Senaste kommentarerna i forumet

@Uppgiven74

Det är det som är så sorgligt. Den med ett aktivt beroende vill inte att någon annan ska bestämma över dem (har också fått höra den ett flertal gånger), samtidigt som de faktiskt inte alls bestämmer själva utan styrs av alkoholen. Till sist styr alkoholen precis allt.

Instämmer i vad som sägs ovan: vi är många som har lämnat och uppmuntrar till det.

Jag får känslan av att det till största delen är beroendet och medberoendet som reagerar emot det.

I en frisk relation sker inte det som händer hos er just nu. Så länge inte din partner själv bottnar i sin problematik och aktivt vill göra något åt den så kommer tyvärr inget att ändras. Det är i alla fall min erfarenhet och när man läser i trådarna här verkar den erfarenheten tyvärr vara väldigt vanlig.

Ibland kan man behöva älska på avstånd för att själv kunna fungera. Ibland kan just det göra att den beroende vaknar i sin bubbla. Ibland blir det inte så.

För mig var det hjälpsamt att försöka hålla i minnet hur många gånger vi dansade den dansen: jag lyfte min oro, min man lovade att dra ner, livet verkade lugna sig ett tag, sen ökade drickandet (även i min närvaro), jag lyfte min oro, mannen lovade dra ner (och sa att han hade koll, att jag inte hade med det att göra osv) och så fortsatte det. Om och om igen.

Till sist var jag färdig med den dansen. Jag ville inte delta längre. Orkade inte.

Precis på samma sätt som den beroende behöver landa i sitt eget beslut, behöver vi närstående landa i vårt. Det kan ta tid, men att ha kontakt med andra som varit med om liknande situationer hjälper, så fortsätt skriva här. Läs på om alkoholism (även högfungerande), ring gärna och prata med någon här på Alkoholhjälpen, släpp in nära andra i hur du har det.

Ditt ansvar är att ta hand om dig och din dotter, se till att få den hjälp du behöver för att må bra💗

Så kloka reflektioner.
Du gav mig att tänka på att observera mer och att möta människor där de befinner sig och inte där jag befinner mig.
Jag tror jag varit lite extra mig själv och utgått från mig själv, för att jag behövt det.
Det är en plats jag aldrig befunnit mig på och utgått ifrån. Om några år blir det nog en balans.
Kram och tack för att du delar.

Tillägg
Ibland blir det lättare att tänka att det gäller en annan person

Om det varit din tonårsdotter som levt med en alkoholiserad man - vilket råd hade du gett henne?
Hur mår hon i detta?

Fundera lite o var riktigt rädd om dig ❤️
Och följ inte med när han dricker så inget händer dig.

@Uppgiven74
*En sund relation ska bygga ett VI och inte rasera ett jag.*
Jag skriver mera en annan dag.
Sköt om Dig.
Kram.
🌹

@Uppgiven74
Håller med snödroppen ovan

Och tro mig.. har exakt samma erfarenhet.

Vill inte sluta helt, ska ha koll o lyssna, älskar dig bla bla.. så många gånger jag fick höra det,

Förlåt att jag låter cynisk men det blev en dyrbar läxa för mig att så gärna vilja tro på det han sa.
Manipulation o fylle/bakfylleångest romantik av en aktiv missbrukade som i sitt missbruk skiter i vad du utsatts för.

Om du kan undvika att gå samma väg som jag gjorde då rekommenderar jag det å det starkaste.

Sen verkar det som att det som kom utav av samtalet var att ni kommer fortsätta på samma spår.
Ni älskar varandra och han kommer fortsätta dricka.

@Uppgiven74
Det är en sån igenkänning.
"Lära sig att vilja dricka lagom" och att dricka mer för att man inte gillar "att någon mostrar en" låter dessvärre som att han inte riktigt är där för att ta in omfattningen av konsekvenserna av sitt drickande men man vet aldrig.
Ibland blir man kritiserad här för att man (jag) uppmuntrar till lämna.
Det är givetvis ett eget val osv.
Han har ju givetvis rätt i att om han vill fortsätta dricka så är det hans val och då återstår det tillslut för dig att göra val för dig själv och ditt liv.
Det är en tuff situation och varje relation är ju unik men samtidigt är det väldigt gemensamma drag.
Jag minns att jag ringde AA en gång och frågade rakt ut när jag var tyngd av att dels må väldigt dåligt själv och dessutom bli anklagad för att vara så elak som satte gränser.
Det kändes väldigt bra att höra från en person som själv tillnyktrat att man ska inte behöva må dåligt av en relation och du har all rätt i världen att göra val som är bra för dig.
Så här efteråt så tänker jag på hur jag fullständigt tappade förmågan att förstå att jag har ansvar för mitt egna liv, rätt att göra val och att jag ens behövde fråga någon annan.
Allt blir så förvrängt och jag var så medberoende.
Man älskar varandra men det är ju så långt ifrån en frisk relation som man kan komma.
Vissa verkar dock inte vara så "djupt" i den destruktiva spiralen och lyckas faktiskt vända det och jag hoppas ni tillhör den gruppen.

@Tröttiz
Hej, Jag vill bara flika in och säga att det är samma för mig.
Det var en jättebra funktion att se "olästa" kommentarer som inte verkar ha hängt med till den nya versionen.

@Miriam
Hej. Märkligt. Jag får det tyvärr inte att funka. Jag tar och väljer "tidsordning", men får inte alla tyvärr. Måste gå in i forum och klicka där, t ex "anhöriga". Jag skulle vilja se senaste kommentarer vad gäller hela forumet, men det funkar inte ..

Hej @tröttiz!

Bra fråga! I "senaste kommentarer" kan du själv välja hur du sorterar, antingen tidsordning eller per tråd. Kan det vara så att du sorterat på per tråd och då missat vissa kommentarer utanför dessa? Om du klickar på tidsordning ska du kunna se alla kommentarer oavsett vilken tråd de ligger i. Vad händer om du provar göra så istället? Hör av dig igen om det fortfarande inte skulle funka!

Hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Men ååhhhh - tack för all omtänksamhet och era kommentarer! Nu får jag stänga dörren till kontoret så att inte mina kollegor undrar varför jag sitter vid mitt skrivbord och gråter.
Samtalet med sambon igår gick bättre än förväntat. Jag tvingade mig själv att börja prata i nästan samma sekund som han vaknade till liv och det var som att öppna en kran - allt bara forsade ur mig. Som väntat mindes han ingenting av "kompisens" beteende och även som väntat var hans första reaktion ilska och han undrade vad jag själv hade sagt och gjort till mitt försvar eftersom jag hade så många åsikter om vad han INTE gjort. När han väste "Undrar jag vem som är mest konfliktsökande??" gick all kraft ur mig och jag vände mig bort och gjorde mitt bästa för att inte bara vråla ut all min frustration (vilket inte hade varit en bra idé eftersom min tonårsdotter befann sig i sitt rum). Han började gå iväg men till min förvåning stannade han faktiskt kvar i rummet och sjönk ner i en fåtölj. Det blev ett trevande samtal som följde och kontentan var att han inser att han dricker för mycket men han vill inte sluta helt och menar att han kan hitta ett sätt att dricka "lagom". Jag påminde honom om alla gånger jag sagt åt honom att han druckit för mycket och hur han har reagerat på det - med att dricka ännu mer. Han svarade att det är för att han inte gillar att bli mästrad - ingen ska säga till honom vad han ska göra och inte göra.
Till slut satt vi bara tysta och vi kom väl egentligen inte fram till mer än att jag vill att han ska sluta dricka och att han inte vill sluta dricka helt och hållet. Vad vi kom fram till var att vi älskar varandra och att vi vill fortsätta att leva tillsammans men jag sa flera gånger att jag inte tänker stå och titta på när han förstör vårt liv. Jag vet att jag måste hitta kraften att leva upp till det oxå....
Kram på er alla och återigen STORT TACK för alla era fina ord!

Häromdagen pratade jag med min bror. Det var intressant. Jag utgår mycket från min mindfulnessutbildning i livet och plötsligt så sa jag något som jag inte har skrivit eller tänkt på så tydligt tidigare.
"Man måste se vem man har framför sig" sa jag då han hade problem med en chef.
Om man vill göra en förändring där det krävs att andra människor är med på det, så behöver man helt enkelt se vilka de är.
Jag har genomfört en stor sak. Något som jag prövat få till länge. Det hade aldrig skett om jag inte hade lärt mig begreppet "att navigera" från en tidigare psykologkontakt för 7 år sedan. Det var hos henne jag fick i uppgift att sätta gränser för mitt ex. Han ville flytta ut några månader senare. Så det var lärorikt. Och jag landade i mitt mål, med att bli fri. Han flyttade ut.

Så har jag kämpat med att återvända till arbetslivet efter att ha varit slut av medberoende. Tömde mina konton under tiden med mitt ex. Och så stod jag där på bar backe. Och byggde upp mig själv. Igen.

Med diagnoser som samhället inte har tillräcklig kunskap om. Hör folk prata på ett sätt som jag släpper taget om idag. Jag bryr mig inte längre. Jag berättar för den jag tror klarar av att höra det. Och där det har betydelse. Jag är färdigt med att serva!

Men jag förändrar. För att jag har driv. För att jag kan. Och för att jag tror på att hjälpa. Så nu sker det något bra snart. Jag arbetar bakom kulisserna. Jag har förstått hur världen funkar.

Ville dela orden, som visade sig bra för både min bror och min pojkvän. "Man måste se vem man har framför sig".

Det har jag nämligen lärt mig sedan länge, men jag har inte sagt de orden högt.

Vill den människan?
Är den människan kapabel?
Lever den människan som den lär?
Är den människan trovärdig?

Jag skådar och observerar varje människa som jag möter. Och jag ser många som varken lever sm de lär. Det kan vara mycket snack. Det kan vara mycket fasader. Och ofta är det väldigt mycket osäkerhet och rädslor som gömmer sig.

Och rädda människor är inte de som jag vill arbeta med. Då kommer jag ingen vart alls!

Var rädda om er. Och glöm inte att livet är nu. Just nu.

Äntligen har jag sagt något!

Efter månader av frustrerad tystnad öppnade jag munnen ikväll.
Han var inte nykter men... Kan inte vänta på något slags perfekt tillfälle.
Ett lugnt, respektfullt o givande samtal blev det. Ärligt.
Känner lättnad.
Sa ungefär Märker att du fortsätter dricka öl, det gör mig orolig, hur mår du?
Han höll med! Några lama ursäkter kom det först men han har tänkt lika, att det blir för ofta. Han tror inte han är beroende. Hm... Tror heller inte han kommer få abstinens. Hm...

Så han ska sluta säger han.
Jag uppskattar hans vilja o satsning men nu får hans handlingar närmsta tiden utvisa det faktiska läget med beroendet tex.
Jag var också ärlig i vad jag ser o vad jag inte håller med om o tror, o hur jag mår i detta. Vågade inte lägga alla korten på bordet, då jag inte ville skambelägga för mycket. Det gagnar nog ingen.
Hålla fokus på det positiva i det öppna samtalet för stunden.
Samtidigt väl medveten om hur verkligheten ser ut för de flesta alkoholister o risken för att det inte kommer bli som han tänker o ville just nu ikväll.

Känner ändå ett litet hopp tändas och jag behövde verkligen det nu.

@Uppgiven74
Du kommer våga... Tillslut.
Skickar en kram med extra mod till dig!

@Uppgiven74
Riktigt illa hur respektlöst du blev behandlad av både sambo o hans 'suparkompis'. Kan vara svårt i stunden att reagera tillräckligt kraftfullt, att finna sig, men du gjorde det ändå bra. Tänk igenom hur du kan agera om det händer igen, så du är beredd o kan vara ännu tydligare.
Inte acceptabelt!

Många goda råd har du fått redan ovan. Finns så många kloka här.

@has Vilken talande beskrivning om att leva med en alkoholist i ditt stycke 'Att leva med någon som har ett beroende suger livskraften ur en...'
Igenkänning i orden. Sorglig sådan.

Undrar hur det gått för dig idag, med din tanke om ett ultimatum?
Fick du något sagt?
Känner mycket väl igen att försöka samla mod för att säga något. Tänk att det är så fruktansvärt svårt att få ur sig det man behöver få sagt.

Hoppas du fick säga något o att det mottogs väl. Om inte så tar du nya tag för att formulera din upplevelse av hans drickande. Tror de behöver höra det. Även om det inte är avgörande för förändring så kan det så ett frö om det når fram till personen bakom alkoholen.

Ta hand om dig o tänk på att inte utsätt dig inte för risker.
Kram

Usch låter hemskt.. kan han bo någon annanstans direkt på lördag? Ett tag?
Eller du och barnen?
Kram

@Uppgiven74
Kära du, känner igen mig så väl. Jag lämnade.
Tänker på två saker:
1. Minns själv att jag började tvivla på mina egna reaktioner eftersom man lever med en person som lever i sin egna värld. De är helt normala och starkt av dig att stå upp för dig själv.
2. Det går aldrig att diskutera med en packad person. Jag gjorde det i början men efter tag så förstod jag att det inte var någon idé.
Bra att du skriver här, både att skriva av sig helvetet men också få stöd och känna gemenskap med oss andra som upplevt samma.
Kanske är det en hjälp att se honom som sjuk person. Alkoholism är ju en sjukdom och det går inte förvänta sig att han fungerar som en frisk partner gör när han lever i ett aktivt missbruk.
Normalt sett hade en frisk man satt ner foten om en vän till sig betett sig så som du tyvärr fick uppleva. Behandla dig som om du vore ett objekt. Urs blir så förbannad när jag läser om det.
Var rädd om dig själv först och främst.

@Uppgiven74 Jag känner verkligen med dig, vet hur svår situationen är då jag är i en liknande sits. Tänker mycket på ultimatum, önskar att det var enklare än det är och att jag vet att jag skulle klara av att hålla fast vid det. Hur har det gått för dig?

@Uppgiven74 usch, det låter hemskt. Att inte bli lyssnad på eller respekterad är en stor röd varningsflagga även om alkohol inte är inblandat. Nu är alkohol inblandat och då är det värre. Acceptera aldrig att bli behandlad på det där kränkande viset! Många kramar!

Tack för erat stöd har pratat med psykolgen och vi ska fortsätta nästa vecka jag har fått råd hur jag ska gå vidare för nå barnen.
Denna helg har varit fruktansvärt vidrig, han skämde ut yngsta sonen inför hans kompisar igår genom att ligga smockfull och bete sig konstigt, jag såg hur hemskt sonen tyckte det var så dom drog snabbt härifrån. Mot mig var han totalt vidrig jag var så ful så han kämdes att synas med mig, fett och vidrig. Och jag vet att man sinte ska åt sig men man gör ju det ändå. Imorgon åker han bort och fiskar kommer inte hem förrän på lördag det ska bli så skönt, känns om en befrielse att veta att om 16 timmar är han ur huset och det är bara lungt tills på lördag. Passade på att jobba en del så jag kan vara ledig någon dag i veckan och bara vara. Även om jag ignorerar honom så blir det endå en tryckt stämning för alla här hemma.
Idag är han nykter och beter sig som att allt är som vanligt jag fattar inte hur han tänker ingen ånger inget förlåt, vad är det för fel på han.
Har även berättat för hans syster också även om jag förmildrade lite, märkte att hon tyckte det var jobbigt men så skönt att flera vet bara att få säga det till folk är en befrielse.

@Uppgiven74
Har just skrivit en text som handlar om hur jag fick hjälp med ett trauma efter att jag levde med en alkoholist. Och så gick jag in här innan min löprunda.
Mitt yngre jag vill säga "lämna fort som fan" men det handlar inte om mig, utan om dig. Du måste bestämma själv.
Om jag lämnade hade jag inte varit med om det trauma som jag var med om. Men det gjorde mig till en författare, då skrivandet var mitt enda sätt att läka.
Och jag är ändå glad över mitt liv, som det är, hur det har varit med lärdomar.
Men om det går att bromsa oönskade erfarenheter så skulle jag välja att bromsa.
Han verkar inte bra, då han tar med dig till en vän som beter sig ytterst olämpligt.
Det kompisen sa och gjorde är INTE ok.
Ta hand om dig!

Hej @Uppgiven74!
Jag känner igen bortförklaringarna, den irriterade partnern och frustrationen och förvirringen du bär på.

Så himla jobbigt! Att någon utifrån var rak hjälpte mig att lämna. När jag beskrev vår hemsituation sa denne: det här är inte riskdrickande utan ett beroende.

Nu säger jag samma sak till dig: utifrån det du beskriver är din sambo beroende av alkohol. En alkoholist helt enkelt.

Jag misstänker att tanken om du överdrivit i ditt inlägg nu passerar (det gjorde det i alla fall för mig). Men jag misstänker att du istället underdrivit och dessutom inte ser allt din sambo dricker.

De där perioderna då jag upplevde att min man drog ner har senare visat sig vara perioder då min man istället blev ännu mer noga med att smyga. Han drog aldrig ner (min man är nu nykter sedan två månader, då jag lämnade honom, och har därför kunnat berätta hur saker faktiskt var).

Att leva med någon som har ett beroende suger livskraften ur en. Dels är det inte trevligt att till exempel sitta i soffan och se på tv tillsammans med någon som är påverkad. Dels blir man väldigt ensam eftersom den man vill dela sitt liv med ständigt försvinner in i dimman. Dels för att man försöker förstå och få ihop verkligheten, där personen man lever med säger en sak som man inte alls får ihop med den verklighet man tycker sig se. Dels för att man får en väldans massa skuld lagd på sig som man på något märkligt sätt väljer att ta på sig, fast man egentligen inte ”gjort något fel”. Förvirrningen, oron för hur det ska bli idag, ikväll, i helgen, nästa vecka, på semestern, i framtiden tar också enorma mängder energi.

Du har försökt prata med din sambo, men verkar inte nå fram. Vilket är en del av beroendesjukdomen, man har ett starkt förnekande och har svårt att ta in hur saker blir för någon annan plus skulden och skammen på det.

Jag hoppas att du håller fast i ditt mod och i det du egentligen vet: om du inte lämnar kommer du dras med ner i den onda spiralen.

Kanske kan det tyckas hårt, men anledningen till att vi är så många som säger: ”lämna!” är för att vi också försökt hjälpa vår partner bli nykter. Vi vet att vi som lever sida vid sida med någon som har ett aktivt beroende också på ett eller annat sätt blir sjuka själva till sist. Vi vet hur svårt det är att lämna. Vi vet också hur svårt det är att stanna kvar.

Uppdatera oss gärna hur det går för dig! Skickar styrkekramar💗

100% igenkänning på ALLT du skriver 💕
Klockan är snart 04 och jag ligger sömnlös av oro för vad jag borde göra om några timmar men som jag är ganska säker på att jag inte kommer våga.....
Kram

Jag ställer mig själv samma fråga varje helg: Är det jag som överdriver? Alla kanske dricker så här på helgerna? Jag dricker själv väldigt sällan, det är kanske jag som är onormal?
Hur som haver är det iaf INTE ok att din man/sambo är elak mot dig!!
Kram 💕

Detta är mitt första inlägg här på forumet och jag känner att jag nådde ett slags botten i går kväll.
Min sambo har alltid druckit för mycket alkohol (inte enligt honom själv men enligt alla andra) och det blev ännu värre när det uppdagades för några år sedan att hans tonåring hade allvarliga drogproblem. Han började dricka varje dag för att döva sin ångest och för att kunna sova. När han "bara" drack starköl (den starkaste som finns på Systemet) var det inte så farligt men när han kombinerade det med whisky blev han ofta aggressiv och grälsjuk. Han påstod dock alltid att det var JAG som var arg och de flesta kvällar slutade med att han däckade på soffan. Jag vet inte hur många gånger jag bett honom dra ner på sitt drickande men det är många. Han skärper sig ett tag men faller snabbt tillbaka. Tonåringen är på rätt väg men såklart finns oron för ett återfall och det är ofta den som blir en ursäkt för att dricka.
Denna veckan har han druckit varje kväll, "bara" 5-6 500ml STARK starköl och på eftermiddagen innan han druckit första ölen har han varit väldigt stingslig och hittat fel jag gjort att bli irriterad på.
I dag har vi varit hos en kompis till min sambo (som jag aldrig träffat innan) och de började dricka direkt kl 14 när vi kom dit. Vin, starköl och grogg. 19.00 var de asplakat och kompisen började göra närmanden på mig. Han ville sitta nära och hålla om och min sambo märker inte hur obekväm jag blir. Jag reser mig upp och säger och jag vill köra hem och min sambo blir irriterad för att jag är så arg... Jag envisas med att jag vill åka och när jag går ut i hallen följer kompisen efter och klämmer mig på rumpan. Min sambo är så berusad att han inte får på sig skorna utan får sätta sig ner på golvet. Kompisen säger då till min sambo "Det blir nog inget ligga för dig ikväll men hon kan köra hem dig och komma tillbaka och få vad hon vill här!" Min sambo bara flinar, jag vet inte ens om han fattade. Kompisen säger då till mig " Jag kan komma till er nästa gång och då tycker jag inte att du ska ha så mycket kläder på dig!!" Jag säger att jag troligtvis kommer att ha på mig mycket mer kläder och går och sätter mig i bilen. Det tar en stund för min sambo att hitta till uppfarten och när han sätter sig i bilen frågar jag om han verkligen tyckte att det var OK att hans kompis stötte på mig? Svaret var "Hur menar du, varför är du så arg??"
Han somnade efter ca 1 minuts bilfärd och när vi var hemma gick det inte att få liv i honom så jag lämnade honom helt enkelt i bilen på uppfarten. Han kom in 2,5 timmar senare och gick direkt ner och la sig på soffan. Jag ligger ensam i vår säng, gråter och försöker samla mod för att ställa ett ultimatum i morgon. Antingen försvinner spriten eller så försvinner jag.....