Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner med dig @Lillemor-E! Så bra att du tagit ett första steg och öppnat upp för de vuxna barnen.

Har inte egna erfarenheter av fungerande intervention men vet att jag läst att det är viktigt att få stöd (gärna proffesionellt) för att öka möjligheterna till en lyckad intervention (tror jag läste det på en beroendemottagnings hemsida). Hoppas att någon annan har goda erfarenheter och kan ge input.

Skickar omtanke och styrka!

I helgen tog jag första steget och vågade öppna upp mig för barnen (vuxna) angående deras pappas beroende. De hade anat det redan innan, men har aldrig förstått vidden och mängderna han dricker varje dag. Det blev en chock för dem. Jag har försökt säga till honom: ”Behöver du verkligen det där glaset”, ”har du inte druckit tillräckligt ikväll”, ”varför gömmer alltid glaset när jag kommer”. ”Kan du inte bara låta bli att dricka ikväll”. Alltid samma svar: jag har koll, jag dricker mindre än förut, vin är ok att dricka dagligen utomlands så varför inte i Sverige. Sedan är det är det slockna på soffan, ”dagen-efter-lukten”. Inte kunna göra något före lunch pga tillnyktring. Det var så skönt att få ur sig. Jag har känt mig så ensam och inte vetat vad jag skulle ta mig till, men sedan började jag läsa på nätet och hittade denna sida och där står det att man måste försöka prata med någon. Jag förstår att jag är medberoende i allt detta och försöker aktivera mig för att må bra. Vi gick igenom liknande situation för cirka 10 år sedan och då lyckades han med hjälp dra ner på sitt drickande till en normal nivå enligt riktlinjerna då och fungerande, men nu senaste året har det eskalerat. Nu har barnen och jag pratat om att vi ska konfrontera honom eller ha en intervention, Är det någon som har erfarenhet av detta, Som skulle kunna ge lite tips. Har det hjälpt?

Så bra att du berättat för dina föräldrar och börjar släppa in andra i hur ni faktiskt har det @ann74!

Jag tänker att varje litet steg är viktigt och att det möjliggör och underlättar i förändringsprocessen❤️

Hoppas du fått tag på skolkuratorn och kan få bra stöd där.

För mig var andras reaktioner på min beskrivning av hur vårt liv hemma såg ut helt avgörande för att jag skulle kunna ta nästa steg.

@Såjävlatrött
Hej. Ja, hm, hur jag skulle ha gjort - jag hade hört av mig, att jag undrar riktigt hur han har det, att tänkt på honom. Men, lämnat att ta upp om vård, min egen uppfattning om familj/släkt.
Nog mycket för att jag är fundersam hur mycket den andra orkar ta in.
Sedan om det blir mera kontakt att gå in på mera saker.

@ann74
Låter kanon🤗

Du.. jag tycker mig ana en grym styrka hos dig! Och klarsynthet!

Har flera ggr idag haft Flashbacks av hur min man sov bort söndagen.. och ångesten när han kom upp.

Ha en fin kväll
Kram

@bella70 ja du har rätt ska ta ett samtal med skolkuratorn så kanske han kan guida mig lite hur jag ska göra.
Tack för dina svar🤗

(Jag tyckte att det var rätt skönt att berätta. Barnen var avgörande i mitt fall, för egen del var jag inte lika mån om en bra tillvaro. Kände dessutom ett ansvar för min alkoholist. När jag hade vidtalat andra kunde jag släppa på det och prioritera annat)

kontakta skolkuratorer imorgon så får de ta ett samtal med respektive barn tycker jag. Berätta gärna hur det gick.

Ja jag tror att alla familjemedlemmar blir bra på att mörka vid problematik.
På sin egen bekostnad.

@bella70 ja men kan jag göra det äldsta sonen blir 18 i år. Men jag börjar bli orolig för hans studier dom går sämre. Samtidigt som han har varit ett väldigt glatt barn har blivit väldigt inbunden. Jag vet inte om det beror på hemma situationen eller om det är att han börjar bli vuxen. Det blir svårare och svårare att nå honom. Och jag börjar känna mig som världens sämsta mamma är så trött och energilös. Har idag berättat för mina föräldrar så det känns ganska bra så det är ett steg framåt tänkte det är lika bra att börja förbereda dom också. Dom vart alldeles chockade dom har inte misstänkt någonting. Så jag måste vara en mästare på att mörka saker och få allt att låta bra utanför hemmet.

Ps Kan barnen få samtalsstöd? Om du börjar med att prata med skolan om deras situation imorgon? Kan det vara en start?

Ja den känslan med sovande man känner man igen.. efter att själv legat sömnlös på sin vakt..

Barnen kommer aldrig att säga ja att flytta ifrån sin pappa.
Men de kommer att förstå o inse att det var bäst. Men jag tycker inte att de ska tillfrågas. Blir än ängsligare för dem.
Mycket möjligt att de inom kort känner stor lättnad och trygghet i att du ger dem en trygg miljö.
Du är den som tar det ansvaret för dem.
Och förmodligen har de sen en bra relation till dig som äldre - tänk så när du tvekar?

Tyvärr är frågan rätt svart vit..
Du o barnen fortsätter att tillbringa livet med en aktiv missbrukade eller ej.
Du kan ❤️

@bella70 nu sitter jag här igen en söndag mitt på dagen och min sambo sover ruset av sig i soffan jag vet inte varför jag inte klarar av att lämna , det låter så lätt när man sitter här men jag vet imorgon så börjar jag tvivla igen. Jag fattar inte hur alla andra kan vara så starka och klara det. Sen gjorde jag något dumt att lovade äldsta sonen att vi skulle vänta ett par månader jag vet inte om han lever på hoppet att det ska bli bättre. Men börjar bli orolig att allt detta går ut över deras mående och skola . Ingen av mina barn är glada länge men dom vill inte att vi lämnar honom. Känns som en mardröm just nu.
Behövde bara skriva av mig lite igen. Det är sån tur att detta forum finns.

Åh, vilken intressant iakttagelse! Kanske börjar du ta mer plats själv och då finns mindre plats för honom?

Låter som ett bra steg åt rätt håll 😊❤️

@Kameleont
O jag bara ler och blir glad av dina glittriga naglar.
Såna små saker som gör så mycket precis som du skriver. 💅🫠

@Snödroppen
Jag blir glad o bara ler åt din fina keps. Härligt! Små saker man ska unna sig som lyfter känslan av eget värde.
I fredags behövde jag muntra upp mig inför jobbdagen (tuff vecka) o för att få lite helg känsla. Målade lite glitter på naglarna.
Funkade väldigt bra för humöret!
😊

@KaarinaM
Min absolut största fasa.... därför är det svårt att komma med bra råd. Men att finnas där men inte låta sig luras och utnyttjas ❤️

Stor kram

@has
Det har hänt något med mig! Helt plötsligt så upptar inte alkisen alla tankar, det känns jätte konstigt att skriva detta för det känns som han är borta....Dock är han inte det då jag nyss fick ett meddelande från honom som jag inte vet om jag ska svara på .

Kan jag värkt ut honom ur huvudet? Jätte konstigt!
Kram ❤️

@KaarinaM
Förstår att du går sönder i hjärtat! Kan verkligen relatera som mamma, vuxna barn som hamnar snett, man är så hjälplös. Har varit där i känslan (liknande iaf). Tror vi har kommit ut på andra sidan i just den aspekten. Men kan inte vara säker. Kan man någonsin?
Men du bryr dig, du finns där, så fortsätt med det. Han vet säkert det.
Du ser den fina personen, din son, bakom alkoholen.
Jag fick fina ord här i forumet, som lyfte mig när oron var som värst o bottenlös för mitt barn.
Tänker på dig!
Ta hand om dig!
Kram

@kärringen När jag läser dina rader så känner jag en lättnad mellan raderna. Min eller din vet jag inte riktigt.

Tänk att det vi kände hela tiden var ”rätt” (som i en helt normal reaktion på någon annans beteende) men blev manipulerade att tro att det vi kände var fel. Blir träning i att börja tro på att det en känner är rätt för en själv och att det också är viktigt och spelar roll. Och att vi har rätt att sätta gränser utifrån det.

Härligt med fika - hoppas du får en vilsam helg. Stor kram!❤️

@Såjävlatrött jag tycker du ska vänta. Du kan uppvakta och säger att du tänker på honom, men ge dig inte in på ett rädda-ännu-en-trasig-själ-uppdrag innan du själv har läkt. Vi anhöriga är så oerhört beroende av att bli bekräftade av alla trasiga människor runt omkring oss. Ta en paus och vila i att han har hjälp just nu.

@has åh känslorna nedstoppade i en låda! Så klart hur stod vi annars ut?
Jag ser ju mönstret mycket tydligare nu..... mina känslor var ju aldrig viktiga, om jag nån gång blev förbannad, då straffades jag med att han "försvann" svarade inte på meddelande osv

Och jag måste ju tyckt det var ok för jag fortsatte ju. Det är nog inte så konstigt med detta mående nu.
Jag har ändå haft en bra dag igår trots negativa besked om en lägenhet jag sökt. Jag gick på ett styrelsemöte enbart för fikat och det var riktigt trevligt.

Vi kämpar på och ger oss inte ❤️
Stor kram ❤️

Jag går snart sönder, min son 26 år, blev pappa för 10 månader sen fortsätter med sitt alkoholmissbruk. Hans flickvän har nu kommit till en gräns, hon kommer flytta. Jag förstår henne, satt i samma sits med sonens pappa. Men, min älskade unge, att han hamnade i detta missbruk. Han jobbar ofta på annan ort, passar på att vara borta några dagar extra för att supa. Det har ju gått så långt att hans hjärna helt är kidnappad av alkoholen, det är hans bästa vän. Han hade en ganska trasig uppväxt med sin pappa, som han flyttade till när han var 16, det var då det eskalerade. Dessa problem med alkoholen fick jag vetskap om när han var i 22 års åldern. Det var ingen i hans vuxenskara som någonsin nämnde att sonen drack för mycket, har fått höra mycket efteråt. Om jag hade kunnat hindra honom att flytta, kanske hade han inte blivit alkoholist. Jag är jätteorolig att han ska göra något dumt nu när hans flickvän och barn flyttar ifrån honom. Att det ska komma ett samtal från polisen... Jag håller verkligen på att gå sönder.

@Såjävlatrött ska läggas till att han nu är inlagd på sjukhuset pga sitt mående. Är det fel tidpunkt?

Har en kusin i min ålder som mått otroligt dåligt till och från, självmordsförsök samt in och ut från psyket, använder missbruk för att döva sig.

Jag har levt med en person med skrämmande liknande erfarenheter och undrar nu om jag ska skicka ett sms? Vi har inte kontakt annat än ses varje jul. Vi är inte alls nära. Men det jag lärde mig va att alla som mår såhär känner sig ensamast i världen. Har ett utkast där jag skriver lite om min egen erfarenhet och att släkten inte är så perfekt som den verkar etc. Och sen berättar ganska öppet om min relation där dessa vård insatser va vardagsmat och säger något i stil med att om han vill prata med någon som är lite utanför den inre cirkeln så får han jättegärna höra av sig.

Ska jag göra det? Får sån ångest att det på något sätt ska trigga han? Han kanske skäms att jag vet? Eller att det leder till att han skadar sig mer? Vad skulle ni gjort?

Jag känner också igen mig @kärringen. För min egen del har nog mönstret funnits med länge, men det börjar bli lite mer nyanserat efter samtalen hos min samtalskontakt.

Han speglar att jag har blivit väldigt bra på att nästan reflexmässigt stoppa ner mina känslor i en låda och sätta locket på. Han ber mig stanna upp i känslan och ställer frågan: vad är det den här känslan försöker säga dig?

Det har hjälpt. För känslor är ju egentligen kommunikation till oss själva. När man av olika anledningar haft stort fokus på andra har man oftast inte tid, ork eller är helt enkelt otränad i att lyssna på den egna rösten/känslan.

Vilket leder till att vi ofta också går över våra egna gränser, och låter andra klampa in över dem om och om igen med.

Så jag tror att du är på helt rätt spår som uppmärksammar att det är svårt att vara i ”mitt emellan”. Att vara i kontakt med känslan och samtidigt inte uppslukas av den.

Att märka att man bara har två lägen är en bra start, så fortsätt undersöka när och hur du stänger av och se om det går att göra annorlunda och hur det i så fall blir för dig. Kämpa på💗

Kram!