Senaste kommentarerna i forumet

Vad tråkigt att höra Dis han sakta igen börjat dricka, om än normalare mängder. Bra du vill sätta ner foten och säga vad du tycker! Han verkar ju tro han är botad nu redan och kan dricka som alla andra. Att de inte själva förstår att det inte stannar där, att mängderna alltid sakta sen ökar tills man är tillbaka på samma fyllenivåer som innan.

Säkert skönt med några dagar för dig själv först, släppa tankesnurret ett tag och tänka på annat innan du behöver ta tjuren vid hornen. Sänder dig en stor kram!

Jag är helt ny här men läser och känner igen mig. Jag träffade min sambo för ungeför 3 år sedan. Till en början var allt bra men efterhand har jag lärt känna hans rätta jag. Han kallar mig dum i huvudet, efterbliven och en massa andra saker.

Hur rätt det än är så är det förstås en enorm sorg att separera. Man sörjer det man hade i början, och det som aldrig blev. Och sorg hanterar man olika. När man väl bestämt sig tror jag på snabba ryck, även om det också är smärtsamt.

Vi ska peppa dig allt vi orkar!

Är det jag som ställt till med det här? -Att han inte längre kan hålla dig till helgerna, utan måste "ta ledigt" rätt var det är. Mår han dåligt av att vi ska separera, så att han inte kan hålla dig ifrån, för det? Kanske, men det är ju inte hela sanningen.

Det gör ont när han hemfaller till lågvattenmärkena iaf.

Men jag måste för min del ta tag i mitt liv och göra det bra, skulle vilja vara "lycklig", ihållande lycka önskar jag mig!?

Jag vet att jag inte ska ringa, men kan inte låta bli. Måste ju veta att han lever. Som att det skulle gå att påverka ändå? Men Klumpen i min mage försvinner när han svarar och jag kan fortsätta att försöka leva mitt liv.
Jag önskar att han kunde bli nykter och ta ansvar över sitt liv, men det måste vara på riktigt. Annars förstår jag inte hur jag ska klara av att låta honom vara med vår son. När inte den minsta tillit finns kvar.
Kanske det är bättre att han fortsätter sitt destruktiva liv för då kan jag neka honom. Samtidigt som det gör ont i hjärtat att höra hur sonen saknar sin pappa. Hur kunde det bli så här?

Känner så igen din rädsla. Ställer samma frågor. Men vi är starka, vi kan sätta gränser. Och ger allt för våra barn. De kommer att växa upp som starka individer de också!
Kram till dig med

Vill jag ge till dig! ❤️ Det är så obegripligt, så sorgligt, att de inte förstår, inte vill se all den smärta de orsakar genom sitt missbruk och sina lögner. Oförståeligt för sådana som oss. Skönt att du i alla fall har möjlighet att sticka iväg när han håller på som värst. Ingen ska behöva leva i detta! ?

Det är som hela Sverige i alkoholmarinerat i semestertider! Så förbannat sorgligt.

Det är det enda rätta, att du får vara för dig själv och reda ut dina tankar. Förbannade alkohol!

Tre veckors nykterhet blev det innan han föll för frestelsen under vår semesterresa. Han har inte varit full men druckit både ett och två och tre och fyra glas vin/öl under cirka fem tillfällen. Jag har varken gett honom tillåtelse att göra det eller försökt övertala honom till att inte dricka. Han ansvarar för sina egna handlingar. Vid det första tillfället kände jag hur allt rasade. Ville bara åka hem med dottern (men det gick inte). Har lugnat mig nu men önskar inte att gå tillbaka till där vi har varit tidigare med ett eskalerande bruk som slutar med en förfärlig incident av nåt slag. Befinner mig nu tillsammans med dottern på besök hos min mamma i några dagar. Sambon har fått besked om att vi ska prata när jag kommer hem. Skönt med lite tid för mg själv och kunna reda ut mina tankar.

Jag hoppas innerligt din sambo Bedrövadsambo klarar sin semester utan alkohol, det brukar ju höra till på alla möjliga ställen på sommaren. Det ska grillas och träffas bekanta på stan eller på stugan eller det är sol eller det regnar..ja frestelserna är många!

Min man brakföll nu på sin semester i fylleträsket, "skulle bara ha semestern att dricka lite tills han tar itu med hälsan", så tjohoo vad kul det varit när han varit ledig och druckit mer än annars.

Det har varit en sjuhelsikes vecka. Mannen tog en riktig snabbfylla. Nu räcker det. Tålamodet är slut och eftersom han inte ser nåt fel ska jag sluta hoppas på nån ändring också. Nu går jag vidare med mitt liv, ska på allvar börja ordna med allt och hoppas allt löser sig för mig och barnen. Vad han vill med resten av sitt liv, dricka tydligen, struntar jag i.

Vi får se vilka frestelser semestern innebär för honom. Men om jag också är nykter så är det i alla fall inte pga mig han faller för ev frestelser.

Kära Bedrövadsambo! Är inne på forumet för första gången sen jag påbörjade min semester. Tråkigt att din sambo valde att ta ett återfall. Min sambo har gjort detsamma, men efter en mycket kortare periods nykterhet som du vet ?

Men bra att ni kan prata om det nu i alla fall. Är hans inställning fortfarande att han vill dricka öl i sociala sammanhang?

Varm kram till dig!

Bedrövadsambo.

Förhoppningsvis har din sambo varit nykter för att han vill, och inte med vita knogar. I så fall finns det en möjlighet att det var en engångsgrej de där ölen.
Jättebra att du stöttar med egen nykterhet.

Hoppas att det går bra för er.

Kram!

Ett litet steg i taget.
Ibland snubblar vi.
Tar omvägar.
Återvänder till bekanta gator.
Ibland hittar vi till och med oss själva i samma gamla återvändsgränder.
Drar iväg på ett maraton.
Springer i cirklar.

Men vi kommer framåt.
Och horisonten ser ljus ut.

Tro mig.

Läs och skriv mycket så ska vi peppa dig allt vi orkar! Jag förstår att det är svårt för dig att ens tänka separation eftersom du är ekonomiskt beroende av honom. Men samtidigt är ditt och era barns psykiska hälsa värd mer än alla pengar i världen. Finns det ingen du kan anförtro dig åt? Finns det ingen som kan hjälpa dig att utforma en plan om allt skulle gå åt he....? Du måste åtminstone tänka tanken och planera, det innebär inte att du gör slag i saken. Du måste utgå från dig själv, och sluta hoppas på att han ska infria löftet att sluta. Då blir du bara besviken gång på gång. Du kan inte förändra honom, du kan bara påverka ditt sätt att förhålla dig till hans beteende. Om han inte kan bestämma sig så måste du bestämma dig för vad du vill.

129 nyktra och 1 onykter dag kan sambon stoltsera med nu. Fast han håller nog inte räkningen. Förra fredagens öldrickande fick inget efterspel. På lördagen körde han, och sen har han jobbat nonstop. Även ikväll jobbar sambon, och imorgon påbörjar han sin fyraveckors semester. Och jag har bestämt mig för att inte dricka någon alkohol alls under kommande fyra veckor, för att underlätta för honom optimalt och medvetet hitta gemensamma nyktra aktiviteter. Jag förstår ju om besök på uteservering inte lockar honom alls just nu tex. Så då gör vi andra saker istället! Jag har inte heller något behov av uteserveringar, pubkvällar och dyl. Det är mest dålig ovana tror jag, att man förknippar sommar med att dricka i tid och otid, både på lokal och överallt annars. Det här forumet har verkligen öppnat mina ögon på den punkten.

Precis som du beskriver att du skyddat din mans supande inför grannar osv och att du är orolig över dottern och vad det skulle innebära om du tar beslutet att faktiskt ta kommandot, ta makten över det du kan nämligen över ditt liv. Precis dessa tankar hade jag för exakt ett år sedan.
Jag var så ledsen, förtvivlad och kände en sådan maktlöshet.
Tills jag bara fick nog och bestämde mig. Det som förvånade mig mycket var att min son blev mycket glad och lättad!
Kanske är det även så med dina barn. De märker ju hur du har det och på något vis sätter du en norm i vad man ska stå ut med.
Visa din dotter vad som är din gräns.
Jag vet att detta är tuffa ord och kräver att du blir mera aktiv och det är svårt för oss som är vana att tassa på tå, vara lyhörda och ändå alltid stå där utan någon dom helst uppskattning då våra fyllon inte förmår ge detta.
Jag förstår precis hur du har det och jag säger ändå;
Du kan få det så mycket bättre och din dotter också.
Ta dig en riktig funderare över hur du vill att ditt framtida liv ska se ut.
Vi har bara ett liv.

Håller med allt vad de andra skriver, och vänta inte på något förlåt, det kommer troligtvis aldrig, och även om så är det inte ärligt menat, tyvärr... Försök acceptera att han är SJUK och att du och ingen annan, endast han själv kan bota.

Fan, försökte prata med han och hans svar var Tar inte mer skit från dig? sen går han ? vad förväntade jag mig? naturligtvis så är han inte nykter, men hur länge ska man vänta tills han blir nykter och prata?Tycker synd om alla vi som står ut . Man har svårt att ta in det som min man säger, den som jag valde att leva mitt "liv" med.Jag känner mig så jävla sviken, ledsen,sårad bryter ihop. Skönt att skriva av sig på detta forum.

Ja , precis så är det. Man har fokus hela tiden på en alkis och glömmer bort sig själv.Jag tror faktiskt att han är rädd att tappa masken och skilja sig är ett stort nederlag för honom, "vad ska folk tänka"
Jag har försökt i alla år att inte "visa" för folk, grannar, arbetskamrater hur vi har det. Jag är expert på att dölja och skydda min man, vårt son som flyttat och vill inte komma hit säger han, men törs inte säga til sin pappa.
Jag har kommit en bit på vägen och öppnat mig för några grannar som naturligtvis redan har sett och förstått.
Jag vill fly men kan inte lämna min dotter som är tonåring och har växt upp här och har sina vänner. Hon har nog växt upp i en miljö som blivit värre med åren. Har flytt ibland själv och med barn . Dotter vill inte att jag ska bort såklart.

Precis som du beskriver brukar relationer med missbrukare se ut. Den beroende är bara intresserad av sitt gift så fort suget kommer. Då betyder omgivningen inte mycket. Det är därför missbrukaren kan supa bort både partner, barn, hem, hus och arbete. Giftet är så starkt så omgivningen har ingen chans. Liv, ditt liv är dina val. Skaffa stöttning om du inte har det, och tänk framåt. Vill du ha det livet du har nu eller värre om t ex 1 år? Jag är själv nykter sedan 1,8 år och ska separera från en man som inte klarar av nykterheten utan super sig längre och längre ner i träsket. Han är en bra man egentligen, men blir förstörd av sitt drickande. Det finns en bättre framtid för oss som vill ha det...Kram

Tänk på dig och barnen. 14-åringen som kan välja, väljer bort pappa. Din andra dotter är pappig -kanske också det ett sätt att försöka hantera situationen hemma. Nej, du är inte elak om du sätter barnen och dig i första rummet. Just nu möjliggör du för honom att fortsätta som vanligt.

Hittade du sambon?
Skriv lite på beroendesidorna istället. Där finns det personer precis som du. Sambon måste också få hjälp. Sådär kan ni ju inte leva.