inte att begripa.

Och kvar sitter man och lägger pussel med förvirringen som ätit upp en inifrån och ut.

@sältan jag tror vi är många som delar din upplevelse, även om vi ”valt” att gå.

De flesta av oss ville det inte men såg till sist ingen annan möjlighet, eftersom partnern av olika anledningar inte kunnat välja oss.

Och när en står där på andra sidan blir problematiken och verkligheten så mycket större. En del av sjukdomen alkoholism handlar ju just om att ljuga och dölja. Ofta blir den som står bredvid förvirrad eftersom inget längre går ihop med vår egen uppfattning och det blir svårt att veta vad som är vad.

Ditt val var att sätta ner foten, jag tänker att det är det vi alla gjort. Vi som gått har inte gjort det för att vi ville, utan för att stå fast vid vår gräns. Så även om det kanske inte känns så just nu, så tror jag att vår upplevelse av att bli bortvald och lämnad är liknande din❤️

Nu har han varit ”bra” i 4 dagar. Då är han otroligt bra med barnen och hjälper till och fixar saker. Vill så gärna tro på honom, men har svårt att tro på det här då det varit så här så många gånger men nu säger han att han förstått och att det är annorlunda för nu vill han själv sluta dricka, vi har ju fixat lägenhet för att han ska visa att han kan fortsätt vara nykter men han vill inte att vi bor isär. Gnäll på att det hela tiden är jag som tar bort honom från barnen och att det är jag som väljer det här. Så jag börjar tvivla på om jag bara ska säga upp lägenheten och tro på honom men en del av mig säger stopp. Jag älskar honom fortfarande men stör mig för mycket på saker som har hänt för att klara upp det i att vi bor ihop. För barnens skull hoppas jag att vi har en framtid och vill fortfarande tro att vi kan ha det bra sen igen. Men hjärnan går på högvarv hela tiden fram och tillbaka.

@Kameleont Skönt att den hjälpte. Jag förstår precis hur du menar och det kan vara skönt att med hjälp av musik leva ut det man har lagrat upp inom sig. Jag blev själv tagen av låten när jag hörde den första gången trots att jag var på den andra sidan.

Att bli lämnad av sin alkoholist, för att man satt ner foten, och skammen blir för stor för honom att bära. Hur många har erfarenhet av det?
Det är så vidrigt.
Jag har kommit till insikt att personen jag haft ett förhållande med varit mycket mycket mer illa däran än jag förstått. Och jag skulle gärna vilja höra om era erfarenheter av det med.