skrev Bedrövadsambo i Att inse fakta

Fem öl blev det till slut. Nu är vi hemma och jag känner mig minst sagt kluven inför vad som hänt, och vad som händer nu. Tydligen krävdes det några öl för att han överhuvudtaget skulle prata med mig om sitt missbruk. Och tyvärr sa han ikväll "jag har inte problem på det sättet, på allvar liksom". Men vi pratade om det i alla fall. Och diskussionen måste fortsätta. Imorgon och/eller på söndag. Tyvärr krävdes också några öl för att han skulle visa mig någon fysisk affektion också. Vilket jag saknat enormt. Och det gör nästan mest ont. Varför krävs alkohol för det? Oerhört ledsamt och kluvna känslor. Han sover gott nu. Jag också snart hoppas jag.


skrev Tofslan i Att inse fakta

Svårt att veta vad man ska säga, det gick ju så bra för er. Ni borde prata om detta imorgon, gå igenom dina krav du hade och att han gick med på dem. Hoppas inte kvällen blir helt förstörd och att han slutade dricka efter de där 4 ölen.
Kram på dig!


skrev Bedrövadsambo i Att inse fakta

Och antabus tog han bara två-tre veckor efter "incidenten" för säkerhets skull. Han påstår sig inte ens haft sug sen dess. Tydligen krävdes fyra öl för att avslöja det. Men jag är inte hans morsa!


skrev Bedrövadsambo i Att inse fakta

Jo, en lång föreläsning om hur destruktivt jag själv dricker. Anfall är bästa försvar? Han hänvisar till och med till utsagor från min ex-sambo, och till min pappas alkoholberoende. Och själv har han egentligen inte sådana problem, det var bara en olycklig omständighet som gjorde honom "helt dum i huvudet" just då. Och själv vill jag bara åka hem nu.


skrev Bedrövadsambo i Att inse fakta

Min magkänsla hade rätt. Igen. Festival utan att dricka öl kändes otänkbart för sambon. Jag började storstilat med att köpa Cola och kaffe till honom. Sen dess har det blivit fyra öl för honom. "Vara på sånt här utan att dricka känns meningslöst". Och jag sa precis till honom att det här känns väldigt obekvämt för mig, och han svarade att jag inte behöver oroa mig. Fortsättning följer. Jag är inte hans morsa.


skrev ErikaM i Min sambo smygdricker

Barnen är 1 och 2 år.

Jag känner en oroa för att soc ska "ta" barnen ifrån mig. Men vet ju att det är inte jag som är problemet.
Önskar jag kunde få deras pappa att inse att han har ett problem. Hur får man någon att inse? Ska man hota med att lämna honom och att barnen följer med mig, eller blir det bara värre?
Hans föräldrar förlorar 2 barn (fick bo hos fosterfamilj i Finland) pga deras drickande. Dock drack dom tills dom inte kunde stå..

Vill bara kunna leva utan ständig ångest och oro för mina barn och deras pappa.


skrev Lindis i Alkis?! Han vill inte se problemet.

Och nu är det som vanligt. Han säger ingenting. Vet inte om han tror att om han inte pratar om det så löser det sig eller han bara är tyst för att han mår dåligt.

Jag har även min mamma som är väldigt dåligt gående( artros i höft, blir förmodligen opererad),hon har svår KOL,ångest mm. Hon ringer mig minst 7 ggr/dag, ibland blir det upp mot 20-25 ggr/dag.
Hon är helt värdelös med pengar, hon genomgick en skuldsanering för några år sen nu har hon skulder igen.
Sen blir jag irriterad när hon ringer för 7,10 eller 15 gången & jag vet ju att hon bara vill prata för att hon är ensam men jag orkar inte!!! Jag orkar verkligen inte!!
Så blir jag sur & irriterad & då blir hon ledsen & då blir jag mer irriterad. & sen får jag dåligt samvete!!
Skitliv just nu!!!!


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

På hur jag idag "skällt" på en i alanongruppen som mycket väl medveten ändå agerade medberoende fullt ut i en jättesvår situation.
Dvs det var högst förståeligt att hon gjorde som hon gjorde.
Jag försökte lysa upp hennes väg..
Hon sa,visst var hon medveten,men hon försvarade sig med. Jag är så medberoende.
Och ändå har hon varit med i alanon i många år.

Och jag tänkte,sådär gör jag också.
Springer på möten,bekänner mina synder,försöker förändra mina beteendemönster och rannsaka mig själv in absurdum.

Men misslyckas och faller gång på gång utan att på samma sätt som en alkis få på skallen.
Han får åtminstone från allt och alla höra hur korkat det är,att han måste borsta av vägdammet och sen upp på hästen igen osv.

Men vi på andra sidan,håller varann lite om ryggen.
Som suparbröder ungefär

Jp men jag förstår,jag har ju varit i precis samma sits,eller är i samma sits.
Och liksom bekräftar varann i detta sjuka beteende som inte gagnar någon.
Vare sig den vi försöker hjälpa eller oss själva.
Hellre så att vi liksom befäster det här nya,mer klarsynta men fortfarande lika sjuka medberoendet.
Ungefär som alkisen som medvetet tar ett återfall och säger ooops nu föll jag igen.

Och jag klankar inte på någon.
Vare sig mig själv,väninnan eller alkisen med återfall.

Men för oss som anhöriga/medberoende så är ju inte återfallet lika tydligt.
Sakta glider vi in i det här tillståndet då vi liksom blir kidnappade av känslan av att vi måste göra något,kontrollera något eller ta på oss offerkoftan.
Istället för att agera sunt och friskt och gå raka vägen åt rätt håll.

Ja herreminje,varför ska det vara så svårt att vara människa.


skrev Lollos25 i Båda mina föräldrar dricker och imorn ska jag och mina systrar öppna pandoras ask

Hej det är jag igen, samma tjej fast var tvungen att göra nytt konto för glömde lösenordet... om jag ska vara ärlig har det inte blivit ett dugg bättre, hon lyssnar verkligen inte på någonting, nu har det blivit exakt som innan.. vad ska jag göra? Och hur ska jag agera i situationen när hon blir konstig? Tacksam för svar, och grejen är hon har väldigt svårt att sova så annars är hon lixom uppe och springer om ingen är hemma, alltså så kan det ju hända saker eftersom hon är lite vinglig på benen.. VAD SKA JAG GÖRA? Idag var en sån dag jag bara inte orkar med detta, så jag frågade om min bror om han kunde vara hemma (vi har gäster dessutom) och om jag skulle sova borta så skulle han också det så det var inte så schysst ? Snälla hjälp mig nu, det kommer stora floder ur mina ögon känns det som


skrev Bedrövadsambo i Undrande

Oavsett orsak så är det en stor sorg att separera. Man sörjer de fina stunder man haft ihop, trots att man vet att de aldrig kommer att upplevas igen. Man sörjer att man misslyckats, trots att ingen kan hjälpa att det har blivit som det har blivit. Även om orsaken är så tydlig som i ditt fall undrar man vad man kunde gjort annorlunda. Att sätta igång med praktiska flyttbestyr skingrar dessa tankar, och man ställer sakta men säkert in sig på att flytta, och efter ett tag kan inte flyttdatumet komma fort nog. Bestäm flyttdatum, börja packa, sörj och gråt mellan varven, men stanna inte kvar!


skrev Carina i Min sambo smygdricker

Hej ErikaM och välkommen till forumet!
Det är en svår situation du beskriver och jag förstår att du vill skydda barnen så de inte behöver påverkas av alkoholens konsekvenser.

Jag tycker att det låter som en bra idé att kontakta socialtjänsten igen och prata med den person du pratade med förra gången alternativt be att få tala med deras anhörigkonsulent (alla kommuner ska ha en sådan, även om det ser lite olika ut var i landet man bor). Kommunen har också behandlare som arbetar med öppenvård för personer med beroendeproblematik och de brukar också stödja anhöriga.

Beroende på hur gamla barnen är så kan det finnas stöd även för dem, vissa kommuner har barngrupper för barn som växer upp med alkohol- eller drogproblematik i familjen och även Bup kan erbjuda samtal till barnen.

Berätta gärna mera vilken sorts hjälp du vill ha och vad det är du känner dig kluven inför. Hoppas du kommer hitta mycket stöd här!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev ErikaM i Min sambo smygdricker

Dom lovade en psykolog när han blev utskriven för 2-3 månader sen.. Har inte hänt något. Så tappade förtroendet för dom. Vet att allt tar en jävla tid i sjukvården. Ska man kontakta soc? Var i kontakt med en där och skulle återkomma om det hände något med min sambo.
Känner mig så jädrans kulven.


skrev Saga689 i Undrande

Igår gick jag inte hem direkt efter jobbet, dröjde mig kvar på stan. Min sambo verkar tycka att allt ska vara som vanligt igen... Jag pratar inte med honom direkt. Jag känner att jag måste komma därifrån ganska snart eftersom jag är rädd att övertalas att stanna kvar igen.


skrev Nordäng67 i Min sambo smygdricker

Vart inlagd på psyk din man så tror jag du kan vända dig dit och få stöd och hjälp. De verkar jobba mycket med stöd till anhöriga/barn nuförtiden. Har själv en mamma med psykiska problem och vi runt omkring henne får väldigt mycket hjälp och stöd! Fast vi numera är vuxna! Ni har ju dessutom små barn tillsammans! Tror absolut att du kan vända dig dit! Det löser ju inte din akuta vardag men kanske kan vara en hjälp i hur du skall hantera saker! Och en hjälp för era barn! Vilken jättetuff situation för dig! Är ju så jobbigt när man känner att ens barn får uppleva sånt dom inte bör uppleva. Sånt händer ju alla föräldrar emellanåt men du har det ju i den dagliga vardagen! Glöm inte att försöka ta hand om dig själv också.


skrev Bedrövadsambo i Alkis?! Han vill inte se problemet.

Stå på dig! Styrkekramar i massor ❤️❤️❤️❤️


skrev Lindis i Alkis?! Han vill inte se problemet.

Hej!
Jag mår okej. Fruktansvärd huvudvärk & tröööött till 1000.
Dåligt samvete. Dels för situationen & dels för rökningen.
Inga pengar har jag.
Men jag har satt upp mig på 2 lägenheter så får vi se.

Mannen skickade till mig imorse:
Fy fan vad jag mår dåligt. Vi måste hitta en lösning.

Skrev tillbaka:
Jag tycker det är bäst att någon av oss flyttar i allafall tills du har tagit tag i problemen som du tydligen inte har?!


skrev Nordäng67 i Att inse fakta

att själva supandet är ett symptom på något (sjukdom)! Kunde lika gärna va nåt annat! Om man inte kommer till rätta med det som framkallar/utlöser symptomet så tar den gärna någon annan form när/om alkoholisten slutar supa! Därför tror jag att terapi av någon form är nödvändig om det ska bli bra och hålla i sig! Långsiktigt så att säga! Men vet inte, kanske inte stämmer!?


skrev Saga689 i Undrande

Som tur är bor inte mina barn hemma längre. Min dotter ska flytta in som inneboende hos en kompis och jag tar hennes lilla lägenhet. Det är hennes förslag eftersom hon inte står ut med att se hur jag har det. Det är en stor sorg för mig att hon ska behöva flytta därifrån, inte alls som jag tänkt mig. Jag tror att det går att flytta ganska omgående och jag måste nog göra det snabbt, innan jag ångrar mig igen. Jag vill ju känna att jag gjort allt, så skönt att du skriver så Nordanäng67!
Just idag tänker jag på allt jobbigt praktiskt jag har framför mig, men det är idag det. I morgon kan det vara relationen jag sörjer, det växlar. Min sambo har ju ingen vilja att ändra på sig el ens reflektera över sin alkoholkonsumtion. Jag vill bli älskad och respekterad.


skrev Nordäng67 i Undrande

för ditt eget liv istället för att slösa din energi på honom, fixa bostad mm! Vänta inte längre, kommer inte att bli bättre utan tvärtom! Nu slår han i saker men rätt som det är kommer det att vara dig han slår! Eller ve och fasa dina barn! Har du nånstans hos någon du och dina barn kan bo tillfälligt tills du hittar eget boende? Ingen bra miljö för barnen att vara i! Han verkar ju, förutom alkoholist, vara galen! Ha inte mer tålamod är min reflektion! Du har väntat länge nog på att allt ska bli bättre! Du har sagt och gjort allt kan! Kram


skrev Saga689 i Undrande

Efter att ha sovit på soffan, inte pratat med honom på 2 veckor så tog han initiativ till att bli sams igen. Han lovade att bättra sig, dock inte sluta med just ölen eftersom detta är ett stort intresse för honom.......Jag bestämde mig då för att ge honom sommaren och se hur det hela utvecklade sig. Helgen var ok. Han drack öl och whisky men inte asfull och inga aggressionsutbrott. Igår så hade han fått en flaska vin på jobbet och han märkte på mig att jag inte var så förtjust när han föreslog ett glas vin på balkongen. Vi har inte semester än. Sen var bråket igång, han blev rasande, skrek jävla idiot, blandade in min dotter precis som vanligt. Jag skrek tillbaka och sa att jag inte kan tänka mig att leva ett liv där allt kretsar kring alkohol. Han bankade och slog i saker, välte ut salt över hela köket och bar sig åt. Jag fick inte vara i samma rum som honom. Jag hoppas nu att min botten är nådd, att jag äntligen tar tag i det och flyttar.


skrev Nordäng67 i Ledsen- Arg-Rädd-Äcklad

att ta dig ur något sådant! Av starka och modiga beslut växer man och får mer styrka! Jag bokade in små roliga saker med människor som älskar mig! Behövde inte va alls märkvärdiga saker men små ljusglimtar att se fram emot regelbundet! Var lättare att hålla modet uppe och också lättare att ha motståndskraft när ens alkoholiserade ex ringer och är ledsen! Får också så dåligt samvete av nån anledning när han är ledsen och förkrossad! Fast man gjorde allt och lite till, förlät saker man aldrig trodde man skulle förlåta! Jättestarkt av dig att påbörja ett eget liv! Ett liv som kommer att bli bra! Kram


skrev Blåklocka i Ledsen- Arg-Rädd-Äcklad

Det är exakt 1 år sedan jag började att skriva i denna tråd.
Nu är jag mitt uppe i det som jag så här i efterhand kan förstå är det enda riktiga.
Min man har flyttat då det absolut inte förändrades på något enda vis i sättet han dricker på.
Tyvärr har jag blivit sjuk av den stress och den press som det innebär att leva med en alkoholist.
Trots att det är sorgligt att vi inte längre kan eller ska leva med varandra och är i en skillsmässa, så känner jag på riktigt en sådan lättnad över detta beslut.
Jag är inte längre styrd av hans val av livshållning.
Jag kan nu i efterhand förstå hur pressad och stressad jag tidigare varit.


skrev Blåklocka i Det gör så ont!

Så himla bra tips med denna Prioriteringslista!
Jag håller verkligen med om att MSN blir " geggig" i huvudet då man lever med en alkoholist. Man har dels alla sina egna känslor med det värsta och svåra är ju att man som medberoende/ anhörig tar på sig eller rättare sagt får även sin anhörigs känslor i sitt " system".
För mig var det alltid så att då min man kände sig " dålig" pga sitt drickande då fick han mig automatiskt att känna mig ännu sämre. Dom om jag blev en soptunna där all hans skit hamnade.
Därför tror även jag att man behöver göra precis som du gjort- en prioriteringslista.
Vad behöver jag?
Vad kan jag avstå?
Vad vill jag inte ?
Kram och lycka till!


skrev Blåklocka i Alkis?! Han vill inte se problemet.

Hej!
Jag känner mig lite oroad över hur du har det. Hur går det för dig och dina barn?
Skriv gärna och berätta oavsett status.
Jag har full förståelse för din situation då jag haft det på ett liknande sätt men äntligen lyckats ta mig ur det.
Och jag vill bara uppmuntra och peppa dig då iaf jag känner en sådan otrolig lättnad av att slippa leva med och hela tiden anpassa mig till en person son är så elak och lynnig.
Det är fruktansvärt vad detta gör med en människa.
Du är värd någonting annat.
Dina barn behöver en mamma som mår bra.
Kram till dig och du klarar det!