skrev Nordäng67 i Vart går gränsen?

att det inte gick vägen! Det gjorde det inte för mig och mitt ex (alkoholist) heller! Visst är det lite konstigt att säga att man är trött på att ha dåligt samvete? Mitt ex sa också alltid det! Är det inte bättre att va trött på att göra det som orsakar det (supa)! Dåligt samvete är ju "bara" en konsekvens som man kan förhindra! Nog bra för dig att det tog slut även om det är tufft just nu! Det där med Facebook gruppen var inget svek, det var sanningen du skrev om! Och säkert hjälpte du någon eller några som är i samma sits och sitter där och känner sig ensamma!


skrev Bedrövadsambo i Att inse fakta

Senaste veckan har jag inte oroat mig alls faktiskt. Det känns verkligen som en helt annan tid, fast det bara är fyra månader sen. I helgen var vi en kort sväng på stan, jag köpte öl till mig och Cola till honom. No big deal. Köpte Cola till dottern också, helt naturligt ?


skrev Nordäng67 i Alkis?! Han vill inte se problemet.

Ta dig ur detta omgående! Hoppas inte era barn var med och bevittnade detta hemska! Bra att du skriver av dig här men ta också till dig allas reflektioner och agera! För din skull men framför allt för dina barns skull!


skrev Dis i Att kunna lita

Önskar att jag kunde ge dig en varm kram! Förstår så väl vad du går igenom, osäkerheten och oförmågan att lita på alkoholisten som lovat bot och bättring (för hundrade gången). Min sambo är också nyligen nykter efter att jag gav honom ett ultimatum för snart tre veckor sen. Men går runt med en konstant klump i magen över att han ändå ska dricka.

Håller med AliceAlice - försök att ordna med en backup för ditt äldsta barn i förbindelse med förlossningen. Och kanske du också har någon som kan vara backup på att följa med till sjukhuset och vara med som ett stöd under födseln.

Det är också jättebra att du berättat för omgivningen om hans missbruk - det är inget du ska behöva dölja för hans skull om det får dig att må dåligt. Tror det är typiskt alkoholistbeteende att skuldbelägga den andra, detsamma gjorde min sambo när jag berättade för några vänner.

Jag skickar dig många styrkekramar!


skrev Lindis i Alkis?! Han vill inte se problemet.

Det var fest i lördags. Vi var runt hos lite olika folk & blev bjudna på mat & dricka. Jag var själv inte helt nykter men jag vet oftast när det är dags att sluta så det inte slår över. Men det visste inte min man. Han blev ordentligt full & ramlade in i cyklar,kräktes osv.
Det var ju fler som var på den nivån men jag tycker det är.. ja lite tragiskt. Sen låg han hela dagen efter. Jag tog barnen & körde till en lekplats & sen var vi ute o åt. När vi kom hem var whiskeyn framme igen.
Frågade honom åter igen om han inte tycker att han har problem men nu skyllde han på att det var bara för att " rätta till det igen" så han slapp att må dåligt hela dagen.....


skrev Izzy i Min sambo är alkoholist

Jag ska kolla upp det där!
Ja här går det upp o ner som en berg o dalbana. Ena dagen tycker jag det känns ganska ok men nästa dag kan det vara hemskt och jag vet inte vad jag ska göra o ta vägen.
Hoppas du har det bra!
Varm kram ?


skrev Blivande2barnsmamman i Inleda förhållande med nykter alkoholist!

Lämna på en gång. Va glad att han visar vad han går för nu efter 3 månader istället för x antal år och barn ihop!!


skrev Blivande2barnsmamman i Att kunna lita

Ja hela närmsta släkten vet och han är självklart skitförbannad över detta ibland får han mig att känna mig riktigt pissig som har berättat men jag känner ändå att det är rätt och att jag ändå gjort det lättare för honom genom att faktiskt berätta.
Jag har absolut ett nät om saker skulle krisa men ångesten att behöva föda själv och att bli ensamstående är stor.
Beroendet har kommit efter att han gjort en gastric bypass operation. Innan fanns inte dessa tendenser alls och han vet hela min bakgrund med ett ex som drack och misshandlade mig. Varför jag egentligen är kvar är ju för barnen och vetskapen om att han inte varit såhär hela tiden.

Sen att vi håller på och flyttar mitt i allt gör inte saken lättare heller.
Allt känns bara skit :(


skrev Blivande2barnsmamman i Att kunna lita

Jag uppskattar det du skriver om att berätta och lufta för dom anhöriga för det är precis det jag gjort så jag får ju väldigt mycket skuld utav sambon att jag gjort att det blivit stelt mellan alla nu och att han kommer alltidnfå vara svarta fåret allt är mitt fel etc.

Men då jag levt med en annan alkoholist så kände jag och har även sagt till min sambo att INTE igen att jag lever ett dubbelliv och hittar på den ena efter den andra ursäkten i olika situationer :(
Nu har jag sån ångest över hur jag ska hantera förlossningen eventuellt själv.
Vi är dessutom mitt uppe i en flytt till större lägenhet och allt är bara ett stort ångest moln över mig.


skrev Översättaren i Vart går gränsen?

Hej, Triangul!

Vad tråkigt att höra att det slutade så.

Jag har gått på Al-Anon i drygt ett halvår nu, och det är jättebra för mig!
Där finns många visa röster som kämpat med sitt medberoende i många år,
och man kommer alltid in på väldigt intressanta och relevanta ämnen.
Det är ett superbra stöd, helt enkelt, från människor som förstår precis hur det är.
Vissa lever med sin alkoholist, andra gör det inte, men alla kämpar för att bli bättre människor!
Du kan ju i alla fall testa det?


skrev AliceAlice i Att kunna lita

...som måste visa att han går att lita på. Sen måste du släppa det medberoendetänket som man får/skaffar som anhörig, men det tar tid och det måste få ta tid. Sen finns det aldrig garantier, han kan vara nykter en månad, ett år 10 år...och sedan ta ett återfall, men han kan lika gärna bli sjuk... vi har aldrig några garantier.

Som jag ser det är det så mycket mer än alkoholen som gör familjen destruktiv, beteendet, rent praktiska saker när man har barn som om man vågar lämna barnen till honom, hämtar han på dagis som han sagt, i vilket skick är han osv. Det är en tung börda för dig!

Även om man inte ska behöva så kan det vara bra att ha nödlösningar, kan din dotter bo hos farmor/mormor/annan anhörig/kompis... om du behöver stanna någon dag efter att lillebror kommit? Vem vet? Ställ inte upp på att dölja hans missbruk för omgivningen, det tjänar du inget på, du behöver stöd av dem som står dig nära!

Att du vet att det inte finns alkohol hemma är ingen garanti, han kan ha gömt, ingen är slugare än en missbrukare på att gömma! Han kan också ha bytt alkoholen mot tabletter av något slag.

Hur länge har han varit nykter? Kan det vara abstinenssymtom? Ett tips är att skaffa alkolås till bilen, om ni har någon, då kan han inte köra onykter, du kan lätt testa honom för med stor säkerhet talar din magkänsla om att något inte står rätt till. Lita på dig själv! Det finns missbrukare som nekar till att de dricker trotts att anhöriga står bredvid dem och ser...då är det saft i vinflaskan, juice i whisky flaskan osv...

Kan du prata med din barnmorska nu eller med BVC efter förlossningen? För ni behöver stöd och hjälp hela familjen!!!

En massa styrkekramar till dig som skulle behövt lägga tid o energi på dig själv! / Alice


skrev Nea i Att kunna lita

Jag känner med dig och blir verkligen beklämd av din situation. Det är nu när du är höggravid som du som bäst behöver trygghet och samla kraft inför förlossning och kommande babyliv.

Under hela min graviditet anade jag att något pågick, eftersom min sambo var olik sig och saknade ärligt engagemang i graviditeten. Det visade sig långt senare att han hade missbruksproblem och att inte ens vårt efterlängtade barn var tillräckligt för att ta tag i sina problem på allvar. Nu är vi separerade och jag har ny energi att ge mina barn när jag slipper oroa mig för honom. Det är tufft med vaknätter, barnsjukdomar och känslan av att inte räcka till, men det är ändå lättare att vara ensam i det än att vara ensam i tvåsamheten.

Jag hoppas att din partner verkligen kan hålla sig nykter och blir fri från sina problem, så att nu kan fortsätta som en hel familj. Men jag förstår din vånda, för det är oerhört svårt att lita på en alkoholist.

Jag vill inte råda dig till någonting utan hoppas att du kan lyssna till din magkänsla och fatta ett beslut. Det är svårt att göra stora livsförändrkngar så nära inpå att ditt barn ska komma till världen. Kan du leva med oron eller skulle du må bättre på egen hand tillsammans med barnen? Finns det stöd i din närhet? Kan du lufta dina tankar med föräldrar, syskon eller en vän? Oavsett om du väljer att stanna med din partner eller fortsätta utan honom kan du behöva stöd att hantera situationen. Och fortsätt att skriva här. Det finns en massa kloka människor här som kan boosta dig, inspirera och hjälpa dig att sortera tankarna.
Kram


skrev Thongkon007 i Inleda förhållande med nykter alkoholist!

After stop dringing for a while I think exercise is a good body repair.


skrev mulletant i Min sambo är alkoholist

Jag har inte tips på något speciellt behandlingshem men här finns information https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Psykisk-halsa/Soka-vard-och-hjalp/So… och här med fokus på unga https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Tema/Psykisk-halsa/Soka-vard-och-hj…
Hoppas det kan vara till hjälp! Kanske någon annan har något specifikt tips.
Kram till dig kära Izzy? Jag har tänkt på dig och undrar hur du har det / mt


skrev Izzy i Min sambo är alkoholist

Är det någon här som vet något bra behandlingshem el annan hjälp man kan få om man är ung vuxen med psykisk ohälsa?
Så tacksam för svar ?❤️


skrev Blåklocka i Små små steg

Tack för era uppmuntrande ord!
Nu har vi varit ifrån varandra i 10 dygn. Det har känts mestadels skönt på något sätt. Jag förstår ju mer och mer hur jag tidigare somrar ffa har lagt oerhörda mängder energi på att vara sysselsatt med hans osunda drickande. Antingen har jag varit orolig, arg, ledsen eller helt enkelt kännt sådan maktlöshet alla de gånger då jag märkt på hela honom att han bara blivit fullare och fullare- fast utan att det fick eller ens kunde uttalas högt.
Jag bara hanterade livet liksom.
Nu lever jag åtminstone MITT liv oavsett om han dricker eller låter bli att dricka. Det är något oerhört befriande i att kunna säga till sig själv" - Du behöver inte stå ut med detta, du är värd att ha ett fullt och helt liv. Inte som tidigare. Ett öppet officiellt liv och ett helt fördjävligt liv".
Såklart är det ändå svårt detta, då jag ju fortfarande älskar min man, men jag hatar och äcklas av hans beroendeperson. Tyvärr kan inte jag göra mer utan det jobbet måste han göra själv.
Jag vet fortfarande inte om han tänker göra det jobbet? Tror inte han är där ännu kanske aldrig att han kommer dit. Att han på riktigt känner att alkoholen inte är för honom längre- att han måste göra valet att avstå alkohol för den är inte för honom.
Jag har nu tack vare att de praktiska sakerna satts i rullning kunnat börja orientera mig i vad jag vill med mitt liv. Och nu känner jag att det äntligen är härligt! För någon månad sedan fick jag bara ångest av det eftersom det är så länge sedan jag utgått från det jag vill vad jag behöver. Jag hade möjligen klart för mig vad jag INTE ville. Och det är faktiskt skillnad på de sakerna...


skrev Nordäng67 i Hur länge ska man orka kämpa?

Känner igen det där med fina samtal, man tror han äntligen har förstått sen händer.....ingenting. Tror Du skall flytta fokus (vilket Du säkert redan har gjort) från vad HAN måste förändra till vad DU kan/måste förändra. Man kan inte styra över någon annan men man kan styra över sig själv. Du och dina barn behöver inte leva i detta. Kan kännas hopplöst när man är mitt i en sån här situation men man har faktiskt ett val. Inget lätt val skall gudarna vet men dock ett val. Du är ung och har framtiden för dig, tänk på det. Tänk också på att Du är ung och formbar, man kan "vänja" sig vid fel saker. Har Du det på det här viset år ut och år in så blir det kanske något du lär dig (och dina barn) att acceptera.


skrev Dionysa i Hur länge ska man orka kämpa?

Kan det vara så att karln har andra problem i grunden som täcks av missbruket, eller som leder till missbruk? Kanske är det dags att han söker hjälp utifrån för att få ordning på det här? Du känner ju själv att det här inte håller längre.


skrev mammatilltvåfina i Hur länge ska man orka kämpa?

Jag har verkligen försökt många gånger att prata lugnt med honom och då känns det bra. Men det håller aldrig. Det händer samma skit hela tiden. Börjar gå så långt att man verkligen känner att det får räcka snart. Brukar tänka - vill jag ha det såhär hela livet eller ska man lämna och se hur det blir. Det kanske blir rena befrielsen. Någon gång kanskr man går uppleva riktig kärlek där inte alkohol förstör.


skrev MondayMorning i Alkohol för att dämpa ångest

Här är Ikaros tråd. Där har du mycket bra, kloka ord att läsa om periodarens sätt att dricka.
Hoppas det kan hjälpa dig att förstå lite bättre

https://alkoholhjalpen.se/node/29637

Kram

MM


skrev MondayMorning i Alkohol för att dämpa ångest

Hej igen. Skönt att din sambo har tagit sig till en bra period. Mitt liv har bestått av bra och dåliga perioder, vilka som är vad förstår du säkert. Jag kan bara beskriva mina egna. Jag kan alltså vara helt nykter i veckor, månader. Under dessa månader finns inget intag av A alls, skulle jag ta en öl, ett glas vin skulle det trigga igång mig till vansinnighetsdrickande. d.v.s det ökar för var dag för att sen bara avta.

Brukar starta med: Jaha nu är jag nog frisk trots allt, läkaren pratar skit, jag har inga problem - jag kan dricka som alla andra.
Så två öl (som aldrig blir 2 öl) utan efter ett par glas tappar jag kontrollen och dricker mig full, vaknar med galen sjuk ångest som driver mig ner till systembolaget eller bar. Där är startskottet. Sen vet jag inte - ångesten leder till mer och mer, och där nånstans på vägen skiter jag i allt. Konsekvenstänkandet uteblir. Bryr mig inte. Jag har också likt en narkoman drivet att skaffa mer alkohol. Kan gå över lik för att få mer.

Jag mår inte dåligt, har ingen ångest, har det bra socialt och människor som älskar mig.

Ofta kommer en dålig period när jag mår som bäst, tränar, äter bra, självförtroendet på topp.

Sist fick jag i mig så mycket A att jag vaknade i mina egna blodiga kräkor samt flertalet tomma spritflaskor. Detta var i oktober. Där förstod jag att detta kan inte pågå. Så jag sökte hjälp för mina problem. Många samtal senare har vi inlett (jag och läkare) en ADHD utredning för att se om detta kan vara anledningen. Att jag inte kan hantera alla känslor som kommer på samma gång och måste döva med A. Kroppen är trött men hjärnan på högvarv.

Jag har själv inte förstått att jag är missbrukare av A, då de helnyktra perioderna är fler och längre än de med A.
Jag är ju nykter i långa perioder jag kan inte vara alkoholist.

Det är vi. Vi är värsta sortens alkoholister. Vi är vansinnighetsdrickare med risk för att få epilepsi och hjärtstillestånd. Fullblodsalkoholister. För oss gäller det att när tanken på A kommer så måste vi avböja det första glaset.

Problemet vi har är att hjärnan reparerar sig, den läker ihop under vår nyktra period och vi tror att är friska. Ångesten försvinner och vi tar det första glaset. Gemensamt med vardagsdrickaren är att det inte funkar. Det funkar aldrig.

En periodare kan alltså gå från 0-100 på nån minut men också gå från 100-0 utan problem.


skrev Dionysa i Alkohol för att dämpa ångest

Så bra att han är nykter så ni får möjlighet att börja prata ordentligt, gärna på en lugn neutral plats!


skrev Pelle82 i Alkohol för att dämpa ångest

Nu har det varit lugnt i ett par dagar.
Det har inte förekommit någon alkohol (så vitt jag vet), vi har haft besök av min bror och hans flickvän så jag har kunnat tänka på lite annat.
Igår var vi ute och åt allihop, min sambo drack alkoholfritt hela kvällen och vi hade trevligt!
Idag åker vi på semester. Tillsammans. Det känns ok. Inte helt bra, men det tror jag inte något skulle göra i nuläget vad vi än gjorde. Det kanske är så att vi behöver tid med varandra för att hitta tillbaks. Och hjälper inte det så har vi åtminstone testat.

Det som stressar mig mest just nu är att vi inte har pratat om hela situationen sedan han slutade dricka. Inte nämt det med ett ord. Allt vi har sagt om våra problem och vad vi ska göra åt dem har kommit fram i onyktert tillstånd.
Jag skulle så gärna vilja veta hur han tänker nu, men vet inte hur jag ska närma mig det.
Svårt!


skrev Nordäng67 i Hur länge ska man orka kämpa?

Ja man har inget tålamod till slut! Små saker som i normala fall bara skulle passerat kan få en att explodera! Det är hemskt hur det påverkar en, man känner inte igen sig själv till slut! Tycker du har helt rätt i att dina barn inte skall behöva se sin pappa dricka på det sättet! Går det bra att prata med honom när han är nykter? Utan att anklaga och vara arg kanske du kan berätta vad du är orolig för! Vill han att hans döttrar skall bli ihop med någon som han i framtiden? Han är ju manlig förebild för dem och "berättar" genom sitt beteende hur en man skall vara! Vill han att döttrarna skall dricka alkohol som han gör? Även detta beteende lär de sig! Nu lär de sig ju av dig också så klart men du kanske kan skuldbelägga honom/få honom att inse konsekvenser! Det är ju inte bara riktigt tråkigt här och nu med fylla utan kan få stora konsekvenser i framtiden! Svårt för dig!


skrev mammatilltvåfina i Hur länge ska man orka kämpa?

Det var längesedan jag var här inne nu. Läget har varit bättre men helt bra är det inte. Han dricker fortfarande. Så fort han kommer hem från jobbet är det öl som gäller. Jag är riktigt lesss på detta. Förra veckan drack han öl o whiskey på torsdagen när han var ledig för att han inte kunde dricka på helgen för att jag skulle jobba. I fredags var det rätt lugnt. Idag var det ingen katastrof men har verkligen lessnat. Ser direkt på ögonen att han är onykter. Sa det till honom. Men han är världens största Martyr. Der är alltid honomdet är synd om. "Det måste verkligen vara jobbigt för dig är saker han brukar säga hånfullt . Tack vare det gär samtalet så "hotar " han med att han inte ska följa med o fira min farfar som fyller 69 o vill bjuda in släkten på restaurang ( farfar fick massiv hjärnblödning för snart 4 år sedan o har sedan dess bott på äldreboende. Han menar också att han inte är odräglig när han dricker och att det därmed verkar helt okej . Det har han inte varit ikväll heller men det är heller inte det det handlar om . Der handlar om att han inte behöver dricka varje helg. Det ser ju för illa ut o stå ute o leka med barnen o samtidigt häva i sig öl. Det ska ju inte vara så . Varje gång pappa kommer hem.så ör det öl. Det är ju inte sp fsmiljelivet ska se ut. Märker också att jag blivit mer lättirriterad på honom o hittar saker jag stör mig på hela tiden även när han inte dricker. Men jag är så less på att leva såhär och samtidigt är det så svårt o ta sig ur.