Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ni läser och stöttar!

Och ja, han är fin min son! Och jag tror faktiskt att han förstår mig. Även om han ibland har så mycket ilska i sig att han måste ta ut den på mig.

Jag har dragit igång en utredning på BUP också. För han har grova koncentrationssvårigheter. Blir lätt avledd och har svag impulskontroll. Och han behöver mycket struktur. Tycker inte om när saker är oförutsägbara. Och han har en del att bearbeta. Men han har den mest otroliga fantasi. Och vi kan leka med lego i en evighet. Och han får mig att skratta högt varje dag! Och nu på sommarlovet har han fått så många nya kompisar som han hela tiden bjuder hem! Och jag behöver inte säga nej. För det finns inget att dölja här!

Tack för uppmuntrande ord om att se mig själv med blidare ögon. Jag försöker. Men det är svårt. Men jag jobbar aktivt med det.

Och tack för för att du tycker att jag skriver fint bedrövadsambo! Det är något jag förut tyckt om att göra, men inte gjort på så fruktansvärt länge.

Tack!

Jag har också varit med om att mitt ex inte blev mottagen på psyk. När han själv sagt till mig att han inte varit påverkad och jag försökt få in honom där när jag trott att han har varit mycket dålig i sin bipolära sjukdom och inte orkat själv längre. Men då har han varit fullpumpad med droger och inte kommit in.

Och jag har inte fattat.

Och så har han kommit hem igen.

Så mycket jag inte fattat.

Nej, tydligen tar de inte in dej om du är onykter. Han hade 2,8... vår vän som var med honom frågade sjuksystern om det är mycket. Svaret han fick var "om det var du eller jag skulle vi inte kunnat stå upp"

Både jag o vännen trodde han var nykter om än ångestfylld o rädd när de åkte!

Ska skapa en egen tråd o berätta mer o be om råd.

är det någon av era vänner som har fattat hur ni har det? Som kan hjälpa dej att få honom att inse att han inte ska åka någonstans förutom för att söka hjälp???

Och du säjer att barnen är inställda på att ni ska åka tillsammans... om du är alldeles ärlig mot dej själv (skitsvårt när man levt i förnekelse länge) tror du att det blir en härlig vecka för dem? Med en pappa som är full och aggressiv?

Hur skulle veckan kunna bli om han inte följer med? Lugn o fridfull!

Men det är inte lätt. Och det blir inte lättare för att du först ska utsätta barn o dej själv för en vecka långt hemifrån med risk för fylla o kaos.

Åk inte med den mannen på semester! Utsätt framförallt inte barnen för detta! Du är vuxen och kan gör dina egna val. Barnen är utlämnade till andras val och beslut. De har måhända drömmar och förhoppningar inför resan men så som du beskriver kan det knappast leda till annat än att de blir besvikna och kanske värre än så. Lyssna på Blåklocka och andra härinne, lyssna till ditt förnuft och ge barnen en frist i lugn och ro! / mt

Var inne & spraytanna mig hos grannen nu för att få lite färg till vi ska åka.
Får mig världens utskällning (framför äldsta dottern) om hur jävla dum i huvudet jag är, där borde vara skottpengar på att vara så blåst,jag är Rudis osv

Ja, du kommer klara det!

Du har stöttat.
Och du har kämpat.
Och du har fått nog!

Alltså, svärmors förslag är att du ska stötta men offra ditt och dina barns liv och mående på köpet?
Ett jävligt kasst förslag må jag säga.
Ekonomin löser sig.
Du behöver agera, ring kvinnofriden, soc osv.
Det sista du ska göra är att stötta.
Ni behöver komma ifrån denna man och som vuxen kan du göra det valen men hjälp från tex soc.

Tänker på er. ❤

Man själv är med och påverkar vare sig man gillar den tanken eller ej! Man kan tycka att ansvaret ligger hos alkoholisten vilket det givetvis gör! Men hur man själv pratar, hur man ställer frågor mm påverkar jättemycket har jag märkt! MCR har på flera ställen i forumet skrivit om att man ska prata på ett "icke-konfrontativt" sätt! Har fortfarande kontakt med mitt ex och har testat detta! Ger en helt annan dialog och en helt annan ton mellan oss! Så läs gärna på innan du pratar med din man, önskar jag själv hade gjort det! Jag blev ARG och JÄTTELEDSEN, vilket skapade mer ångest hos mitt ex! Ond cirkel! Och det handlar inte om att skuldbelägga sig själv! För problemet och ansvaret ligger fortfarande hos den som dricker! Men om man kan va med och skapa ett bättre klimat är det ju bara en enorm bonus både för den som dricker och för den som "tittar på"!

Hejsan!

Jag vill bara skriva och hälsa dig välkommen hit till forumet. Ett starkt steg av dig att räcka ut handen och söka stöd. Här finns det många andra som påverkas av någon annan persons alkoholkonsumtion. Så du är inte ensam!

Det finns strategier och hjälp gällande hur man kan kommunicera och förhålla sig, googla gärna runt på nätet - det finns massor av kunskap.

Några första tips som du kan testa om du vill (och strunta i det om det inte passar dig) är att undvika att klandra och klaga, utan snarare uttrycka hur du skulle önska att det var.
Exempel: "Måste du dricka ikväll igen?" (lite anklagande) eller "Jag skulle bli så glad om vi kan vara nyktra ikväll. Är det ok?"(positiv önskan) Det är en helt annan ton, lättare att ta till sig om man är mottagaren av budskapet.

Hoppas du vill läsa och skriva här!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vilken resa du gjort! Vilken kämpe du är och har varit. Det är egentligen inte konstigt att du inte gått tidigare tycker jag. Tråkigt kanske, men du hade ett mål att fullfölja med din utbildning. På nåt sätt brukar det fungera så att man gör en sak i taget. Ett mål i taget.
Du har lämnat nu, skuldtyngd, ångerfull. Men sonen din ser dig: Du är en bra mamma.
Skulle vilja skicka med dig att du inte kommer att kunna skydda dina barn. Glöm det direkt! Du har redan gjort det du ska. Förklarat för sonen, låtit honom prata om det. Det är det enda vi kan göra och det enda som fungerar i längden. Det enda vi kan bidra till är att de får verktyg så att de klarar sig själva. Att vi accepterar deras känslor, hjälper dem att sätta ord på sina känslor, påtalar deras styrkor och visar att de duger så bra precis som de är. Och att vi faktiskt även accepterar oss själva med alla de fel och brister som vi har (så länge det inte har stor påverkan på andra omkring). Låter ju alldeles fantastiskt enkelt detta...
Därför hoppas jag att du kan se på dig själv med lite blidare ögon och med lite perspektiv:
Utbildning, jobb, två graviditeter + levt med en sjuk man. Nu har du lämnat... nu när målen är klarade. Nu kunde du fokusera på dig och ditt och barnens liv och du agerade snabbt. Trots att du blev sjuk. Ja, du förtjänar verkligen en ask chokladhjärtan ?.

Självklart klarar du av det!

Så otroligt fint sagt av honom ❤️ Och du skriver jättefint!

Sambons första semestervecka har varit fortsatt nykter ? I torsdags åkte vi på en liten resa och kom hem idag. Torsdag kväll skulle vi grilla och sambon frågade när vi körde förbi systemet "vill du köpa vin" och jag svarade "det behövs inte". Helt noll alkohol har det inte blivit för mig. I samband med restaurangbesök har det blivit ett glas vin (ons), en öl (fre), och en öl (lör). Kommande vecka blir det inga restaurangbesök, och ingen alkohol alls för mig. Och ikväll har jag sprungit pyttelite. Springa fyra lyktstolpar, gå två, och totalt bara några km. Men tillräckligt för att svettas och flåsa, och det är det jag vill uppnå. Jag väger alldeles för mycket och att springa frestar på knän och fötter, så jag får ta det lite varsamt.

I kväll när vi gick upp för trappan.

- Du är en bra mamma. Jag skulle vilja köpa sådana där chokladhjärtan i en ask och ge till dig för att visa min kärlek.
Det kan man, mamma. Och jag skulle vilja göra det till dig.

Så sa han. Min fina son.
I kväll när han skulle gå och lägga sig.
Efter att han försökt argumentera sig till att få spela Playstation fast det var läggdags.

Men jag sagt nej.

Just då sa han just så.

Fast jag känner mig så trött.
Så otillräcklig.
Oförmögen.
Så full av skuld.

Då sa han så.

Jag har kommit till en punkt nu att antingen så gör han en helomvändning till 200% ( tvivlar jag på) eller så går jag!!
Jag har anmält intresse på en del lägenheter.
Jag tror det jag tvekar på är det ekonomiska. Samt att han har sagt flertalet gånger att jag hade aldrig klarat att bo utan honom..
Men jag har bestämt mig! Efter resan så blir det så.
Kanske dumt att åka med honom MEN barnen är inställda på att resa tillsammans nu. Om en vecka tar jag tag i detta!

Det var bra att du berättade för hans mamma även om hennes reaktion inte stöttar dig och barnen precis. Kanske blev hon lute överraskad och chockad och reagerar med att bagatellisera hans alkoholism. Förhoppningsvis kanske hon kommer på andra tankar och kan vara ett stöd för sina barnbarn om inte annat...
Tyvärr tror jag du måste dra det stora lasset själv.
Om du tänker efter, vad har du att förlora och vad har du att vinna?
Vad är det din supande man ger dig och barnen som ni inte skulle klara er utan?
Jag har under denna somnar bott själv med min son och min alkisman har bott i ett eget boende. Han vägrar förstå varför, men det är inte viktigt för mig jag skuter faktiskt i om han dricker eller ej. Nu bor jag ochcsoben för oss själva och det är bara skönt och lugnt och jag behöver inte växla mellan att antingen vara rädd, ledsen, arg, hoppfull eller besviken. Jag kan vara huvudpersonen i mitt liv och han får göra det han tycker känns viktigt- att dricka

Pratade med hans mamma idag. Kunde inte hålla tyst utan sa till henne att efter Spanien om Han inte skärper sig regällt så går jag.
Så säger hon men stötta honom istället, han behöver sin familj. Så tänk på att stötta honom. Sa till henne att han är inte alltid så snäll,men då sa hon bara att så ska det ju inte vara. Men tänk på att stötta honom ?

Jag håller med. Du och barnen ska inte åka med honom.
Han ska eg vara den som är hemma, men han verkar ju skylla allt på dig och barnen så du får nog sätta dig i förarsätet.
Kissar i sängen är ju inget konstigt då pojken antagligen känner fruktansvärd stress både inför sin pappas obegripliga beteende för en 8- åring, och att du verkar tolerera vad som helst.
Jag låter hård, jag vet det, men jag " blundade" alldeles för länge och det höll på att gå åt helvete helt enkelt.
Nu får du steppa upp och göra det du måste.
Dun karl får skylla sig själv.
Du kan inte göra någonting sim kommer att ändra hans drickande vad han än säger.
Ta hand in dig och dina barn!

...Han kom inte in?? På psykakuten? Varför? Berätta gärna mer!

Jag har läst i forumet sen i julas när jag inte längre kunde blunda för min sambos smygdrickande. Ska inte dra det här MEN när jag nu ligger sömnlös och ser att du ska "överleva" en vecka utomlands... gör det inte!!! Kl 07 imorgon lyfter ett plan mot Medelhavet. I en familj sitter där bara 3 av 4 i vår familj: jag & mina barn.

Vi skulle åkt alla - men efter en katastrofhändelse i torsdags där några vänner till oss insåg att min sambo har grava alk.problem så har de klivit in och rört om. Och tack gode Gud för det! Annars hade jag kanske inte kunnat stå emot sambons eländiga uppsyn när jag igår så att han inte får följa med på semestern utan att han måste ta tag i sina problem.

Lång historia lite kort, tidigare ikväll gick han motvilligt med på att åka med vår vän till psykakuten. Han kom inte in. Fick blåsa och hade sjukt höga siffror - fast han sagt att han inte druckit en droppe sen u torsdags.

Så jag åker själv med barnen om drygt en timma. Kan inte sova - så skakad över hur det blivit om han faktiskt åkt med. Han är värre däran än jag fattat.

Så därför Lindis, blev din kommentar om utlandsvecka min tipping point att bli medlem. Och jag hoppas att min insikt kan få dej att inte låta mannen åka med.

Kram!!!

... du och dina barn verkar leva i en mardröm med denna alkoholsjuka man. Kan nog inte förstå hur tufft ni har det. MEN ska du och barnen verkligen åka utomlands med honom, med tanke på vad han förmodligen kommer att vara i för tillstånd?? Har du pratat med Kvinnofridslinjen? Vill bara skicka en styrkekram och hoppas du uppbådar styrka och får stöd i detta.

Frågan stod i en sammanfattning om vanliga frågor från anhöriga till personer med beroendeproblematik publicerad här på sidan för en tid sedan

Och ja. Så klart att det gör.

Det har jag alltid vetat. Så klart. Så självklart.

Men ibland slår det mig så hårt.

Tanken på skuld äter upp mig.

Lite i taget.

Varför gjorde jag inget innan?
Varför gick jag inte? När jag såg vad det gjorde med oss?

Jag förstod ju intellektuellt vad det skulle komma att göra med dig.
Lilla du. Som inte kunde välja.

Det var jag som skulle behöva göra det valet.

Jag kämpade så förbannat mycket.

I nöd och lust.

Jag skyddade och skyddade.

Men:
”Jo, barnen påverkas oavsett om de ser personen onykter/påverkad eller inte. Barn påverkas av relationerna i familjen. Om det finns sorg, ilska, skuldbeläggande eller frostig tystnad känner barnen det. /…/ Inget barn mår bra av att växa upp i en familj med skadlig konsumtion av alkohol eller narkotika. /…/ Avlasta barnet från skuld. Att bekräfta alla känslor som barnet kan uppleva. Gå inte i försvar och förminska problemet, då är risken stor att barnet tror att det är dem det är fel på”.

Skyddande faktorer:

Den icke missbrukande förälderns förmåga att kompensera för de konsekvenser som problemet kan få för samvaron i familjen
Konfliktnivån i familjen är låg.
Daglig struktur med rutiner och vardagsrytm hålls
Barnen exponeras inte för episoder med drickande
Barnen får adekvat information om det som pågår i familjen

Barn som lever i en familj med en eller flera missbrukare brukar visa flera av följande symptom:

Sömnproblem och mardrömmar
Trötthet
Koncentrationssvårigheter
Ångest och nedstämdhet
Distans till andra människor
Dålig självbild
Ofrivillig tarm- och urintömning
Magsmärtor eller huvudvärk

Jag vill ju gärna tro att jag har gjort så mycket för att skydda.
Men jag vet ju också att jag inte har gjort det.

Jag känner skuld varje dag för att jag inte lämnade tidigare.
Och lilla du - du kunde aldrig välja.

Jag SKA klara det!!!! För min egen skull & mina barn!!
Han har lovat spritstopp efter semestern. Men inget jag tror på.
Letar eget för fullt.
Nu ska vi bara klara oss igenom en vecka utomlands.

Tror inte han förstår hur illa han gör oss, eller så bryr han sig kanske inte??
Sen i torsdags har där gått nästan 2 L whiskey, några groggar & ett par öl.

Men jag har även insett att jag måste börja ta hand om mig!!
För om jag inte finns(Gud förbjude) vem ska då se efter mina små ögonstenar?!!
Så rökstopp & träning står även på schemat nu.

Jag vill verkligen inte skuldbelägga dig, för jag vet hur fruktansvärt svårt det är att bryta upp, men för att barnen och du ska må bra måste du ta dig därifrån.

Och vet du - du kommer klarar det!