Senaste kommentarerna i forumet

Ja. Att sätta sig själv först är svårt när man har levt i en destruktiv relation i så många år. Jag levde tillsammans med en beroende man i drygt tio år. Han är alkohol- drog och spelberoende. Jag lämnade honom för nästan två år sedan. Det är fortfarande så mycket som gör ont. Och jag förstår att det kommer att göra det under lång tid framöver.

När jag lämnade honom eskalerade hans beroenden och det har kommit att påverka mig fortfarande. För trots att jag har lämnat honom är det svårt att sätta mig själv först. Vi har två barn tillsammans och jag kan inte lämna honom helt. Han kommer alltid att finnas i mitt liv.

Förra veckan gjorde jag äntligen en anhörigbehandling. Det har varit den bästa veckan i mitt liv. Jag har satt ord på så många känslor. Pratat om saker jag aldrig trodde att jag skulle dela med mig av. Och jag har mött människor som har förstått mig och inte fördömt mig eller belagt mig med mer skuld. För skuld finns det redan så mycket i mig att det håller på att äta upp mig.

Ja, vi är verkligen värda så mycket mer! Jag önskar alla mod att förändra det vi kan!

Jag vet att jag nu kommer att förändra så många fler saker. Jag är verkligen beslutsam nu!

Jag hoppas att när jag väl flyttat så får jag distans till honom. Vi kommer dock bo lite för nära varandra men han är ju mycket inomhus och vi kommer inte handla i samma affär etc. Jag tycker det är jobbigt när jag kommer in i att försvara mig själv hela tiden när min sambo precis som din Nordäng67 vältrar över allt på mig. När jag frågar om han tycker det är helt i sin ordning att få ett aggressionsutbrott för att jag glömt släcka en lampa, så svarar han att jag förmodligen gjort något innan som retat upp honom, använt den rösten som han hatar kanske. Fast att jag vet att jag inte gjort el sagt något så är det ingen idé att jag försvarar mig själv inför honom.

?fint...!! Så är det mycket för mig, att jag stänger ute nästan allt, alla, och stänger inne mig själv, i mig själv. Orkar liksom inte, det tar så mkt energi att vara öppen, eller så är det iaf vad jag inbillar mig, är rädd för. Öppna sina ögon se, den blir så mkt mer att se på, visa sina känslor lev, det finns så mkt den kan ge då... Det finns så mkt den kan få, den som vågar vara sann... stå inte bara och se på, man måste göra vad man kan... De meningarna ekar inom mig sedan mycket länge, men har inte jobbat klart med mig ännu!

Vad bra skrivet, känner så igen känslorna du beskriver! Men också beslutsamheten att göra slut på att sätta sig själv sist, vi är värda så mycket mer!

En alkoholist vältrar över skuldkänslor på sin partner, välutvecklad förmåga att manipulera! Lämnade mitt ex på grund av han supande, dåliga spritsinne, alla lögner, frågor som aldrig fick nåt vettigt svar! Gjorde misstaget igår kväll att svara på telefonsamtal från mitt ex! Helt dränerad på energi och kraft idag! Han började med tårar, saknar dig så fruktansvärt med mera! Sen övergick samtalet i att jag lasta över! JAG är svartsjuk, JAG är aggressiv med mera! Nej jag är inte svartsjuk men tolererar inte fyllekontakt med annan kvinna! Nej jag är inte aggressiv utan reagerar känslomässigt på när han blir full och psykopatisk! Som att prata med ett barn! Skillnaden är att ett barn lär sig det gör inte en alkoholist! Stå på dig nu och håll fast vid ditt beslut! Du gör helt rätt! Och låt honom inte förpesta ditt liv sen när du bor själv! Järnridå ner! Kram och styrka till dig!

Första dagen idag för mig tillbaka på jobb efter en skön semsester.

Fick igår ett tips på ett attraktivt hus som kommer till salu inom kort, hoppas snart och till ett vettigt pris så saker kanske kunde börja röra på sig snart för vet inte hur mycket mer fylla man kan tåla.

Exakt så är det! Igår och även idag har jag mått så dåligt pga samvetskval för honom. Jag fick sagt mycket till honom eftersom han var nykter. Han klarade dock inte av att höra allt så han gick rusade ut på promenad efter en stund. Jag frågade honom varför han är så ledsen, är det på grund av att han skäms inför andra, ensamhet? För såsom han beskrivit mig under tiden vi varit tillsammans så måste det ju bli oerhört skönt att bli av med mig? Jag kommer att flytta oavsett, det är redan bestämt och det går inte att ändra på även om jag skulle ångra mig och det känns bra, som en livlina.

Tänk att våra män är som stöpta i samma form, för att de lider av samma sjukdom! Din beskrivning Blåklocka är på pricken även min man! Att försöka prata om hans drickande möts av allt elakare påhopp, alltid mitt fel på nåt sätt att han druckit för att jag skäller och gnäller efteråt. Dom blir som småbarn, skyller ifrån sig och svänger diskussionen till alla våra påhittade fel och brister som minsann alltid är värre än deras drickande. Jag brukar också få höra jag är hysterisk, psyksjuk, klarar inte av nåt och letar fel för att jag trivs då. Påhitt alltihop, det vet jag, för jag är mycket väl kapabel att ta hand om både mig och barnen och hemmet för det har jag gjort själv i flera år även om han ännu bor med oss.

All styrka till dig nu Saga att stå på dig när du väl hittar en liten springa av ljus i en öppning till ett eget enklare liv!

Det du beskriver i hur du har det i ditt liv tillsammans med en man som är alkoholist är i stort sett precis så som jag har det.
Det du beskriver av att när hans fullständigt oacceptabla beteende får dig att sova på soffan, inte prata med honom och dessutom i den situationen låtsas som om allt är bra, att inge med ett ord nämna saker dom hänt osv. Och precis som du skriver, när man själv vill prata om saker som hänt vilket ju i alla andra relationer är det enda ettiga, nej det klarar våra alkoholistmän inte höra då blir de som små tjuriga barnungar. Antingen bara rusar de därifrån och vägrar prata eller så kommer de kränkande orden:
" Du är då så jävla jobbig med ditt förbannade gnällande! "
" Dinn jävla pms-kärring!"
"Håll tyst nu annars vet jag inge vad jag gör..,"

Allt detta får oss att bli förtvivlade, att känna oss dåliga- ja sämst. Vi skäms och gömmer undan det vi är med om. Vi tystnar och mår bara sämre och sämre.
Det är precis det som våra män gör. Nämligen lägger över sitt dåliga mående sin skam på oss. Det får dem att må lite bättre. Att kunna fortsätta med sitt supande för de har det ju så svårt med såna psykfall till fruar!
Det är just här vår gräns har överträtts! Nu tar vi inte emot mera skit!
Vi är inga soptunnor!
Jag har sedan en månad tillbaka levt själv pga min mans alkoholism dom han vägrar göra något åt.
Har träffat honom 2 gånger under dessa veckor, och båda gånger a har jag insett att det inte är någon som helst idé att stanna kvar.
Jag mår så mycket bättre i själen. Trots att mitt liv är kaos rent praktiskt med sjukskrivning, inget eget boende, rädsla och ångest då jag får sms av min man där han ömsom avgudar mig och då jag är kallsinnig inför detta då är jag sååå elak och ond.
Trots detta är mitt liv så lätt och utan den negativa stress som det innebär att leva med en alkoholist.
Mitt råd till dig är att flytta fortare än fortast. Du kommer inte att få det bättre. Det är så otroligt svårt att leva med och hela tiden förhålla sig till en person som lever i en livslögn med hjälp av alkohol. När oviljan att ta hag i ett psykiskt dåligt mående som är grundorsaken till varför både din och min man dricker, när de vägrar göra något åt det- nä då är det ingenting vi kan göra eller hoppas på.
Du är värd ett annat liv ett kärleksfullt liv där du ger dig själv kärlek!

Jag läser i min dagbok där jag skrivit ner många jobbiga händelser. Jobbar idag, har en väldig ångest. Fruktansvärt jobbigt att se honom ledsen och att han ständigt säger att det inte är försent och ber om kramar. Jag ska inte backa ur nu igen. Jag har skrivit till honom att jag kommer att flytta. Om han söker hjälp så kan jag överväga att ha ett förhållande, inte annars. Jag är övertygad om att han inte kommer att söka hjälp, han har inte viljan att ta bort alkoholen helt ur sitt liv.

Oj, det låter som hämtat ut mitt liv. I mitt fall har det bara blivit värre trots att jag tagit upp problemet med min sambo, ställt ultimatum med mera. Kram till dig.

Så bra att du hittade hit! Här hittar du många medsystrar och någon enstaka mansperson som upplever liknande situationer och problem. Det du kan göra är att tala klartext med honom om vad du upplever och känner inför hans drickande. Och hur du vill ha det i livet. Det som händer när han dricker låter väldigt otrevligt och hotfullt. Läs här på forum och info på Anhörigstödet och fortsätt skriva! Det är viktigt och hjälpsamt för egen del att sätta ord på sina erfarenheter, funderingar och frågor. Det du verkligen kan påverka är ditt lliv, hur du vill leva och ha det! Kom ihåg att du inte är ensam! / mt

många som känner igen oss i din berättelse! Jag gör det definitivt! En varm och kärleksfull personlighet och en personlighet som skrämmer och sårar! Man är ihop med en person som är som två helt olika personer! Om man ska ge ett råd så är det att låta honom ta ansvar för sig själv! Ytterligare ett råd är att du ska vara rädd om dig själv och inte vänja dig vid att bli sårad! Min lärdom är att man inte kan få någon annan att förändras! En annan lärdom är att ord inte alltid betyder det man tror! "Jag vill sluta dricka" behöver inte nödvändigtvis betyda att han vill sluta dricka utan de orden kan också betyda att han vill få dig att tro att han vill sluta dricka! En stor skillnad och man skall inte lyssna för mycket på hans ord utan dra slutsatser av hans agerande! Nä luta dig tillbaka och låt HONOM skrida till handling och gör han inte det blixtfort så lägg benen på ryggen och dra! För detta är skadligt att leva ihop med den saken är säker!

Och vad vill du inte? Skrev ungefär precis samma kommentar i ett annat inlägg. Utgå från dig själv och säg till honom precis hur du tycker och tänker om han drickande. När han är nykter. Struntar han i vad du tycker så är han nog inte värd att fortsätta satsa på tyvärr.

Och vad vill du inte? Det måste du berätta för din sambo när han är nykter. Utgå från dig själv. "Jag känner/tycker/tänker/upplever..." för din upplevelse kan han inte snacka bort. Berätta gärna hur mycket du älskar honom i övrigt också. Och slutligen måste DU bestämma dig. Stanna och leva med oron, eller avsluta.

Låt honom inte övertala dig att stanna! Tänk igenom alla jobbiga minnen du har, hur han har betett sig, vad han sagt och gjort, och inte gjort. Sätt det "bandet" på repeat i hjärnan. Styrkekram ❤️

Ja jag tänker så, han mår dåligt nu och jag har mått dåligt så länge pga ngt som bara han kunnat ändra.
Jag är ingen person som slänger ur mig saker under gräl, som att jag vill göra slut etc. Säger jag sånt så menar jag det. Han har inte förstått det.
Jag tror att han kommer sörja ett tag men sen tycka det är skönt när han kan dricka närsomhelst utan mitt missnöje. Han är en väldigt stolt person så jag hade inte förväntat mig den reaktionen från honom.

far att själv inte förlora något han vill ha/behöver! En frisk människa ber om ursäkt när man gjort nåt fel mot en annan människa för att man inte vill såra andra! Förlåt betyder ju: jag förstår att jag har gjort dig ledsen, jag skall aldrig göra så igen! Och förlåt följs av handling annars betyder förlåt ingenting tycker jag! Mitt ex visste exakt hur han skulle manipulera mig: grät hjärtslitande! Han visste att mitt hjärta brast av det och inte kunde stå emot! Så hemskt hur man kan använda andra människor och deras känslor! Stå på dig, han förtjänar INTE dig!

Först idag förstår min sambo att jag menar allvar med att lämna honom. Han mår så dåligt, kräkts. Det är som att slita ut hjärtat ur kroppen på mig. Nu ber han om ursäkt för hur han har behandlat mig och viöl börja om, säger att det inte är försent. Det är lättare när han är elak för mig. Jag kan dock inte backa ur nu som jag gjort tidigare, för min dotters skull. Tänker att han mår dåligt nu men hur dåligt har jag mått under så lång tid?
Det är ju trots allt jag som får flytta till en liten etta. Han får ju bo kvar i sin lgh som är i ett bättre skick nu pga mig.
Min sambo erkänner fortfarande inte ngt missbruk och jag får inte ens nämna ordet alkoholist.

Lögnerna är värst, otryggheten sprider sig, ingen tillit! Så ETT problem (alkohol) skapar många andra problem! Och, åtminstone mitt ex, ljög även om annat! Dåliga saker som sägs och görs på fyllan ursäktas med alkohol! Ungefär som om alkohol är en annan person som man kan skylla saker på!

Vi har mycket mer att prata om jag och sambon känner jag. Jag ska börja med stt sluta dricka själv helt ett tag. Tack för att ni finns!

Jag håller med de andra att du ska prata med din gudmor! Hon förstår garanterat mycket väl det du berättar och kan säkert försöka hjälpa dig.

Din kommuns socialtjänst borde du kunna hitta på din kommuns hemsida, googla på din kommuns namn och leta dig in på någon rubrik för sociala tjänster eller liknande. Där ska finnas kontaktuppgifter till socialhandläggare eller liknande, du kan prova ringa anonymt först och förklara så får du se om det känns som du vill boka tid hos dem.

Du verkar stark och kommer klara dig bra men ni behöver hjälp hela familjen och framför allt din mamma.

Prata med din Gudmor. Hon känner till beroendeproblemet och kan säkert lyssna och ev. hjälpa. Ibland förskönar man bilden av missbruket, men för att få hjälp så är sanningen det enda rätta. Hoppas du får en fin vistelse i Umeå.. Kram

Tycker att oärligheten vid missbruk är det värsta för förhållandet. Lögnerna underminerar hela relationen. Kan man ljuga om a-intag så kan man ljuga om annat. Jag har sagt till "sambon" att varför ljuger du om saker som är uppenbara?. Tex Nä , jag har inte druckit men vill inte köra bil?? Då sa jag till honom att "Jag bryr mig inte längre eftersom vi ska separera. Men du kan ju inte fortsätta att ljuga när sonen ska vara hos dig"...Han kommer inte till dig om du är full..Tänker på dig Bedrövad sambo och att du inte visste om din man tog antabus eller ej. Det är klart att det är hans sak att välja nykterheten, men det är eran sak att han håller sig till sanning. Hade jag varit i din mans tofflor och ville vara nykter, så hade jag varit öppnare med mina svagheter. Det är tvunget att vara ärlig när man är missbrukare och ska ha en relation. Den första lögnen följs ofta av flera...Hoppas allt blir bra för dig.. Det är du värd..

Håller med de andra om att du gör en fantastisk insats på forumet. Tycker också att du gör helt rätt som lämnar ansvaret till sambon (även om jag ser och förstår att det i princip är omöjligt).
Tänkte skriva igår att det mycket väl kan fungera som din sambo beskriver. Det funkade för mig att dricka socialt en lång period tills jag började smygdricka igen. Men då måste nivån vara väldigt reglerad tror jag - högst två glas, 1 l öl. Socialt, inget tröst/läkande drickande etc, etc. Läste dock din tråd igen från början och du beskriver en man som enligt dig är mycket lättpåverkad. Jag funderar över om han smygdrack redan då. Och ganska stora mängder. Visst kan det vara som du skriver, men just det faktum att nu pratar om att han inte ska dricka och han kommer hem apfull kan också tyda på att han dels inte var nykter när ni började prata, dels hade gömd a någonstans att dricka. Kanske t.o.m. Sprit. Funkar han lite som jag så måste drickan ta slut... så att man kan börja på ny kula. Och jag tycker mig märka att även om man är och borde vara nykter så tar man mycket sämre beslut när man faktiskt har druckit dan innan.
Jag känner mig oerhört kluven i det jag skriver. Vill ju själv tro och tycka att jag kan hantera att socialdricka. Det har aldrig varit mitt problem. Dock så började jag ju smyga igen efter en jobbig tid för ett år sedan och det går periodvis. Det är inte så mycket men om jag "får" dricka 1/2 flaska vin hemma så dricker jag kanske 1/2 i smyg också. Det blir inte varje dag men för ofta, särskilt eftersom målet egentligen är att inte smyga alls. Intalar mig själv att det inte är så farligt, det sker när barnen sover etc etc. Men jag lever helt enkelt inte som jag lär och a tar för mycket tid i mitt liv just nu igen. Jag kan helt enkelt inte ha a tillgängligt hemma. Då smyger jag. Så jag håller nog med de andra. Skippa drickat du också en period. Och håll dig sen under riskbruksnivån kanske... man tror liksom inte att man ska fastna i ett osunt drickande, men riskbruksnivån är låg och bör så vara. Och då är det högst två glas per gång som gäller. Kollade min konsumtion på nån app och veckokonsumtionen var ok, dock inte att allt slank ner samtidigt.
Jag är i din sambos sits. Jag vill att min sambo ska lita på att jag klarar av det. Kan han lita på det jag säger? Nä, tyvärr inte. Jag ljuger när jag blir påkommen, eftersom det är så pinsamt och eftersom jag inte är nykter då. Kan han lita på mina intentioner? Absolut! Och jag tror verkligen att jag återigen kan ha ett sunt förhållande till a som för två år sedan. Vet att många på missbrukarsidorna är oerhört skeptiska till det... men som sagt om man verkligen ska ha ett sunt förhållande, då är det de där nivåerna som ska hållas. Det blev lite långt detta, men jag vill ge dig en liten bild av hur det kan se ut på andra sidan. Och som sagt, just din inställning om att det är hans ansvar tycker jag mycket om. Dock tycker jag absolut inte att du ska börja acceptera att han dricker hemma hos er igen - om det inte är nåt alldeles särskilt. jag vet ju inte själv heller om jag borde lägga ner helt istället. Men just den biten tycker jag att jag kan ta ansvar för själv att fundera över. (Eftersom drickandet sker så sällan och utan att någon eg märker. Är inte full så familjen ser.) . Det är en balansakt och jag sitter inte med facit alls. Kanske sitter de andra på missbrukarsidorna med facit. De allra allra flesta halkar tillbaks igen och då djupare. Jag vill dock ännu inte inse att jag ska stänga helt. Och det vill uppenbarligen inte sambon din heller. Lycka till nu med allt!